Sommarföräldrar 2017 del 3

Jag återtar mitt tidigare uttalande om att ungen bara är "lite gnällig". Han vrålade mer eller mindre konstant i en timme, spelade ingen roll vad vi gjorde för han var lika förbannad för det. Försökte ta honom i vagnen för där brukar han somna men det var bara att vända igen. När jag satte mig i fåtöljen och halade fram tutten behagade herrn att somna omgående, det var inte så att han ville ha den men han ville ha tillgång till den... Han har fått mitt humör i kubik, jag ser mycket av mig själv i honom så det är svårt att inte skratta åt honom ibland när han drar igång.

Man ska aldrig göra uttalanden om sånt :D Sömn, gnällighet etc. Det är som att kasta sten i glashus :p Slår aldrig fel, säger man att dom har sovit bra så kommer de närmsta nätterna bli kaos :D
Så var det jämt med stora sonen. Och är fortfarande:o
 
Nej förnuft och känsla går verkligen inte ihop i det här fallet.
Ena sidan av mig skriker ”Men ge upp för faaan!” Den andra skriker ”Du är en idiot om du inte kämpar vidare!”
Amningen har funkat bättre under natten/förmiddagen. Bröstvårtorna gör stundvis ont, stundvis känns det överenskompligt. Och bara det gör mig så sjukt förvirrad, hade det gjort fruktansvärt ont hela tiden och jag sett stora sår eller blåsor hade valet varit lätt, då hade flaskan varit alternativet.
Men nu syns det inget och ibland gör det inte ont. Då är det nån liten del av mig därinne som säger att det kanske kommer bli bättre, en gnutta hopp att hålla fast vid.
Det är inte torsk? Mina bröstvårtor var också känsliga och gjorde svinont emellanåt. BVC sa att det var så yttepyttelite beläggning på knoddis tunga att det omöjligt kunde ge mig besvär men det försvann när jag började med vichy och bikarbonat.
 
Man ska aldrig göra uttalanden om sånt :D Sömn, gnällighet etc. Det är som att kasta sten i glashus :p Slår aldrig fel, säger man att dom har sovit bra så kommer de närmsta nätterna bli kaos :D
Så var det jämt med stora sonen. Och är fortfarande:o
Ska hålla tyst i fortsättningen för han ger oss en handfull idag; han har upptäckt sin musikleksak som spelar melodier när man drar i den. Say no more. Kommer drömma om den där leksaken i natt.;)
 
Nej förnuft och känsla går verkligen inte ihop i det här fallet.
Ena sidan av mig skriker ”Men ge upp för faaan!” Den andra skriker ”Du är en idiot om du inte kämpar vidare!”
Amningen har funkat bättre under natten/förmiddagen. Bröstvårtorna gör stundvis ont, stundvis känns det överenskompligt. Och bara det gör mig så sjukt förvirrad, hade det gjort fruktansvärt ont hela tiden och jag sett stora sår eller blåsor hade valet varit lätt, då hade flaskan varit alternativet.
Men nu syns det inget och ibland gör det inte ont. Då är det nån liten del av mig därinne som säger att det kanske kommer bli bättre, en gnutta hopp att hålla fast vid.
Amning är en sån liten grej och ändå så stor...Jag fick aldrig till det med första. När det väl började kännas smidigt sinade allt fort och det blev väl nån snabb spiral neråt när hon inte blev nöjd och man gav mer och mer flaska.
En liten grej men ändå något som jag dels hamnade i någon slags försvarsposition mot hela världen kändes det som. Och kände mig en period som en kass mamma som inte kämpade nog. Och det har suttit i det där med att inte helt vara nöjd med min insats. Jag gjorde ju akut snitt dessutom så redan där kände jag mig utanför i alla förlossningshistorier om krystvärkar. Det kändes lite som att om man inte klämt ut ungen och sprängt svanskotan på köpet och sedan ammat med blodblåser på brösten så har man inte kämpat så där som riktiga mammor gör...
SÅ SJUKT!
En liten cyberkram! Vi r många som vet hur det känns när förnuft och känsla inte jobbar ihop. Att du duger etc vet du om så det känns inte lönt att kommentera. Ibland känns det skit ändå:heart
 
Det är inte torsk? Mina bröstvårtor var också känsliga och gjorde svinont emellanåt. BVC sa att det var så yttepyttelite beläggning på knoddis tunga att det omöjligt kunde ge mig besvär men det försvann när jag började med vichy och bikarbonat.

