Tips om långa relationer

[Hmmm]

Jag skulle verkligen behöva lite råd och tips från er kloka människor. Jag och min sambo har vart tillsammans snart i 4 år och har det överlag väldigt bra, kommer bra överens och bråkar aldrig. Jag har dock lite problem med att jag får små förälskelser vid sidan om (jag har naturligtvis inte varit otrogen!) och ofta funderar över om min sambo är mannen i mitt liv. Jag älskar honom, och kan egentligen inte komma på en dålig egenskap han har - han är snygg, omtänksam, hjälpsam osv. osv. Allt som jag vill ha hos en man!

Varför kan jag inte nöja mig? Varför går jag i perioder och funderar över om jag egentligen vill ha någon annan? Jag tror det är spänningen jag saknar, jag har flera gånger i mitt liv "brutit upp" och gått vidare för att få ny spänning och glöd i livet, men det varar ju tyvärr inte för alltid. Det är ingen annan person som jag har känslor för, utan det kommer och går och är olika personer varje gång - ofta någon som jag träffat intensivt under någon period och har bra personkemi med (kan vara allt från personer på jobbet, via min hobby eller via kompisar). Det varar några veckor och går sen över, men det är lika jobbigt varje gång!

Jag har inga kompisar som jag kan prata med detta om, för dom är det självklart att man träffar mannen i sitt liv direkt och sen håller ihop - och utåt sett har de aldrig några som helst problem.

Någon som känner igen sig eller har några råd? =(

 

[Monstermom]

Det varar några veckor och går sen över, men det är lika jobbigt varje gång!

Men vad är det som är så jobbigt? Harmlös förälskelse som varar några veckor och som du inte agerar på? Det är ju ungefär som att hitta en ny TV-serie man gillar...

 

[Flixon]

Det är klart att du ifrågasätter, det gör jag också. Det gäller ju allt här i livet, för att kunna utvecklas i mitt liv måste jag ifrågasätta om det jag har/är verkligen är det bästa för mig. Och det är applicerbart på det mesta, stort som smått.
Är jag verkligen nöjd med mitt jobb, eller är det där andra bättre för mig? Är jag nöjd med min frisyr, eller hade en annan passat bättre för mig? Är jag nöjd med min personlighet/tröja/bil/etc, eller kan det bli bättre? Om svaret är nej så är det ju toppen, att fundera, vrida och vända på något betyder inte nödvändigtvis att jag är missnöjd med det.

 

[Petruska]

Klart man blir förälskad ibland även i ett långt och bra förhållande. Vad är problemet med det? Livet skulle ju vara mycket tristare om man inte hade tex små flörter på jobbet ibland.

 

[tanten]

Det spännande med människor är att alla utvecklas.

Den man du träffade för fyra år sedan kommer att vara en annan upplaga av sig själv om tio år. Precis som kommer att vara. Man utvecklas och förädlas som människa

Att bli småförälskad lite då och då verkar i mina ögon sunt. Det betyder att du lever. Samtidigt håller du ju ihop med din partner för att inget bättre kommit i din väg. Och ju längre man utvecklas tillsammans - desto bättre relation har man.

Det är inget fel i att skaffa aptit ute och äta hemma brukade min make säga.

Småförälskelser är ju bara det. Små förälskelser. Alla förälskelser blir vardag, sura soppåsar och blodpudding så småningom.

Tycker du att du lever med en man som har allt du vill ha hos en man är det väl toppen. Och kan du bli småförälskad men ändå komma hem till honom och älska honom är det ännu bättre. Det betyder att du väljer honom, titt som tätt.

 

[Mixoman]

Jag skulle verkligen behöva lite råd och tips från er kloka människor. Jag och min sambo har vart tillsammans snart i 4 år och har det överlag väldigt bra, kommer bra överens och bråkar aldrig. Jag har dock lite problem med att jag får små förälskelser vid sidan om (jag har naturligtvis inte varit otrogen!) och ofta funderar över om min sambo är mannen i mitt liv. Jag älskar honom, och kan egentligen inte komma på en dålig egenskap han har - han är snygg, omtänksam, hjälpsam osv. osv. Allt som jag vill ha hos en man!

