Tänk så olika vi har det allihopa

[Lupino]

Efter att min snart 2-åriga dotter vaknat varje timme i natt och skrikit så kom jag att tänka på så olika föräldraskap är beroende på hur ens barn fungerar. Min dotter vaknar alltid mycket (fast absolut inte varje timme, men varannan var tredje i vanliga fall). Jag har gått som i ett sömntöcken i snart två år nu, någon enstaka natt har jag dock fått sova åtminstone ett 5-timmarspass och man blir ju som en helt annan människa. Tänk då hur annorlunda det skulle vara om man jämt fick sova. Jag skulle segla runt på en räkmacka och tycka livet var en fest (?!).

Det finns i och för sig alltid de som har det värre (ett barn som både sover dåligt och har problem dagtid), men jag bara reflekterade över hur mycket lättare föräldraskapet är för vissa priviligierade… Själv har jag i alla fall ett enormt tålamod så min sömnbrist går inte ut över dottern (mer än att jag kanske inte är så energifull alltid), men jag har märkt att hjärnkapaciteten gått ner så jobbet har nog blivit lite lidande.

Ja, ja detta var bara lite reflektioner efter en kämpig natt.

 

[Calazirya]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Kan inte pappan avlasta så ni delar upp nätterna ?

Det måste vara otroligt kämpigt att behöva ta alla nätter själv, ensamstående har ju inte något direkt val men om pappan finns hemma så ..

 

[Lupino]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Tja, det kan man tycka. Men delvis har vi olika syn på barnuppfostran och delvis så accepterar dottern bara mig på natten (fast det senare går såklart att jobba på, men skulle kräva en ansträngning från oss alla).

Det största hindret är ändå vår olika syn. Han vill köra 5-minutersmetoden och jag vägrar och då återstår att jag tar nätterna...

Men jag sover med dottern så det handlar inte om att gå upp femtielva gånger men det är jobbigt att bli väckt.

 

[Enya]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Fast det där synsättet är lite "farligt"...

Du har det kanske kämpigt med ett barn som sover dåligt på nätterna, men samtidigt kanske du har en man som kan hjälpa dig dag eller natt eller båda, ditt barn är kanske friskt osv osv Att säga att det handlar om priviligierade föräldrar för att deras barn sover på nätterna är inte riktigt rättvist.

JA mina barn sover på nätterna och det är underbart. MEN jag har det tufft ändå då jag är ensam med tre barn. Bara för att de sover på nätterna betyder inte det att jag har det lättare än tex dig då ditt barn inte sover.

Ditt barn är 2 år och tillräckligt gammal att sova hela nätterna utan att vakna, varför inte börja "kräva" det av henne? Jag skulle inte acceptera att barnen höll på så på nätterna, en sak är ju om de är sjuka eller om det finns andra orsaker, men jag kan inte tänka mig att din dotter drömmer så mycket varje natt att hon behöver vakna.

Jag behöver min sömn för att funka som människa och mamma och jag har inte mycket tålamod, har aldrig haft så för lite sömn är hemskt för oss alla inblandade då.

Jag får alltid så dåligt samvete när folk berättar att deras barn inte sover och "pekar" på mig och säger att mina barn sover, vilken lyckost jag är osv.

Är jag??? Någon som vill byta mitt liv en dag? Någon som vill testa räkmackan jag har då mina barn sover...?

Jag tror vi alla har saker som funkar och saker som inte funkar men att i de allra flesta fall så har vi samma nivå av " lätt" föräldraskap. Det är i alal fall vad jag tror.

 

[Lupino]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Ditt barn är 2 år och tillräckligt gammal att sova hela nätterna utan att vakna, varför inte börja "kräva" det av henne? Jag skulle inte acceptera att barnen höll på så på nätterna, en sak är ju om de är sjuka eller om det finns andra orsaker, men jag kan inte tänka mig att din dotter drömmer så mycket varje natt att hon behöver vakna.

Är jag??? Någon som vill byta mitt liv en dag? Någon som vill testa räkmackan jag har då mina barn sover...?

Jag säger inte att ditt liv är som en räkmacka, jag säger att mitt liv skulle vara det om dottern sov, för jag är priviligierad i övrigt!

Vad gäller att "kräva" - hur skulle det gå till? Jag tror inte på 5-minutersmetoden och andra benhårda metoder.

 

[Zoya]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Jag kan säga att båda mina barn började sova bra mycket bättre sedan de flyttade ur vår säng till egen säng. Det tog några veckor för dem att vänja sig men nu sover de som stockar hela nätterna (med vissa undantag naturligtvis). De är 5 år och 2 år.

