Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[julgrisen]

Håller med dig jag tar inte det minsta illa upp om någon har hög frånvaro pga vab ,vad ska dom göra?

Nä vab är ju en annan sak, det kan man ju verkligen inte påverka.

 

[Inte_Ung]

Nja. De ska prioriteras högt. Men att det alltid ska göras före allt annat oavsett konsekvenser på andra plan -och oberoende av om det gäller verkliga, angelägna behov eller egna önskemål och preferenser - håller jag inte med om att det finns allmän konsensus om.

Är ju bl.a. därför som vi har en lagstadgad rätt till barnomsorg - för att föräldrarna ska kunna arbeta på så lika villkor som andra och oberoende av om skolan har undervisningsdagar eller inte. För att barnen inte ska ställas emot arbete, som att det är oförenliga saker att prioritera emellan.

Avsikten bakom regeln att AG inte kan neka FL har inte varit att de arbetstagarnas behov av ledighet ska sättas framför andra arbetstagares behov av ledighet. De reglerna har tillkommit av andra anledningar.

Barnkonventionen är lag i Sverige.
Det innebär att barnets bästa alltid skall komma först.
Barnomsorg är bevisat bra för barnen, därför så har vi den lagstadgad.

Att föräldrar har möjlighet att försörja sig är ju också i barnets intresse.

 

[Inte_Ung]

Men du måste förstå att det kan bli ett stort bekymmer för de barnlösa kollegorna, som kan få ökad arbetsbelastning och inte få önskad ledighet? Händer det gång på gång, år efter år, så kan den som inte har barn ledsna och söka sig till annat jobb med en annan sammansättning av kollegor. De med barn kan också ta hänsyn till sina kollegor och inte alltid vara lediga den mest attraktiva tiden varje år. Genom åren har jag sett hur kollegor som är föräldrar hanterar detta olika, vissa hävdar sina rättigheter hela tiden och har ingen förståelse för att det påverkar kollegorna negativt medan andra är smidiga och söker samarbete.

Det finns chefer som förstår problemet och försöker ge de utan barn andra lättnader/fördelar. Hos en sådan arbetsgivare stannar man, hos en där den utan barn alltid förväntas ställa upp söker man sig vidare.

Jag har absolut inga problem med att förstå.
Och kan tillägga att för en ofrivilligt barnlös så måste det vara rent plågsamt att uppleva detta.
Men det handlar egentligen inte om olika vuxna och deras önskemål utan om barnens behov.

 

[Enya]

Håller med dig jag tar inte det minsta illa upp om någon har hög frånvaro pga vab ,vad ska dom göra?

Illa upp är ju svårt att ta, men det kan ju vara gräsligt betungande för andra att ideligen behöva rycka in. I min arbetsgrupp var vi för få, visserligen ett bristyrke, men samtidigt en för stor tro på tekniken och ovilja att anställa en till vilket verkligen behövdes, så, när en vabba och/eller var sjuk VARJE vecka slet det väldigt mycket psykiskt på oss andra.

Jag kan hantera stress, inga problem, att ha mycket att göra tycker jag om och är bra på, men psykisk stress som blir av "Kommer kollegan i dag? Får jag göra mina arbetsuppgifter i dag? Ska jag släcka bränder i dag?" och så kommer det ett pling i vår messengergrupp och innan jag läst det vet jag vad det står och jag får ont i magen...."Jag behöver vabba/jag är sjuk". Då var den dagen ägnad åt att släcka bränder, för det är vad vi hinner med när någon är borta. När hon sedan är på plats hinner hon inte med och man får frågan "Kan du hjälpa mig med detta lite snabbt". Och ja, jag säger ju inte nej, jag ställer upp, jag vill hjälpa, inga problem, men till slut, blir det stressande, det blir jobbigt, för när jag fick släcka bränder för att hon var borta ett par dagar låg mina egna arbetsuppgifter åt sidan och de försöker jag ta igen så fort det bara är möjligt, och sedan hinner inte hon med det hon borde hinner med så jag får ta över någon av hennes arbetsuppgifter den dagen...

