Sommarföräldrar 2016 del 3

[SaraMara]

Jösses
Men min Donna är nog rätt liten, hon är absolut minst av alla bebisarna häromkring iaf
Men det betyder ju bara att vi kan använda alla fikan kläder längre

Angående blöjor så använder vi också Libero touch!
Vi har storlek 2 fortfarande och kommer nog ha ett tag till
Pröva Pampers i början då vi hade provpaket från både Pampers och libero, men tyckte inte alls att passformen kändes lika bra

Vårt Pyre är också liten, har fortfarande strl 50 och strl 1 på Liberoblöjor. Har börjat prova vissa 56-kläder men de är fortf lite väl stora, i alla fall på bredden. Hon blir 8 v imorgon.

 

[Bubble]

Här känns allt lite tufft och långtråkigt. Bebis vill helst inte vara ensam, så det blir som vanligt inte mycket gjort.
Dom få vännerna jag har är oftast upptagna. En av dom har själv bebis, men hon har massor av vänner som har bebisar som hon umgås med.
I slutet av oktober börjar föräldragrupp och babysim, så försöker bara hålla ut till dess
Sambon är mycket mer hjälpsam och avlastar med allt han kan, men han har också aktivitet iaf tre gånger/vecka utöver jobbet, vilket väl är helt normalt men jag har inget eget och har inte haft egentligen sen jag skadade ryggen för flera år sen och ridning inte funkar längre. Sen är det svårt att komma iväg själv, när sambon väl är hemma vill jag greja i hemmet eller umgås med honom, så egentiden är längst ner på listan.

Dessutom är jag sååå lättirriterad nu, känner inte igen mig själv, antar att det beror på hormoner och sömnbrist känns som att jag bara är sur och skäller på sambon när han väl är hemma

Men till något positivt så är dottern helt underbar (även om hon inte vill va själv) så glad och nöjd (oftast) sen vi kom igång ordentligt med ec

Känner igen det där med att vara lättirriterad! Jag kan verkligen bli irriterad/ledsen för minsta lilla småsak nu, jätteonödigt men jag kan som inte rå för det Men när jag känner att jag blir irriterad/sur över något som jag egentligen VET är helt onödigt så går jag in i ett annat rum ett tag och tycker lite synd om mig själv () tills jag har lugnat mig såpass att jag inte tjurar ihop på sambon. Hade jag inte gjort så hade vi säkert bråkat om totalt onödiga saker varje dag just nu..Min sambo är verkligen toppen med lillan på alla sätt så känns onödigt för mig att bråka i onödan. Vet inte varför jag är så lättirriterad just nu och jag hoppas det går över!

 

[Bubble]

Här rullar det på också, dagarna bara försvinner känns det som. Om en vecka ska vi åka hem till mina föräldrar och jag och Lykke ska då stannar kvar en vecka extra medan min man åker hem på söndagen (han stannar bara över helgen), och hemskt nog så ska det bli himla skönt att vara ensam med Lykke hos mamma och känna att jag får den avlastningen jag saknar hos min man. Vi har det inte jättebra just nu tyvärr.

Idag fick hon sina tremånaders-sprutor och andra delen av rota-vaccinet. Det gick över förväntan! Hon var JÄTTE-ledsen när hon fick sprutorna, men det gick över fort, tur det! Jag har fått en så fin unge, älskar henne över allt annat!

Tråkigt med din man, hoppas du får det bra hos din mamma nu iaf! Och skönt att vaccineringen gick bra!

 

[Bubble]

Här rullar det på vi har verkligen fått in rutiner nu och allting känns så himla enkelt och självklart! På dagarna hänger hon med på det jag känner för att göra, promenera med vagn/sele, ta en fika på stan med vänner eller nått annat. Ibland är hon kinkig men det känns som att det aldrig är något problem som inte går att lösa. Häromdagen gick jag och en kompis en sväng på stan och efter en liten stund bestämmer sig lillan för att hon inte vill åka vagn mer och börjar skrika. Ja då var det bara att ta upp henne ur vagnen och lugna lite inne på HM sen snabbt upp till ett fik och sitta där en stund och amma och sen fick hon sitta i famnen och prata och skratta med oss istället, vart inget mer shopping men hon var ju nöjd iaf I början tyckte jag inte om att amma ute men nu struntar jag i det och ammar var vi än är och har bara fått positiva blickar. Har ofta en tröja över eller en sjal kring halsen så då syns det ju knappt nått. Tränar på att amma i sjalen men vi får inte riktigt till det ännu.