Jag tror det är en kombination av torsk och exem. Jag kör bikarbonatblandning i bebis mun och baddar brösten med efter amning. Kokar alla nappr. Smörjer med cortimyk 2gånger om dagen. Mildison 2gånger och däremellan kokosolja. Och har luftningskupor i BHn
Det går upp och ner. Ena stunden känns det bättre. Nästa känns det värre igen.

Hade precis samma med stora sonen och jag blev aldrig av med det förrens jag sluta amma. Trots receptbelagd medicin till mig och sonen.
Lite därför jag också känner mig så uppochner, orkar jag liksom kämpa lite mycket och länge den här som med honom för att sen ändå kanske behöva ge upp? Kanske ska ge upp direkt så slipper jag allt det..
 
Amning är en sån liten grej och ändå så stor...Jag fick aldrig till det med första. När det väl började kännas smidigt sinade allt fort och det blev väl nån snabb spiral neråt när hon inte blev nöjd och man gav mer och mer flaska.
En liten grej men ändå något som jag dels hamnade i någon slags försvarsposition mot hela världen kändes det som. Och kände mig en period som en kass mamma som inte kämpade nog. Och det har suttit i det där med att inte helt vara nöjd med min insats. Jag gjorde ju akut snitt dessutom så redan där kände jag mig utanför i alla förlossningshistorier om krystvärkar. Det kändes lite som att om man inte klämt ut ungen och sprängt svanskotan på köpet och sedan ammat med blodblåser på brösten så har man inte kämpat så där som riktiga mammor gör...
SÅ SJUKT!
En liten cyberkram! Vi r många som vet hur det känns när förnuft och känsla inte jobbar ihop. Att du duger etc vet du om så det känns inte lönt att kommentera. Ibland känns det skit ändå:heart

Precis så hade jag med stora sonen också, blev också akutsnittad och kände mig utanför. Alla jämförde ”war stories” (förlossningen) och jag kände mig så utanför. Som en klubb jag inte fick vara med i, ett disco som jag fick stå utanför och se på, Den coola bergodalbanan alla åkt utom jag.
Först en dåligt graviditet och sen en i mina misslyckad förlossning och så funkade inte amningen. Men där kämpade jag så mycket att jag förlorade mig själv, jag gick i försvarsställning och hade taggarna utåt åt alla. Och jag är rädd att det ska bli så igen.
Ska jag verkligen kämpa så den här gången. Kanske lika bra att ge upp direkt.
 
Ska hålla tyst i fortsättningen för han ger oss en handfull idag; han har upptäckt sin musikleksak som spelar melodier när man drar i den. Say no more. Kommer drömma om den där leksaken i natt.;)
Ohh nooo...! Introducera inte babblarna, då kommer du drömma mardrömmar om små färgglada sjungande figurer länge kan jag lova ;)
 
Precis så hade jag med stora sonen också, blev också akutsnittad och kände mig utanför. Alla jämförde ”war stories” (förlossningen) och jag kände mig så utanför. Som en klubb jag inte fick vara med i, ett disco som jag fick stå utanför och se på, Den coola bergodalbanan alla åkt utom jag.
Först en dåligt graviditet och sen en i mina misslyckad förlossning och så funkade inte amningen. Men där kämpade jag så mycket att jag förlorade mig själv, jag gick i försvarsställning och hade taggarna utåt åt alla. Och jag är rädd att det ska bli så igen.
Ska jag verkligen kämpa så den här gången. Kanske lika bra att ge upp direkt.
Det är lustigt för jag har hört så många som verkar lida av nån form av noja att man inte "duger", vare sig det handlar om amning eller förlossning och oavsett vilken typ av förlossning man har haft. En kompis kände sig misslyckad för att hon blev igångsatt, en annan (jag) känner mig misslyckad för att jag inte fick amningen att funka ordentligt, en tredje har mått skitdåligt över lag både över förlossningen och över amningen. Så det verkar som att nästan alla har nåt som de mår dåligt över och det är så himla tråkigt för bara att vara gravid är ett styrkeprov i sig och kan vara svintufft. Vi borde vara stolta, inte känna oss misslyckade...
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Precis så hade jag med stora sonen också, blev också akutsnittad och kände mig utanför. Alla jämförde ”war stories” (förlossningen) och jag kände mig så utanför. Som en klubb jag inte fick vara med i, ett disco som jag fick stå utanför och se på, Den coola bergodalbanan alla åkt utom jag.
Först en dåligt graviditet och sen en i mina misslyckad förlossning och så funkade inte amningen. Men där kämpade jag så mycket att jag förlorade mig själv, jag gick i försvarsställning och hade taggarna utåt åt alla. Och jag är rädd att det ska bli så igen.
Ska jag verkligen kämpa så den här gången. Kanske lika bra att ge upp direkt.
Tänker att ingen annan än du kan bestämma. Men det låter skitjobbigt!
Amma är bra men inte till varje pris. Jag hade inte fortsatt om jag haft sånna smärtor efter första veckorna. Jag hade en släng torsk och det gick över med vichy vatten och i övrigt hade jag ett litet sår i början men det självläkte. Gjorde så sjukt ont dock så jag var helt beredd på att lägga ner. Förklarade för maken att det är som att dom skulle tycka det var mysigt med en redig spark i skrevet en två gånger i timmen...