Som arbetsgivare måste man kunna se detta som ett problem faktiskt, inte bara ett enskilt problem för den som har mycket korttidsfrånvaro utan för hela gruppen. Jag fick frågan varför min korttidsfrånvaro var högre förra året än vad den brukar vara, brukar vara rätt samma ju, men inte förra året. Tja, kanske inte så konstigt när oron för om kollegan är på plats orsakar stress på jobbet ständigt? Och jag var alltså inte den enda som reagerade med att må dåligt av situationen.

 

[Inte_Ung]

Ja, den prioriteringen ligger på samhällsnivå och behöver inte förstärkas av arbetsgivare genom att ha olika förväntningar på prioritet vid uttag av semester med avseende på om man just har barn eller inte. Den respekterar de genom att följa regler kring föräldraledighet och organisera för det. Jag tror de flesta har förståelse för att ensamstående med enskild vårdnad har en situation som kan bli supersvår, särskilt om man saknar nätverk kring sig - men just det är en extremt liten del av alla föräldrar.

Jag tror de flesta är beredda att lyssna och kompromissa och hitta lösningar, problemet är om det är på förhand givet att någon/några alltid drar kortaste strået.

Det är svårt att få till det i branscher med svår personalbrist.
Som bussförare, tågförare och sjuksköterskor.
Där kan uttag av föräldraledighet vara den enda möjligheten att få livet att gå ihop.

 

[Manji]

Ja absolut, men man kan ju välja att inte lägga föräldraledigt under de mest önskade veckorna på sommaren tillexempel. Jag tycker det är idiotiskt att alla förskolor stänger samtidigt på sommaren men ofta har ju barn två föräldrar och man kanske då får tänka att man inte kan ha alla de veckorna båda två.

Framförallt är det idiotiskt att det alltid är samma veckor som de stänger och kör "sommarförskola" varje år. Tror nog de flesta föräldrar försöker få till ledigt just dessa veckor för att slippa byta personal och lokal för barnen, men då blir det ju föräldraledigt samma period år efter år.

 

[Inte_Ung]

. I min arbetsgrupp var vi för få, visserligen ett bristyrke

Det är ju i bristyrken med verksamhet som inte kan vänta som det märks mest.
När det inte finns utbildad personal att anställa så blir det ju alltid problem med bemanning.
Och sedan med arbetsmiljön.

Det gäller även lärare och socialsekreterare.

 

[julgrisen]

Framförallt är det idiotiskt att det alltid är samma veckor som de stänger och kör "sommarförskola" varje år. Tror nog de flesta föräldrar försöker få till ledigt just dessa veckor för att slippa byta personal och lokal för barnen, men då blir det ju föräldraledigt samma period år efter år.

Ja men exakt! Jag vill verkligen inte att mina barn ska behöva gå på en annan förskola och det har jag all förståelse för att andra föräldrar inte heller vill, men man skulle ju kunna rotera veckorna som du säger, vissa år ha tidig stängning och andra år sen osv.

 

[Inte_Ung]

Ja men exakt! Jag vill verkligen inte att mina barn ska behöva gå på en annan förskola och det har jag all förståelse för att andra föräldrar inte heller vill, men man skulle ju kunna rotera veckorna som du säger, vissa år ha tidig stängning och andra år sen osv.

Fast det är ju olika.
Mina barn uppskattade verkligen omväxlingen som det medförde.
Ny plats med nya prylar och nya kompisar att lära känna.
Så vi brukade göra precis tvärt om.

 

[Enya]

Det är ju i bristyrken med verksamhet som inte kan vänta som det märks mest.
När det inte finns utbildad personal att anställa så blir det ju alltid problem med bemanning.
Och sedan med arbetsmiljön.

Det gäller även lärare och socialsekreterare.

Absolut, men jag tror flest utbildas i Skåne ändå, men det finns i och för sig också flest jobb där så det är en kamp om personalen. Å andra sidan ville de inte anställa en till, de drog ner på oss pga tekniken som de trodde skulle ersätta oss eller delar av oss. Nu är de fyra personer där, varav en bara skriver och gör inget annat, sedan jag slutade, min tjänst ersättes inte. Till sommaren går en på FL och ersättes inte. Då är de två som har alla andra uppgifter. Uppgifter som från början var fördelade på 5-6 personer i ett rullande schema. Det var inte alls lika tungt då när någon var borta. En av dem som är kvar är den som vabbar/är sjuk varje vecka och nyligen dessutom varit sjukskriven för stress. Så, ett utmärkt recept från arbetsgivarens håll att slita ut personalen. De skulle kunna söka efter personal åtminstone. Ta in semestervikarier som regionerna gör, men icke...

