Stalker?

[SiZo]

Grundfrågan är enkel, när är det dags att anmäla?

Jag står hos en kund i 2 h varje arbetspass. För 7 arbetspass sedan så kom en stor man (säkert 2 meter lång) och ville prata lite. Jag är alltid trevlig och har inget emot att prata lite löst med kunder som verkar ensamma.
Det brukar bli några få min sådär.

Men denna man pratade och pratade och följde efter mig när jag jobbade. Ca 35 min första gången.

Passet efter ignorerade jag honom totalt och pratade intensivt med en i personalen.

Passet efter det så kom jag inte undan och han pratade med mig i ca 30 min trots att jag knappt svarade. Alla ggr efter det så har jag ignorerat honom totalt.

Han har alltså inte direkt gjort något, utan är bara ruskigt obehaglig och letar verkligen efter mig. Personalen tycker oxå att han är ruskigt obehaglig.

Vad tycker ni?
Jag börjar bli riktigt nervös nu. Jag ska ringa chefen imorgon och få det skriftligt ifall han skulle dyka upp hemma hos mig så att mitt förstärkta rättsskydd gäller då.

 

[Rosett]

Har du sagt åt honom att han inte får följa efter dig?

 

[SiZo]

Har du sagt åt honom att han inte får följa efter dig?

Nej. Jag har jättesvårt för det.

Jag har lite historia som gör att det är väldigt svårt. Jag ska försöka be en kollega göra det. Jag kan verkligen inte. Svettas och får ångest redan som det är

 

[GotAsecret]

Be chefen säga åt honom?
Sedan kan du alltid ringa polisen och rådfråga. Det behöver ju nödvändigtvis inte bli ett polisärende bara för att du ringer dem.

 

[Mia_R]

Först och främst måste han ju bli tillsagd, han måste få en chans att fatta att han inte är önskvärd. Fortsätter han trots tillsägelse kan du anmäla, men som i en annan tråd jag svarade i så säger man ifrån innan man anmäler någon som tar kontakt.

 

[SiZo]

Först och främst måste han ju bli tillsagd, han måste få en chans att fatta att han inte är önskvärd. Fortsätter han trots tillsägelse kan du anmäla, men som i en annan tråd jag svarade i så säger man ifrån innan man anmäler någon som tar kontakt.

Jag tycker att jag har sagt ifrån ganska så tydligt. Har han inte uppfattat det så är det bara för att han struntar fullständigt i om kontakten är önskvärd eller inte.

Men för att en anmälan ska ha lite tyngd så behöver man säga ifrån lite tydligare, det är ju självklart.

Men man vet ju aldrig hur det blir efter en tillsägelse, det kan lika gärna bli värre. Beroende på hur störd han är så kanske han rent av tror att vi är ihop eller något redan.

Jag kysste dock en vän när han var där idag och hoppas att det ska räcka.
Min vän håller med, mannen är riktigt obehaglig och det märks på hela hans kroppsspråk att det är mig han är ute efter och SKA ha. Min magkänsla är att mannen är farlig. Och min magkänsla har aldrig haft fel innan.

 

[TinyWiny]

Var rädd om dig och anmäl honom genast. Har du bett honom lämna dig ifred så ska det räcka. Du ska inte behöva säga till "tydligare" vad det nu innebär. Det kan till och med vara farligt att säga till en människa på skarpen om hen inte är riktigt som hen ska. Jag ångrar så att jag inte anmälde människan som förföljde mig direkt. Istället lät jag honom inskränka mig i mitt liv och leverne i flera år eftersom jag "bara" tyckte att det var obehagligt. När jag efter att han hade tagit sig in på en privat fest och tagit tag i mig "för att vi måste prata" äntligen polisanmälde honom insåg han allvaret i vad han höll på med och slutade förfölja mig. Men det behövdes poliser och manliga sådana som hade ett allvarligt samtal med honom om hans beteende innan han fattade. Att jag som kvinna bad honom lämna mig ifred spelade ingen roll i hans värld. Det gick aldrig vidare utan lades ner i brist på bevis som allt annat men i det här fallet hade budskapet tack och lov ändå gått fram.

