Sv: Staffetråden!
Även om jag själv inte skulle köpa valp efter en hund med C-höfter, kan jag ändå förstå viss avel på en C-höft om det är nytt blod, och mentalitet och hud ser bra ut. Faktiskt hellre en C-höft än en anmärkning på armbågarna, om man ser på hur staffen ser ut. Skallarna blir grövre, hundarna går med mycket vikt på framdelen och ur agilitysynpunkt är det stora slitningar på framdelen på hundarna.
Problemet är bara att i min värld ska ett C i såna fall alltid kombineras med A, och inte bara på den hunden utan där man kan visa bra ledstatistik i linjen över lag.
Men tyvärr är avel svårt. Ser man ex på min hunds mamma så har hon 17 avkommor i två kullar. 12 av dom är röntgade, 7 stycken med A, 4 st med B och 1 med C. En hund har 0/1 fram, i övrigt är alla fria på armbågarna. Hon har fantastisk mentalitet vilket verkligen har nedärvts till valparna. Dom är glada, sociala med mycket leklust och kamp och flertalet har redan hunnit ut på tävlingsbanorna i både agility, lydnad och 3 stycken är viltspårschampions. Dom visar framfötterna i utställningsringen och 2 av hennes avkommor tog hem BIR på my dog.
Sen blev en valp sjuk, tyvärr. I en sköldkörtelsjukdom som är genetisk, men med oklar arvsgång. Tack och lov går den att medicinera och med medicin mår valpen bra.
Då hamnar man som uppfödare i ett svårt läge. Man har en hund som lämnar avkommor som både är bra exteriört, fantastisk mentalitet, bra ledstatistik och inga kända fall av allergier eller demodex.
En valp av 17 blev sjuk. Ska man strypa hela linjen? Vågar man gå vidare på friska kullsyskon? Ska samma tik paras igen?
Avel är svårt. För tyvärr finns inte den perfekta hunden. Skit kommer att ploppa upp, frågan är bara var man ska dra gränsen. Även seriösa uppfödare kan ha otur och det finns aldrig några garantier.
