Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[KattenKorven]

Haha tänkte inte på det ordet förens efteråt! Haha!

Jo men självklart, jag kommer förmodligen att ha all världens pysselsaker och jag älskar att pärla pärlplattor osv!
MEN det jag inte förstår är att barnen måste ha en så stor del i ALLT för annars blir dom knäppa som vissa här skriver. Jag är själv uppvuxen (trots massa lek) med att det är mina föräldrars hus och deras regler. I tonåren fick jag alltid höra ”så får du göra i din egen lägenhet sen” om det var något jag slarvade med tex. Och jag klandrar dom inte, så är det ju

Oj, det måste vara skillnad i temperament, hur man hanterar såna föräldrar. Jag fick under min uppväxt med en kontrollerande pedantförälder bl.a. höra "Det är inte ditt rum, det är ett rum i mitt hus!" när jag hävdade någon sorts rätt till självbestämmande över mitt eget privata space och då reagerade jag med att känna mig extremt ovälkommen, kvävd och olycklig.

 

[Lobelia]

Så varför frågade du hur det var när jag var 2 år om du ändå tänkte ifrågasätta svaret jag ger dig? Jag tror inte att mina leksaker var i hela lägenheten ens när jag var 2 år annat än just när jag lekte med dem. För så fungerar inte min mamma.

Tja, andra kan ha berättat det för dig. Jag frågade för att jag upplevde det som du beskrev hur det var när du blev äldre och undrade hur det förhöll sig under de mer besvärliga småbarnsåren. Då man inte kan förvänta sig att barn håller sig på sitt rum.

 

[Pontevecchio]

Som 2-åring?

 

[Pontevecchio]

Jag har en 2åring hemma. På samma sätt som jag inte kan kräva att han endast målar innanför linjerna i målarboken kan jag kräva att han hela tiden "uppför sig". Det är mycket energi, han blir trött eller hungrig och humöret pendlar. Han vill uttrycka sig men kan inte helt och blir frustrerad. Han försöker få leran att göra som han vill, den vill inte, han blir sur.

Jag säger ifrån och är auktoritär för en 2åring kan inte bestämma allt jämt men samtidigt vill jag inte strypa hans kreativitet, att få höra "inte här, inte nu, du gör fel, gör inte så, kladda inte" skapar inget positivt hos en växande person.

 

[mandalaki]

Min poäng är att barn är olika och en del är enkla och en del är svåra.

Precis. Och även den som i sin fantasivärld ser sitt framtida fantastiska hem där lego i vardagsrummet skulle vara en katastrof, kan så småningom komma att upptäcka att lego - eller duplo som det väl snarare handlar om när de är riktigt små - kan vara guds gåva till föräldern, oavsett var i hemmet det ligger. Allt som ungen försjunker i kan vara den välsignelse som gör att föräldern får vara i sitt eget huvud en stund.

 

[Imogen]

Precis. Och även den som i sin fantasivärld ser sitt framtida fantastiska hem där lego i vardagsrummet skulle vara en katastrof, kan så småningom komma att upptäcka att lego - eller duplo som det väl snarare handlar om när de är riktigt små - kan vara guds gåva till föräldern, oavsett var i hemmet det ligger. Allt som ungen försjunker i kan vara den välsignelse som gör att föräldern får vara i sitt eget huvud en stund.

Ja men exakt, att det ligger duplo (eller tågbana i vårt fall) över vardagsrummet är en mikroskopisk nackdel jämfört med det positiva i att sonen nöjd och glad leker för sig själv medan jag sitter i fotöljen och dricker kaffe.

Att i stället av principskäl bära in och ut tågbanan ur vardagsrummet med antagligen ilsk tvååring och sen om jag mot förmodan lyckas styra leken till hans rum behöva gå dit stup i kvarten och svara på frågor, titta på tåg, svara på en till fråga osv känns inte jättelockande

 

[mandalaki]

Ja men exakt, att det ligger duplo (eller tågbana i vårt fall) över vardagsrummet är en mikroskopisk nackdel jämfört med det positiva i att sonen nöjd och glad leker för sig själv medan jag sitter i fotöljen och dricker kaffe.