 

[SiZo]

Var rädd om dig och anmäl honom genast. Har du bett honom lämna dig ifred så ska det räcka. Du ska inte behöva säga till "tydligare" vad det nu innebär. Det kan till och med vara farligt att säga till en människa på skarpen om hen inte är riktigt som hen ska. Jag ångrar så att jag inte anmälde människan som förföljde mig direkt. Istället lät jag honom inskränka mig i mitt liv och leverne i flera år eftersom jag "bara" tyckte att det var obehagligt. När jag efter att han hade tagit sig in på en privat fest och tagit tag i mig "för att vi måste prata" äntligen polisanmälde honom insåg han allvaret i vad han höll på med och slutade förfölja mig. Men det behövdes poliser och manliga sådana som hade ett allvarligt samtal med honom om hans beteende innan han fattade. Att jag som kvinna bad honom lämna mig ifred spelade ingen roll i hans värld. Det gick aldrig vidare utan lades ner i brist på bevis som allt annat men i det här fallet hade budskapet tack och lov ändå gått fram.

Det som gör att jag tvekar är att det inte känns som att han har gjort något liksom. Förstår du vad jag menar?

Brist på bevis är ingen risk iaf, dels är mannen fångad på minst 4 kameror och dels så kan även 5-6 st i personalen vittna.

 

[TinyWiny]

Det som gör att jag tvekar är att det inte känns som att han har gjort något liksom. Förstår du vad jag menar?

Brist på bevis är ingen risk iaf, dels är mannen fångad på minst 4 kameror och dels så kan även 5-6 st i personalen vittna.

Det var därför jag inte anmälde han som förföljde mig heller. Att han "råkade" befinna sig på samma ställen som jag lite väl ofta kunde jag knappast förbjuda. Jag kunde ju inte förbjuda honom att köra fram och tillbaka på länsvägen som gick förbi mitt hus heller fast han inte hade något där att göra. Inte heller att han började handla i samma affär som jag på samma tider eller att han gick ut på samma ställen som jag. Det var som sagt först när han hade nästlat sig in på en privat fest för att han på något vis hade fått reda på att jag skulle dit och att han tog tag i mig som jag anmälde. Enligt polisen räcker det dock med att någon börjar dyka upp överallt eller som i ditt fall följer efter för att anmäla. En obehagskänsla ska man ta på allvar.

 

[SiZo]

Det var därför jag inte anmälde han som förföljde mig heller. Att han "råkade" befinna sig på samma ställen som jag lite väl ofta kunde jag knappast förbjuda. Jag kunde ju inte förbjuda honom att köra fram och tillbaka på länsvägen som gick förbi mitt hus heller fast han inte hade något där att göra. Inte heller att han började handla i samma affär som jag på samma tider eller att han gick ut på samma ställen som jag. Det var som sagt först när han hade nästlat sig in på en privat fest för att han på något vis hade fått reda på att jag skulle dit och att han tog tag i mig som jag anmälde. Enligt polisen räcker det dock med att någon börjar dyka upp överallt eller som i ditt fall följer efter för att anmäla. En obehagskänsla ska man ta på allvar.

Han är i den butiken varje dag Och kollar efter mig. I övrigt har han inte gjort något, än.
Jag gör som så att jag försöker få med en kollega med pondus nästa arbetspass som får försöka säga till honom på skarpen.

Jag har inte sagt rakt ut "låt mig vara" eller "Jag vill inte prata med dig". Jag hoppas att gårdagen gav resultat. Om inte så är det nog dags att anmäla
Men det är ju så tråkigt!

Usch! Jag är inte kvinna på jobbet. Jag är bara väktare. Och han kastar på något sätt bort min uniform och jag blir bara en liten liten flicka. Jag vågar inte säga till honom.
Hur sjukt är inte det?!
Jag har i vanliga fall sjukt mkt pondus, nu är jag så liten

 

[Efwa]

Jag tycker att jag har sagt ifrån ganska så tydligt. Har han inte uppfattat det så är det bara för att han struntar fullständigt i om kontakten är önskvärd eller inte.

Men för att en anmälan ska ha lite tyngd så behöver man säga ifrån lite tydligare, det är ju självklart.

Men man vet ju aldrig hur det blir efter en tillsägelse, det kan lika gärna bli värre. Beroende på hur störd han är så kanske han rent av tror att vi är ihop eller något redan.

Jag kysste dock en vän när han var där idag och hoppas att det ska räcka.
Min vän håller med, mannen är riktigt obehaglig och det märks på hela hans kroppsspråk att det är mig han är ute efter och SKA ha. Min magkänsla är att mannen är farlig. Och min magkänsla har aldrig haft fel innan.

Jag har lite svårt att förstå om du sagt ifrån eller inte.

Ena gången har du inte sagt något, andra gången tycker du att du "sagt ifrån ganska tydligt" och tredje gången inte sagt rakt ut "Låt mig vara".

Om jag som läser tycker det är otydligt så gör nog han det också.

Men man ska inte känna sånt här obehag och måste säga till tydligt, på riktigt, "låt mig vara". Annars är det lätt att folk inte tar en på orden eller väljer att tolka lite hur som (vilket en riktig stalker ändå gör).

 

[Jadzia]

Han är i den butiken varje dag Och kollar efter mig. I övrigt har han inte gjort något, än.
Jag gör som så att jag försöker få med en kollega med pondus nästa arbetspass som får försöka säga till honom på skarpen.

Jag har inte sagt rakt ut "låt mig vara" eller "Jag vill inte prata med dig". Jag hoppas att gårdagen gav resultat. Om inte så är det nog dags att anmäla
Men det är ju så tråkigt!

Usch! Jag är inte kvinna på jobbet. Jag är bara väktare. Och han kastar på något sätt bort min uniform och jag blir bara en liten liten flicka. Jag vågar inte säga till honom.
Hur sjukt är inte det?!
Jag har i vanliga fall sjukt mkt pondus, nu är jag så liten

Gå in i din yrkesroll och säg till honom att avlägsna sig. Är du orolig för våld, ha en kollega med som back-up. Du bör dock säga ifrån själv med all den pondus som din yrkesroll kan uppbåda. Få personen att faktiskt se dig som väktare.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har blivit stalkad av en gammal barndomskompis för flera år sedan och fick tillslut be en vän som är polis om råd.
Råd ett: Tala mycket tydligt om att du vill bli lämnad helt i fred och att ALL form kontakt är icke önskvärd! Känns det jobbigt be en kollega göra det åt dig eller ha iaf en kollega närvarande. Och tala om att han får ta sina framtida kundärenden med andra kollegor.
Råd två: Nonchalera honom helt efter detta. Svara inte alls på tilltal. All form av uppmärksamhet göder deras beteende. Även en utskällning.
Råd tre: Fortsätter han. Be en kollega upplysa honom att nästa gång kommer han att anmälas.
Råd fyra: Håll ditt löfte och anmäl om han fortsätter.

Lycka till. Det är verkligen vidrigt att ha någon oönskad efter sig. "Min" stalker höll bara på i 4 månader men det tog mig kanske två år innan jag helt kunde släppa att han kommer nog inte ringa/smsa/ dyka upp. Tänkte tom när jag bytte bil "Fan va skönt. Nu vet han inte vilken bil jag kör längre" fast han lätt kunde ta reda på det om han ville.
Men vem vet...det tog honom 19 år från det vi var kompisar i tonåren till att söka upp mig första gången. Kanske han får ett ryck och ploppar upp i framtiden igen

 

[WhoIsItAgain]

Du får börja agera som den väktare du är. Hur ska han annars fatta? Och står du på ett jobb i uniform och kysser andra? Jag hoppas jag har fattat det fel men om inte jösses du har en yrkesroll. Ta och kliv in i den så lär han ju fatta och om inte har du ju ett starkare rättskydd än andra. Men då måste du ju agera som en väktare. Om du inte vill det ska bli för personligt måste du ju själv ha distans och inte (om det nu var så) agera privat på jobbet. Säg till honom att ditt arbete inte tillåter att du står länge och pratar med en enskild person.

