Travare kallblod/varmblod!

[Josefemma]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Jag har ingen erfarenhet av varmblod, men väl fullblod som också kommer direkt från banan, samt av kallblod... Det är klart att rasen spelar in en del, men i grund och botten så tror jag att det viktigaste är hur hästen är hanterad och uppfostrad från början och vad den har varit med om? Mitt kallblod har lite "ponny" över sig. Han provar om det går att bestämma, men har man väl talat om för honom att "icke-sa-Nicke", så lyder han - utan att ifrågasätta alls.. Han är otroligt lyhörd både för skänkel och tygelhjälper och för rösten. Men jag inbillar mig som sagt att det även är hans uppfostran och hur han blivit tränad, som spelar in där?

 

[Mysaan]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

he he, jag köpte varmblod för att jag ville ha en välhanterad häst som inte är lika tittig som halvbloden Jag fick i alla fall rätt. Mycket mindre tittig än de halvblod jag haft med att göra. Visst tittar hon ibland och går undan men har aldrig gjort som många halvblod gör dvs. tvärvänder och skenar och sånt Jag är mycket nöjd med mitt varmblods temperament/grunduppfostran

Grundfostran är jättebra på min också och det roliga är att när jag rider honom och känner att han börjar stressa eller spänna sig så syns det inte för betraktare utan de tycker fortfarande att han ser avslappnad och trevlig ut.

 

[Madde_padde]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

KL!

jag tycker de är ungefär desamma
kallbloden har ju lättare för galoppen, min är dock lite het i periodero ch vill som någon sa gärna att man tar över över honom! blir jag nervös är han nära att avlida.. :smirk:
Samtidigt går han fram överallt och är super snäll vid hantering!

Varmblodet jag hade hade sämre galopp men var totalt orädd dock aningens mer "sprättig"

så svårt att säga de krävs mer kunskap när man hanterar kallbloden skulle jag vilja säga....

 

[Zuzzi]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Enligt min egna erfarenhet i exteriör så har jag sett många kallblodstravare med oerhört trevlig exteriör i skillnad emot varmbloden. Ofta en bättre grundgalopp, bättre takt och lättare att bära sig.

Men kallbloden tycker jag har mycket hårdare skalle. Sedan är det så stor skillnad på individerna, har träffat många trygga och stabila varmblod, en del lugna och coola kallblod men många tvärtom, både varmblod och kallblod som varit tittiga, nerviga och heta.

Själv står jag med två varmblod, en som är lugnet själv och en annan som det händer mycket i skallen för, hon har gärna bråttom. Och jag föredrar varmbloden för erfarenheten jag har med kallbloden är inte den bästa just pga "skallen". Mina två är känsliga och samarbetsvilliga, därmed säger jag inte att kallblodstravarna är det för har sett många fina ridhästar där också som är känsliga och lyhörda. Dom blir vad vi gör dom till.

 

[Totola]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Samtidigt går han fram överallt och är super snäll vid hantering!

Haha, med mina båda varmblod jag haft har vi kört massor med offroad-ridning i den värsta terräng vi kunnat hitta!
Den ena var så försiktig med vart den satte fötterna (och gick väldigt sakta) och uppskattade variationen och koncentrationen som krävdes, den andra var som ett ånglok som inte gick att stoppa, gå runt eller stanna fanns liksom inte i registret (hade förmodligen blivit kanon till terränghoppning! älskade att hoppa också). Ibland red vi vilse och då fick hästarna hitta hem
Kallblodet är inte alls lika terränggående. Snarare blir han ängslig om underlaget är dåligt eller om han har svårt att sätta fötterna rätt, och tappar förtroende eller blir sur på matte för att hon väljer så "kassa vägar" :smirk:
Ett annat kallblod jag ridit mycket var mer terränggående på så vis att hon inte var ängslig av sig men lite småklumpig med ryttare på ryggen eftersom hon inte hunnit bli säker på fötterna. Blir nog lätt så om man aldrig gått i skogen utan bara på släta travbanor eller rätt så släta hagar.

 

[Mysaan]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Enligt min egna erfarenhet i exteriör så har jag sett många kallblodstravare med oerhört trevlig exteriör i skillnad emot varmbloden. Ofta en bättre grundgalopp, bättre takt och lättare att bära sig.

Men kallbloden tycker jag har mycket hårdare skalle. Sedan är det så stor skillnad på individerna, har träffat många trygga och stabila varmblod, en del lugna och coola kallblod men många tvärtom, både varmblod och kallblod som varit tittiga, nerviga och heta.

Själv står jag med två varmblod, en som är lugnet själv och en annan som det händer mycket i skallen för, hon har gärna bråttom. Och jag föredrar varmbloden för erfarenheten jag har med kallbloden är inte den bästa just pga "skallen". Mina två är känsliga och samarbetsvilliga, därmed säger jag inte att kallblodstravarna är det för har sett många fina ridhästar där också som är känsliga och lyhörda. Dom blir vad vi gör dom till.

Det är just det där med hård skalle jag har hört. TYcker själv att kallbloden ser otroligt snygga ut i kroppen. Dessutom är de väl över lag lägre än varmbloden? Det som gör att jag drar mig för ett kallblod är just deras hårda skallar.

 

[Zuzzi]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Kallbloden brukar normalt ligga runt 155-160 cm normalt, men finns jättar upp emot 170 också. En av Sveriges bästa kbl ston just nu är under ponnymått, hon är så liten men ack så naggande god!

 

[victoriaolsson]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Haha, med mina båda varmblod jag haft har vi kört massor med offroad-ridning i den värsta terräng vi kunnat hitta!
Den ena var så försiktig med vart den satte fötterna (och gick väldigt sakta) och uppskattade variationen och koncentrationen som krävdes, den andra var som ett ånglok som inte gick att stoppa, gå runt eller stanna fanns liksom inte i registret (hade förmodligen blivit kanon till terränghoppning! älskade att hoppa också). Ibland red vi vilse och då fick hästarna hitta hem
Kallblodet är inte alls lika terränggående. Snarare blir han ängslig om underlaget är dåligt eller om han har svårt att sätta fötterna rätt, och tappar förtroende eller blir sur på matte för att hon väljer så "kassa vägar" :smirk:
Ett annat kallblod jag ridit mycket var mer terränggående på så vis att hon inte var ängslig av sig men lite småklumpig med ryttare på ryggen eftersom hon inte hunnit bli säker på fötterna. Blir nog lätt så om man aldrig gått i skogen utan bara på släta travbanor eller rätt så släta hagar.

Hehe, känner igen mig!
Mitt förra kbl var en riktig bergsget som gick att styra in i värsta terrängen och han knatade på som om det var vanlig plan väg
Mitt vbl är lite mera snubblig, men ändå ånglok, som din ena. Igår gick hon rakt in i ett träd för att hon vägrade stanna. Får skylla sig själv

OT, jag vet...

 

[Totola]

Sv: Travare kallblod/varmblod!

Hehe, känner igen mig!
Mitt förra kbl var en riktig bergsget som gick att styra in i värsta terrängen och han knatade på som om det var vanlig plan väg
Mitt vbl är lite mera snubblig, men ändå ånglok, som din ena. Igår gick hon rakt in i ett träd för att hon vägrade stanna. Får skylla sig själv

OT, jag vet...

Haha det var inte riktigt ett sånt ånglok jag tänkte på!
Kanske från början iofs... Han gick rätt snabbt och liksom tog saker som dom kom utan att någonsin tänka tanken att det inte gick. En gång när vi gått in på en stig som plötsligt tog slut och en stor sten/klippa var ivägen så laddade den för att hoppa upp! Det var alltså strax över en meter rakt upp på en "sten" som man aldrig i livet hade kommit ner för sen med benen i behåll, hal mossa efter regn och allt, man hade ju varit tvungen att gå tillbaka samma väg eftersom det var ytterligare en sån avsats om man fortsatte framåt.. Vi brukade knata omkring på klippor och liksom gå på stenarna som var i ungefär samma höjd eller upp-ner i sänkorna och upp på nästa klippa. Så han var nog också lite av en bergsget (hade lärt sig att samla sig när det blev nedför eller taskig terräng, själv satt man bara med långa tyglar och bromsade lite med magen som påminnelse nån gång för att hålla ekipaget i balans) förutom att mentaliteten var "framåt, framåt!" Extremt lyhörd och kunde vända på en femöring om man var tvungen att väja för en gren eller så. När matte inte hann reagera och stanna eller styra undan då satt jag och i princip blundade och tänkte "hoppas vi tar oss ur det här levande!!" men han redde alltid ut situationen!

Den nuvarande (kallblodet) är inte riktigt lika vändbar heller, har trots att vi inte ridit så många gånger i riktig "terräng" lyckats braka in med huvudet i grenar 3 gånger! Han öser på lite för mycket men kan ändå stanna om något känns för läskigt.
Egentligen är han nog rätt säker på foten, för i hagen är det lite halvbergigt och han knatar omkring som om ingenting. Men inte under ryttare av någon anledning.