Tips om långa relationer

@athena_arabians

Jag tror inte att någon tänker att din man skulle vara ett trakasserande äckel. :)
Poängen är att det är lite farligt att hålla liv i "den gammeldags gentlemannen" som ett romantiskt och eftersträvansvärt ideal, eftersom den rollen kommer från en tid då könsrollerna såg helt annorlunda ut och jämställdheten var än mer fjärran än idag.
 
@athena_arabians Helt utan att säga något om din partner, så kan jag bara säga att jag mest reagerade på detta med att gilla att få dessa kvinnor att känna sig "speciella". Det känns lite nedlåtande tycker jag. De kan ju mycket väl gå runt och känna sig jättespeciella och superbra, helt utan hjälp från random män runtomkring dem? Det känns som att man förutsätter att kvinnor generellt går runt och känner sig osedda och obekräftade och att man därför är himla snäll och schysst om man 'ser dem' och får dem att känna sig utvalda.

Det får stå för dig och det var inte så jag menade och som jag skrev ovan, jag borde inte ens ha försökt beskriva det eftersom jag borde insett att jag skulle bli halshuggen eftersom jag i text inte kan få fram känslan.

Jag är en stark, självförsörjade kvinna som faktiskt har mina dåliga dagar. Om då en man erbjuder sig att hjälpa mig eller ger mig en komplimang och får mig att känna mig bättre just den dagen, vad är det för farligt med det?! Att få någon att känna sig speciell är inte fel.

Jag skiter i om det anses ofeministiskt, gammeldags osv, jag är den jag är oavsett.
 
@athena_arabians

Jag tror inte att någon tänker att din man skulle vara ett trakasserande äckel. :)
Poängen är att det är lite farligt att hålla liv i "den gammeldags gentlemannen" som ett romantiskt och eftersträvansvärt ideal, eftersom den rollen kommer från en tid då könsrollerna såg helt annorlunda ut och jämställdheten var än mer fjärran än idag.

Blir det bättre om jag också säger att han håller på att lära mig att svetsa, skjuta och köra grävare?! Det är svårt att i text beskriva det jag vill få fram, han visar gärna kvinnor gammeldags uppmärksamhet samtidigt som han absolut tycker vi är jämlika. Det ena utesluter inte det andra.
 
@athena_arabians Men du, du blir inte halshuggen. Inte heller din partner. Jag bara vände mig mot din formulering, och tycker inte att jag uttryckt mig hårt eller kränkande på något vis?

Att det skulle vara något fel med att vara snäll mot någon som har en dålig dag kan jag inte se att någon vänt sig emot, tvärtom är det för mig en självklarhet :). Jag har bara resonerat kring detta med att hålla dörr eller dylikt för främlingar för att få dem att känna sig "speciella". Ingenting annat.
 
@athena_arabians Helt utan att säga något om din partner, så kan jag bara säga att jag mest reagerade på detta med att gilla att få dessa kvinnor att känna sig "speciella". Det känns lite nedlåtande tycker jag. De kan ju mycket väl gå runt och känna sig jättespeciella och superbra, helt utan hjälp från random män runtomkring dem? Det känns som att man förutsätter att kvinnor generellt går runt och känner sig osedda och obekräftade och att man därför är himla snäll och schysst om man 'ser dem' och får dem att känna sig utvalda.
Men det är för att kvinnor som barn som tas om hand och bekräftas hela tiden, också gråter vi gärna också. O helst ska vi sitta i våra små torn och bli sjungna för och ha långt hår och vara sådär lite som barn ibland och vuxen ibland och truta med läpparna gärna då med en stor anknäbb. Det är charmen med oss kvinnor det eftersom vi är särskild sort än resten av mänskligheten. Men vi är gulliga i alla fall!
 
@athena_arabians
Du behöver på inget vis försvara din man, jag skrev ju ingenting om vad han gör och inte. Jag skrev bara att termen du använde är problematisk och att det är bra att vara medveten om det.
 
Precis så har jag också tolkat det som innan.. har alltid fått uppfattningen att de flesta endast har sin kille/man i sikte och inte ens ser åt någon annan!

Jag har ingen partner nu, men jag har några män som på nåt sätt kommit in i mitt liv/varit delaktiga i mitt liv, som jag alltid kommer att vara lite småkär i. Så är det bara! Helt ofarligt för en potentiell partner, men lite härligt för mig. Antar att en potentiell partner har ungefär samma bagage/erfarenhet.
 
@athena_arabians
Du behöver på inget vis försvara din man, jag skrev ju ingenting om vad han gör och inte. Jag skrev bara att termen du använde är problematisk och att det är bra att vara medveten om det.

Och för mig är termerna inte problematoriska. Men helt ärligt känner jag att jag inte har något att tillföra tråden så jag lämnar den nu.

Jag är och har alltid varit en självständig kvinna oavsett vad någon tror. Jag är väl bara för gammeldags helt enkelt.
 
