Upprepad vänförfrågan fb

[WhoIsItAgain]

Hon kanske har köpt en häst du fött upp och vill ha kontakt?

 

[IngelaH]

Jag har vänner som har problem med sina ex, som stalkar dem genom att bli vänner med vänner till ex'et på fb.... så finns folk av alla de slag. Därför brukar jag titta bland personen i fråga's vänner för att se om det kan ge någon ledtråd. Jag har slutat att tacka ja till randoom folk och envisas de blir det en block.

 

[tanten]

Jag har vänner som har problem med sina ex, som stalkar dem genom att bli vänner med vänner till ex'et på fb.... så finns folk av alla de slag. Därför brukar jag titta bland personen i fråga's vänner för att se om det kan ge någon ledtråd. Jag har slutat att tacka ja till randoom folk och envisas de blir det en block.

...och jag tackar inte ja till andra än dem jag umgås, eller vill umgås, med IRL. Har runt 60 vänner och planerar att hålla ungefär den nivån.

Det beror ju på hur man använder sin fb. Flera bekanta med offentliga liv har det som en sorts marknadsföringssida och informationssida för det de håller på med. Jag har inga sådana ambitioner utan min fb är rent privat.

KL
Nu har jag haft kontakt med tjejen och det var en helt ovidkommande anledning till att hon ville ha kontakt och jag har avvisat henne i skrift också.




Folk

 

[Aliche]

Jag delar samma namn med samma lite ovanliga stavning som en offentlig person med åsikter och partitillhörighet som jag INTE delar så jag får titt som tätt vänförfrågningar och fanmail på fejjan, sms och ibland telefonsamtal från hens supportrar... Har nu avreggat mitt mobilnr från eniro och liknande för runt valet blev jag formligen bombarderad med telefonsamtal och sms från dessa icke-önskvärda människor. Därför är jag numera väldigt restriktiv med vem jag accepterar som vän. Oftast så brukar jag se på deras bilder och inlägg vem de verkligen tror sig lägga till som vän

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har typ 60 vänförfrågningar som jag inte besvarat. Även om det är folk som jag kan ha träffat nån gång så förväntar jag mig att de iaf friskar upp mitt minne genom att skicka iväg ett meddelande typ "hej vi sågs här och här". Orkar man inte det så ignorerar jag.

 

[Raderad medlem 68338]

På tal om samma namn så har jag samma namn (inte helt vanligt heller) som en "kändisfotograf" som stämde min polare. Han trodde först att jag prankat honom

 

[tanten]

Människan blev sur. Vi hade en konversation via fb.

Det var en - för mig - helt ovidkommande anledning till att bli vän. Det handlade om mitt hus. Hen hade varit där som liten och ville delge sina minnen till mig.

jag förklarade -så vänligt jag förmådde - att det är mitt hem, jag har full koll på husets historia och att jag är glad över hens fina minnen men att de minnena är hens egna och att hen ska ta hand om dem. Huset är mitt hem, och sålt är sålt.

Jag är dessutom skolkamrat med hens pappa så jag behöver inte fraternisera med en okänd 20-åring om sommarstugeminnen.

Ärligt blev lite inträngd i hörnet av hens envishet. Ge sig! Det slutade med att hen ilsket förklarade att jag borde blivit TACKSAM för att hen tog kontakt.

Möjligen är detta en generationsfråga - men... Jag hade ansett hen mer seriös om hen ringt eller mailat. Jag är ensam om mitt namn och pappan har god koll på mig och mina kontaktuppgifter.
Men att skicka en vänförfrågan på fb för att hen har sentimentala minnen av sin morfars sommarstuga?!! Gör man så? Speciellt när jag direkt förklarade att vi inte kan bli fb-vänner eftersom jag bara har IRL-vänner som fb-vänner.

Ursäkta långt, men jag behövde kräkas lite

 

[Aliche]

Människan blev sur. Vi hade en konversation via fb.

