Utveckla sin sociala kompetens

[Magiana]

Jag har ganska svårt för att utveckla sociala kontakter och utveckla vänskap och relationer med folk, men har inte riktigt kommit på varför. Jag är inte blyg och har ingen social fobi så det är i alla fall inte där problemet sitter.

På ridskolan pratar jag med folk och folk pratar tillbaka, inget konstigt med det, men jag har ingen som helst kontakt med någon av dem utanför ridskolan. Det var en jag skickade en vänförfrågan till på FB och efter ganska lång tid accepterade hon. Jag såg att hon varit inne under den tiden så jag tror hon tvekade en del innan hon accepterade.

Igår satt vi i cafeterian och fikade efter ridningen, men jag känner mig bara utanför. Jag kan säga något ibland men känner mig aldrig direkt delaktig i gruppen. På något sätt misstänker jag att jag är udda och inte passar in av den anledningen.

Så hur gör man för att utveckla kontakter och är det någon som kan sätta huvudet på spiken angående varför jag inte får till det, eller åtminstone ställa de rätta frågorna som gör att det klarnar?

 

[Magiana]

Hur gör man för att få vänner? Jag känner mig ledsen över att telefonen aldrig någonsin ringer och jag vet inte själv vem jag kan ringa.

Jag är alltid ensam, ensam, ensam. Alltid. T.o.m. när jag flyttade i höstas gjorde jag allt själv. Jag bar alla möbler själv på kvällen efter jobbet, förvisso inte så många, med några var tunga. Det är jobbigt att bara ha sig själv för att lösa alla situationer i livet som uppstår, inklusive att försöka ha en kul fritid och att ta hand om mig när jag känner mig låg, för det gör jag ibland. Jag vill kunna tramsa med någon och dela sjuk humor, likaväl som jag vill kunna diskutera djupare funderingar eller bara umgås en dag på någon trevlig aktivitet.

Ibland vill jag vara ensam men inte jämt. Jag har försökt gilla läget och tänkt att det kommer att ordna sig med vänner någon gång, men jag börjar bli uppgiven. Det ordnar sig inte av sig själv. Jag kanske bör flytta till ett annat land?

 

[Monstermom]

Jag är enormt dålig på det sociala, det faller sig inte ett dugg naturligt för mig - och jag är inte särskilt intresserad heller. Men det jag lärt mig när jag av en eller annan anledning beslutat mig att vara mer socialt aktiv är: ta initiativet. Fråga folk om ditten och datten. "Jag ska på IKEA på söndag, vill du hänga med", tex. "Jag läste recensionen av den där filmen, vad säger du ska vi gå och se den tillsammans?", osv.

För nä, det ordnar sig inte av sig själv. Man får se till att det ordnar sig. Att flytta lär inte hjälpa dig alls misstänker jag, utan vad du behöver göra är att förändra hur du själv interagerar med folk omkring dig. Vill du göra saker ihop med någon, bjud in till det!

(Facebook vet jag väldigt lite om, men jag tycker det verkar väldigt passivt det med.)

 

[aprilmaj]

Intressera dig för andra, fråga vad de tycker om olika saker, ställ frågor om dem som personer. Många gillar att prata om sig själva.

 

[Magiana]

Det där med flytt dök upp som en tanke då folk i andra länder kan vara mer öppna än de stela svenskarna. Jag är nog lite stel själv. Sen längtar jag till varmare breddgrader, även om jag inte direkt har planer på att dra utomlands.

Jag tycker att det är svårt att gå från det ytliga pratet till en djupare relation. Någonstans på vägen låser det sig och jag känner mig mest som gruset i skon. Det kan ju vara så att jag egentligen tror att folk inte vill ha något med mig att göra. Naturligtvis är det bara en tanke och inget jag vet.

De få gånger jag försökt få med mig någon på en aktivitet har folk bara varit upptagna med annat, så jag har alltid åkt själv. Men ofta vet jag inte vem jag ska fråga om sällskap, så då har jag ibland ställt en öppen fråga på FB om någon vill hänga med, men jag har aldrig fått svar. I somras bjöd jag in mig själv att hänga med en person när hon och hennes familj skulle ut med deras båt. Hon tyckte det var kul och jag var välkommen, men sen dog det. Jag frågade aldrig vidare om när de skulle ut och jag fick inte veta något. Jag vet inte ens om de varit ute med båten efter det.

Jag skulle önska att det fanns någon slags dating (online eller irl) för folk som söker vänner så man kan hitta folk som gillar samma saker som en själv. Jag har hittills inte hittat något vettigt sådant.

Jag är med i två föreningar. Den ena är ridklubben och den andra är en trädgårdsförening, men jag hinner dessvärre aldrig vara aktiv där regelbundet och får knappt ändan ur vagnen att delta på några av deras aktiviteter alls, kanske bara 1-2 om året. Så ingen av dessa föreningar har gett något vad gäller utvecklandet av relationer.

 

[Monstermom]

Jag skulle önska att det fanns någon slags dating (online eller irl) för folk som söker vänner så man kan hitta folk som gillar samma saker som en själv. Jag har hittills inte hittat något vettigt sådant.

Citypolarna? (länk)

Jag tycker fortfarande du låter alltför passiv. Och när det gäller att föreslå aktiviteter får du nog prova "vitt och brett" helt enkelt, inte alla är intresserade, inte alla vill göra just det du föreslår, osv. (Och se till att det är något du vill göra - oavsett om du får sällskap eller ej!) Fråga någon annan, fråga om något annat.

 

[Magiana]

Tack för länken.

Ja, det är mycket möjligt att jag är för passiv. Antagligen p.g.a. den där känslan av att bara vara ett grus i skon.

Det är bara saker som jag själv velat göra som jag frågat om sällskap och jag har åkt själv även när ingen följt med. Men jag har svårt att se hur jag ska kunna prova mer "vitt och brett" när jag tycker att jag redan försöker med det lilla kontaktnät jag har. Jag vet helt enkelt vem mer jag kan fråga, kanske ska utöka med att fråga även de som jag redan från början tror kommer att säga nej eller inte vara intresserade?

 

[Monstermom]

Tack för länken.

Ja, det är mycket möjligt att jag är för passiv. Antagligen p.g.a. den där känslan av att bara vara ett grus i skon.

Det är bara saker som jag själv velat göra som jag frågat om sällskap och jag har åkt själv även när ingen följt med. Men jag har svårt att se hur jag ska kunna prova mer "vitt och brett" när jag tycker att jag redan försöker med det lilla kontaktnät jag har. Jag vet helt enkelt vem mer jag kan fråga, kanske ska utöka med att fråga även de som jag redan från början tror kommer att säga nej eller inte vara intresserade?

Fast om du är missnöjd med dig själv/har väldigt dålig självkänsla, då behöver du nog jobba med det först och främst.

Vad jag gjorde när jag hade mina "socialiseringsperioder" var att jag frågade precis vem som helst. Folk jag träffade för absolut första gången, bekantas bekanta, osv. Många sa säkert nej (inget jag minns idag), men massor sa ja (med en överraskad min ), och en del blev det långvariga vänner av. Men så hade jag inget investerat i deras svar heller, jag föreställer mig att det måste vara jättejobbigt att göra en sån sak om man känner att eventuella nejtack speglar ens eget värde...

 

[Sleepy]

@Magiana Ordna en buketräff.

 

[Magiana]

@Magiana Ordna en buketräff.

Hur och var? Själv bor jag jättetrångt på 24 kvm så det funkar nog inte så bra här.

 

[Mischmasch]

Jag har lite samma problem. Har insett att jag är rätt dålig på att skaffa nya vänner fast det verkligen inte hade skadat med ett par stycken nya då dom få jag har bor 100 mil bort.

I mitt fall tror jag det beror på att jag måste umgås rätt mycket med människor innan jag börjar slappna av och bjuda på mig själv. Och innan jag gör det så uppfattas jag som rätt tråkig = det blir inte så mycket umgänge = jag kommer aldrig ur tråkfasen. Jag tror det är därför det var lättare att skaffa vänner när man gick i skolan. Då var man tvungen att umgås med varandra vare sig man ville eller inte och då hann man nöta förbi den där inledande tråkfasen utan att man behövde aktivt välja att umgås med varandra under tiden
Alternativet är att festa tillsammans och ta en genväg förbi den där tråkfasen med ett par rejäla tequilashotar

Dom människor jag känt som haft lätta för att lära känna nya människor har inte haft några problem med att ta för sig. Dom har varit glada, öppna och inte varit rädda för att "bjuda in sig själva". Det blir så mycket enklare då.

 

[Sleepy]

Hur och var?

Kolla i de gamla Buketräffstrådarna så ser du hur det kan gå till.

 

[ASKAPLASKA]

Jag har ganska svårt för att utveckla sociala kontakter och utveckla vänskap och relationer med folk, men har inte riktigt kommit på varför. Jag är inte blyg och har ingen social fobi så det är i alla fall inte där problemet sitter.

På ridskolan pratar jag med folk och folk pratar tillbaka, inget konstigt med det, men jag har ingen som helst kontakt med någon av dem utanför ridskolan. Det var en jag skickade en vänförfrågan till på FB och efter ganska lång tid accepterade hon. Jag såg att hon varit inne under den tiden så jag tror hon tvekade en del innan hon accepterade.

Igår satt vi i cafeterian och fikade efter ridningen, men jag känner mig bara utanför. Jag kan säga något ibland men känner mig aldrig direkt delaktig i gruppen. På något sätt misstänker jag att jag är udda och inte passar in av den anledningen.