På nätterna sover hon oftast ca 22-07/08 vaknar 1-3 ggr under natten ungefär och äter och somnar snabbt om. Hon sover bra i egen säng bredvid våran men ibland på natten efter första matningen har jag somnat medan hon äter och då får hon sova i sängen. Jag ligger då långt ut på kanten och sambon kör jag långt ut på andra kanten och så har jag bara täcket uppdraget en liten bit på mig och sambons täcke kilar jag fast ordentligt under honom. Lite orolig är jag när vi samsover och sover inte så bra då tyvärr men efter hon ätit måste man vänta ett tag tills hon kommer in i djupsömn innan man kan flytta henne till sin egen säng annars vaknar hon och man får börja om med amningen.

Hon har lite kvällsoro ibland men dom två sista dagarna har det knappt varit något skrik alls på kvällen. Går runt mycket med henne i sjal på kvällarna,supersmidigt hon är nöjd och jag kan pyssla på med annat.

Nästa vecka är det dags för 3-månaderskontroll och vaccinering, ska bli spännande att se hur mycket hon väger. Hon växer då i raketfart och drar storlek 62/68 i kläder nu. Lite orolig inför vaccineringen men läst att man kan sätta på emlaplåster och ge alvedon i förebyggande syfte?

Vad aktiverar ni era bebisar med? Här är det mest prata med mig/oss, bada hemma, lite leksaker och babygym/babysitter. Känns som att hon borde bli uttråkad men vet inte vad annat man kan göra. Gå på bebisaktiviteter har vi tänkt börja med men babysim har inte kommit igång här än och babysång/öppen förskola känns hon lite för liten för att uppskatta.

Jag njuter verkligen av bebislivet och att vara föräldraledig nu! Snart flyttar vi in i huset också ska bli skönt med lite mer space!

 

[MikaTela]

Ja, det är verkligen jättejobbigt hemma just nu, så det ska bli himla skönt att få bo hos mamma i en vecka och få lite hjälp ska då försöka fundera ut hur jag ska lösa mina problem på hemmafronten med min man.

Usch vad jobbigt.
Är du där nu?
Är själv hos mina föräldrar nu tills söndag. Skönt med lite andrum ibland även när det inte är jobbigt hemma.

 

[MikaTela]

Här har vi precis sorterat bort strl 50 men håller envist kvar vid ett par jeans som är på gränsen för korta när han sträcker på sig
Han har så smått börjat få ha strl 62 men det är lite stort ännu men funkar dock börjar vissa strl 56 bli korta i armar och ben.

Är hos mina föräldrar över helgen och har två av hundarna med och ikväll tog vi en skön promenad i byn. Inget skulle gjort hemma i mörkret med älgar och vildsvin. Så härligt!!

 

[Lilleknodd]

Vårt Pyre är också liten, har fortfarande strl 50 och strl 1 på Liberoblöjor. Har börjat prova vissa 56-kläder men de är fortf lite väl stora, i alla fall på bredden. Hon blir 8 v imorgon.

L kan ha nästan alla sina 50 kläder fortfarande, 56 är för stort..
hur lång och hur tung är eran skrutt?
Dom är ju nästan jämngamla, L blir 8v på måndag.

 

[Julisen]

Ja, det är verkligen jättejobbigt hemma just nu, så det ska bli himla skönt att få bo hos mamma i en vecka och få lite hjälp ska då försöka fundera ut hur jag ska lösa mina problem på hemmafronten med min man.

Vad tråkigt.. Tyvärr är det inte på topp här heller. I mitt fall känns det som jag lika gärna kunnat vara ensamstående. Makens "problem" är att han inte är intresserad av eller engagerad i nått annat än jobbet och sig själv. Avlastning måste jag ständigt be om, utom de få gångerna vi varit iväg på någon tillställning, då ska det visas upp vilken duktig pappa han är... I mitt fall så är problemet inte nytt och jag har nog innerst inne vetat om att det skulle bli så här, eftersom det varit samma gällande allt annant - mig, huset och hunden (som han ville skaffa). Men man hade ändå hoppats på lite mer engagemang... Tvivlar inte på att han älskar och tycker om oss, men det är inte samma sak som att faktiskt bry sig om någon. Han säger en sak men gör en annan kan man väl sammanfatta det med.
Samtidigt är jag dålig på att prata med honom om det och med sömnbristen på det så är humöret sällan på topp när han är hemma och det blir en ond cirkel.
Börjar också få lite hemlängtan, alla vänner plus min familj bor 100 mil bort. Har bott här i 1,5 år men inte lyckats hitta några nya vänner här än, känns svårt att träffa folk och inte blir det lättare av att man går hemma. Men det vill jag inte riktigt ta upp, för han vill garanterat inte flytta. Trivs egentligen rätt bra, men det är lite ensamt.

