Tjänsteledigt eller sjukdom?

[machafuko]

Jag kommer imorgon ha varit hemma 5,5 dagar från jobbet då min sambo sagt att han skulle lämna mig. Det resulterade i att jag blev otroligt deprimerad och har mått konstant dåligt. Gråtit mer eller mindre non stop och haft sprängades huvudvärk.

Jag meddelade min arbetsgivare att jag blir hemma även imorgon (det blir alltså 5e dagen) och då ringer arbetsgivaren. Hon ville fråga mig hur jag tänkt angående min frånvaro. Hon menar att de tycker att min frånvaro är på gränsen mellan att få vara sjukanmälan eller tjänsteledigt. Kort och gott hintar hon till att dessa dagar av frånvaro kommer gå som tjänsteledigt och därmed vara obetalda.

Ska det vara så? Räknas psykiskt illamåendes som ogiltig frånvaro eller hur fungerar det? Arbetsgivaren sa att vi ska diskutera saken mer på torsdag när jag är åter. Vad tycker ni att jag bör lyfta? Eller ska jag bara godta att det blir obetalt?

 

[Modest]

@machafuko

Såhär har jag förstått det:
Separation i sig är ingen giltig orsak till sjukfrånvaro. Om du mår så dåligt att du inte fungerar överhuvudtaget så kan du möjligtvis bli sjukskriven för krisreaktion, dvs du behöver ett läkarintyg - men om du nu planerar att återgå till jobbet så behövs ju inte det.

 

[super]

Jag kommer imorgon ha varit hemma 5,5 dagar från jobbet då min sambo sagt att han skulle lämna mig. Det resulterade i att jag blev otroligt deprimerad och har mått konstant dåligt. Gråtit mer eller mindre non stop och haft sprängades huvudvärk.

Jag meddelade min arbetsgivare att jag blir hemma även imorgon (det blir alltså 5e dagen) och då ringer arbetsgivaren. Hon ville fråga mig hur jag tänkt angående min frånvaro. Hon menar att de tycker att min frånvaro är på gränsen mellan att få vara sjukanmälan eller tjänsteledigt. Kort och gott hintar hon till att dessa dagar av frånvaro kommer gå som tjänsteledigt och därmed vara obetalda.

Ska det vara så? Räknas psykiskt illamåendes som ogiltig frånvaro eller hur fungerar det? Arbetsgivaren sa att vi ska diskutera saken mer på torsdag när jag är åter. Vad tycker ni att jag bör lyfta? Eller ska jag bara godta att det blir obetalt?

Jag tycker du ska gå till en läkare och be att få bli sjukskriven om du mår väldigt dåligt.

 

[kakan89]

Jag hade gått till läkaren och bett att få ett intyg. Mår man så dåligt av en separation så borde du absolut kunna få det.

 

[machafuko]

Nu är det ju så att relationen i sig verkar ha förbättrat sig och ska få en sista chans, därav är mitt mående bättre. Jag ska alltså åter till jobbet och känner mig bättre.

Därför känns det inte rätt att gå till läkare för att få längre sjukskrivning, men kanske för den tiden jag varit borta?
Vet inte hur sådant fungerar.

 

[dobbis]

Som arbetsgivare hade jag inte godtagit det som sjukdom.

 

[mandalaki]

Normalt behöver du läkarintyg först på åttonde dagen.

Men om arbetsgivaren ifrågasätter din sjukdom kanske du kan behöva ett ändå? Dock vet jag inte vad som gäller formellt.

 

[Teilani]

Nu är det ju så att relationen i sig verkar ha förbättrat sig och ska få en sista chans, därav är mitt mående bättre. Jag ska alltså åter till jobbet och känner mig bättre.

Därför känns det inte rätt att gå till läkare för att få längre sjukskrivning, men kanske för den tiden jag varit borta?
Vet inte hur sådant fungerar.

Eftersom ett läkarintyg går ut på att intyga pågående sjukdom/krisreaktion kan du inte få ett retroaktivt om du nu mår bättre. Det är ju helt omöjligt för läkaren att veta hur du mådde för två dagar sen, egentligen.

