Usch usch...

[sagani]

Kan inte låta bli att nojja över att min ena katt ska sövas imorgon... Hon ska in och bli kastrerad, och jag mår fruktansvärt dåligt, med tanke på den lilla risken som finns... Jag vet att det inte är något att vara orolig över, men det känns ändå väldans trist.... Förlorade tre katter på mindre än ett halvår (inte pga det, men ändå) och har blivit väldigt känslig vad gäller mina katter sedan dess....
Så imorgon så gäller der.... Den lilla ska kastreras och vaccineras, och den stora ska ta bort tandsten och vaccineras.... (Och hunden ska också ta bort tandsten). Så det är bara att hoppas att det går bra, håll tummarna för oss!!
Ville bara skriva av mig lite, inte många som förstår att man kan fästa sig så vid "bara en katt".....

 

[Diabetikern]

Håller både tummar och tår men tror inte det behövs.
Det kommer gå galant ska du se.

 

[Prosit]

Jag hoppas allt går bra. Ska själv kastrera min tjej och är lika nervös..... fast jag har inte bokat tid än..... men snart så.

 

[Kilauea]

Förstår att det känns nervöst. Jag jobbar hos en vet. men blir ändå lika nervös när min hund ska få tex. lugnande om det är nåt. Det är annorlunda när det är ens egna djur.
Men medlen är väl anpassade till hund och katt, så du ska se att det nog går bra!

 

[sagani]

Tack för att ni bryr er!! sitter med lilla flickan i knäet just nu... hon är väldans nannig, men op gick bra och hon har sovit hela eftermiddagen *hade nog jag också gjort!* men det blir till att sova i soffan inatt... hon kan inte gå i trappor, o jag har inte hjärta att lämna henne.. Den gamla vart också nerdrogad, tog tandsten på henne. men hon har vaknat o är pigg o glad nu *skönt!*. men iaf, allt gick bra, nu hoppas jag bara att hon låter stygnen vara i fred, så hon slipper krage...

 

[sagani]

Tror ni inte att den dumma katten (nädå, jag älskar henne fortfarande!) tuggade av stygnen??? Jovisst, efter att ha varit borta i två timmar, hade hon lyckats tugga bort tre stygn helt o hållet, öppna såret, få tag på innertråden o gnagt av den också, samt gnagt på de övriga ytterstygnen.... Så jag fick (givetvis..) panik, tvingade en kompis åka iväg o köpa krage (vågade inte lämna henne ensam igen) o terroriserade veterinären (ringde ca en gång var tredje minut i en timme) tills jag fick tag på henne... Så nu har vi varit hos veterinären igen.... Gjort om det hela, droga ner, sy om.... Men nu har hon inte en chans, hon har krage på sig dygnet runt (vågar inte ta av den - med tanke på hur det gick att få på den så kommer detta vara första och sista gången hon har krage) och är för tillfället riktigt pissed off, ligger bakom soffan o tjurar för kragen.... Men nu håller jag verkligen tummarna att allting funkar i en vecka... fått tid på tisdag, då ska vi ta stygnen... Jag vet, i vanliga fall tar jag dem själv, men inte med detta monster till katt... Aldrig varit med om något liknande, hon blockerar sig totalt och är riktigt riktigt förbannad... Så vi får se hur det går...

 

[_karamell_]

Nämen tuggade hon på stygnen? *mums*

Håller tummarna för allt går bra nu.

 

[anna_panna]

Fick du ingen krage med dig???
det fick jag men jag slapp använda den, ståltråd är hårt
Lycka Till

 

[netia]

Min ena katt sövdes förra veckan för en magnetröntgen av ena örat.
Han slutade andas nästan direkt.

De lyckades få tillbaka honom och det tog en del dagar innan han återhämtade sig.

Usch vad hemskt det var.
Nu har hjärta och lungor blivit kontrollerade och även om han har inskränkt lungfunktion (troligen kroniskt från kattsnuvan han hade som liten), så kan man inte fastställa varför han slutade andas.

Kan ha varit en allergisk chock.

Fruktansvärt otäckt.

 

[sagani]

Nä... det där lät inte alls kul... lessen att jag inte svarat innan, har haft fullt upp med madamen här hemma... Men usch vvad hemskt för dig.... jag vill inte tänka på ifall det skulle hända oss.... vet inte hur jag skulle kunna förlåta migsjälv ifall min katt hade gått bort pga en sövning... Men jag är glad för din skull att det inte blev så, och nu vet ni ju om det... Men det är ändå inge kul...
Kattan här hemma är fortfarande väldigt tjurig, men har iaf både ätit, druckit och gått i sanden. Så hon klarar sig säkert... Och hon når inte stygnen längre... Men jag är ändå hemma så mycket jag bara kan, ifall det skulle hända något... Jag bara önskar att de här fem dagar som är kvar ska gå bamsefort... Jag känner mig hemsk när hon ittar på mig och bara lider pga kragen... Hon hatar den verkligen... Men den är ett nödvändigt ont när man inte kan låta bli stygnen...

 

[netia]

Nej, krage är inget roligt.
Min lilla fröken hade oxå en när hon blev kastrerad för en massa år sedan. Det var inte alls omtyckt, men hellre en kinkig katt än en infektion i operationssåret.

Som tur är så läker de ju ihop väldigt fort.

Och, jo det känns skönt att de åtminstone lyckades återuppliva pojken. Magnetröntgen är uppskjuten tills vidare.