 

[Enya]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Du skrev att du hade reflekterat över hur mycket lättare föräldraskapet är för vissa priviligierade, det tolkar jag som att de som har barn som sover har ett lättare föräldraskap, därför skrev jag om mitt eget föräldraskap.

Vad är det för fel på 5 minutersmetoden? Varför inte lära barnet att på nätterna sover man? Jag tror fullt och fast på att barn faktiskt behöver lära sig det, alltså rutinerna för hur ett liv ska funka bäst- det är ju ingen kunskap man föds med, att veta att man ska sova på nätterna.

5-minutersmetoden går att göra snällare om man har lite fantasi, tex att man tar upp och tröstar barnet istället för att bara gå in och säga godnatt. Och lägga ner igen och gå ut igen när det är lugnt. Det tar inte alls lång tid för barnet vid att vänja sig vid att det ska sova på natten så någon skada anser jag inte att de tar av den. Speciellt inte om den görs snällare då.

 

[mimmipigg]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Flytta över till en spjälsäng, och ta smällen där vid läggandet. När/om hon vaknar så plocka inte upp utan bara visa dig, bädda om, och lägg dig igen.
Ha sängen så nära att du bara behöver sträcka ut handen och stryka över ryggen.
Succesivt kan du då sträcka ut till att bara hyscha och nynna lite tyst och tänd absolut inte!
Var så tyst som möjligt, det är ju uppmärksamhet hon vill ha, ge inte mer än närhet och en bekräftelse på att du finns där.
Jag gllar inte heller när bebisar ska gråta sig till sömns, däremot så kan man ha nytta av att vid läggandet ta diskussionen för att ha en lättare "batalj" under natten. Är allt bra så får bebisen nöja sig med en hand och lite viskningar på natten.
En bebis på 2 år har skaffat sig en dålig vana när de fortfarande vaknar nattetid och den måste brytas annars fortsätter de år efter år.

 

[Snurrfian]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Tänk om det vore så enkelt... Vi har haft läggningsrutiner sedan Fredrik var 1,5 år, han har sedan ett drygt år tillbaka somnat själv i sin säng, Elin på överslafen och någon av oss föräldrar utanför dörren i hallen där vi har datorn, eller oxå inne i vårat sovrum. Han somnar på runt 2 min utan gnäll och gnöll helt lugnt och stilla och trots detta så sover han kanske 1 natt utav 10 en hel natt... Han är inte svår att få att somna om, han sätter sig upp och ropar, man går in, säger Godnatt och han somnar om, men man har själv lika fullt vaknat och ska somna om... Vissa nätter är det ofta, andra kanske bara någon gång. Och nej det fungerar inte att inte gå in, det eskalerar och slutar med två vakna barn som knappt kan somna om överhuvudtaget.

Så nej det är inte "bara" att säga till att på natten sover man, det fungera inte ialla fall, barn är individer...

Och jodå vi har även försökt köra 5 min metoden, det slutade i kaos, efter 4 timmar av att gå in var 5 min tyckte vi inte att det var värt det...

När vi bara hade Elin så tyckte jag oxå att det var skit enkelt att få ungar att sova, man sa ju bara godnatt och gick ut... Sen fick vi en som inte hade samma idé som oss. Men jag är tacksam för jag har lärt mig att inget är så enkelt som man tror, att barn är individer som man måste ta hänsyn till eftersom ingen är den andra lik. Sen tror jag fortfarande att man kommer ganska så långt med klara regler och rutiner.

 

[Hopphopp]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Vad gäller att "kräva" - hur skulle det gå till? Jag tror inte på 5-minutersmetoden och andra benhårda metoder.

min dotter har alltif behövt somna i min famn.. men i torsdags vaknade hon varje gång jag la ner henne i sin säng. och efter ca 5-6 ggr orkade jag inte med det mer.. så jag la henne i sin säng.. hon skrek och skrek och skrek. hon var ju van att jag skulle ta upp henne.. hon var inte rädd eller hungrig eller nått sånt.. hon skrek för jag brukade ta upp henne då.. hon skrek i ungefär 20 min. (jag gick in 2 ggr under den tiden ich gav henne nappen) och efter det somnade hon och sov nästan hela natten.. vaknade bara vid 4 och ville ha mat.. och sen har jag gjort så varje gång hon ska somna nu.. hon har skrikit från att jag la ner henne tills jag stängde dörren. då blev hon tyst och somnade. och igårkväll och nu ikväll skrek hon inget alls. så underbart att inte behöva ha den pressen att hon måste somna i famnen och vakna hela tiden. man kan koppla av.så jag tycker inte den metoden är så farlig. visst det var hemskt när hon skrek första dagen.. jag klarar verkligen inte av när hon är ledsen..men man ska tänka att det är bara så ett par dagar..
det är värt det jag lovar.. hon måste ju lära sej att sova själv...