Annars flyter dagarna på, tiden går ju fort oavsett om man har roligt eller inte. Har tyvärr allt för långt till vännerna som sagt och här verkar det inte ordnas några babyaktiviteter. Simhallen är stängd pga renovering så något babysim blir det väl inte för oss Det vi gör om dagarna är att bada balja, gå ut med hunden osv. Bristen på social stimulans höjer inte direkt humöret heller, tur man har en glad skit här hemma om dagarna iallafall som får en att överleva trots sömnbristen

Apropå kläder så är R två månader nu (igår) och här används strl 56, eller 62, beroende på märke. Vi har lite problem med pyjamasar med fot, för hon har så stora fötter Samtidigt är det skönt att slippa strumpor som hon ändå tar av sig, så hon får stå ut med att pyjamasarna är lite luftiga på bredden

 

[Lilleknodd]

Vad tråkigt.. Tyvärr är det inte på topp här heller. I mitt fall känns det som jag lika gärna kunnat vara ensamstående. Makens "problem" är att han inte är intresserad av eller engagerad i nått annat än jobbet och sig själv. Avlastning måste jag ständigt be om, utom de få gångerna vi varit iväg på någon tillställning, då ska det visas upp vilken duktig pappa han är... I mitt fall så är problemet inte nytt och jag har nog innerst inne vetat om att det skulle bli så här, eftersom det varit samma gällande allt annant - mig, huset och hunden (som han ville skaffa). Men man hade ändå hoppats på lite mer engagemang... Tvivlar inte på att han älskar och tycker om oss, men det är inte samma sak som att faktiskt bry sig om någon. Han säger en sak men gör en annan kan man väl sammanfatta det med.
Samtidigt är jag dålig på att prata med honom om det och med sömnbristen på det så är humöret sällan på topp när han är hemma och det blir en ond cirkel.
Börjar också få lite hemlängtan, alla vänner plus min familj bor 100 mil bort. Har bott här i 1,5 år men inte lyckats hitta några nya vänner här än, känns svårt att träffa folk och inte blir det lättare av att man går hemma. Men det vill jag inte riktigt ta upp, för han vill garanterat inte flytta. Trivs egentligen rätt bra, men det är lite ensamt.

Annars flyter dagarna på, tiden går ju fort oavsett om man har roligt eller inte. Har tyvärr allt för långt till vännerna som sagt och här verkar det inte ordnas några babyaktiviteter. Simhallen är stängd pga renovering så något babysim blir det väl inte för oss Det vi gör om dagarna är att bada balja, gå ut med hunden osv. Bristen på social stimulans höjer inte direkt humöret heller, tur man har en glad skit här hemma om dagarna iallafall som får en att överleva trots sömnbristen

Apropå kläder så är R två månader nu (igår) och här används strl 56, eller 62, beroende på märke. Vi har lite problem med pyjamasar med fot, för hon har så stora fötter Samtidigt är det skönt att slippa strumpor som hon ändå tar av sig, så hon får stå ut med att pyjamasarna är lite luftiga på bredden

Du kan ju alltid fråga om hur han ser på en flytt? Pratar man inte så får man ju tyvärr inget veta. Vart bor ni? Jag vill ha mer vänner om du finns i närheten
Bott här i 6 år nu och har inga vänner på orten alls, umgås mest med sambons syster
Men har bara en timme till resten av min familj och trivs super här, så det väger upp!

Det där med intresset och engagemanget är samma sak här hemma. Sen ska det gärna gnällas över hur trött han är, hur mycket det är att göra och att jag har det SÅ bra som är hemma medan han sliter röven av sig
Ja för det är ju så härligt att inte ha sovit mer än 4 Tim i ett sträck senaste halvåret (hade problem med sömnen under graviditeten) och det är ju så enkelt att både ta hand om bebis, hålla huset i topp och hinna laga 3 mål mat om dagen (som gärna ska stå klart på bordet när man kommer hem)
När man sen ber om ett blöjbyte en lördagmorgon så är man dum i huvudet

Får hoppas att lillan brås mer på mig än på sin pappa i vissa avseenden..