 

[Mia_R]

Jag tycker att jag har sagt ifrån ganska så tydligt. Har han inte uppfattat det så är det bara för att han struntar fullständigt i om kontakten är önskvärd eller inte.

Men för att en anmälan ska ha lite tyngd så behöver man säga ifrån lite tydligare, det är ju självklart.

Men man vet ju aldrig hur det blir efter en tillsägelse, det kan lika gärna bli värre. Beroende på hur störd han är så kanske han rent av tror att vi är ihop eller något redan.

Jag kysste dock en vän när han var där idag och hoppas att det ska räcka.
Min vän håller med, mannen är riktigt obehaglig och det märks på hela hans kroppsspråk att det är mig han är ute efter och SKA ha. Min magkänsla är att mannen är farlig. Och min magkänsla har aldrig haft fel innan.

Fast utifrån vad du skriver i nedanstående så säger du ju att du inte sagt ifrån, det framgår inte heller i första inlägget att du skulle gjort det.

Har du sagt åt honom att han inte får följa efter dig?

Nej. Jag har jättesvårt för det.

Jag har lite historia som gör att det är väldigt svårt. Jag ska försöka be en kollega göra det. Jag kan verkligen inte. Svettas och får ångest redan som det är

 

[Petruska]

Nej. Jag har jättesvårt för det.

Jag har lite historia som gör att det är väldigt svårt. Jag ska försöka be en kollega göra det. Jag kan verkligen inte. Svettas och får ångest redan som det är

Jag blir orolig för dig i ditt yrke. Är väktare verkligen ett lämpligt yrke för dig?

 

[Petruska]

Jag kysste dock en vän när han var där idag och hoppas att det ska räcka.

Det är ju inte en strategi som direkt gör din professionalitet tydligare. Det är väl knappast i linje med väktares instruktioner att framfusiga personer ska avvärjas genom att väktaren kysser någon annan? Du verkar ju ta det hela 100% personligt, men har personen överhuvudtaget närmat sig dig utanför ditt yrke?

 

[SiZo]

Gud så tröga ni är. Hela problemet är att jag tar det personligt! Det beror mest troligt på att mannen menar det personligt. En manlig kollega hade aldrig haft det här problemet.

Kul att ni ifrågasätter om jag ska vara väktare överhuvudtaget. Snacka om victimblaiming!!!

Det är tydligt att ni inte har en susning om vad mitt jobb innebär!

 

[LadyCovergirl]

Gud så tröga ni är. Hela problemet är att jag tar det personligt! Det beror mest troligt på att mannen menar det personligt. En manlig kollega hade aldrig haft det här problemet.

Kul att ni ifrågasätter om jag ska vara väktare överhuvudtaget. Snacka om victimblaiming!!!

Det är tydligt att ni inte har en susning om vad mitt jobb innebär!

Som jag ser det är ditt problem just detta: att du tar det så himla personligt. Säg ifrån till den här mannen och agera därefter om han inte slutar med sitt beteende.
Skulle jag ta allting personligt i mitt yrke så hade jag inte varit långvarig. /Med vänlig hälsning kriminalvårdare LadyCovergirl

 

[SiZo]

Som jag ser det är ditt problem just detta: att du tar det så himla personligt. Säg ifrån till den här mannen och agera därefter om han inte slutar med sitt beteende.
Skulle jag ta allting personligt i mitt yrke så hade jag inte varit långvarig. /Med vänlig hälsning kriminalvårdare LadyCovergirl

Du är ju uppenbarligen rätt dålig på att läsa med. DET HÄR tar jag personligt. Att folk är otrevliga, skriker på mig, hotar mig, går in i mig osv osv rör mig inte i ryggen överhuvudtaget.