Det har jag väldigt svårt att tro. Däremot är det nog inte är så vanligt att prata om att man är attraherad av/förälskad i någon annan än sin partner.

Låter jobbigt att behöva tänka så mycket på hur man känner inför andra än sin partner. Låger även ansträngt att bygga en relation på förväntningarna att man endast, och åter endast, få ha sin partner i sikte, som om man kan styra vem som ger en fjärilar i magen.

Det är mycket möjligt att de känner så men inte velat erkänna det, jag har inte så många nära kompisar(som jag skulle pratat med sånt här om) vars förhållanden är långa.

Mitt problem är kanske mer att jag i vissa lägen känner att jag vill agera på det, men vet att jag inte får och antagligen inte vill i långa loppet - men att känslan just där och då är väldigt stark, vilket gör att jag får skuldkänslor mot min partner och funderar över om det "ska var så".
 
Jag har ingen partner nu, men jag har några män som på nåt sätt kommit in i mitt liv/varit delaktiga i mitt liv, som jag alltid kommer att vara lite småkär i. Så är det bara! Helt ofarligt för en potentiell partner, men lite härligt för mig. Antar att en potentiell partner har ungefär samma bagage/erfarenhet.

Tycker du aldrig det är jobbigt? Känner du aldrig att du velat se om vad den känslan kunnat leda till?
 
Jag är och har alltid varit en självständig kvinna oavsett vad någon tror.
Jag har i alla fall inga åsikter om dig som person och har överhuvudtaget inte ens reflekterat över dig. Jag har verkligen bara resonerat kring exakt det citerade och ingenting annat :).
 
@Hmmm Du pekar ju på två saker.

Den ena är att man blir förtjust/betuttad/förälskad i andra då och då genom livet. För mig är det ett rätt självklart samtalsämne, sådär i förbifarten. Någon slänger ur sig att hen har en flört på jobbet, och så där. För mig är det inte det minsta laddat eller skrämmande.

Det andra handlar om att agera på de där känslorna. Vad som räknas som att "agera" Du skriver att du inte får agera, vilket för mig är en underlig vinkel på det. För mig handlar det om jag vill agera eller inte, och om hur jag vill agera om jag nu vill det. Vad vill jag göra? Det kan ju variera.
 
@Hmmm Du pekar ju på två saker.

Den ena är att man blir förtjust/betuttad/förälskad i andra då och då genom livet. För mig är det ett rätt självklart samtalsämne, sådär i förbifarten. Någon slänger ur sig att hen har en flört på jobbet, och så där. För mig är det inte det minsta laddat eller skrämmande.

Det andra handlar om att agera på de där känslorna. Vad som räknas som att "agera" Du skriver att du inte får agera, vilket för mig är en underlig vinkel på det. För mig handlar det om jag vill agera eller inte, och om hur jag vill agera om jag nu vill det. Vad vill jag göra? Det kan ju variera.

I min umgängeskrets har aldrig någon med fast förhållande slängt ut sig något om en flört på jobbet, och hade någon gjort det så hade de flesta blivit väldigt förvånade!

Jag menar att jag där och då (ex. träffar kollegan på jobbet) kan få en stark känsla av att vilja göra mer (ex. lägga handen på knät, sitta nära, ge personen en smekning på kinden eller liknande - dvs sånt som man normalt inte gör med någon annan än sin partner eller vänner, men inte med ex. manliga kollegor..) . Jag gör det inte, eftersom jag vet att det är fel och att jag troligtvis skulle ångra mig när känslan lagt sig. Men det är jobbigt att känna så. Hade det bara vart att man känt att man haft kemi med någon men inget mer så hade jag nog inte heller tyckt det vart jobbigt.
 
Jag tror inte att anledningen till att man inte pratar om sådant bland dina vänner är att ingen känner så. Snarare då att du råkar vistas i en krets där man är mån om att odla en viss bild av kärlekslivet. Den bilden stämmer kanske för några, men den stämmer inte för mig. (Trots att jag lever med samma partner sedan ca 17 år.)

Nej, det är klart, du kan inte lägga handen på kollegors knän hursomhelst, det går ju inte. Men det handlar ju om relationen mellan kollegan och dig, inte om relationen mellan din sambo och dig. Jag tänker mig kanske att det faktum att ni pratar så lite om sådant vänner emellan, bidrar till att försvåra det här för dig. Om det hade varit något man pratat om då och då, så hade du ju också när andra berättade tex tänkt dig in i situationen och sådant. Jag menar, det är som ett slags känslomässig träning, både att prata om känslor och att uppleva dem. Man lär sig att hantera dem.

Sen är det ju inte säkert att rätt sätt för dig att hantera dem, inte är att klappa lite på kollegan. Känna lite på hen, om inte kollegan säger nej, så klart. Sådant kan man ju göra, det betyder ju inte att man separerar dagen därpå för att sedan flytta ihop med kollegan.

