Tjänsteledigt eller sjukdom?

[Raderad medlem 68338]

Tack för allas svar!

Har funderat lite och känner att jag förstår hur min arbetsgivare tänker. Jag har i övrigt ingen dålig relation till min arbetsgivare och då jag är nära jobbyte så är relationen med arbetsgivaren betydligt viktigare än pengar. Så jag kommer att vara lugn och förståendes vid diskussionen och försöka att vara så tillmötesgående som man kan i en sådan här situation.

Lycka till med samtalet med arbetsgivaren! Försök berätta ärligt hur du känner dig. Jag tror att det är jättebra att vara lugn och förstående, ni kommer säkert överens lättare då!

 

[machafuko]

Lycka till med samtalet med arbetsgivaren! Försök berätta ärligt hur du känner dig. Jag tror att det är jättebra att vara lugn och förstående, ni kommer säkert överens lättare då!

Ja, det blir nog bra. Jag har inte fläckfri sjukfrånvaro (lider av en kronisk sjukdom) som tillsammans med dåliga blodvärden har ställt till med en hel del besvär (många sjukhusbesök). Så jag känner inte riktigt att jag har mage att kräva sjuklön. Jag förstår precis vad de som ag tänker och känner inte för att argumentera emot det. Huvudsaken är som sagt att jag har fortsatt bra relation med ag

 

[MiaMia]

Den springande punkten är ändå arbetsförmågan.
Hade du kunnat utföra det du ska på ditt arbete om du hade gått dit?
På en arbetsplats där det finns utrymme att tillfälligt gå undan vid behov kanske man kan fungera tillräckligt ok. Men inte på en där man hela tiden ska befinna sig bland kunder och prestera ett acceptabelt bemötande.

 

[Petruska]

Tack för allas svar!

Har funderat lite och känner att jag förstår hur min arbetsgivare tänker. Jag har i övrigt ingen dålig relation till min arbetsgivare och då jag är nära jobbyte så är relationen med arbetsgivaren betydligt viktigare än pengar. Så jag kommer att vara lugn och förståendes vid diskussionen och försöka att vara så tillmötesgående som man kan i en sådan här situation.

Du har rätt till sjuklön i det här fallet. Men det kan bli så att AG hädanefter villha förstadagsintyg, även om jag i min roll som AMO hade argumenterat mot det i dittfall om det är sant att det här är en engångsföreteelse.

 

[Petruska]

Den springande punkten är ändå arbetsförmågan.
Hade du kunnat utföra det du ska på ditt arbete om du hade gått dit?
På en arbetsplats där det finns utrymme att tillfälligt gå undan vid behov kanske man kan fungera tillräckligt ok. Men inte på en där man hela tiden ska befinna sig bland kunder och prestera ett acceptabelt bemötande.

Men det bedömer man själv de första dagarna.

 

[_FiA_]

Att ha hamnat i kris efter ett uppbrott är ingen sjukdom nej, MEN man kan ju vara arbetsoförmögen för det. Jag har själv varit med om ett plötsligt uppbrott som gav mig en stor chock/kris och hur tycker då vissa av er att jag skulle hanterat det. Gått till jobbet hulkandes med tårarna forsande ner för kinderna, inte sovit en blund skakandes av gråt och därefter tagit emot kunder pratat i samtal mellan hulkningarna?

Är man oförmögen att ta sig till jobbet och vara där i det skick man är så är man arbetsoförmögen och måste ju ha rätt att vara hemma tills dess att man kan samla sig nog för att vara på arbetet.

 

[stjarnhimmel]

Först åttonde dagen ska du uppvisa läkarintyg. Dvs första veckan bedömer du själv din arbetsförmåga och du behöver ej ange sjukdom.
Om arbetsgivaren misstror dig kan de begära läkarintyg tidigare än åttonde dagen men då måste det finnas rejäla skäl tex att man har mkt frånvaro.

 

[Alexandra_W]

Just därför är det väl inget fel med att trots att man är återställd ta reda på varför man reagerade så starkt som man gjorde. Handlar inte om att vara stark, det handlar om att man upptäckt sidor hos sig själv som man faktiskt kan jobba på så att livet blir lättare om det händer igen. Så att man slipper hamna i dom djupare depressionerna som kan vara flera år.

Jag tycker det mycket beror på "det övriga". Om man tidigare klarat separationer och motgångar fint men det nu varit mycket annan belastning samtidigt ger det för mig en situation, jämfört om man har lätt för att reagera starkt.

Dvs är det en engångshändelse så ser jag i sak inget behov att börja rota. Jag tror heller inte man kan bedöma framtida ev risk på en enstaka händelse. Jag har innan det jag nämnde klarat saker som jag upplevt som mycket värre, utan att må såpass att jag inte kunnat jobba osv. Jag ser ingen större risk jag ska reagera på "allt som händer" i livet i framtiden heller.

Så det beror mycket på omständigheter tycker jag. Om man reagerar väldigt starkt på alla separationer tycker jag absolut det finns anledning att fundera dock.

 

[mackan]

Skriver inte hur någon ska reagera, det är inte att döma någon att ge ett tips. Risken är ju stor att det inte blir en enstaka gång ifall reaktionen är såpass kraftig och därför är det inte helt dumt att göra något åt det ifall man har ett jobb som inte godkänner sånt.

Dom jobb jag haft har inte godkänt sånt, men då har också dom jobben vart ganska beroende av att man jobbar också.

Vad svamlar du om nu ?
Man har rätt att vara sjuk 7 dagar i följd utan läkarintyg enl svensk lagstiftning . Du behöver inte ens uppge orsak.

Om en anställd tidigare regelbundet haft mycket korttids och ströfeånvaro etc, kan arbetsgivaren kräva sjukintyg för även kortare fortsatt frånvaro. Detta ska då ha kommunicerats och dokumenterats .

Edit: ser nu att @stjarnhimmel kommenterat samma faktum redan.

 

[Grazing]

Vad svamlar du om nu ?
Man har rätt att vara sjuk 7 dagar i följd utan läkarintyg enl svensk lagstiftning . Du behöver inte ens uppge orsak.

Om en anställd tidigare regelbundet haft mycket korttids och ströfeånvaro etc, kan arbetsgivaren kräva sjukintyg för även kortare fortsatt frånvaro. Detta ska då ha kommunicerats och dokumenterats .

Lagen spelar tyvärr inte så stor roll när jobben är sådana att det inte fungerar om man är borta. Sen vad för rättigheter det finns, är en annan sak.

 

[Grazing]

Dvs är det en engångshändelse så ser jag i sak inget behov att börja rota. Jag tror heller inte man kan bedöma framtida ev risk på en enstaka händelse. Jag har innan det jag nämnde klarat saker som jag upplevt som mycket värre, utan att må såpass att jag inte kunnat jobba osv. Jag ser ingen större risk jag ska reagera på "allt som händer" i livet i framtiden heller.

Så det beror mycket på omständigheter tycker jag. Om man reagerar väldigt starkt på alla separationer tycker jag absolut det finns anledning att fundera dock.

Det är ju vad du tycker, jag tycker dock och tror att många av dom psykiska påfrestningarna går att mildra om man jobbar med sig själv i förebyggande syfte. Man måste inte vänta tills man ligger på botten. Tycker man gör sig själv en stor tjänst att ta tag i saker och ting i tid.

 

[mandalaki]

Lagen spelar tyvärr inte så stor roll när jobben är sådana att det inte fungerar om man är borta.

Det är precis då lagen spelar extra stor roll.

 

[mackan]

Lagen spelar tyvärr inte så stor roll när jobben är sådana att det inte fungerar om man är borta. Sen vad för rättigheter det finns, är en annan sak.

Du har fel, arbetsrätts och arbetsskyddsrättsligt.

Varför lägger du fö skuld på TS etc som du gjort i dina inlägg ? Du mår väl som jag förstått många av dina trådar inte direkt tiptop som jämförelse ? Varför då föreläsa för någon annan och dessutom påstå rena faktafel lagmässigt ?

 

[Grazing]

Varför lägger du fö skuld på TS etc som du gjort i dina inlägg ? Du mår väl som jag förstått många av dina trådar inte direkt tiptop som jämförelse ? Varför då föreläsa för någon annan och dessutom påstå rena faktafel lagmässigt ?

Jag har inte lagt någon skuld på TS alls, bara nämt att det inte är helt dumt att faktiskt jobba med sig själv för att undvika liknande situationer.

Förstår inte att folk är så emot att jobba med sig själva även när det inte är en ren kris. Det är inget fel alls att jobba med sig själv i förebyggande syfte. Och ja, jag mår skit oftast, mycket för att jag väntade alldeles förlänge med att skaffa hjälp för problemen. Man lär av sina misstag, för mig är det troligen försent men det är det inte för andra.

Sen tycker jag inte du ska jämföra mina problem med TS problem, dom är troligen väldigt långt ifrån varandra.

 

[mackan]

Ja, det blir nog bra. Jag har inte fläckfri sjukfrånvaro (lider av en kronisk sjukdom) som tillsammans med dåliga blodvärden har ställt till med en hel del besvär (många sjukhusbesök). Så jag känner inte riktigt att jag har mage att kräva sjuklön. Jag förstår precis vad de som ag tänker och känner inte för att argumentera emot det. Huvudsaken är som sagt att jag har fortsatt bra relation med ag

Fast enligt lag så ska din arbetsgivare givetvis betala sjuklön de 5,5 dagarna och upp till 14 dagar med läkarintyg från 8:e dagen .
Det är inget du ska "bjussa på" och heller inget AG plötsligt kan vägra utan isåfall ska som sagt problem med tidigare sjukfrånvaro vara dokumenterat mellan dig och AG och avtal om uppvisande av läkarintyg innanför 7 dagar osv .
Något annat existerar inte rättsligt .

 

[Tass]

Det är ju vad du tycker, jag tycker dock och tror att många av dom psykiska påfrestningarna går att mildra om man jobbar med sig själv i förebyggande syfte. Man måste inte vänta tills man ligger på botten. Tycker man gör sig själv en stor tjänst att ta tag i saker och ting i tid.

Jag tycker att det där är lite som att lära sig gå med kryckor idag utifall man skulle råka bryta benet imorgon.
Det går inte att gardera sig mot allt i livet. Och att få en krisreaktion på en känslomässigt svår separation är inget konstigt. Visst, jag är den förste att tycka att det är bra att prata med någon professionell när man har det jobbigt. Men man kan inte träna sig på att vara förberedd på allt jobbigt som kan hända i livet. Man får ta det när det kommer, det är det som är träningen.

 

[mackan]

Jag har inte lagt någon skuld på TS alls, bara nämt att det inte är helt dumt att faktiskt jobba med sig själv för att undvika liknande situationer.

Förstår inte att folk är så emot att jobba med sig själva även när det inte är en ren kris. Det är inget fel alls att jobba med sig själv i förebyggande syfte. Och ja, jag mår skit oftast, mycket för att jag väntade alldeles förlänge med att skaffa hjälp för problemen. Man lär av sina misstag, för mig är det troligen försent men det är det inte för andra.

Sen tycker jag inte du ska jämföra mina problem med TS problem, dom är troligen väldigt långt ifrån varandra.

Ja det är troligtvis långt ifrån varandra som sagt.
På vilket sätt anser du just utifrån det, att "folk bör jobba med sig själva förebyggande" för att vara immuna mot en kris av något slag som sker någon gång /några dagar i livet ? Du får ursäkta men jag förstår inte dina inlägg/råd och ffa inte enligt lagarna vad som gäller utifrån TS fråga .

 

[Grazing]

Jag tycker att det där är lite som att lära sig gå med kryckor idag utifall man skulle råka bryta benet imorgon.
Det går inte att gardera sig mot allt i livet. Och att få en krisreaktion på en känslomässigt svår separation är inget konstigt. Visst, jag är den förste att tycka att det är bra att prata med någon professionell när man har det jobbigt. Men man kan inte träna sig på att vara förberedd på allt jobbigt som kan hända i livet. Man får ta det när det kommer, det är det som är träningen.

Jo, man kan faktiskt jobba med sig själv så att man tar olika situationer på ett lättare sätt. Man kan aldrig hindra saker från att hända men man kan hindra sig själv från att falla så djupt. Det är alldeles för många som väntar för länge med att söka hjälp.

 

[Grazing]

Ja det är troligtvis långt ifrån varandra som sagt.
På vilket sätt anser du att folk bör jobba med sig själva förebyggande för att vara immuna mot en kris av något slag som sker någon gång /några dagar i livet ? Du får ursäkta men jag förstår inte dina inlägg/råd och ffa inte enligt lagarna vad som gäller utifrån TS fråga .

Det är ingen som blir immun mot nåt problem. Har jag aldrig skrivit. Jag vet dock hur det är att falla så djupt och det är fruktansvärt, kan man jobba med sig själv för att lättare hantera en krissituation så är det bara bra.

 

[Lovisaleonora]

Fast enligt lag så ska din arbetsgivare givetvis .betala sjuklön de 5,5 dagarna och upp till 14 dagar med läkarintyg från 8:e dagen .
Det är inget du ska "bjussa på" och heller inget AG plötsligt kan vägra utan isåfall ska som sagt problem med tidigare sjukfrånvaro vara dokumenterat mellan dig och AG och avtal om uppvisande av läkarintyg innanför 7 dagar osv .
Något annat existerar inte rättsligt .

Nej, det är faktiskt arbetsgivaren som avgör om rätten till sjuklön. Är man missnöjd med arbetsgivarens beslut vänder man sig till Försäkringskassan.

Se t ex inkopierad text ovan, från Försäkringskassan.

Jag har vid ett par tillfällen varit med att besluta att det inte fanns rätt till sjuklön. I de fallen backade Försäkringskassan upp det beslutet.