Amningsnapp?
 
Det är lustigt för jag har hört så många som verkar lida av nån form av noja att man inte "duger", vare sig det handlar om amning eller förlossning och oavsett vilken typ av förlossning man har haft. En kompis kände sig misslyckad för att hon blev igångsatt, en annan (jag) känner mig misslyckad för att jag inte fick amningen att funka ordentligt, en tredje har mått skitdåligt över lag både över förlossningen och över amningen. Så det verkar som att nästan alla har nåt som de mår dåligt över och det är så himla tråkigt för bara att vara gravid är ett styrkeprov i sig och kan vara svintufft. Vi borde vara stolta, inte känna oss misslyckade...
Visst är det skit?
Till och med när man aldrig haft någon dröm om fina förlossningen och ammande så känner man sig dålig om man inte lyckas helt "naturligt".

Sen kan jag glädja dig med att du periodvis kommer känna dig som en kass mamma troligen resten av livet:meh:. Hur man än vänder sig har man ändan bak har jag märkt...
 
Visst är det skit?
Till och med när man aldrig haft någon dröm om fina förlossningen och ammande så känner man sig dålig om man inte lyckas helt "naturligt".

Sen kan jag glädja dig med att du periodvis kommer känna dig som en kass mamma troligen resten av livet:meh:. Hur man än vänder sig har man ändan bak har jag märkt...
Nån borde verkligen dra igång en kurs för mammor som hjälper oss att få bättre självkänsla, det är inte rättvist att vi ska ha så dåligt självförtroende. Hur många pappor har man nånsin hört ha dåligt samvete för att de känner sig dåliga?
 
Är trött och klädsamt negativ idag...
Ifrågasätter allt. Är frustrerad över att inte kunna göra det jag vill samtidigt som jag faktiskt inte alls vet vad jag vill- vilket gör det svårt att planera in tid när jag kan göra vad jag vill...
Känns ibland som att hela familjen utom jag gör vad dom vill. Det är inte sant om man frågar dom såklart. Men utan häst...
Visst är det kul att ha ponny och se sitt barn rida. Men det brukar vara min egotripp och nu har jag ingen. Dessutom är det inte friktionsfritt med skolbarn varken i stallet eller hemma. Svänger från urgullig till tålamodsprövande hela tiden och mitt tålamod är obefintligt när jag är trött.

Hatten av för er med yngre syskon. Vilka hjältar ni är!
 
Nån borde verkligen dra igång en kurs för mammor som hjälper oss att få bättre självkänsla, det är inte rättvist att vi ska ha så dåligt självförtroende. Hur många pappor har man nånsin hört ha dåligt samvete för att de känner sig dåliga?
Denna pappan känner sig absolut dålig! Fast inte över förlossningen och amning...
Men ju större barnet blir desto kassare kommer pappa bli oxå...
 
Är trött och klädsamt negativ idag...
Ifrågasätter allt. Är frustrerad över att inte kunna göra det jag vill samtidigt som jag faktiskt inte alls vet vad jag vill- vilket gör det svårt att planera in tid när jag kan göra vad jag vill...
Känns ibland som att hela familjen utom jag gör vad dom vill. Det är inte sant om man frågar dom såklart. Men utan häst...
Visst är det kul att ha ponny och se sitt barn rida. Men det brukar vara min egotripp och nu har jag ingen. Dessutom är det inte friktionsfritt med skolbarn varken i stallet eller hemma. Svänger från urgullig till tålamodsprövande hela tiden och mitt tålamod är obefintligt när jag är trött.