 

[SaraMara]

L kan ha nästan alla sina 50 kläder fortfarande, 56 är för stort..
hur lång och hur tung är eran skrutt?
Dom är ju nästan jämngamla, L blir 8v på måndag.

Hon mättes senast för nästan två v sedan (19/9) och då vägde hon 4290 och var 55,1 lång. Typ mitt på normalkurvan (strax under viktmässigt).

 

[SaraMara]

Du kan ju alltid fråga om hur han ser på en flytt? Pratar man inte så får man ju tyvärr inget veta. Vart bor ni? Jag vill ha mer vänner om du finns i närheten
Bott här i 6 år nu och har inga vänner på orten alls, umgås mest med sambons syster
Men har bara en timme till resten av min familj och trivs super här, så det väger upp!

Det där med intresset och engagemanget är samma sak här hemma. Sen ska det gärna gnällas över hur trött han är, hur mycket det är att göra och att jag har det SÅ bra som är hemma medan han sliter röven av sig
Ja för det är ju så härligt att inte ha sovit mer än 4 Tim i ett sträck senaste halvåret (hade problem med sömnen under graviditeten) och det är ju så enkelt att både ta hand om bebis, hålla huset i topp och hinna laga 3 mål mat om dagen (som gärna ska stå klart på bordet när man kommer hem)
När man sen ber om ett blöjbyte en lördagmorgon så är man dum i huvudet

Får hoppas att lillan brås mer på mig än på sin pappa i vissa avseenden..

Hålla hus i toppskick och laga tre mål om dagen? Får se till att min sambo inte läser den här tråden. Jag hade blivit tokig med sådana krav på mig, låter väldigt ledsamt med så oförstående man.

Kan ni prata om era förväntningar? Eller kan du bara helt enkelt strejka?

 

[SaraMara]

Haha jag föredrar hockey eller fotboll framför simning. Det måste ju va 100gg roligare att titta på, tror simning kan va rätt så långtråkigt Fast sålänge lillskiten tycker nåt är roligt så får man stå ut oavsett om det är kul och titta eller ej

Ja, om vi pratar titta på så instämmer jag fullt ut. Men jag tänker mig att jag kan passa på att få träning samtidigt i simhallen, älskar att simma så tänker att man kan slå två flugor i en smäll. Hockey är liksom lite svårare, tror inte det uppskattas om morsan ber att få vara med.

 

[Ava22]

Usch vad jobbigt.
Är du där nu?
Är själv hos mina föräldrar nu tills söndag. Skönt med lite andrum ibland även när det inte är jobbigt hemma.

Nej, vi åker hem på fredag nästa vecka och jag räknar ner dagarna! Ja, det ska verkligen bli skönt med andrum och space, och att ha familjen nära och kompisar nära.

Vad tråkigt.. Tyvärr är det inte på topp här heller. I mitt fall känns det som jag lika gärna kunnat vara ensamstående. Makens "problem" är att han inte är intresserad av eller engagerad i nått annat än jobbet och sig själv. Avlastning måste jag ständigt be om, utom de få gångerna vi varit iväg på någon tillställning, då ska det visas upp vilken duktig pappa han är... I mitt fall så är problemet inte nytt och jag har nog innerst inne vetat om att det skulle bli så här, eftersom det varit samma gällande allt annant - mig, huset och hunden (som han ville skaffa). Men man hade ändå hoppats på lite mer engagemang... Tvivlar inte på att han älskar och tycker om oss, men det är inte samma sak som att faktiskt bry sig om någon. Han säger en sak men gör en annan kan man väl sammanfatta det med.
Samtidigt är jag dålig på att prata med honom om det och med sömnbristen på det så är humöret sällan på topp när han är hemma och det blir en ond cirkel.
Börjar också få lite hemlängtan, alla vänner plus min familj bor 100 mil bort. Har bott här i 1,5 år men inte lyckats hitta några nya vänner här än, känns svårt att träffa folk och inte blir det lättare av att man går hemma. Men det vill jag inte riktigt ta upp, för han vill garanterat inte flytta. Trivs egentligen rätt bra, men det är lite ensamt.