Så hur gör man för att utveckla kontakter och är det någon som kan sätta huvudet på spiken angående varför jag inte får till det, eller åtminstone ställa de rätta frågorna som gör att det klarnar?

Du är alltid välkommen tillbaka hit! Vi kan ta en rid eller körtur nån kväll om du vill

 

[Fille]

Hur och var? Själv bor jag jättetrångt på 24 kvm så det funkar nog inte så bra här.

Vart bor du?

 

[Magiana]

Norrtälje kommun på vischan.

 

[Pepson2]

Jag är enormt dålig på det sociala, det faller sig inte ett dugg naturligt för mig - och jag är inte särskilt intresserad heller. Men det jag lärt mig när jag av en eller annan anledning beslutat mig att vara mer socialt aktiv är: ta initiativet. Fråga folk om ditten och datten. "Jag ska på IKEA på söndag, vill du hänga med", tex. "Jag läste recensionen av den där filmen, vad säger du ska vi gå och se den tillsammans?", osv.

För nä, det ordnar sig inte av sig själv. Man får se till att det ordnar sig. Att flytta lär inte hjälpa dig alls misstänker jag, utan vad du behöver göra är att förändra hur du själv interagerar med folk omkring dig. Vill du göra saker ihop med någon, bjud in till det!

(Facebook vet jag väldigt lite om, men jag tycker det verkar väldigt passivt det med.)

Till att börja med måste man ju hitta en person att fråga... När inte den finns... Vad gör man då?

 

[Monstermom]

Till att börja med måste man ju hitta en person att fråga... När inte den finns... Vad gör man då?

Jag förstår nog inte frågan... Jag kan inte föreställa mig att det inte finns en enda person att fråga över huvud taget. Men i så fall så antar jag att prio 1 blir att försöka befinna sig ute bland folk mer?

 

[caballus]

Det ordnar sig inte av sig själv. Jag kanske bör flytta till ett annat land?

Precis som du säger, problemet löser inte sig själv. Problemet kommer att följa med dig var du än flyttar.

Så två av alternativen är borta. Ett kvar - hur gör man för att bli delaktig? Hur gör man för att skaffa kompisar?

Magiana, kan inte du beskriva hur du vanligtvis gör när du kommer in i en ny grupp människor?

Hur mycket utrymme tar du?
Hur mycket bjuder du själv in till samtal?
Hur många gånger har du sagt "Nej tack" till en invit av något slag?

Det låter som att du börjar söka förändring i ditt liv - på vilka plan?

 

[caballus]

Jag vet helt enkelt vem mer jag kan fråga, kanske ska utöka med att fråga även de som jag redan från början tror kommer att säga nej eller inte vara intresserade?

Bra ide!
Jag brukar behöva fråga 10 personer för att få napp på två som är intresserade - har tid, lust och möjlighet. Det är mycket som ska klaffa. Så ja, fråga på!

 

[Magiana]

Precis som du säger, problemet löser inte sig själv. Problemet kommer att följa med dig var du än flyttar.

Så två av alternativen är borta. Ett kvar - hur gör man för att bli delaktig? Hur gör man för att skaffa kompisar?

Magiana, kan inte du beskriva hur du vanligtvis gör när du kommer in i en ny grupp människor?

Hur mycket utrymme tar du?
Hur mycket bjuder du själv in till samtal?
Hur många gånger har du sagt "Nej tack" till en invit av något slag?

Det låter som att du börjar söka förändring i ditt liv - på vilka plan?

Jag har insett att jag har en konflikt i mig. Samtidigt som jag vill ha vänner så vill jag inte det heller. Det beror på att jag är rädd för att upptäcka att folk är idioter, jag är rädd för att bli sviken och rädd för att bli besviken. Jag är också rädd för att själv bli stämplad som en idiot, kanske inte på en gång men så småningom. Det där är liksom pudelns kärna och anledningen till att jag aldrig kommer förbi bekant-stadiet. Jag kommer aldrig till stadiet där man känner att man vill umgås med varandra för att man trivs så bra ihop.

Jag kommer nog aldrig in i grupper. (Hur vet man om man kommit in i en grupp?) Jag är ju inte bara tyst utan pratar när det finns något att säga, men jag tar inte stort utrymme. Det är inte min stil. Jag pratar ju med folk i stallet t.ex. och beter mig som folk, ställer lite vanliga normala frågor där det passar och så (typ: var köpte du dina ridstövlar? eller: ska du var med på tävlingen nästa helg? och så är det lite allmänt prat.)

"Hur många gånger har du sagt "Nej tack" till en invit av något slag?"

Jag kan bara komma på ett tillfälle då jag blivit inbjuden. Jag tackade ja den gången. I övrigt så blir jag aldrig tillfrågad.