 

[ledsenfundering]

Eftersom jag ändå tog upp det här med semester och barn/icke barn i trådstarten så är min inställning att jag dels aldrig skulle kräva som barnlös att jag skulle vara ledig just de veckor som det är påsk-, sport- eller höstlov, för det behöver jag inte. Medan det i högsta grad kan vara viktigt för kollegor med barn. Dels kan jag tänka mig att ställa upp i mellandagarna, framför allt efter pandemin där hemarbete blivit möjligt på min arbetsplats, vi är automatiskt lediga alla röda dagar. Och slutligen skulle jag absolut inte bråka med eller argumentera med en ensamstående förälder.

Men de allra flesta barn har två föräldrar. Och gällande sommarsemestern måste inte Fia vara ledig vecka 28-31 varje år, något år kan Fias partner/barnens andra förälder vara det. Det är också helt orimligt att detta ska kunna pågå mellan barnet är ett år gammal tills det tar studenten. Att anpassa sig när förskolan är stängd, att mindre skolbarn självklart ska ha rätt till lov, ja. Inte att föräldrar drar föräldrakortet för högstadie- eller gymnasieelever, vilket tyvärr har hänt, eller hävdar att deras tvååring ska gå före skolbarn gällande typ sportlov, det tycker jag är absurt. Och som flera andra redan skrivit, det är några få som beter sig så, och det innebär inte bara att vi barnlösa hela tiden ska anpassa oss efter dessa personer, utan även andra föräldrar måste anpassa sig och sina familjeliv för att några få inte kan bete sig och samarbeta.

Framför allt har jag reagerat på det här med att "du kommer få igen detta när du får barn". Vad är det som säger att jag någonsin kommer att få det? Jag var under 30 när jag började på min nuvarande arbetsplats (och ser nog dessutom yngre ut än vad jag är) så i takt med stigande ålder har detta definitivt blivit mindre förekommande. Men just det här med att försvara sitt eget dåliga beteende med att jag kommer bli likadan när jag får barn? 1) Ingen vet om någon annan någonsin kommer skaffa barn. 2) De allra flesta vet inte vad denna någon går igenom, jag är barnlös/barnfri främst för att jag aldrig hittat rätt partner, men om man går igenom barnlöshetsutredningar och verkligen kämpar kan jag inte ens föreställa mig smärtan det måste ge att få höra det. Och 3) bara för att jag eventuellt hade fått barn kanske jag inte alls hade blivit så egoistisk, utan varit en av dem som försökt jämka, komma överens och kompromissa?

Och som slutkläm: Åter igen, tack för alla era kloka åsikter på ursprungsproblematiken. Ni är guld!

 

[Inte_Ung]

Det är också helt orimligt att detta ska kunna pågå mellan barnet är ett år gammal tills det tar studenten.

Rätten gäller bara tills att barnet är 12 år.

 

[Inte_Ung]

Och som flera andra redan skrivit, det är några få som beter sig så, och det innebär inte bara att vi barnlösa hela tiden ska anpassa oss efter dessa personer, utan även andra föräldrar måste anpassa sig och sina familjeliv för att några få inte kan bete sig och samarbeta.

Jo men att vara en egoistisk skitstövel har ju inget med föräldraskap att göra.
De kommer i alla olika utföranden.

 

[stjarnhimmel]

Rätten gäller bara tills att barnet är 12 år.

Men sen har många flera barn... så i praktiken kan det handla om många år.

 

[Lingon]

Det är också helt orimligt att detta ska kunna pågå mellan barnet är ett år gammal tills det tar studenten.