Oj, det är som något jag hade kunnat skriva, vi lever i liknande förhållande. Sambon började nytt jobb fyra dagar innan bebis kom och jag vet inte om det är kombinerat dåligt samvete, kul med nytt jobb, komma hemifrån som är grejen, men han jobbar långa dagar och sitter sedan hemma och jobbar på kvällarna också. Han släpper endast datorn och telefonen typ när han sover. Han har tom datorn i knäet när han sitter med bebis.
Samma sak med att "visa upp", då går det bra att underhålla bebis. Men såfort hon börjar knorra, "är hon hungrig?" kanske bäst du ta henne. Även om jag säger att han ska lösa problemet. Jag ska fundera igenom hur jag vill göra när jag åker hem, jag älskar min man och VILL vara tillsammans med honom, men som det är nu så funkar det inte. Jag är ensamstående med två barn, jag tar hand om båda och den ena kan sura ihop som en småunge om det är ngt fel hemma. Och då menar jag inte bebisen, hon är hur nöjd som helst för det mesta

 

[Ava22]

Du kan ju alltid fråga om hur han ser på en flytt? Pratar man inte så får man ju tyvärr inget veta. Vart bor ni? Jag vill ha mer vänner om du finns i närheten
Bott här i 6 år nu och har inga vänner på orten alls, umgås mest med sambons syster
Men har bara en timme till resten av min familj och trivs super här, så det väger upp!

Det där med intresset och engagemanget är samma sak här hemma. Sen ska det gärna gnällas över hur trött han är, hur mycket det är att göra och att jag har det SÅ bra som är hemma medan han sliter röven av sig
Ja för det är ju så härligt att inte ha sovit mer än 4 Tim i ett sträck senaste halvåret (hade problem med sömnen under graviditeten) och det är ju så enkelt att både ta hand om bebis, hålla huset i topp och hinna laga 3 mål mat om dagen (som gärna ska stå klart på bordet när man kommer hem)
När man sen ber om ett blöjbyte en lördagmorgon så är man dum i huvudet

Får hoppas att lillan brås mer på mig än på sin pappa i vissa avseenden..

Min man trodde nog på riktigt innan bebis kom att jag också skulle hålla huset i tip top skick samt ha maten klar när han kom hem.
Ha! Det går inte!!! Det finns liksom inte på kartan nu och det märks att han bli besviken när jag inte fixar det, helt galet. Han skulle aldrig fixa det själv liksom. Han blir sur för att han får dra största lasset med renoveringen, men att jag sköter markservicen runtomkring och bebis, det räknas liksom inte. Jag är för irriterad och besviken på honom nu att jag har svårt att se hans braiga sidor.

 

[Ferrari]

Här hemma flyter det på skapligt tycker jag. Största problemet jag har är nog att A är så hemskt snuttig och vill äta typ jämt, väldigt stor skillnad mot dom andra två som åt punktligt var 3-4 timme redan från start. Det är ju också svårare att ha en så snuttig liten när jag har två till att styra upp här hemma.

Annars så växer han och utvecklas ständigt, mycket leenden och snack från den lille killen. Han är vansinnigt förtjust i sin pappa (kan kanske vara för att det var dom två som fick den första timmen tillsammans utanför magen), och när han kommer hem från jobbet så skrattar A högt.

Har pratat med jobbet och bestämt att jag går tillbaka den 1/2, heltid, så då blir det andra bullar. Men ser faktiskt fram emot det, få se något annat än lägenheten och närområdet.

Det bästa är nog att vi lyckats få ordning på promenaderna, när jag är själv med alla barnen och hunden. Så nu är det faktiskt riktigt roligt att vara ute allihopa. I början så var hunden överallt, sonen som klagade på att han behövde gå (men det åtgärdade jag genom att köpa en mobil till honom och installera Pokemon Go :P ) och tösen som tröttnade efter 2 minuter (ståbrädan var en gudagåva!).

Får faktiskt sova nattetid, samsover och ammar i sömnen supersmidigt. Och nu när jag vet att det är bristen på Folat som gjort mig trött så har jag även börjat ta tabletter för det. Vet inte om jag skrivit här men min sköldkörtel var faktiskt BRA fortfarande, så jag är glad & tacksam. Slippa ta dyra mediciner som ändå funkar halvt värdelöst.

Fick även hem min nya lilla kanin igår, blivande avelshona . Så skaffar mig mer att göra istället för mindre. Men helt klart värt det. Något måste jag ju roa mig med. Sen är kaninskrällena en bra anledning till att städa, eftersom jag oftast börjar vid kaninburen och slutar i andra ändan av lägenheten. Svårt att avsluta något jag påbörjat.

 

[Julisen]

Du kan ju alltid fråga om hur han ser på en flytt? Pratar man inte så får man ju tyvärr inget veta. Vart bor ni? Jag vill ha mer vänner om du finns i närheten
Bott här i 6 år nu och har inga vänner på orten alls, umgås mest med sambons syster
Men har bara en timme till resten av min familj och trivs super här, så det väger upp!