 

[machafuko]

Som arbetsgivare hade jag inte godtagit det som sjukdom.

Jag förstår att vissa kan tänka så, samtidigt som min definiton (som absolut inte behöver vara korrekt) av sjukfrånvaro är att man "på grund av ohälsa inte är kompatibel till att uföra sina arbetsuppgifter". För mig som jobbar som handläggare på ett inkassobolag och ska tala med ca 100 pers på telefonen/dag känns det inte rimligt att klara av detta i den situationen jag befann mig i.

Hur ohälsan uppkommit tänker jag inte borde spela roll. I mitt fall handlade det om både fysisk- och psykisk "åkomma". Krisdepression som lett till ständigt gråt och därmed intensiv huvudvärk. Ögonen började svida rejält efter någon dag av non stop gråt, ögonen svällde upp mer än naturligt och fortsatt ännu värre huvudvärk.

Men jag tycker att det är en svår fråga, för jag förstår såklart arbetsgivaren.

 

[Ridinglady]

Du har rätt att sjukskriva dig själv i en vecka. Eg handlar det om att vara arbetsoförmögen, man kan ivissa fall vara sjuk eller skadad men ha full arbetsförmåga. Du ställer själv 'diagnosen' och i ditt fall kan väl krisreaktion m huvudvärk mm vara en sådan. Från dag 8 måste du ha läkarintyg. Ag är skylig att betala sjuklön som är 80% av lönen dag 2-14. Första sjukdagen är karensdag med 0 i lön. Om din ag inte betalar sjuklön ska du vända dig till facket! Det är bland annat i lägen som detta man har nytta av sitt medlemsskap!

 

[machafuko]

Eftersom ett läkarintyg går ut på att intyga pågående sjukdom/krisreaktion kan du inte få ett retroaktivt om du nu mår bättre. Det är ju helt omöjligt för läkaren att veta hur du mådde för två dagar sen, egentligen.

Precis vad jag anade.

 

[Grazing]

Nu är det ju så att relationen i sig verkar ha förbättrat sig och ska få en sista chans, därav är mitt mående bättre. Jag ska alltså åter till jobbet och känner mig bättre.

Du borde nog ta tag i måendet först och främst så det inte är såpass beroende av partnern. Det är ju inte riktigt hållbart att vara hemma såfort något händer i livet. Allt blir så skört när man är såpass beroende av en annan person.

 

[Alexandra_W]

Jag vet inte hur reglerna är egentligen. Men ingen AG jag har haft har sagt ett ljud om att någon är hemma den första veckan (den man kan sjukskriva sig själv) pga psykiskt väldigt dåligt mående pga separation, anhörigs sjukdom eller dödsfall etc.

Om någon skulle ha upprepade uppbrott och tillämpa det varannan månad eller så kanske det skulle bli annorlunda. Men jag har både själv varit hemma och har flera kollegor som varit det av psykiskt tillfälligt dåligt mående. Inte hanterats annorlunda än om någon varit hemma en vecka för förkylning.

 

[machafuko]

Du borde nog ta tag i måendet först och främst så det inte är såpass beroende av partnern. Det är ju inte riktigt hållbart att vara hemma såfort något händer i livet.

Inte riktigt det jag frågade efter. Vet inte hur andra fungerar, men bestämmer ens partner som man älskar för att helt plötsligt lämna en, utan knapp förvarning. Ja, då anser jag inte att det är så märkligt att man mår dåligt. Men som sagt, inte vad jag frågade om.

 

[Alexandra_W]

Du borde nog ta tag i måendet först och främst så det inte är såpass beroende av partnern. Det är ju inte riktigt hållbart att vara hemma såfort något händer i livet. Allt blir så skört när man är såpass beroende av en annan person.

Jag tyckte den där var lite onödig. Jag tror att man ska försöka låta bli att bedöma hur människor "ska" reagera och på vad det är "okej" att reagera på ett visst vis.

Så länge det är en enstaka sak och inte ett återkommande mönster då såklart

Men TS vittnar inte om att hon är hemma "såfort nåt händer i livet". Och många människor reagerat negativt på en separation.

 

[Grazing]

Jag tyckte den där var lite onödig. Jag tror att man ska försöka låta bli att bedöma hur människor "ska" reagera och på vad det är "okej" att reagera på ett visst vis.

Så länge det är en enstaka sak och inte ett återkommande mönster då såklart.

Skriver inte hur någon ska reagera, det är inte att döma någon att ge ett tips. Risken är ju stor att det inte blir en enstaka gång ifall reaktionen är såpass kraftig och därför är det inte helt dumt att göra något åt det ifall man har ett jobb som inte godkänner sånt.

Dom jobb jag haft har inte godkänt sånt, men då har också dom jobben vart ganska beroende av att man jobbar också.

 

[Alexandra_W]

Skriver inte hur någon ska reagera, det är inte att döma någon att ge ett tips. Risken är ju stor att det inte blir en enstaka gång ifall reaktionen är såpass kraftig och därför är det inte helt dumt att göra något åt det ifall man har ett jobb som inte godkänner sånt.

Dom jobb jag haft har inte godkänt sånt, men då har också dom jobben vart ganska beroende av att man jobbar också.

Det har alla mina varit med. Frånvarande personal måste alltid ersättas.

Livskris eller tillfällig krisreaktion vid separation/skilsmässa/dödsfall är väldigt vanligt. I alla åldrar och hos båda könen. Så att rent generellt säga att det skulle bero på grundläggande dåligt mående undrar jag vad du har för belägg för? Samma sak med att händer det en gång så är det stor risk det händer igen?

 

[Grazing]

Det har alla mina varit med. Frånvarande personal måste alltid ersättas.

Livskris eller tillfällig krisreaktion vid separation/skilsmässa/dödsfall är väldigt vanligt. I alla åldrar och hos båda könen. Så att rent generellt säga att det skulle bero på grundläggande dåligt mående undrar jag vad du har för belägg för? Samma sak med att händer det en gång så är det stor risk det händer igen?

Bara för att man är skört lagd så behöver det inte betyda att man har ett dåligt mående. Och varför skulle det inte hända igen? Ingen kan ju förutspå sådant och därför är det inte dumt att vara förberedd så man ändå kan hantera livet hyfsat. Som sagt, bara ett tips på hur man kan göra livet lite enklare.

 

[Alexandra_W]

Bara för att man är skört lagd så behöver det inte betyda att man har ett dåligt mående. Och varför skulle det inte hända igen? Ingen kan ju förutspå sådant och därför är det inte dumt att vara förberedd så man ändå kan hantera livet hyfsat. Som sagt, bara ett tips på hur man kan göra livet lite enklare.

Det du gjorde, oavsett om det var menat som ett tips eller ej, var att påstå att TS borde "ta tag" i måendet, så det inte är beroende av partnern. Det är att implicera att TS är för beroende av sin partner.

Sen slog du i spiken med att man kan inte vara hemma så fort något händer i livet.

Samtidigt är både läkare, psykologer och till och med försäkringskassan (kors i taket) helt medvetna om att t ex separation kan utlösa en tillfällig krisreaktion av övergående art. Som inte betyder att det finns problem med underliggande mående eller är något att egentligen oroa sig över. Om man däremot inte mår bättre och kommer "ur" reaktionen inom ett par veckor brukar det behöva utredas mer.

Så. Jag anser inte du tipsade. Jag anser du faktiskt skuldbelade. Så var det menat som ett omtänksamt tips kanske du ska fundera över formuleringen nästa gång?

 

[Gnist]

Att vara ledsen över ett uppbrott ser inte jag perosnligen som en sjukdom även om det såklart kan få blotta tanken på att jobba övermäktig, så att ag inte vill betala sjuklön för det kan jag faktiskt förstå, samtidigt som jag förstår ts, att hon inte orkar.

Med det sagt, så tycker jag ändå att du ts ska meddela din ag att nej, du har inte tagit tjänstledigt och hoppas på det bästa. Typ.