Jag tänker helt enkelt att viljan att ta lite i någon, med fördel tolkas just så: som att man vill ta i vederbörande. Varken mer eller mindre.
 
Tycker du aldrig det är jobbigt? Känner du aldrig att du velat se om vad den känslan kunnat leda till?

Känner igen mig, gick i många år och kände mig hemsk som partner när jag kände en dragning och fick förälskelse pirr med andra, det gör jag inte längre.
Lång historia kort upptäckte jag att det är väldigt vanligt att man känner så, att det inte har något med ens partner att göra när det händer.

Jag tänker bland annat så här, jag har haft fler relationer än en, älskat fler än en person, varför är det då så främmande att man kan på något plan vara dragen/attraherad/kär/älska i mer än en person samtidigt?
Det är bara tillfället som avgör om du råkar vara tillsammans med någon annan när du träffar den andra/3:e/4:e personen och så vidare som du också får någon typ av känslor för.
Så att det alltid är ett tecken på att det måste var nåt fel på förhållandet för att man känner så tycker jag är helt fel.
När jag tänkte efter känns det så konstigt att vi tar det förgivet att man som människa kan älska på så många vis, så många olika personer, sina båda föräldrar, sina syskon och sina barn om man har några, sina vänner osv, men kärleksrelationer gör vi helt plötsligt skillnad på, då är det plötsligt det ända rätta att bara vara kär och älska en person.

När jag blev kär i min nuvarande kille, pratade jag med min partner om det, ett av de svåraste och läskigaste samtal jag haft.
Min första fråga var om han hade hört talas om polyamori.
Om personer som kan älska fler än en person och väljer att ha mer än en relation, där alla involverade vet om och accepterar varandra.
Vi diskuterade det en lång stund och han kom fram till att han aldrig tänkt på det viset innan, att det är klart man kan känna så, att det var något som kändes rätt för honom.
Det var en sån otrolig lättnad, hade varit så otroligt rädd att det skulle förstöra något.
Jag berättade att jag alltid känt så, men att jag valt att bara skjuta undan det, inte lyfta fram det för att jag skämdes.
Att jag kommit till den punkt när det kändes som en omöjlighet att trycka undan det längre.
Vi beslutade att öppna upp vårat förhållande, jag berättade om killen som jag höll på att falla för och han sa att gör du som du känner känns rätt för dig.
1 och ett halvt år senare är vi inte tillsammans längre, kan tillägga att jag är poly var inte skälet att det tog slut.
Han är fortfarande poly också och en mycket god vän, en av mina närmsta vänner, tror att det är en av anledningarna att vi är det.
Att vara poly har lärt mig att låta relationer vara det de är och vi var till slut vänner, fanns inte en kärleksrelation kvar, det var en del att prata om, men sen gick vi vidare och har en väldigt stark och fin vänskapsrelation istället.

Jag är fortfarande tillsammans med killen jag föll för, känner mig så mycket mer tillfreds med mig själv och mer trygg i mina val.
Just nu är han min ända relation och jag är nöjd med det, vet att han accepterar att jag är poly och den dagen jag träffar någon annan jag klickar med så tar vi det från där vi är då.

Så det här är i korthet mina tankar och vad jag gått igenom, är det någon som är nyfiken, har frågor så är det bara att fråga på, så ska jag svara efter bästa förmåga.
 
Fast alltså, bara för att någon snubbe håller upp en dörr mot mig går ju inte jag runt och äntligen känner mig speciell och bekräftad..?

Eller missar jag nåt här?
Ja det är ett spel.
Som man spelar för att det visar att man bryr sig om.

Ute på dans så kör man samma spel.
Han bjuder upp och hon tackar ja.
Han för och hon följer.

Det är roligt så länge som det håller sig till att vara just ett spel.
 
kommer bra överens och bråkar aldrig... funderar över om min sambo är mannen i mitt liv. Jag älskar honom, och kan egentligen inte komma på en dålig egenskap han har - han är snygg, omtänksam, hjälpsam osv. osv. Allt som jag vill ha hos en man!

Varför kan jag inte nöja mig? Varför går jag i perioder och funderar över om jag egentligen vill ha någon annan?
Är du inte nöjd, så är du inte.
 
Det är roligt så länge som det håller sig till att vara just ett spel.

Jag skulle snarare säga att det enbart är roligt om båda tycker att det är roligt att spela det spelet. Jag tycker inte det. Rätt många i övrigt väluppfostrade och belevade män, fattar inte det, eller respekterar det inte. De tror av obegripliga skäl att det är deras sak att avgöra vad jag känner mig uppskattad av.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 372
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 066
Mat Jag skulle vilja bjuda någon på middag. Men jag vet inte hur man gör eller hur lyckat det är med tanke på att jag varken är bra på...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 211
Senast: hundtant
·
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 454
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp