Sommarföräldrar 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Juni
17/6 - Kecipeyniri, första barnet, 31 år
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år

Juli

Augusti

Lägger in mig i listan. Hoppas att fler fyller på också :) Jag plussade i måndags, så det är väldigt färskt. Men jag hoppar gärna in i den här tråden :) Jag hängde på Buke för flera år sedan under ett annat nick, men har haft uppehåll ett bra tag. Jag och min sambo har valt att inte berätta för någon än utan ska vänta till december och därför känns det skönt att ha någonstans att anonymt ventilera tankar och känslor.
 
Åh äntligen :D har väntat in att fler ska plussa! Är några veckor sedan jag plussade och ligger för tillfället mest i soffan, är så otroligt trött och illamåendet börjar eskalera nu :yuck:
Har en son på 1 år och 9 månader sen tidigare, blev gravid igen i februari i år men tyvärr upptäcktes det i v13 att fostret var dött sedan v7. Var en otroligt jobbig tid och nervositeten är rätt stor nu, ska ringa BM på måndag (eftersom jag försov mig idag och endast telefontid måndag och onsdag 8.30-9.30 :meh:), kommer diskutera om ett VUL för att förhoppningsvis lindra oron.

Juni
2/6 - Terqa, andra barnet, 33 år
17/6 - Kecipeyniri, första barnet, 31 år
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år

Juli

Augusti
 
Kul att vi är fler :)

Jag och min man tänker också vänta med att berätta som ni @Anonymusen, så mina lufthål har än så länge bara varit min man och Google :p

@Terqa vilken jobbig upplevelse :( hoppas du kan få ett tidigt VUL! Jag brukar i normala fall vara ganska lugn och förståndig, men de senaste dagarna har jag varit supernojig. Det här är en helt ny värld för mig och jag blev förvånad att man måste vänta så länge innan man ens kan få det bekräftat att det verkligen finns ett liv där inne. Jag har knappt några symptom heller, vilket gör mig ännu mer osäker på om testen verkligen stämmer O_o

Har ni några symptom?
 
Kul att vi är fler :)

Jag och min man tänker också vänta med att berätta som ni @Anonymusen, så mina lufthål har än så länge bara varit min man och Google :p

@Terqa vilken jobbig upplevelse :( hoppas du kan få ett tidigt VUL! Jag brukar i normala fall vara ganska lugn och förståndig, men de senaste dagarna har jag varit supernojig. Det här är en helt ny värld för mig och jag blev förvånad att man måste vänta så länge innan man ens kan få det bekräftat att det verkligen finns ett liv där inne. Jag har knappt några symptom heller, vilket gör mig ännu mer osäker på om testen verkligen stämmer O_o

Har ni några symptom?

Som ett proffs ( ;) ) på det här tipsar jag om privata mottagningar, de är oftast mer frikostiga med VUL tidigt.
 
Kul att vi är fler :)

Jag och min man tänker också vänta med att berätta som ni @Anonymusen, så mina lufthål har än så länge bara varit min man och Google :p

@Terqa vilken jobbig upplevelse :( hoppas du kan få ett tidigt VUL! Jag brukar i normala fall vara ganska lugn och förståndig, men de senaste dagarna har jag varit supernojig. Det här är en helt ny värld för mig och jag blev förvånad att man måste vänta så länge innan man ens kan få det bekräftat att det verkligen finns ett liv där inne. Jag har knappt några symptom heller, vilket gör mig ännu mer osäker på om testen verkligen stämmer O_o

Har ni några symptom?

Ja det var en hemsk upplevelse så oron är som sagt rätt stor att det ska hända igen...

Men än så länge så har jag ivarjefall rätt starka symptom, som jag skrev är jag otroligt trött, illamående, suuuuperkänsliga bröstvårtor, rätt mycket hugg och stick i livmodern. Får väldigt mycket flashbacks från när jag var gravid med sonen, så får kanske ta det som ett bra tecken eftersom det gick bra :)

Jag har noll och absolut ingen självbehärskning så jag berättade för mamma, systrar och en kusin samma dag som jag plussade! Jag, och sambon ska jag nog tillägga, resonerar som så att om det inte går vägen så vet ens närmaste varför man förmodligen mår som man gör, så slipper man berätta att man faktiskt varit gravid, då har man åtminstone fått glädjas tillsammans en bit på vägen. Men det är otroligt individuellt hur man väljer att berätta och inget är rätt eller fel, men så tänker vi ivarjefall :)
 
Som ett proffs ( ;) ) på det här tipsar jag om privata mottagningar, de är oftast mer frikostiga med VUL tidigt.

Blev lovad ett VUL efter MA:t om jag blev gravid igen, men det är ju några månader sen så jag har kollat upp de privata alternativen för säkerhets skull :up:
 
Ja det var en hemsk upplevelse så oron är som sagt rätt stor att det ska hända igen...