Det där med intresset och engagemanget är samma sak här hemma. Sen ska det gärna gnällas över hur trött han är, hur mycket det är att göra och att jag har det SÅ bra som är hemma medan han sliter röven av sig
Ja för det är ju så härligt att inte ha sovit mer än 4 Tim i ett sträck senaste halvåret (hade problem med sömnen under graviditeten) och det är ju så enkelt att både ta hand om bebis, hålla huset i topp och hinna laga 3 mål mat om dagen (som gärna ska stå klart på bordet när man kommer hem)
När man sen ber om ett blöjbyte en lördagmorgon så är man dum i huvudet

Får hoppas att lillan brås mer på mig än på sin pappa i vissa avseenden..

Nä att kommunikationen är dålig är ju inte bara hans fel

Vi bor i Lycksele, Västerbotten!

Åh vad jag känner igen gnället. Har heller inte sovit en hel natt på ett halvår, men vem är det som gärna tar sig en eftermiddagslur på helgen? Ska sägas att han sover 7-8h om nätterna och mer än så på helgerna..
Här förväntas inte maten stå klar, men det är ingen som direkt frågar om något behöver göras eller tar egna initiativ till att plocka fram dammsugaren.

 

[Lilleknodd]

Min man trodde nog på riktigt innan bebis kom att jag också skulle hålla huset i tip top skick samt ha maten klar när han kom hem.
Ha! Det går inte!!! Det finns liksom inte på kartan nu och det märks att han bli besviken när jag inte fixar det, helt galet. Han skulle aldrig fixa det själv liksom. Han blir sur för att han får dra största lasset med renoveringen, men att jag sköter markservicen runtomkring och bebis, det räknas liksom inte. Jag är för irriterad och besviken på honom nu att jag har svårt att se hans braiga sidor.

Exakt det att all markservice inte räknas är det här också.. tror inte min sambo ser hur mycket det faktiskt görs. Han kommer hem från jobb, och släpper saker där han står för stunden så 1-2 Tim går ju åt att städa upp efter honom
Ibland kan han tänka till och göra lite själv, men oftast är det inget som händer per automatik.

Ska dock inte bara gnälla, han har faktiskt blivit lite bättre här hemma.

 

[Lilleknodd]

Hålla hus i toppskick och laga tre mål om dagen? Får se till att min sambo inte läser den här tråden. Jag hade blivit tokig med sådana krav på mig, låter väldigt ledsamt med så oförstående man.

Kan ni prata om era förväntningar? Eller kan du bara helt enkelt strejka?

Jag har faktiskt börjat strejka, eller snarare slutat stressa. Hinner jag inte så hinner jag inte. Det blir sen middag ibland då jag helt enkelt inte kommer loss under dagen liksom, och huset är helt okej när han inte slänger runt saker och stökar ner
Så ska det vara rent och fint får han ta hand om sina saker, annars hinns det inte med helt enkelt.
Nu är bebis otroligt lättsam och jag hinner nog göra en hel del mer hemma än många andra, men vill ju faktiskt inte bara vara kock och städerska, det är ju inget hotell han bor på

 

[Hyacinth]

Vilka rövhattar några av er bor med. Hur i hela friden orkar ni?

 

[Lilleknodd]

Nä att kommunikationen är dålig är ju inte bara hans fel

Vi bor i Lycksele, Västerbotten!

Åh vad jag känner igen gnället. Har heller inte sovit en hel natt på ett halvår, men vem är det som gärna tar sig en eftermiddagslur på helgen? Ska sägas att han sover 7-8h om nätterna och mer än så på helgerna..
Här förväntas inte maten stå klar, men det är ingen som direkt frågar om något behöver göras eller tar egna initiativ till att plocka fram dammsugaren.

Typiskt, det var ju en bit bort.

Tänk vilken chock man skulle få om mannen i huset ställde sig och lagade maten en dag - då skulle jag nog undra om han slagit i huvudet.. det händer aldrig! "Du är ju hemma" - ja men jag har tröttnat på att Laga mat varje dag.. Och just det där fråga om något behöver göras.
ELLER bara säga "vad bra att du gör det, har gjort det, eller bara Gud så bra du är på att ta hand om vårat barn" istället för bara gnäll.
Hade gjort allting 100ggr om med glädje om man iaf kunde få ett erkännande på att det man gör är bra

Nej, nu ska jag sluta gnälla