Att i stället av principskäl bära in och ut tågbanan ur vardagsrummet med antagligen ilsk tvååring och sen om jag mot förmodan lyckas styra leken till hans rum behöva gå dit stup i kvarten och svara på frågor, titta på tåg, svara på en till fråga osv känns inte jättelockande

Ja, det var så jag tänkte

När verkligheten knackar på kan man få omvärdera rätt mycket som man var övertygad om på fantasistadiet.

 

[Jenka]

Det är ju skillnad på att inte få leka på annan plats än i sitt rum, och att det städas undan när man har lekt klart.

 

[stjarnhimmel]

Det är ju skillnad på att inte få leka på annan plats än i sitt rum, och att det städas undan när man har lekt klart.

Jag tänker också så. Det är skillnad att den stora tågbanan alltid står där eller att den plockas undan efter leken är klar. vilket också kanske gör att barnet väljer bilen eller boken nästa gång den är i vardagsrummet eftersom de leksakerna redan finns där.

Sen tänker jag att det kanske beror på storlek på boende också i vissa fall. Dvs hos vissa vänner som bor med flera barn i trång lägenhet funkar det inte med en tågbana som tar stor plats. Umgänget i vardagsrum/kök måste också funka för alla så då tycker de att det är bäst med mindre storlek på leksaker där.

 

[Vovve]

Det är ju skillnad på att inte få leka på annan plats än i sitt rum, och att det städas undan när man har lekt klart.

Ja det är klart att det är skillnad men jag ser inget fel i att lek endast sker på rummet heller. Hade vi haft plats så är jag väldigt säker på att lek hade skett i barnets rum och speciellt när det gäller tex tågbanor, bilbanor, lego och annat som tar mycket plats.

 

[lil-sis]

Vi har barnets leksaker i vardagsrummet. Vi har tom slängt ut allt utom soffan och TVn för att få ordentligt med plats och inget bord etc att slå huvudet i.

Jag gissar att barnet om det brås på mig kommer flytta in mer och mer i sitt rum ju äldre han blir. Men så länge han vill vara med oss får han och hans saker vara det.

Vi har exv massor av företagspapper på matbordet för det är trevligare att sitta där än på kontoret, värdelöst ur ordningssynpunkt visserligen.

(Vi har hundar också, de äter inte leksaker.)

 

[Imogen]

Det är ju skillnad på att inte få leka på annan plats än i sitt rum, och att det städas undan när man har lekt klart.

Jag tänker också så. Det är skillnad att den stora tågbanan alltid står där eller att den plockas undan efter leken är klar. vilket också kanske gör att barnet väljer bilen eller boken nästa gång den är i vardagsrummet eftersom de leksakerna redan finns där.

Sen tänker jag att det kanske beror på storlek på boende också i vissa fall. Dvs hos vissa vänner som bor med flera barn i trång lägenhet funkar det inte med en tågbana som tar stor plats. Umgänget i vardagsrum/kök måste också funka för alla så då tycker de att det är bäst med mindre storlek på leksaker där.

Ja visst beror det på bostadens storlek och också planlösning.

Att vår tvååring leker ensam på övervåningen (där sovrummen finns) är som sagt inte ett alternativ. Vardagsrummet på nedervåningen är ca 40 kvm stort och att det inte skulle finnas plats för barnlek där vore ju jättekonstigt.

Vi städar oftast undan efter varje lek, om inte annat för det pedagogiska syftet. Men har man tillbringat en eftermiddag med att bygga upp en stor tågbana kan den lätt få stå kvar några dagar. Det roliga i det är bra mycket mer värt än vårt behov av att vardagsrummet alltid är rensat på leksaker. Ibland orkar eller hinner vi inte städa bort leksakerna direkt, precis som jag inte alltid orkar eller hinner diska direkt efter middagen. Det vore ju konstigt att ha högre krav på barnen än sig själv.

 

[stjarnhimmel]

Ja visst beror det på bostadens storlek och också planlösning.

Att vår tvååring leker ensam på övervåningen (där sovrummen finns) är som sagt inte ett alternativ. Vardagsrummet på nedervåningen är ca 40 kvm stort och att det inte skulle finnas plats för barnlek där vore ju jättekonstigt.