Varför kan jag inte nöja mig? Varför går jag i perioder och funderar över om jag egentligen vill ha någon annan? Jag tror det är spänningen jag saknar, jag har flera gånger i mitt liv "brutit upp" och gått vidare för att få ny spänning och glöd i livet, men det varar ju tyvärr inte för alltid. Det är ingen annan person som jag har känslor för, utan det kommer och går och är olika personer varje gång - ofta någon som jag träffat intensivt under någon period och har bra personkemi med (kan vara allt från personer på jobbet, via min hobby eller via kompisar). Det varar några veckor och går sen över, men det är lika jobbigt varje gång!

Jag har inga kompisar som jag kan prata med detta om, för dom är det självklart att man träffar mannen i sitt liv direkt och sen håller ihop - och utåt sett har de aldrig några som helst problem.

Någon som känner igen sig eller har några råd? =(

Problemet är inte att du blir småförälskad i andra, problemet är att du gått på myten att det skulle betyda att du älskar din sambo mindre och att han då kanske inte är "mannen i ditt liv". Du verkar också omge dig med människor som är med och odlar den föreställningen. Det kanske är självklart för dem idag men det bäddar för tråkigheter längre fram. I längre relationer ingår det svackor, och även toppar. Lusten och glädjen får man vara med och upprätthålla, den finns inte per automatik tisdag kväll med näsan över en gryta snabbmakaroner och ögonen är grusiga efter en dag på jobbet. Om möjligt kan du försöka att använda dig av den energin och lusten du får av dina förälskelser med din sambo. Överför den på er vardag och sexliv, så får han också glädje av dina förälskelser, fast han kanske har fullt upp med sina egna små flirtar.

 

[Hmmm]

Men vad är det som är så jobbigt? Harmlös förälskelse som varar några veckor och som du inte agerar på? Det är ju ungefär som att hitta en ny TV-serie man gillar...

Det som är jobbigt är att jag ibland känner att jag skulle vilja agera på mina små förälskelser och rädsla att jag "missar" något när jag inte gör det... Dock tar alltid hjärnan över som "vet" att gräset inte är grönare på andra sidan och att jag inte vill äventyra det jag faktiskt har

 

[Hmmm]

Problemet är inte att du blir småförälskad i andra, problemet är att du gått på myten att det skulle betyda att du älskar din sambo mindre och att han då kanske inte är "mannen i ditt liv". Du verkar också omge dig med människor som är med och odlar den föreställningen. Det kanske är självklart för dem idag men det bäddar för tråkigheter längre fram. I längre relationer ingår det svackor, och även toppar. Lusten och glädjen får man vara med och upprätthålla, den finns inte per automatik tisdag kväll med näsan över en gryta snabbmakaroner och ögonen är grusiga efter en dag på jobbet. Om möjligt kan du försöka att använda dig av den energin och lusten du får av dina förälskelser med din sambo. Överför den på er vardag och sexliv, så får han också glädje av dina förälskelser, fast han kanske har fullt upp med sina egna små flirtar.

Såhär har jag aldrig riktigt sett det innan, jag har liksom alltid tänkt att det är något "dåligt" och "fult" att jag faktiskt känner något för någon som inte är min sambo.. Som du säger så har jag definitivt en omgivning som ser det så, och matat mig med den bilden också..

Sen har jag såklart känt att jag velat agera om man fått gensvar på sina små förälskelser, men hjärnan säger alltid att det inte är värt det och det inte egentligen är någon annan jag vill ha, bara bekräftelsen..

 

[Sleepy]

han är snygg, omtänksam, hjälpsam osv. osv. Allt som jag vill ha hos en man!

Allt du vill ha. Ingenting fattas. Han är perfekt.

 

[Hmmm]

Allt du vill ha. Ingenting fattas. Han är perfekt.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med ditt svar?

 

[athena_arabians]

@Hmmm: Min särbo är en enormt galant man, en riktig gentleman. Han gillar att få kvinnor att känna sig speciella genom att öppna dörrar, ge dem en komplimang, hjälpa till osv. När vi nyligen hade blivit ihop skickade han ett sms att han hittat den första vårblomman och önskade att han kunnat ge den till mig men att han gett den till sekreteraren på sitt jobb eftersom han inte kunde ge den till mig. Jag blev glad för det betydde att en kvinna (visserligen en jag aldrig träffat) blev glad.