Men än så länge så har jag ivarjefall rätt starka symptom, som jag skrev är jag otroligt trött, illamående, suuuuperkänsliga bröstvårtor, rätt mycket hugg och stick i livmodern. Får väldigt mycket flashbacks från när jag var gravid med sonen, så får kanske ta det som ett bra tecken eftersom det gick bra :)

Jag har noll och absolut ingen självbehärskning så jag berättade för mamma, systrar och en kusin samma dag som jag plussade! Jag, och sambon ska jag nog tillägga, resonerar som så att om det inte går vägen så vet ens närmaste varför man förmodligen mår som man gör, så slipper man berätta att man faktiskt varit gravid, då har man åtminstone fått glädjas tillsammans en bit på vägen. Men det är otroligt individuellt hur man väljer att berätta och inget är rätt eller fel, men så tänker vi ivarjefall :)

Låter onekligen som ett bra tecken :)

Tycker det låter som en bra inställning. Det är så olika och vi kanske ändrar oss på vägen, men just nu känns det bra att hålla det mellan oss - vi är nog båda lite i chock fortfarande och behöver smälta det hela lite.
 
Låter onekligen som ett bra tecken :)

Tycker det låter som en bra inställning. Det är så olika och vi kanske ändrar oss på vägen, men just nu känns det bra att hålla det mellan oss - vi är nog båda lite i chock fortfarande och behöver smälta det hela lite.

Gör ni rätt i, är trots allt en ganska stor händelse i livet och ibland kan man behöva njuta och smälta allt innan världen behöver veta :)
 
@Terqa vilken mardröm det måste ha varit :( Jag hoppas det går vägen den här gången, det låter positivt att det känns som med sonen.

@lil-sis jag håller tummarna för dig! Jag har läst en del här på buke men inte själv varit aktiv, så jag har följt en del av din kamp och nu tycker jag verkligen att det är din tur.

@Kecipeyniri jag känner igen osäkerheten. Jag tycker att symtomen blivit mildare de senaste dagarna och då blir jag lite fundersam över om det verkligen är något där inne i magen :p men jag har lovat mig själv att försöka ta det lugnt och ta vecka för vecka. De symtom jag har än så länge är illamående som kommer vid 10-tiden och går över ett tag efter lunch. Plus att magen känns svullen, ungefär som vid mens. Brösten ömmar lite grann. Hade jag inte fått "gravid 1-2" på clearblue test hade jag nog inte trott att jag är gravid.

Som ni säger, det finns inget rätt eller fel när det gäller att berätta. Alla gör det som känns bäst. Både på min sida och på sambons sida är det babyboom. Min bror har två små knoddar, den senaste är bara två veckor. Sambons syster har en knodd och ytterligare en beräknad i mars. Hans andra syster är beräknad att få sitt första barn i april. Och så vi som är beräknade i slutet av juni. Det är så många barn att vi känner att vi vill suga lite på karamellen och smälta det lite först. Det känns fortfarande en aning overkligt. Vi bor ganska långt från våra familjer så vi tänkte berätta det för dem när vi åker dit till jul. Men man vet aldrig om vi ändrar oss om ett tag.
 
@Anonymusen De enda symptomen jag har haft hittills är lite molvärk, ont i ländryggen och något ömmare bröst. Men jag försöker, precis som du, att ta det lugnt och en dag i taget. Det är frustrerande att inget veta och ha nada kontroll, men det finns ju inte så mycket att göra mer än att leva sunt och sätta sin tillit till naturen.

Detta är en helt ny värld för mig och jag tror jag börjar haja hur man räknar veckor ;) Funderar lite på att ringa en barnmorskemottagning i nästa vecka, eller är det för tidigt? Vi har en resa inbokad till min mans familj i slutet av november och då vi bor i olika länder och inte ses så ofta vore det ju fantastiskt kul att få berätta nyheten då istället för på telefon några veckor senare. Men hade så gärna vilja få bekräftat på något sätt att där faktiskt är en graviditet innan. Aja, jag tror jag ringer i nästa vecka och hör vad de rekommenderar.
 
Det är skönt att höra att jag inte är ensam om mina funderingar @Kecipeyniri Jag skulle också vilja veta att det verkligen är någonting som växer därinne. Jag känner inte av speciellt många symtom och det gör mig lite orolig. Tror jag måste göra ett nytt grav-test imorgon och förhoppningsvis bli lite lugnad :p

Jag vet inte hur det fungerar med ultraljud och så, men om man är väldigt orolig kanske man kan få göra ett VUL ganska tidigt? Kanske något att fråga barnmorskan om? Jag förstår hur du menar inför resan och träffa släkten. Låter vettigt att ringa barnmorskan i veckan. Vilken vecka är du? Om jag har förstått det rätt är jag i vecka 5. Jag tänkte ringa barnmorskan till veckan (då jag är i vecka 6) eller veckan efter. Men jag har egentligen ingen aning om när man "ska" ringa.

Jag var och hälsade på en 2 veckors bebis igår och oj så liten hon är, men såå söt :love: Det väckte en del känslor och längtan tills det blir juni...
 
Angående tidiga ultraljud så kan man söka till nån privat klinik. Jag gjorde det, kostade 300 kr.
Kommer göra det nästa gång jag blir gravid med då första och hittills enda graviditeten slutade i missfall, vilket upptäcktes på privat VUL i v.12.
 
Som sagt, är väldigt ny på det här, men då ringer jag i veckan. KUB har vi tänkt att vi vill göra eftersom jag är 35 år.

Vad tråkigt med missfallet @hemlig :( Tack för tipset!
 
@Anonymusen Jag borde vara i vecka 7 nu. Jag tänkte ringa en barnmorska imorgon och höra om de kan ta emot oss och om jag förstått det rätt så träffas man först för ett samtal och att man gör ultraljud senare. Men jag har ingen aning, det kanske skiljer sig mycket från mottagning till mottagning, så jag ringer imorgon och kollar läget.

Jag har heller inga direkta symptom, molvärken har försvunnit och brösten känns inte lika ömma vilket gör mig väldigt orolig. Dock fick jag idag en jävulsk smärta i ländryggen när jag var ute och gick en runda idag och det har inte släppt ännu. Det gör inte ont hela tiden utan bara i vissa lägen, så vet inte om det har med graviditeten att göra eller om det bara är ålderskrämpor :p Gud, blir ju aldrig nöjd, är orolig när jag har ont och orolig när jag inte har ont ;)

Hur tar era män det hela? Min man har längtat efter barn länge men tar uppgiften väldigt seriöst så vi tog ganska lång tid på oss innan vi beslutade oss för att försöka på riktigt. Nu är han superglad och exalterad och har börjat läsa på en hel del - ny värld för oss båda :)
 
Idag ringde jag BM och fick tid för hälsosamtal nästa vecka :) Hon sa att de gör den första undersökningen först efter vecka 10 - men känns jätteskönt att ha en tid så får vi prata mer då om alla tankar och funderingar.

@Terqa hur har det gått för dig? :)
 
Idag ringde jag BM och fick tid för hälsosamtal nästa vecka :) Hon sa att de gör den första undersökningen först efter vecka 10 - men känns jätteskönt att ha en tid så får vi prata mer då om alla tankar och funderingar.

@Terqa hur har det gått för dig? :)

Ställde alarm och påminnelse och ringde prick kl 08.30 imorse, för att mötas av orden "mottagningen är idag stängd pga utbildning, var god återkom på onsdag" :rage::meh: så nu är en ny påminnelse inlagd.

I övrigt mår jag fortfarande illa mest hela tiden, har en del molvärk och ibland känns det som att det "rinner till" där nere. Det resulterar i många nervösa spring på toaletten :crazy: inget blod eller tilltagande värk, men med tanke på hur det gick sist är det föga till hjälp...

Sen håller min systers förlossning på att sätta igång nu, vi var beräknade på samma dag så det är mycket som rivs upp just nu...
 
Jag har heller inga direkta symptom, molvärken har försvunnit och brösten känns inte lika ömma vilket gör mig väldigt orolig. Dock fick jag idag en jävulsk smärta i ländryggen när jag var ute och gick en runda idag och det har inte släppt ännu. Det gör inte ont hela tiden utan bara i vissa lägen, så vet inte om det har med graviditeten att göra eller om det bara är ålderskrämpor :p Gud, blir ju aldrig nöjd, är orolig när jag har ont och orolig när jag inte har ont ;)

Hur tar era män det hela? Min man har längtat efter barn länge men tar uppgiften väldigt seriöst så vi tog ganska lång tid på oss innan vi beslutade oss för att försöka på riktigt. Nu är han superglad och exalterad och har börjat läsa på en hel del - ny värld för oss båda :)

Det är typiskt, man kan aldrig våra riktigt nöjd ;) Jag var tvungen att ta ett till graviditetstest idag, bara för att våra säker på att någonting händer i magen. @Terqa jag har liknande symtom som dig. Jag har märkt av ökad mängd flytningar och ibland känner jag hur det "rinner till" och måste precis som du gå och kolla. Jag kan tänka mig att det väcks en hel massa tankar och känslor för dig, både med tanke på ditt MA och din systers förlossning. Har du något stöd i det?

Vad bra att få veta vad barnmorskan så till dig @Kecipeyniri , då är jag lite förberedd på vad de kan tänkas ta upp när jag ringer imorgon. Jag tänkte ringa idag men jag vill gärna att sambon följer med så jag ska ringa imorgon när jag har Hans jobbschema. Min sambo har länge varit tveksam till barn medan jag längtat efter barn länge. I somras kom han fram till att han är redo och nu är han väldigt glad över graviditeten. Men jag tror att både han och jag har lite svårt att verkligen förstå att vi ska ha barn. Vi både förstår och inte förstår, på nåt snurrigt sätt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
857
Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
20 617
Senast: Rie
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 231
Senast: __sofia__
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 453

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp