Bukefalos 28 år!

Vad är arbetsförmåga?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Håller med!
Jag ser inte allt ljust. Men jag kan aktivt leta positiva småsaker.
Jag tror få tycker jag är överdrivet peppig och klämkäck liksom. Är inte min kopp te. Men jag har nära till skratt och humor. Jag kan även ibland garva åt eländet eller i eländet.
Att bara se allt ljust tror jag ingen gör. Oavsett hur mkt energi, nära och kära och kul jobb man har..
Men oddsen att få allt det ökar drastiskt om man aktivt letar positivt istället för negativt. Enormt!

Oh ja, att skratta åt eländet när skiten samlas på hög är viktigt! Ibland finns det ingen annan vettig reaktion på det... och sedan kavlar en upp ärmarna och börjar skotta.
 
Jag är ju allt du inte vill. Utbildad landskapsingenjör och arbetar nu med kyrkogårdsskötsel med en för dig askass lön och dålig arbetsgivare. Och det är tungt som fan, kroppen gör ont, jag är trött och träffar familjen mindre. Jag räddar inte världen. Men nog fan rä jag nöjd och lycklig! Jag jobbar, jag gör nytta, jag använder min utbildning, jag är del av samhället. Jag är inte liknöjd, jag är förbannat jävla nöjd! Så tryck upp dina fördomar i garderoben igen och låt dem stanna där om du inte kan vara trevlig och glädjas med andra, för du förkastar i princip hela mitt liv med dina sunkiga åsikter och det är fan inte kul alls att läsa.
 
Håller med!
Jag ser inte allt ljust. Men jag kan aktivt leta positiva småsaker.
Jag tror få tycker jag är överdrivet peppig och klämkäck liksom. Är inte min kopp te. Men jag har nära till skratt och humor. Jag kan även ibland garva åt eländet eller i eländet.
Att bara se allt ljust tror jag ingen gör. Oavsett hur mkt energi, nära och kära och kul jobb man har..
Men oddsen att få allt det ökar drastiskt om man aktivt letar positivt istället för negativt. Enormt!
Men hur gör man då? När man bara ser allt mörk? När man är så nere? När man är ensammast i världen? När man inte har någon? När man bara ser problemen, men kan inte finna lösning? När man inte ens kan prata med någon? Hur väljer man att se ljuset, det positiva, när man är så tyngd av mörkret? Det är ju lite det som är grejen med mörkret, att det äter upp allt annat i dess väg.
 
Men hur gör man då? När man bara ser allt mörk? När man är så nere? När man är ensammast i världen? När man inte har någon? När man bara ser problemen, men kan inte finna lösning? När man inte ens kan prata med någon? Hur väljer man att se ljuset, det positiva, när man är så tyngd av mörkret? Det är ju lite det som är grejen med mörkret, att det äter upp allt annat i dess väg.

Fast det har som sagts funnits utsträckta händer som förkastats. Då är det ju något annat som måste till för att det ska bli någon förändring.

Men det hjälper inte att förbanna mörkret om en vägrar tända något ljus.
 
Fast att ha social kompetens kan man öva sig på så det är ingen ursäkt.
Det här!!
Min son har autism och adhd och kan verkligen inte läsa sociala koder och veta vad som förväntas av honom i sociala situationer.
Han har lärt sig till viss del, men tycker det är asjobbigt med folk och nya situationer. Men han kan uppföra sig när det behövs även när han egentligen vill säga nåt helt annat
 
7Oh ja, att skratta åt eländet när skiten samlas på hög är viktigt! Ibland finns det ingen annan vettig reaktion på det... och sedan kavlar en upp ärmarna och börjar skotta.
Inom en tvåveckorsperiod nu i sommar.

Nytillkommen astma med hostan from hell ✔️
Inflammerade revbensmuskler i hela bröstkorgen pga ovan ✔️
Propp / framgment av propp i lungan (japp tvivlare, så var det) ✔️
Avslitet revbensfäste/evt fler än ett som är lite svårläkt pga astman (blir sakta bättre av att inhalera div kortison och annat) ✔️

Såhär några veckor senare efter revbensdebaclet och utan att ha sovit en hel natt sen 4 veckor tillbaka så kom givetvis misärhuvudvärken på besök :banghead: första dygnet kunde jag inte ens ta medicinen som kapar värsta toppen eftersom jag har hyfsat stark medicin för revbensvärken och de två är inte fiffigt att kombinera.

Återhämtar mig alltså efter en utmattning som totalt dränerade kroppen på typ allt, äter massor av tillskott och medicin som ska ge lite energi och har ävlat mig upp till 75% jobb, vilket är preciiiis på gränsen för vad jag orkar med i dagsläget.

Tanken var att jobba hela sommaren och i mån av ork få en del gjort både i trädgården och inne. Istället blev det sjukskrivning och väldigt minimalt gjort här hemma 🤷‍♀️

Vore enkelt att tycka att allt är skit och livet suger nattsvart getballe, men det verkar inte finns inte i mitt dna sånt och det är väl där grundpersonligheten och grunddrivet kickar in tänker jag.

Skrattar kanske jag inte gjort så mycket de senaste veckorna dock 😉 men jag har heller inte -pga smärta och sömnbrist- tagit ut det försämrade humöret på andra.

Är jag en sämre människa nu än för några år sedan när jag studsade genom livet som en duracellkanin, jobbade mer än 100% och avverkade massor av projekt? Svar Nej!
 
Jag tror att vissa människors negativitet och mörka syn på allt inte är självvalt utan tyder på trauma eller någon form av sjukdom/diagnos.
Jag förstår att det är triggande att se hur negativ, otacksam och otrevlig TS är ibland, men jag tror faktiskt inte att hon menar att vara just så, helt ärligt. Jag tror helt klart att när man är djupt nere så ser man det väldigt svart och missar det positiva helt, för det kan upplevas som små små enstaka korn i en hel öken. Och positiva korn i en hel öken av negativt, det ser man ju knappt ens.

Jag förstår känslan absolut, enligt vissa är jag negativ (enligt andra är jag inte, tänka sig att även det beror på mottagaren....) och det är inte alltid lätt att vända på steken och vara "hurra vad bra allting är, vad fiiiint det är, vad kul jag har det, osv". speciellt inte om man inte har någon direkt livslust ens.

Att skälla på och tillrättavisa TS ger inget, inte mer än en känsla av mer misslyckad och skam och skuld. Det kommer aldrig att få någon att må bättre och se vad den har för möjligheter, om det är en person som är så väldigt djupt nere som TS verkar vara.
Jag tror att de flesta som känner mig skulle beskriva mig som negativ faktiskt, men också som stöttande och medkännande. Så jag skulle vilja säga att jag är positiv (:angel:) till att människor med en negativ syn på livet inte nödvändigtvis är hemska att ha i sin närhet. Lite OT, men kunde inte låta bli att dra parallellen.
 
Man behöver inte ens öva, man kan bara sluta använda negativa, elaka, sårande ord/fraser/epitet.

Folk utan social kompetens är sällan obildade imbeciller utan ordförsåelse liksom.
Jag tycker att det fetstilta är mycket tänkvärt. I min värld är det inte att linda in eller tala osanning att välja lite mer positiva ord. Det är bevis på att man lärt sig det sociala, vuxna språket som är mer kommunikation än att berätta vad jag vill. Som barn säger ju många av oss saker rakt ut, utan att reflektera över hur det landar. Den förmågan slipas under uppväxten och vi börjar göra lite annorlunda, för att knyta relationer.

@Wille , jag vet att du någon gång sagt att du inte riktigt har lyckats få så många vänner efter ungdomstiden. Min uppfattning när du beskriver hur du vill att relationer ska vara är att din bild är ganska svart/vit. Vuxna relationer är ofta mer komplexa och har många fler gråskalor. Kan det kanske vara så att du av någon anledning inte kunde träna på att skapa vuxna relationer när de flesta av oss gör det, dvs i och strax efter tonåren? Att det är en anledning till att du upplever det svårt att komma vidare? Det kan ju i så fall vara något att ta upp i terapin.
 
Har ju ingen förmåga alls att linda in saker. Och min intention är aldrig att vara elak. Så det sårar när andra säger att jag är elak.
De tär två sidor av samma mynt. Det finns fler än du som inte lindar in saker. En del uppfattar det du skriver som elakt, och du upplever folk som elaka om de upplyser om att det är sårande. Ingen (vad jag vet) här vill såra utan är här raka i kommunikationen och lindar inte in.

Jag tycker inte du är elak, å andra sidan förstår jag fullkomligt de som uppfattar det så, en del av det du skriver får mig verkligen att haja till.
 
Många av oss har ju en massa att göra. Så jag och vänner/familj kan träffas så ibland för att man liksom inte hinner annars.
Typ fixa i trädgård/hemma/hänga med till stallet, bygga något eller handla något etc. Om det dessutom är så att man tycker om att göra det som ska göras är det väl kanon om man både hjälper till, trivs med vad man gör och har ett trevligt umgänge under tiden.
Jamen precis, och jag som har ett "evighetsjobb" tycker det är så tillfredsställande att göra något där man får resultatet direkt
 
Har ju ingen förmåga alls att linda in saker. Och min intention är aldrig att vara elak. Så det sårar när andra säger att jag är elak.
Men man kan ju vara elak utan att mena det.
Och så länge du håller på att du har rätt att såra eftersom du inte menar illa så får du nog också acceptera att folk håller ett avstånd.
Jag tänker att vare sig det elaka var menat eller inte, så kan effekten bli att folk håller sig undan av självbevarelsedrift?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Svårt få till en vettig rubrik. Men hur fungerar det egentligen i följande scenario: Fast heltidsjobb. Sjukskriven 50% sen flera år...
2
Svar
20
· Visningar
1 032
Kropp & Själ Jag har ringt psykakuten två gånger idag, men båda gångerna har jag lagt på luren innan jag kommit fram. Jag tycker inte att mitt...
Svar
6
· Visningar
706
Senast: ginnies
·
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
811
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 878
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp