Utmattningssyndrom - hur lever ni med det?

[SummerBreeze]

Suveränt att du redan har kontakt med en arbetspsykolog genom AF, prata med denna och fråga om hjälp av deras arbetsterapeut. Psykologen lär dig tänka rätt och teraputen ger dig råd om vad som kan underlätta vardagen och arbetet för dig genom hjälpmedel.

Det finns nämligen hjälpmedel, tips och råd som AF:s arbetsterapeut kan ge dig.

Kanon, jag skall kolla upp detta nästa gång jag skall dit!
Tack!

 

[Dentaku]

Jag har lite andra diagnoser i grunden som bidrog till att min dåvarande läkare för ett par år sedan suckande konstaterade att man kunde lägga utmattningssyndrom till listan. Han var specialiserad på just den diagnosen och skrev ett recept på behandling.

• Du får vara "lat"
  
• Du får vara "slarvig"
• Motionera

Det är alltså viktigt att inte skambelägga sig själv om man måste lägga sig på soffan några timmar och minst lika viktigt att omgivningen förstår det. Och om man har extra ork en dag så är det viktigare att lägga den på en promenad än att städa.

 

[SummerBreeze]

Jag har lite andra diagnoser i grunden som bidrog till att min dåvarande läkare för ett par år sedan suckande konstaterade att man kunde lägga utmattningssyndrom till listan. Han var specialiserad på just den diagnosen och skrev ett recept på behandling.

• Du får vara "lat"
  
• Du får vara "slarvig"
• Motionera

Det är alltså viktigt att inte skambelägga sig själv om man måste lägga sig på soffan några timmar och minst lika viktigt att omgivningen förstår det. Och om man har extra ork en dag så är det viktigare att lägga den på en promenad än att städa.

Åhhh vad svårt det kan vara även fast det låter enkelt! Att vara "lat" och "slarvig" alltså.

 

[Dentaku]

Åhhh vad svårt det kan vara även fast det låter enkelt! Att vara "lat" och "slarvig" alltså.

Det är skitsvårt, inte minst att tillåta sig själv att vara det utan en massa skuldkänslor över allt man borde göra och vara.

 

[DressyrMupp]

Skuldkänslorna och ångesten att man inte gör det man borde, måste vara värst.
Ni som har lyckats är jag såååå imponerad av!

Kram på er!

 

[Inte_Ung]

Jag blir rätt uppgiven när jag tänker på detta kaoset, som det ser ut nu kommer jag inte hinna få något stöd/nytt jobb innan jag går hem på mammaledighet = minimal föräldrapeng = en stress i sig...

Men man behåller ju sin SGI medan man söker jobb.
Så hur menar du här?

 

[Pudlan]

Vad skönt att du verkar hittat ett sätt som fungerar för dig! Hästar gör verkligen underverk, både för goda rutiner och för välmående!

JA Hästar o djur är självavårdare
Med vänlig hälsning
Pudlan

 

[Squie]

Jag vill acceptera läget, samtidigt så vill jag så gärna kunna klara av att jobba och det blir ju en svår kombo. Sen kan jag känna att acceptansen hos vissa familjemedlemmar och vänner är sådär, det är svårt att förklara varför man är så "korkad" som säger upp sig själv när man äntligen fått en riktig tjänst, varför man inte klarar av att bara bita ihop och jobba, varför man tar åt sig av kommentarer och pikar. Det känns som att vissa i min familj är besvikna på mig som inte ens klarar av att jobba utan bara är hemma och "latar mig", för jag orkar ju faktiskt ha häst... Som tur är så är andra mer förstående. Min sambo till exempel som lever med mig varje dag ser ju själv hur jag blir när det är för mycket, jag blir deppig, orkeslös och näst intill apatisk. Det ser ju inte andra då jag utåt sett i princip alltid är glad och framåt, dom är ju inte där när man är hemma och kan rasa...

Nej jag vet inte, det är möjligt. Nu skall jag iaf få ta det lugnt innan mitt stöd kommer igång runt februari, då ska AF försöka hjälpa mig att få en tjänst där arbetsgivaren är insatt i min problematik och där det inte får finnas en massa krav som jag inte orkar med, sen ska jag ju ha barn i maj så det känns tveksamt om jag kommer kunna få komma in någonstans ändå, och om inte så får jag istället stöt efter mammaledigheten, så jag kommer ha mycket ledig tid framför mig innan bf och sen är det hemma med bebis som gäller. Hoppas att det kommer få mig att må bättre och riktigt känna mig sugen på att jobba när mammaledigheten är slut!

Då är min fråga, vad gör att du inte kan acceptera att "just nu" mår du dåligt? Det är ju inget som säger att du alltid kommer att göra det, bara att "just nu" är situationen som den är.

Att omgivningen inte accepterar, är tragiskt. De ska man krasst lämna utanför sig. I största möjligaste mån lämna alla energitjuvar utanför din bubbla. Jag förstår det som att du är sambo, din bubbla består av dig o honom. Ingen annan behöver veta något, egentligen. Det är i sådana här situationer som man inser vilka i ens bekantskrapskrets som är vettiga o bra o ha kvar o vilka man ska göra sig av med. Utmärkt tillfälle att rensa i bekantskapskretsen och familjen.

 

[Zaria]

Fick rejält utmattningsyndrom för drygt 4 år sedan samt PSTD pga mitt arbete (mobbning på arbetsplatsen). Jag var såpass illa därann att jag somnade lite överallt när jag kom bort därifrån, vid matbordet tex, kunde inte läsa eller se på TV för jag mindes inte vad jag sett, gick ut med soporna men glömde vart jag skulle när jag kom utanför dörren (om jag inte hann gå vilse innan). Jag fick dessutom barn mitt i smeten (tur i oturen att jag fick en anledning att gå), men de första 6 månaderna minns jag inte. Med andra ord var jag riktigt dålig.

Idag är jag mycket mycket bättre men ibland blir det fortfarande för mycket och jag känner av det. Jag har jobbat stenhårt med att lära känna mig själv och framför allt lyssna på mig själv.

*Vila hjärnan efter jobbiga moment, för mig kan det vara ett APTmöte, en mattelektion osv, då är hjärnan supertrött.

*Sova ordentligt och i och med det släppa att allt måste vara färdigt och perfekt. Man KAN lägga sig och tvinga sig göra klart imorgon. Supersvårt!

*Våga säga Nej, vet jag att det blir för mycket en dag så måste jag prioritera bort något.

*Våga berätta, det är inte farligt att prata om det med vänner och på det sättet kanske få mer förståelse för varför man avbokar en träff, varför det blir jobbigt med "peppande" som "men kom igen nu, klart du skall med, tråkmåns". Det som även varit positivt att kollegor vet är att det blir lättare att fråga det man inte minns från ett möte, blir det för mycket information och många som pratar så stänger mitt huvud ner och jag minns verkligen inte vad som gjordes. Genom att berätta så vet kollegorna och jag slipper oroa mig för att fråga och tänka att de tror att jag måste vara korkad.

*Rutiner är A & O, vissa saker måste göras men jag blir trygg i att veta att det finns nerskrivet så jag kommer ihåg det samt att det är fördelat i lagom dos.

*Många saker tar extremt mycket energi, men vad kan få just mig att få energi tillbaka? Att finna saker man mår bra i, såväl större saker som att rida som småsaker som att sitta ute i solen med en bok eller bara bli pillad i håret.

*Prioritera vart energin skall läggas, en del saker är måsten men andra? Måste man gå in i allt? Engagera sig i allting? Läsa på sidor som man vet gör en upprörd och arg (det är jag expert på).

Idag fungerar livet ganska bra både med barn, jobb och studier. Även om jag fortfarande kan bli ledsen och må dåligt över det som orsakade detta så har jag kommit en bra bit på väg.

 

[DressyrMupp]

Fick rejält utmattningsyndrom för drygt 4 år sedan samt PSTD pga mitt arbete (mobbning på arbetsplatsen). Jag var såpass illa därann att jag somnade lite överallt när jag kom bort därifrån, vid matbordet tex, kunde inte läsa eller se på TV för jag mindes inte vad jag sett, gick ut med soporna men glömde vart jag skulle när jag kom utanför dörren (om jag inte hann gå vilse innan). Jag fick dessutom barn mitt i smeten (tur i oturen att jag fick en anledning att gå), men de första 6 månaderna minns jag inte. Med andra ord var jag riktigt dålig.

Idag är jag mycket mycket bättre men ibland blir det fortfarande för mycket och jag känner av det. Jag har jobbat stenhårt med att lära känna mig själv och framför allt lyssna på mig själv.

*Vila hjärnan efter jobbiga moment, för mig kan det vara ett APTmöte, en mattelektion osv, då är hjärnan supertrött.

*Sova ordentligt och i och med det släppa att allt måste vara färdigt och perfekt. Man KAN lägga sig och tvinga sig göra klart imorgon. Supersvårt!

*Våga säga Nej, vet jag att det blir för mycket en dag så måste jag prioritera bort något.

*Våga berätta, det är inte farligt att prata om det med vänner och på det sättet kanske få mer förståelse för varför man avbokar en träff, varför det blir jobbigt med "peppande" som "men kom igen nu, klart du skall med, tråkmåns". Det som även varit positivt att kollegor vet är att det blir lättare att fråga det man inte minns från ett möte, blir det för mycket information och många som pratar så stänger mitt huvud ner och jag minns verkligen inte vad som gjordes. Genom att berätta så vet kollegorna och jag slipper oroa mig för att fråga och tänka att de tror att jag måste vara korkad.

*Rutiner är A & O, vissa saker måste göras men jag blir trygg i att veta att det finns nerskrivet så jag kommer ihåg det samt att det är fördelat i lagom dos.

*Många saker tar extremt mycket energi, men vad kan få just mig att få energi tillbaka? Att finna saker man mår bra i, såväl större saker som att rida som småsaker som att sitta ute i solen med en bok eller bara bli pillad i håret.

*Prioritera vart energin skall läggas, en del saker är måsten men andra? Måste man gå in i allt? Engagera sig i allting? Läsa på sidor som man vet gör en upprörd och arg (det är jag expert på).

Idag fungerar livet ganska bra både med barn, jobb och studier. Även om jag fortfarande kan bli ledsen och må dåligt över det som orsakade detta så har jag kommit en bra bit på väg.

Du verkar vara en mycket stark person som har lyckats ta dig igenom en mycket tuff period.
Starkt av dig, det imponerar

 

[Zaria]

Du verkar vara en mycket stark person som har lyckats ta dig igenom en mycket tuff period.
Starkt av dig, det imponerar

Tack =)

Det som vände på det var min terapeut, som lustigt nog även jobbat som enehetschef inom samma yrke som jag jobbade på innan. Hon fick mig att bli arg, riktigt arg och jag fick sitta där och gorma och skrika så mycket jag ville. Sedan vände det och gav mig motivation att hoppa på tåget igen. (I regel är jag en liten och väldigt försynt människa som sällan gormar eller ens höjer rösten, så jag antar att mina utbrott där behövdes).

 

[DressyrMupp]

Tack =)

Det som vände på det var min terapeut, som lustigt nog även jobbat som enehetschef inom samma yrke som jag jobbade på innan. Hon fick mig att bli arg, riktigt arg och jag fick sitta där och gorma och skrika så mycket jag ville. Sedan vände det och gav mig motivation att hoppa på tåget igen. (I regel är jag en liten och väldigt försynt människa som sällan gormar eller ens höjer rösten, så jag antar att mina utbrott där behövdes).

Ja, tänk vad viktigt det är att få "rätt" person som hjälper till.
Hoppas fler blir hjälpta som du!

 

[Zaria]

Ja, tänk vad viktigt det är att få "rätt" person som hjälper till.
Hoppas fler blir hjälpta som du!

Det hoppas jag också, alla förtjänar det.

 

[Wembley]

Är lite nyfiken om det finns fler här som drabbats av utmattningssyndrom? Jag känner att det vore skönt att bolla lite med andra som är i liknande situation.

Nej, jag vill inte att detta ska vara en deppig tyck-synd-om-mig-tråd utan är mer ute efter att utbyta erfarenheter och av att kunna bolla med andra vad som får ens vardagliga liv att fungera ännu bättre.

Jag ser mig personligen inte som en depparjeppe pga detta min visst det ger ju vissa bekymmer i vardagen som vore skönt att kunna komma över mer och mer med tiden!

Det är så märkligt, när man drabbats av utmattningsdepression tror man att man är ensam i världen om det Men vi är många! Här är en till som drabbades 2010-2011. Många saker bidrog, men framförallt arbetssituationen för min del plus allvarlig sjukdom och en trafikolycka hos närstående pararellt med två konkurser hos kunder som gjorde livet ekonomiskt stressande. Det har varit tuffa år, handlat om att förändra livet, våga boka av, omprioritera och ändra förhållningssätt. Att vara modig!