Hatten av för er med yngre syskon. Vilka hjältar ni är!
+ 1 på humöret. Känner mig så sjukt irriterad över att jag bara går hemma och sparkar grus typ. Skulle vilja rida, träna, vara "fri" och inte inlåst i ett hus om dagarna... Visst kan jag göra saker nu också men inte alls på samma sätt som innan, försökte mig på en promenad men fick vända med vagnen på grund av vrålande unge efter 5 minuter.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Amning är en sån liten grej och ändå så stor...Jag fick aldrig till det med första. När det väl började kännas smidigt sinade allt fort och det blev väl nån snabb spiral neråt när hon inte blev nöjd och man gav mer och mer flaska.
En liten grej men ändå något som jag dels hamnade i någon slags försvarsposition mot hela världen kändes det som. Och kände mig en period som en kass mamma som inte kämpade nog. Och det har suttit i det där med att inte helt vara nöjd med min insats. Jag gjorde ju akut snitt dessutom så redan där kände jag mig utanför i alla förlossningshistorier om krystvärkar. Det kändes lite som att om man inte klämt ut ungen och sprängt svanskotan på köpet och sedan ammat med blodblåser på brösten så har man inte kämpat så där som riktiga mammor gör...
SÅ SJUKT!
En liten cyberkram! Vi r många som vet hur det känns när förnuft och känsla inte jobbar ihop. Att du duger etc vet du om så det känns inte lönt att kommentera. Ibland känns det skit ändå:heart

Så kloka ord. :heart
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Denna pappan känner sig absolut dålig! Fast inte över förlossningen och amning...
Men ju större barnet blir desto kassare kommer pappa bli oxå...
Jag kan nog ärligt säga att det aldrig skulle falla min sambo in att känna sig som en dålig förälder. Han är helt enkelt inte sån. Nu är han kanonbra på alla sätt, men självkritisk skulle jag inte kalla honom....
 
Jag kan nog ärligt säga att det aldrig skulle falla min sambo in att känna sig som en dålig förälder. Han är helt enkelt inte sån. Nu är han kanonbra på alla sätt, men självkritisk skulle jag inte kalla honom....
Härligt för honom.
Men återkom om 10 år så ser vi om inte han oxå känt sig lite kass och otillräcklig ett antal gånger. Har så svårt att tro att det finns föräldrar som inte har den känslan ibland...

Det är lite nyhetens behag som lagt sig och man har hittat lite vardag och upptäcker att den vardagen man hade är borta...
Just att man inte kan komma och gå som man vill är en tuff grej tycker jag! Nu har jag ju inte kunnat göra det på många år men det känns ändå:p
 
Jag hade storartade (nåja..) planer för dagen. Skulle bara äta lunch, förbereda inför avfärd till stallet och mata barnet så han kunde ta sin sovstund på vägen dit.

Glöm! Fick tugga i mig kall mat, göra ersättning till ljuva toner av illvrål, gå in i sovrummet (där allt är nedsläckt för att han vägrar äta på något annat sätt än liggandes i sängen i mörker (i famnen är omöjligt)) där han tvärslocknar efter halva flaskan och ingen rap. Vi blir hemma. :p
 
Jag hade storartade (nåja..) planer för dagen. Skulle bara äta lunch, förbereda inför avfärd till stallet och mata barnet så han kunde ta sin sovstund på vägen dit.

Glöm! Fick tugga i mig kall mat, göra ersättning till ljuva toner av illvrål, gå in i sovrummet (där allt är nedsläckt för att han vägrar äta på något annat sätt än liggandes i sängen i mörker (i famnen är omöjligt)) där han tvärslocknar efter halva flaskan och ingen rap. Vi blir hemma. :p
Länge leve flexibilitet:D!
 

Liknande trådar

Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
20 415
Senast: Rie
·
Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
70 863
Kultur Hur många program kommer du lyssna på? Vem ser du mest fram emot? Och till sist vem blir din utmaning att lyssna på? Här är alla...
7 8 9
Svar
177
· Visningar
16 583
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
43 009
Senast: BusBarro
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp