Stå ut med tråkigt jobb eller hur hittar man ett roligt jobb?

[Inte_Ung]

En väninna till mig sökte jobb på ekonomiavdelningen på ett företag.
Hon fick veta att det skulle bli ett sådant ledigt om ett antal månader.
Men om hon kunde tänka sig att stå vid en maskin på verkstaden fram tills dess så var jobbet hennes.
Annars så skulle hon behöva konkurrera om det med andra med mer utbildning.

Hon ställde sig vid den där maskinen och jobbade i produktionen fram tills att tjänsten på kontoret blev hennes.

Hon har alltid fått jobb när hon har behövt det.
Inställningen betyder så mycket.

 

[tanten]

Men du vill suga ut pengar från någon, företag eller partner, utan att själv stoppa in en insats? De tankarna tror jag är direkt hindrande för att hitta en bättre situation.

Om man jobbar 25 procent och ändå blir uttråkad och själadöd gissar jag att exakt noll procent av problemet sitter i själva jobbet och dess utformning.

Om du istället tänker att det lönearbete du gör är det som nu eller senare kommer att ge dig möjligheter att utforska det du vill göra hellre ? Acceptera att just nu går det inte av ekonomiska skäl och därför krävs det annat? Inte fortsätta drömma om att någon annan ska komma och betala drömmarna utan insats från din sida?

 

[hundtant]

Tänker du att den här tråden ska ge andra svar än all de trådar du redan skapat på samma tema?

Din största dealbreaker är att du inte vill flytta.
Det är helt okey - men det innebär ju att du kommer behöva ändra någon annan faktor. För ditt drömjobb kommer rimligtvis inte dyka upp i din lilla håla om du inte skapar det själv. De flesta egenföretagar börjar vid sidan om sin riktiga jobb.

Jag jobbade tex kväll/natt på mcdonalds i ett par år. Jag hatade vartenda djävla minut av jobbet som var hemskt.

MEN det gjorde att hundarna slapp vara ensamma på dagarna vilket var en förutsättning att kunna ha dom. Och dom var ungefär lika viktiga för mig som ditt hus. Och nån form av lön in är ju livsnödvändigt.

Jag tror inte att motviljan mot att flytta (som jag dessutom lätt kan förstå) är nyckeln till lösningen här, jag tror mer på panikångesten. För att få jobba inom det område man mest önskar så måste man nästan alltid börja med utbildning. Och då behöver man först få bukt med den del av panikångesten som gör att man inte kan köra mer än en handfull mil hemifrån.

(Sen kan en bonus bli att man utbildningen ger en mer självförtroende och stärker viljan att jobba med just det man pluggar, och då kanske man i slutändan ändå flyttar när ens drömjobb dyker upp)

 

[Gnist]

Har alla glömt bort TS diagnos?

Jag tycker det är strongt att hen överhuvudtaget jobbar, och lyckades få ett jobb. Det är jättemånga med den diagnosen som inte klarar av att ta plats på arbetsmarknaden överhuvudtaget.

25% och rodda livet, det är inte illa pinkat i det sammanhanget!

Hon har jobbar heltid tidigare i livet innan utmattningen och lååångt innan autismdiagnos.

Problemet är inte autismen, problemet är fobierna.

 

[Sonic76]

Har alla glömt bort TS diagnos?

Jag tycker det är strongt att hen överhuvudtaget jobbar, och lyckades få ett jobb. Det är jättemånga med den diagnosen som inte klarar av att ta plats på arbetsmarknaden överhuvudtaget.

25% och rodda livet, det är inte illa pinkat i det sammanhanget!

Sonen har samma diagnos, fast högre grad,
Han jobbar 2 jobb, han har sökt två till.
Hans dröm och mål är att starta sitt företag. Men då måste han ha en buffert. Den håller han på att jobba ihop. Han är jäkligt trött efter jobbet, särskilt det ena. Men han vet att han måste få ihop pengarna och är nöjd när lönen kommer.

 

[Enya]

Har alla glömt bort TS diagnos?

Jag tycker det är strongt att hen överhuvudtaget jobbar, och lyckades få ett jobb. Det är jättemånga med den diagnosen som inte klarar av att ta plats på arbetsmarknaden överhuvudtaget.

25% och rodda livet, det är inte illa pinkat i det sammanhanget!

Och jag känner flera som jobbar.

Vad gör de som inte jobbar? Kanske är det ett sådant liv hon får satsa på? Klarar hon inte livet är det kanske inte ett jobb hon ska ha alls egentligen?

 

[tanten]

TS du har en diagnos, du har problem med orken.

Problemet är att du låter det inverka ditt mindset.
Du "kan inte" "vill inte" "orkar inte" och vill inte"
Du önskar det nästan ingen kan behära. Du önskar en tillvaro som inte finns.

Om du inte klarar att försörja dig själv behöver samhället förslrja dig.
Har du myndighetskontakter som har hela bilden? Har de kallat till en SIP?

 

[SiZo]

Jag hade en omröstning här på Buke för några år sedan. Det var en majoritet som gillade sina jobb.

Jag tror att buke inte är representativt för befolkningen. Min bild av Buke är att de flesta här är väldigt drivna och ofta vet vad de vill och är beredda att kämpa för det. Så jag tror att de/vi i högre utsträckning har arbeten som de faktiskt uppskattar än vad gemeneman har.

Sen tror jag att få skulle jobba 100% om de fick välja. Hur mycket jag än trivdes med mitt jobb så skulle jag garanterat hellre jobba 50% om jag ändå fick samma lön. För min fritid är ändå roligare än vilket jobb som helst.

 

[tornblomma]

Jag tror att buke inte är representativt för befolkningen. Min bild av Buke är att de flesta här är väldigt drivna och ofta vet vad de vill och är beredda att kämpa för det. Så jag tror att de/vi i högre utsträckning har arbeten som de faktiskt uppskattar än vad gemeneman har.

Sen tror jag att få skulle jobba 100% om de fick välja. Hur mycket jag än trivdes med mitt jobb så skulle jag garanterat hellre jobba 50% om jag ändå fick samma lön. För min fritid är ändå roligare än vilket jobb som helst.

Sen tänker jag att de är de som är nöjda som i högre utsträckning svarar på en sådan undersökning.
Dessutom är det inte alls säkert att dessa personer som känner sig nöjda har ett jobb som TS skulle vilja ha? Min uppfattning är att TS har betydligt högre krav än folk i gemen.

 

[ginnies]

Om du inte klarar att försörja dig själv behöver samhället förslrja dig.
Har du myndighetskontakter som har hela bilden? Har de kallat till en SIP?

Jag håller med, har skrivit förut att viss sjukskrivningsgrad låter nödvändigt och hoppas du @Wille får nåt sådant, däremot tycker jag inte någon ska få vara sjukskriven för att göra saker man hellre vill göra än ett jobb- jobb först-hobby och fritid sen, även om orken bara räcker till halvtidsjobbet.

 

[Enya]

Så sant! Tror verkligen också att det inte är självklart att veta exakt hur man känner inför ett jobb innan man faktiskt börjat och jobbat igång sig lite.
Iallafall för mig så är det en tillfredsställelse och ger ett välmående att utföra mina uppgifter på ett bra sätt och känna att jag tillför något och det är inte beroende av att jag tycker att själva arbetet är superstimulerande från början.

TS, ge de olika jobben en chans. Du kan omöjligt veta i förväg hur det kommer kännas, hur mycket energi etc det kommer att ta. Det kanske till och med kan ge lite energi om du, på rimlig nivå och tid, känner att du fixar att arbeta och gör ett gott jobb.

Håller med. För att komma någonstans måste man ju oftast börja rätt långt ner på skalan innan man når en plats man helt enkelt är nöjd med. Jag har jobbat som städerska under tiden jag pluggade. Det var inget roligt jobb, men det gav ändå en känsla av att jag var nöjd med min insats, det blev fint när jag varit och städat och jag gjorde ett bra jobb och folk var nöjda med mig. Inget jobb jag planerade att ha hela livet, men det som gav mig ekonomi att plugga liksom.

 

[Lillgrådis]

Jag tror att buke inte är representativt för befolkningen. Min bild av Buke är att de flesta här är väldigt drivna och ofta vet vad de vill och är beredda att kämpa för det. Så jag tror att de/vi i högre utsträckning har arbeten som de faktiskt uppskattar än vad gemeneman har.

Sen tror jag att få skulle jobba 100% om de fick välja. Hur mycket jag än trivdes med mitt jobb så skulle jag garanterat hellre jobba 50% om jag ändå fick samma lön. För min fritid är ändå roligare än vilket jobb som helst.

Jag tror också att med många som svarar att de "gillar sitt jobb" så betyder det inte att det är drömjobbet ur alla avseenden eller att det varit perfekt från dag 1. Utan att man väljer att se att det finns bra saker också. Jag hade ett som man kan tycka ganska oglamoröst jobb ett par år innan jag började plugga - maskinoperatör på fabrik med tvåskift - och jag skulle inte påstå att merparten av de arbetsuppgifterna var något att längta efter. Delvis skulle de antagligen kunna beskrivas som "själadödande".

Men hade jag då fått frågan om jag trivdes på jobbet så hade jag troligtvis sagt åtminstone ok. Pga det sociala med att lära känna, fika och umgås med arbetskamrater i olika åldrar, det var praktiskt att det var ganska nära och att tvåskiftet gav varannan fredag helt ledig. Jättelyxigt tyckte jag! Och så lottade de ut biljetter bland de anställda till Rögles hemmamatcher, bara det var en fin bonus för mig. Och för att jag förutsatte och förutsätter att jag måste lösa min inkomst och mitt uppehälle själv som vuxen och arbetsför, och då får man välja att göra det bästa av det som finns just där och då.

 

[Inte_Ung]

Vad gör de som inte jobbar?

De har sjukersättning.
När det inte fungerar alls så gör det ju inte det.
Men i de fallen är det riktigt illa med förmågan att fungera tillsammans med andra människor.

 

[Lickety]

Allmän reflektion: Jag tror att mycket av mångas frustration och missnöjdhet gällande jobb, boende och ens tillvaro faktiskt kommer från vad vi matas med på sociala medier och youtube etc.
Det är tråkigt att se hur många ungas dröm är att bli någon slags youtuber idag, utan att kanske ha vad som krävs för att bli en av de väldigt få som lyckas. Så blir man nedslagen i skorna för att man matas med alla dessa kreativa, vansinnigt lyckade personers liv utan att fatta att det är en sjukt vinklad bild av även deras tillvaro.

Det är ju inte ett misslyckande att ha ett helt vanligt jobb, som man kanske inte älskar men ser nyttan med, och att leva för sin fritid i stället.

Om man känner att man kört fast så har jag lärt mig några handfasta tips som fungerar för mig: Må bättre först. Hur gör man det då? Jag tror att övning i tacksamhet är bra. Vidare håller jag stenhårt på tre saker när mitt liv inte riktigt funkar: Sömn, mat och ha något roligt att se fram emot. Många lägger också till träning som en hörnsten. Om man har större problem med sitt psykiska mående så behöver man få ordning på det först. Sen finns förutsättningarna för att lösa andra problem i livet.

 

[tornblomma]

De har sjukersättning.
När det inte fungerar alls så gör det ju inte det.
Men i de fallen är det riktigt illa med förmågan att fungera tillsammans med andra människor.

Autism är ju dock ett väldigt brett spektrum, det går ju inte att prata om personer med autism som en homogen grupp.

 

[Inte_Ung]

Sen tror jag att få skulle jobba 100% om de fick välja. Hur mycket jag än trivdes med mitt jobb så skulle jag garanterat hellre jobba 50% om jag ändå fick samma lön. För min fritid är ändå roligare än vilket jobb som helst.

Mina senaste jobb har faktiskt varit mycket roligare än vad min fritid någonsin har lyckats med.

 

[Inte_Ung]

Autism är ju dock ett väldigt brett spektrum, det går ju inte att prata om personer med autism som en homogen grupp.

Nej man får ju se till skalan av vilka svårigheter det ger.
Den enda med autism som enda orsak till sjukersättning som jag känner väl, saknade helt förmåga att ens acceptera att följa en instruktion från någon annan människa.
Då blir det svårt att sköta ett arbete.

Däremot så kunde mycket bli gjort när den egna inspirationen var drivande.

 

[Enya]

De har sjukersättning.
När det inte fungerar alls så gör det ju inte det.
Men i de fallen är det riktigt illa med förmågan att fungera tillsammans med andra människor.

Det förstår jag, och jag ser inte så många alternativ för TS. Ändra inställning till grejen att jobba (oavsett jobb helt enkelt för det finns nog inga som passar kraven) eller söka sjukersättning eftersom hon inte känner att hon mäktar med livet. Bedöms hon uppfylla kriterierna för det så är det ju löst, om inte så är det bara att bita i sura äpplet och förändra sin egen tankeinställning till jobb och kämpa vidare med jobb på en nivå hon klarar av.

 

[sjoberga]

Mina senaste jobb har faktiskt varit mycket roligare än vad min fritid någonsin har lyckats med.

Jo, vissa grejer kan man liksom aldrig ro i land med att få göra på sin fritid så instämmer. Men det är ju också olika dimensioner av livet så man kan gilla både jobb och fritid samtidigt utan att vilja ha mer av eller ta bort vare sig det ena eller det andra.

 

[tornblomma]

Jo, vissa grejer kan man liksom aldrig ro i land med att få göra på sin fritid så instämmer. Men det är ju också olika dimensioner av livet så man kan gilla både jobb och fritid samtidigt utan att vilja ha mer av eller ta bort vare sig det ena eller det andra.

Även när det gäller fritid så är det ju bra med rimliga krav. Jag har fått uppfattningen om att TS ofta har väldigt höga krav och förväntningar och ett väldigt prestationsbaserat tänk. Jag tror att det är delvis det som gör att man känner sig misslyckad.
Tex i ngn tråd så talades det om medryttare, men då är problemet att kravet är att prestera tex inom dressyr och träna/tävla på en viss nivå. Det är det ju ganska få som gör, även de som har egen häst. Jag tror att det är en fara att allt man ska ta sig för måste komma med höga krav på prestation. Når man då inte upp till dessa krav så känner man sig misslyckad.