Vi städar oftast undan efter varje lek, om inte annat för det pedagogiska syftet. Men har man tillbringat en eftermiddag med att bygga upp en stor tågbana kan den lätt få stå kvar några dagar. Det roliga i det är bra mycket mer värt än vårt behov av att vardagsrummet alltid är rensat på leksaker. Ibland orkar eller hinner vi inte städa bort leksakerna direkt, precis som jag inte alltid orkar eller hinner diska direkt efter middagen. Det vore ju konstigt att ha högre krav på barnen än sig själv.

Ja det här är väl en fråga där det inte finns något rätt eller fel dvs om man vill lägga tid på att plocka undan eller inte etc.

 

[Lobelia]

Ja det är klart att det är skillnad men jag ser inget fel i att lek endast sker på rummet heller. Hade vi haft plats så är jag väldigt säker på att lek hade skett i barnets rum och speciellt när det gäller tex tågbanor, bilbanor, lego och annat som tar mycket plats.

Även när det gäller det yngre åldersspannet? 0-4 år eller så? Att lite äldre barn kan leka själv är inget konstigt men de riktigt små? Hur får du dem att stanna i rummet?

 

[Jenka]

Ja det är klart att det är skillnad men jag ser inget fel i att lek endast sker på rummet heller. Hade vi haft plats så är jag väldigt säker på att lek hade skett i barnets rum och speciellt när det gäller tex tågbanor, bilbanor, lego och annat som tar mycket plats.

Det hade inte funkat här hemma, med min tvååring. Nog för att vi inte har några regler kring att han inte får ta fram leksaker, men det är först nu han vill vara i sitt rum själv korta stunder. Förutom när jag sitter i hans rum och är med i leken, då.

 

[Vovve]

Även när det gäller det yngre åldersspannet? 0-4 år eller så? Att lite äldre barn kan leka själv är inget konstigt men de riktigt små? Hur får du dem att stanna i rummet?

Pojkvännens son är 4 år och det är inga problem för honom att leka ensam i annat rum. Just nu är vardagsrummet det rum han leker i då vi inte har någon plats här hemma och är vi i köket och pratar så brukar han vara i vardagsrummet och leka utan att vi behöver säga till honom att det är trångt i köket så han får leka i vardagsrummet.

 

[Vovve]

Det hade inte funkat här hemma, med min tvååring. Nog för att vi inte har några regler kring att han inte får ta fram leksaker, men det är först nu han vill vara i sitt rum själv korta stunder. Förutom när jag sitter i hans rum och är med i leken, då.

Bonussonen är det inga problem med, han leker själv och stannar i vardagsrummet med leksakerna då det är där han leker just nu då vi inte har någon plats här hemma. Han är så nöjd så om vi bara hjälper till att bygga tex tågbanan.

 

[Lobelia]

Pojkvännens son är 4 år och det är inga problem för honom att leka ensam i annat rum. Just nu är vardagsrummet det rum han leker i då vi inte har någon plats här hemma och är vi i köket och pratar så brukar han vara i vardagsrummet och leka utan att vi behöver säga till honom att det är trångt i köket så han får leka i vardagsrummet.

Jag tog i lite med åldersspannet och tänker mest på 1-3 åringar. Ju äldre de är dess mer självständiga. Lekte pojken snällt ensam som 2 åring?

 

[KattenKorven]

Vi har en lekmatta från Ikea i vardagsrummet och två stora backar på hjul där leksakerna deponeras när jag går runt och plockar ihop kaoset efter nattning. Jag är överlycklig om dottern väljer att vara i vardagsrummet och leka för där kan jag sitta hyfsat bekvämt och ibland lyckas jag även hinna fixa med annat/laga mat/etc. Skulle jag insistera på att hon lekte i sitt rum skulle jag ju behöva sitta där inne och uggla hela dagarna och det känns inte alls lockande eller praktiskt.

Ni som inte har erfarenhet av barn än men insisterar på att ungarna kommer få hålla sig på rummet - tror ni alltså att mycket små barn leker själva och gärna med föräldrarna utom synhåll? Det gör de inte, kan jag upplysa om.

 

[Vovve]

Jag tog i lite med åldersspannet och tänker mest på 1-3 åringar. Ju äldre de är dess mer självständiga. Lekte pojken snällt ensam som 2 åring?

Det kan jag inte svara på då jag endast vart med i lite över ett år och även som 3 åring kunde han leka själv utan problem.