Jag litar på min särbo till 110% och det går åt båda hållen. Jag har fjädrat mig lite när någon visat mig uppmärksamhet men det går inte längre än så. Det går en viss slentrian i alla förhållanden (även om man är särbos!) och sedan händer något som får en att bli över öronen förälskad igen (hände mig idag!). Men att ha en liten twinkle i ögat när någon visar en uppmärksamhet är faktiskt helt ok.

Kan också tillägga att min särbo absolut anser att kvinnor är kapabla och inte gör det han gör för att vi är klena. Han förväntar sig att jag inte bangar för att ta i och skita ner mig

 

[stjarnfrugt]

Intressant tråd. Detta har jag grunnat på ganska mkt men inte orkat formulera det i text.
Det händer mig rätt ofta att jag har små intressen för andra än min pojkvän, men jag har aldrig agerat på dem. Varken nu eller i tidigare förhållanden. Men jag har alltid sett dem som nåt tecken på att jag tappat intresset i min relation

 

[Kilauea]

Bråkar aldrig? Jag är imponerad. Jag och sambon har definitivt bråkat ibland, men vi ser det bägge som en naturlig del av en relation.
Däremot har jag själv aldrig upplevt en förälskelse i någon annan. Vi har också varit ihop i snart 4 år.

 

[mandalaki]

@Hmmm: Min särbo är en enormt galant man, en riktig gentleman. Han gillar att få kvinnor att känna sig speciella genom att öppna dörrar, ge dem en komplimang, hjälpa till osv.

Han tror att han får kvinnor att känna sig speciella (på ett positivt sätt).

 

[Hmmm]

Intressant tråd. Detta har jag grunnat på ganska mkt men inte orkat formulera det i text.
Det händer mig rätt ofta att jag har små intressen för andra än min pojkvän, men jag har aldrig agerat på dem. Varken nu eller i tidigare förhållanden. Men jag har alltid sett dem som nåt tecken på att jag tappat intresset i min relation

Precis så har jag också tolkat det som innan.. har alltid fått uppfattningen att de flesta endast har sin kille/man i sikte och inte ens ser åt någon annan!

 

[Hmmm]

Bråkar aldrig? Jag är imponerad. Jag och sambon har definitivt bråkat ibland, men vi ser det bägge som en naturlig del av en relation.
Däremot har jag själv aldrig upplevt en förälskelse i någon annan. Vi har också varit ihop i snart 4 år.

Det kanske egentligen inte alltid är så positivt som det lät när jag skrev det... Klart vi är oense om saker, men det har aldrig hänt att vi vart högljudda eller kallat varandra saker. Vi hade säkert mått bättre av att kommunicera mer, men det hör nog inte till denna tråden

 

[Lovisaleonora]

Äh, det måste ju vara den främsta myten efter råttan i pizzan. Att gå genom hela livet utan att bli förälskad i någon annan än sin livspartner är säkert en del förunnat. Men det är inte sanningen för andra.

När jag slutar titta borta, har jag slutat titta hemma...

 

[Inte_Ung]

Jag har drabbats av mina relationer.
Relationerna har hållit igång sig själva, jag har inte behövt hålla igång dem.

 

[Monstermom]

Det som är jobbigt är att jag ibland känner att jag skulle vilja agera på mina små förälskelser och rädsla att jag "missar" något när jag inte gör det... Dock tar alltid hjärnan över som "vet" att gräset inte är grönare på andra sidan och att jag inte vill äventyra det jag faktiskt har

Men det är ju bara frestelse. Ungefär som att snegla på en maffig tårta i konditoriets skyltfönster - 0 kalorier att titta.

 

[tanten]

Det kanske egentligen inte alltid är så positivt som det lät när jag skrev det... Klart vi är oense om saker, men det har aldrig hänt att vi vart högljudda eller kallat varandra saker. Vi hade säkert mått bättre av att kommunicera mer, men det hör nog inte till denna tråden

Min mor var inte riktigt klok (psyksjuk) men i klara stunder sa hon förnuftiga saker.
Som, att i förhållanden där man aldrig någonsin bråkar har den ena slutat tänka.