och sova skönt på natten.. hon låg hos mej i början. men varken hon eller jag sov bra av det.. hon kanske vaknar så mkt för du också ligger där? ni kanske stör varandra?`när min dotter sover i samma rum som jag sover hon jättedåligt.

 

[Lupino]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

KL

Tack för alla tips och funderingar. Jag kan bara konstatera som Snurrfian att barn är olika. Jag har nog ordnat det på det sätt som för tillfället och oss är bäst.

Några tipsar om att sova själv. Dottern sover egentligen själv, i vårt fall tror jag inte det är grejen. Första gången hon vaknar är redan före jag lagt mig. Jag lägger mig sedan i min och mannens säng och sover ett första pass där. Nästa gång hon vaknar går jag över till hennes rum och sover kvar där i hennes och min dubbelsäng (orkar inte vandra fram och tillbaka).

Dottern nöjer sig helt klart med att jag bara finns där, att hon skrek i natt var något ovanligt så nåt var säkert fel (hon blev arg på att kudden inte låg som den skulle). Normalt sett räcker det alltså att jag lägger handen mot henne så somnar hon om på 10 sekunder (och jag med oftast).

Jag kommer ALDRIG lämna min dotter skrikandes, däremot håller jag på att sakta vänja henne att somna mer och mer självständigt. Bara tills för 2 veckor sedan var jag tvungen att ligga bredvid vid läggningen, nu sitter jag bara i samma rum. Det har ju fått ske gradvis och helt utan tårar.

Sen tror jag alla såna här metoder och annat är lättare på ett mindre barn rent praktiskt, dottern sover ju inte i spjälsäng och kan öppna dörrar så hon skulle nog komma ut snabbare än snabbt om jag lämnade henne där...

Egentligen var inte min tråd tänkt för att få tips på att försöka lösa min dotters sömnproblem, jag har liksom vant mig vid att livet ser ut så här just nu och jag klarar det trots allt hyfsat. Jag ville mest reflektera över hur olika föräldraskap kan vara (av olika anledningar).

 

[mimmipigg]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Givetvis är barn olika, det vet jag efter tre egna och 25 år i förskolläraryrket.
Spjälsängen är bra för det går inte rymma från den i första taget, kan man kliva upp själv och börja röra på sig är ju det skitskojsigt och då har man en vaken bebis och så länge som en bebis kan kliva upp håller den sig vaken lättare.
Vet inte om du är hundmänniska men man kan göra jämförelsen med valpar för att få dem lugna och trygga begränsar man deras utrymme.
Vi har alltid haft ungarna i sovrummet men i egen säng, då är det lättare att tala om att man finns utan att man behöver kliva upp själv.

 

[Snurrfian]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Men jag tror inte att du förstår, det handlar inte om spjällsäng för den är rymningssäker, vilket den aldrig har varit för någon av mina barn. Fredrik ligger kvar i sängen, han har aldrig försökt gå ifrån den mer än någon gång, och då har det bara varit att gå tillbaka och lägga honom. Det handlar inte om vakna barn, det handlar om barn som vaknar till och sedan somna om.

Det är inga som helst problem att få Fredrik att somna om, godnatt, sov gott och han lägger sig ner och sover, problemet är att han vaknar och ropar, ibland tror jag inte ens att han vaknar utan bara sätter sig upp och ropar. Jag vet att även Elin hade en sån vända i tre års åldern då hon inte vaknade men drömde hysteriskt mycket mardrömmar och grät sig igenom nätterna.

Våra barn är betydligt lättare att lägga än många av våra bekantas barn, där ska det vara tv, sitta på sängkanten, hålla fast barnen i säng, kamp varje kväll, osv osv Vi har i princip aldrig någon kamp, vi sätter på pyjamas, borstar tänderna, gå upp och läser saga, släcker, stoppar om, sjunger en visa tillsammans och sedan en kram till, puss, "jag älskar dig" sov gott. Och sedan går den som lägger ut och därefter hör vi inget mer ifrån dem. Ev är Elin som är sex år lite mer vaken och kan ligga och greja en stund men det handlar om några minuter. I princip vem som helst som känner barnen kan lägga dem och de somnar lugnt.
Det handlar inte om läggningen...

 

[mino]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Ni har uteslutit alla anledningar till att hon vaknar? Hon får inte sova för mycket på dagen? Det är inte för varmt i rummet (detta gör stooor skillnad med mina barn, de sover mycket sämre om det är mer än 21-22 grader)?

Annars håller jag med om att föräldraskap blir olika. Mina stora tjej var ungefär 5ggr knepigare än min lillbebis. Det är ju nemas problemas när det mesta funkar enligt boken...

 

[havreflinga]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

men jag bara reflekterade över hur mycket lättare föräldraskapet är för vissa priviligierade…

Jag tror att det jämnar ut sig. Föräldrarskapet handlar ju inte bara om de tre första åren. Det är ju livslångt. Förälder A har det kanske tuffast när bebben är nyfödd och har kolik. Förälder B har sin svåraste period när barnet ska börja skolan och inte får några kompisar. Förälder C sätts på prov när den 30-åriga sonen deppar ihop efter en skillsmässa och slutar betala räkningar, ta hand om sina barn osv.

 

[vansinnet]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

kl

Jag tror också det handlar mycket om hur man själv är van att ha det.
En kompis till mig som haft en jobbig graviditet, en lång förlossning, ett barn med kolik som skrek konstant i 3 månader och en sambo som nästan aldrig hjälpt till, tycker att hon har det superenkelt nu, när bäbisen bara skriker 25% av all tid, när sambon är hemma en dag i veckan osv.

Själv tycker jag ju att det låter som en mardröm, för själv har jag ju det så enkelt med en bäbis som ästan aldrig gråter, en sambo som är hemma jämt osv.

Vissa som har barn som sover hela nätterna tycker kanske att det låter jättejobbigt för mig, då våran dotter nu vaknar 2-3 ggr per natt, medan vissa tycker att det verkligen inte är något problem alls, då deras barn vaknar 10 ggr per natt.

Vad som är lätt och svårt med föräldraskap är nog upp till var och en och vad man är van vid.

 

[Lupino]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

Ni har uteslutit alla anledningar till att hon vaknar? Hon får inte sova för mycket på dagen? Det är inte för varmt i rummet (detta gör stooor skillnad med mina barn, de sover mycket sämre om det är mer än 21-22 grader)?

Annars håller jag med om att föräldraskap blir olika. Mina stora tjej var ungefär 5ggr knepigare än min lillbebis. Det är ju nemas problemas när det mesta funkar enligt boken...

Just vad gäller temperaturen så funderade jag just på det förut, det är rätt varmt i dotterns rum. Jag vet att jag sänkte temperaturen och första natten sov hon jättefint, sen var det som vanligt. Kanske ska prova igen (det svåra är att hon vägrar sova med täcke så man vill ju inte ha allt för kallt).

På dagen sover hon mycket för sin ålder (1,5-2 timmar, hon är 2 om 2 månader), men hon går på dagis och behöver vila tycker jag. Svårt det där!

Tack för dina funderingar i alla fall!

 

[lobell]

Sv: Tänk så olika vi har det allihopa

2-åringen sover i eget rum och har mer eller mindre gjort det sen han började krypa runt i sängen. Han brukar protestera ibland vid läggdags och om han skriker brukar jag ge honom en bok så han kan sitta och "läsa" tills han bestämmer sig för att sova. Eller så får han ett par bilar i sängen. Han vägrar numera att sova med lampan släckt och vaknar om man släcker
Skriker han i trots efter blöjbyte och extra välling, så får han faktiskt skrika en stund. Det är skillnad på arga skrik och rädda- och ont-skrik. Han vet att han ska sova och att vi inte kommer bara för att han blir arg.
Han har förkylningsastma och sista veckan då det varit riktigt illa så somnar han bara om han får ligga med sängen vid dörren så han ser tv:n eller han ligger nog mest och lyssnar. När han väl somnar så sover han till 7-8 på morgonen.
1-åringen somnar kl 20 varje kväll, men vaknar vid 23 och får komma upp en stund eller somna om med välling. Sen sover han till 7-8. Där gäller samma sak, skriker han efter blöjbyte eller välling och det inte låter som om han har ont så får han skrika en stund.
Barn är inte dumma , dom vet att om man får sova med mamma eller komma upp om man skriker, ja då skriker man