Det var en - för mig - helt ovidkommande anledning till att bli vän. Det handlade om mitt hus. Hen hade varit där som liten och ville delge sina minnen till mig.

jag förklarade -så vänligt jag förmådde - att det är mitt hem, jag har full koll på husets historia och att jag är glad över hens fina minnen men att de minnena är hens egna och att hen ska ta hand om dem. Huset är mitt hem, och sålt är sålt.

Jag är dessutom skolkamrat med hens pappa så jag behöver inte fraternisera med en okänd 20-åring om sommarstugeminnen.

Ärligt blev lite inträngd i hörnet av hens envishet. Ge sig! Det slutade med att hen ilsket förklarade att jag borde blivit TACKSAM för att hen tog kontakt.

Möjligen är detta en generationsfråga - men... Jag hade ansett hen mer seriös om hen ringt eller mailat. Jag är ensam om mitt namn och pappan har god koll på mig och mina kontaktuppgifter.
Men att skicka en vänförfrågan på fb för att hen har sentimentala minnen av sin morfars sommarstuga?!! Gör man så? Speciellt när jag direkt förklarade att vi inte kan bli fb-vänner eftersom jag bara har IRL-vänner som fb-vänner.

Ursäkta långt, men jag behövde kräkas lite

Hon ville alltså prata med dig om sina minnen från huset? För henne en helt okänd människa om vad hon gjorde som barn på somrarna i det huset? Låter märkligt och jag skulle nog ärligt inte varit så intresserad av sån information heller. Kanske är hon väldigt ensam eller så kände hon sig extra nostalgisk eller nån annan anledning men oavsett så hade hon ingen rätt att bli arg och otrevlig när du lugnt och sansat förklarade att du är glad för hennes fina minnen men att du hellre skapar dina egna. Hon kan väl prata med sin pappa om de där minnena då, eller skriva dagbok, eller en bok.
Jag gillar inte när andra människor vill pracka på andra sina minnen/upplevelser och sen inte kan ta att alla faktiskt inte vill veta om okända människors tankar. Att man ska vara tacksam (?).
Kan du nämna detta för hennes pappa som du kände eller är ni inte sådana bekanta längre? Kanske kunde det vara bra för honom att veta att dottern känner ett behov av att prata om sina minnen så de kan göra det tillsammans istället för med dig

 

[athena_arabians]

Människan blev sur. Vi hade en konversation via fb.

Det var en - för mig - helt ovidkommande anledning till att bli vän. Det handlade om mitt hus. Hen hade varit där som liten och ville delge sina minnen till mig.

jag förklarade -så vänligt jag förmådde - att det är mitt hem, jag har full koll på husets historia och att jag är glad över hens fina minnen men att de minnena är hens egna och att hen ska ta hand om dem. Huset är mitt hem, och sålt är sålt.

Jag är dessutom skolkamrat med hens pappa så jag behöver inte fraternisera med en okänd 20-åring om sommarstugeminnen.

Ärligt blev lite inträngd i hörnet av hens envishet. Ge sig! Det slutade med att hen ilsket förklarade att jag borde blivit TACKSAM för att hen tog kontakt.

Möjligen är detta en generationsfråga - men... Jag hade ansett hen mer seriös om hen ringt eller mailat. Jag är ensam om mitt namn och pappan har god koll på mig och mina kontaktuppgifter.
Men att skicka en vänförfrågan på fb för att hen har sentimentala minnen av sin morfars sommarstuga?!! Gör man så? Speciellt när jag direkt förklarade att vi inte kan bli fb-vänner eftersom jag bara har IRL-vänner som fb-vänner.

Ursäkta långt, men jag behövde kräkas lite

Väldigt märkligt beteende. OM man känner att man behöver säga något räcker det väl med: "Kul att du bor i släktstugan, hoppas du trivs för det gjorde jag när jag var liten".