Idag driver jag eget företag med både redovisningstjänster och en ny verksamhet med häst- och ridarrangemang för ryttare med egen häst. Den nya verksamheten hade jag beräknat skulle ta 3-5 år att utveckla, men utvecklingen har gått över förväntan redan andra året. Min utmaning är nu att lägga ribban på en lagom-nivå för att inte gå över gränsen igen. Så ja det går att ta sig igenom en utmattningsdepression, det finns en andra sida. Motion, magkänsla, glädje och viljan att förändra har varit mina största vapen i kampen!

 

[Fraggel_Tess]

Sömn är A och O för mig. Fick en stressreaktion hösten 2013. Går på medicin än, kanske kan sluta till våren. Mycket beror på mitt arbete. Det är mycket stress.

Jag känner att jag är lättpåverkad när jag är förkyld t,ex, kanske störs sömnen pga hosta och då är jag så mycket mer mottaglig för stress. Ljudkänslig nåt enormt och gå i köpcentrum är fortfarande väldigt energikrävande! Undviker numera att ha musik i lurar när jag är ute och promenerar! Nu är jag mer i nuet!

 

[SummerBreeze]

Men man behåller ju sin SGI medan man söker jobb.
Så hur menar du här?

Jag är inte jättebra på detta men iom att jag jobbat rätt lite detta året/stämplat resten + kommer troligtvis inte hinna jobba nått mer innan jag går hem på mammaledighet så blir min SGI väldigt låg och därav kommer jag få grundbeloppet på 250:-/dag. Jag pratade med en handläggare på FK i fredags och det var det svaret som jag fick.

 

[SummerBreeze]

Då är min fråga, vad gör att du inte kan acceptera att "just nu" mår du dåligt? Det är ju inget som säger att du alltid kommer att göra det, bara att "just nu" är situationen som den är.

Att omgivningen inte accepterar, är tragiskt. De ska man krasst lämna utanför sig. I största möjligaste mån lämna alla energitjuvar utanför din bubbla. Jag förstår det som att du är sambo, din bubbla består av dig o honom. Ingen annan behöver veta något, egentligen. Det är i sådana här situationer som man inser vilka i ens bekantskrapskrets som är vettiga o bra o ha kvar o vilka man ska göra sig av med. Utmärkt tillfälle att rensa i bekantskapskretsen och familjen.

Jag vet inte, på sätt och vis så skäms jag över att jag inte klarar av att jobba för det känns så slappt. Fel tänk jag vet men ibland halkar jag in på destruktiva tankar. Jag försöker bryta dom och tänka att just nu är det såhär, det kommer bli bra i slutändan! Oftast går det bra dock inte alltid.

Jag håller helt med dig om energitjuvar! Man känner verkligen vilka i vänskapakretsen som tar mer än de ger och jag har gallrat en hel del. Just nu är mitt umgänge inte jättestort men jag umgås med de som jag trivs med och där jag känner att jag kan vara mig själv.

Dom familjemedlemmar som jag kan känna är "dömande" tror jag mer är oförstående än nåt annat egentligen. Eftersom de aldrig haft dessa problem så förstår dom inte vad felet är. Det är ju vara att bita ihop och jobba, leva på bidrag är ju inget riktigt liv, det är viktigt att bidra till samhället osv... visst visst jag hade väldigt gärna haft ett heltidsjobb så att jag också kunde ha en vettig lön och ha råd att göra saker men uppenbarligen så klarar jag inte av det i nuläget, så enkelt är det!

 

[SummerBreeze]

Fick rejält utmattningsyndrom för drygt 4 år sedan samt PSTD pga mitt arbete (mobbning på arbetsplatsen). Jag var såpass illa därann att jag somnade lite överallt när jag kom bort därifrån, vid matbordet tex, kunde inte läsa eller se på TV för jag mindes inte vad jag sett, gick ut med soporna men glömde vart jag skulle när jag kom utanför dörren (om jag inte hann gå vilse innan). Jag fick dessutom barn mitt i smeten (tur i oturen att jag fick en anledning att gå), men de första 6 månaderna minns jag inte. Med andra ord var jag riktigt dålig.

Idag är jag mycket mycket bättre men ibland blir det fortfarande för mycket och jag känner av det. Jag har jobbat stenhårt med att lära känna mig själv och framför allt lyssna på mig själv.

*Vila hjärnan efter jobbiga moment, för mig kan det vara ett APTmöte, en mattelektion osv, då är hjärnan supertrött.

*Sova ordentligt och i och med det släppa att allt måste vara färdigt och perfekt. Man KAN lägga sig och tvinga sig göra klart imorgon. Supersvårt!

*Våga säga Nej, vet jag att det blir för mycket en dag så måste jag prioritera bort något.

*Våga berätta, det är inte farligt att prata om det med vänner och på det sättet kanske få mer förståelse för varför man avbokar en träff, varför det blir jobbigt med "peppande" som "men kom igen nu, klart du skall med, tråkmåns". Det som även varit positivt att kollegor vet är att det blir lättare att fråga det man inte minns från ett möte, blir det för mycket information och många som pratar så stänger mitt huvud ner och jag minns verkligen inte vad som gjordes. Genom att berätta så vet kollegorna och jag slipper oroa mig för att fråga och tänka att de tror att jag måste vara korkad.

*Rutiner är A & O, vissa saker måste göras men jag blir trygg i att veta att det finns nerskrivet så jag kommer ihåg det samt att det är fördelat i lagom dos.

*Många saker tar extremt mycket energi, men vad kan få just mig att få energi tillbaka? Att finna saker man mår bra i, såväl större saker som att rida som småsaker som att sitta ute i solen med en bok eller bara bli pillad i håret.

*Prioritera vart energin skall läggas, en del saker är måsten men andra? Måste man gå in i allt? Engagera sig i allting? Läsa på sidor som man vet gör en upprörd och arg (det är jag expert på).

Idag fungerar livet ganska bra både med barn, jobb och studier. Även om jag fortfarande kan bli ledsen och må dåligt över det som orsakade detta så har jag kommit en bra bit på väg.

Jösses vilken resa du gjort! Härligt att höra att du klarat det såpass bra med familjeliv och allt! Riktigt imponerande!

 

[SummerBreeze]

Det är så märkligt, när man drabbats av utmattningsdepression tror man att man är ensam i världen om det Men vi är många! Här är en till som drabbades 2010-2011. Många saker bidrog, men framförallt arbetssituationen för min del plus allvarlig sjukdom och en trafikolycka hos närstående pararellt med två konkurser hos kunder som gjorde livet ekonomiskt stressande. Det har varit tuffa år, handlat om att förändra livet, våga boka av, omprioritera och ändra förhållningssätt. Att vara modig!

Idag driver jag eget företag med både redovisningstjänster och en ny verksamhet med häst- och ridarrangemang för ryttare med egen häst. Den nya verksamheten hade jag beräknat skulle ta 3-5 år att utveckla, men utvecklingen har gått över förväntan redan andra året. Min utmaning är nu att lägga ribban på en lagom-nivå för att inte gå över gränsen igen. Så ja det går att ta sig igenom en utmattningsdepression, det finns en andra sida. Motion, magkänsla, glädje och viljan att förändra har varit mina största vapen i kampen!

Vad häftigt ändå, att först bli sjuk och sen kunna utvecklas och bli så stark aTT du driver eget! Låter dessutom som ett riktigt roligt jobb du har! Jag har en dröm om att nån gång starta en egen butik, har flera gånger tänkt köra men så har det varit omständigheter som ställt till det. Nu är det inte aktuellt men nån gång i framtiden när livet lugnat sig en aning så kanske

Glädje är så viktigt och underskattat! Det kan vara en fika och härlig pratstund med en kompis, ett ridpass som gått bra som ger lyckorus i hela kroppen, dansa fuldans hemma till hög musik eller värsta grymma shoppingfyndet! Våga vara glad

 

[SummerBreeze]

Sömn är A och O för mig. Fick en stressreaktion hösten 2013. Går på medicin än, kanske kan sluta till våren. Mycket beror på mitt arbete. Det är mycket stress.

Jag känner att jag är lättpåverkad när jag är förkyld t,ex, kanske störs sömnen pga hosta och då är jag så mycket mer mottaglig för stress. Ljudkänslig nåt enormt och gå i köpcentrum är fortfarande väldigt energikrävande! Undviker numera att ha musik i lurar när jag är ute och promenerar! Nu är jag mer i nuet!

Det är helt galet hur miljön omkring en kan påverka så otroligt mycket! Efter en tur på stan eller i ett shoppingcenter så behöver jag också vila hjärnan. Ibland när det varit väldigt mycket intryck eller stress så behöver jag gå in i sovrummet, släcka lampan och bara vila en stund för att sen kunna vara en trevlig människa igen