Läs på noggrannare så kommer du inte gå och vara ledsen för sånt som inte existerar. Man får bara ta ut f-dagar fram tills barnet fyller 12 år. Man får en begränsad (om än generös mängd) så nån gång tar den slut. Fram till ca 10 år tillbaka i tiden var det bara tills barnet fyllde 8 år som man fick ta ut f-dagar. Jag kan själv inte förstå hur man kan lyckas få dagarna att räcka till långa sommarsemestrar plus julledigheter i 12 års tid. Det borde vara en omöjlig ekvation och därmed något man bara kan göra i nåt enstaka år. Om man varit normalt f-ledig när barnet var en bebis.

 

[stjarnhimmel]

Barnkonventionen är lag i Sverige.
Det innebär att barnets bästa alltid skall komma först.
Barnomsorg är bevisat bra för barnen, därför så har vi den lagstadgad.

Att föräldrar har möjlighet att försörja sig är ju också i barnets intresse.

Jo fast då borde ju alla barn vara viktiga och komma först. Inte bara de egna barnen.
Men problemet är ju att vissa bara tänker på sig själv och sina barn och lägger föräldraledighet på jul/ populära veckor under sommaren. Så andra barn och andra föräldrar kan inte vara lediga ihop då.
Om man säger att man gör så för att barnen ska komma först- ja då bryr man sig ju bara om sina egna.,. och skiter i andras. De andra barnen och föräldrarna som är schysstare får stå tillbaka för den som är mer egoistisk.

Om det viktigaste är att barnen ska komma först- ja då borde ju även föräldrarna prata ihop sig och den som får välja först är den med störst behov tex barn med speciella behov eller den som inte kan ordna annan barnpassning. Men i praktiken är det ju den som är lite självisk och lägger ut föräldraledighet som går först... inte de som vill prata och komma överens.

 

[Inte_Ung]

Men sen har många flera barn... så i praktiken kan det handla om många år.

Ja naturligtvis så gäller rätten för varje barn.
Det är ju en rättighet för barnens skull.
Ni verkar tro att den är för föräldrarnas skull.

 

[ledsenfundering]

Läs på noggrannare så kommer du inte gå och vara ledsen för sånt som inte existerar. Man får bara ta ut f-dagar fram tills barnet fyller 12 år. Man får en begränsad (om än generös mängd) så nån gång tar den slut. Fram till ca 10 år tillbaka i tiden var det bara tills barnet fyllde 8 år som man fick ta ut f-dagar. Jag kan själv inte förstå hur man kan lyckas få dagarna att räcka till långa sommarsemestrar plus julledigheter i 12 års tid. Det borde vara en omöjlig ekvation och därmed något man bara kan göra i nåt enstaka år. Om man varit normalt f-ledig när barnet var en bebis.

Men precis som någon annan skrev så kan det finnas syskon i familjen så det kan hålla på länge. Och om chefen inte orkar ta fajten så är det lättare att bara ge sig när någon börjar gapa och vifta med barnkortet. Men visst, rent lagligt är jag fullt medveten om att det bara gäller tills barnet fyllt tolv, men tyvärr stämmer ju inte detta helt med verkligheten.

 

[ledsenfundering]

Ja naturligtvis så gäller rätten för varje barn.
Det är ju en rättighet för barnens skull.
Ni verkar tro att den är för föräldrarnas skull.

Framför allt verkar dessa föräldrar tro att det är för deras skull, inte för deras barn.

 

[Inte_Ung]

Läs på noggrannare så kommer du inte gå och vara ledsen för sånt som inte existerar. Man får bara ta ut f-dagar fram tills barnet fyller 12 år. Man får en begränsad (om än generös mängd) så nån gång tar den slut. Fram till ca 10 år tillbaka i tiden var det bara tills barnet fyllde 8 år som man fick ta ut f-dagar. Jag kan själv inte förstå hur man kan lyckas få dagarna att räcka till långa sommarsemestrar plus julledigheter i 12 års tid. Det borde vara en omöjlig ekvation och därmed något man bara kan göra i nåt enstaka år. Om man varit normalt f-ledig när barnet var en bebis.

Enkelt.
Man är ledig den lagstadgade tiden på 18 månader utan att ta ut föräldrapenning och har på så sätt alla dagarna kvar fram till att barnet blir 12 år.