Vad är en okomplicerad häst?

[Speedway]

Okomplicerad är för mig att hästen gör det man förväntar sig. Jag anser att min häst är väldigt okomplicerad. Jag VET att hon kommer försöka äta allt som kommer i hennes väg så att lämna boxdörren öppen om det finns en höpåse utanför....ja, då är det ganska uppenbart att hon kommer stå där och smaska så snart hon kan.
Hon gör helt enkelt inga oväntade saker vilket jag anser vara okomplicerat.

 

[Seabaz]

Tycker man ofta hör folk beskriva sina hästar som så okomplicerade och "lätta att ha att göra med". Men hur snäll tycker du egentligen att en häst ska vara för att kunna klassas som "okomplicerad" i hanteringen? Vad ska den "klara av" utan större problem för att kunna klassas som det?

Själv är jag väl kanske bortskämd med en i stort sätt "dumsnäll" som gör vad som helst, när som helst, bara man ber honom om det. Han tar snällt upp alla hovar utan krångel bara man böjer sig ner, han har aldrig ens lagt öronen bakåt när man spänt sadelgjorden, han tar bettet i munnen själv bara man kommer med tränset, han bryr sig öht inte om klippmaskiner hur illa de än låter, han går rakt in i spolspiltan och står sedan snällt, han lastar sig själv (t.om. första gången jag skulle lasta honom - när jag aldrig ens lastat en häst tidigare och knappt visste hur man gjorde!), han går ur transporten jätteförsiktigt av sig själv och han varken bråkar/sidsteppar/springer/annat när man ska ta in eller ut honom från hagen. Bara för att nämna lite.
Så att han är "okomplicerad" i hanteringen är väl inget annat än ett konstaterande. Och att öht hästar som är som honom är att räkna till okomplicerade ser jag inte heller som något konstigt.

Men var går egentligen gränsen för när det fortfarande kan räknas som "okomplicerad"?
Kan "Brunte" som tar minst 20 min att lasta, och blåvägrar att gå in i spolspiltan - men som i övrigt är snäll, räknas som okomplicerad?
Eller "Lucas" som har rejält sadeltvång, får panik av klippmaskinen och tar 30 min att tränsa för att han kastar upp huvudet?
Eller varför inte "Ronja" som skenar ut och in från hagen varje dag, trampar folk på tårna konstant och inte går att ha närmare än 5 m från en vattenslang?
(Dessa är bara exempel, men jag tror ni fattar vad jag menar ändå)

För mig är en okomplicerad i hanteringen -häst en häst som;

Lätt att fånga i hagen och att leda i grimma och grimskaft
Kan lämna hagen och stå i stall ensam
Står stilla på stallgången
Låter sig tas på överallt utan att bli misstänksam
Lätt att sko, lätt att lasta (gå in direkt), inte brydd av att spolas av med vattenslang
Går att rida ensam och i grupp både ute pch i ridhus

Det är nog min grundtanke av en okomplicerad häst.
Ytterligare plus är om hästen inte är nämnvärt brydd av att resa och komma till nya platser
Litar på (nya) människor så tex hovslagare och veterinär kan göra sina jobb på ett vettigt sätt
Inte för tittig och hoppig för "läskiga saker"

 

[supersonic]

Håller med övriga som sagt att hästen ska kunna hanteras till vardags av "vem som helst".
Min häst är okomplicerad i all hantering. Vem som helst (min treåring senast) kan leda honom från hagen och borsta honom. Han kan stå själv i stället fastän kompisarna skriker. Hovis har inga problem vid skoning, han är snäll att ge godis, nafsar aldrig. Skulle aldrig sparka (såvida inte jag och han busar i hagen, då kan han slänga iväg ett bakben åt mitt håll när han springer förbi). Snäll att leda var som helst och när som helst, ljust, mörkt, ensligt, trafikerat. Sprätter inte till utan blir istället nyfiken på det som är läskigt, vill gärna gå fram och titta och lukta. Min ovana sambo har inga problem att hantera honom.
En okomplicerad häst att rida ska kunna ridas av vem som helst och var som helst utan problem.
På ridbanan är min häst sådan. Min treåring styr runt honom och han följer snällt. Ute däremot... är en helt annan femma. Han är snäll, bockar aldrig. Men pigg och stark. Har han galopperat på uteritten har man en häst som man måste parera och lugna resten av ritten, inte så att han behöver hållas kort eller sitta och tjuvhållas men behöver någon uppgift att fokusera på. Märks att han är avlad för att springa om vi säger så. Dock är han stadig som en klippa i trafiken. Men okomplicerad i ridningen är han inte.

 

[Ridinglady]

Okomplicerad är för mig att hästen gör det man förväntar sig. Jag anser att min häst är väldigt okomplicerad. Jag VET att hon kommer försöka äta allt som kommer i hennes väg så att lämna boxdörren öppen om det finns en höpåse utanför....ja, då är det ganska uppenbart att hon kommer stå där och smaska så snart hon kan.
Hon gör helt enkelt inga oväntade saker vilket jag anser vara okomplicerat.

Att en häst inte gör ngt oväntat gör den väl knappast till okomplicerad ... Jag vet att den av mina hästar som jag anser är lite komplex kan nafsa efter mig när jag borstar henne, slår om ngn annan häst kommer för nära, blir lätt lite istadig i vissa lägen på ridbanan och kan slå bakut rejält mm. Detta är oönskat men vad man kan förvänta dig .. Ska ngn ha hand om henne behöver jag förvarna om detta och ge lite tips kring hantering och ridning. Att hon sedan är 100% trygg att t ex rida ut på f en van ryttare och går själv upp i transporten gör henne inte till okomplicerad i mina ögon. Hon har en lite knepig och komplex personlighet helt enkelt och man tar man hänsyn till det så funkar det bra.

 

[nullo-modo]

Tycker minna jag har/haft är okomplicerade, Åker jag bort är det inga problem för min hästovana pappa att ta hand om dom.

 

[Red_Chili]

Jag hanterar ett gäng hästar på jobbet. De jag räknar som okomplicerade är de som jag lätt kan kommunicera med. Vissa hästar är vanligtvis löjligt snälla i all hantering, med täckesbyten, att ta till/från hage, att sko osv. Men när det väl är något de inte är nöjda med, när de "vill fel sak" så går det inte att nå fram till dem. De situationer vi kan hamna i då är långt mycket jobbigare än om jag ständigt hamnar i likande situationer med en häst som är lättare att kommunicera med.

På så sätt kan jag se en lite ängslig häst som okomplicerad, men en lugn filbunke som lite opålitlig. Att kunna göra "vad som helst hur som helst" är inte riktigt min grej med någon häst. Jag anpassar det mesta jag gör efter hästen, det är väldigt trevligt att samarbeta med dem. (Sedan är det klart att vissa saker "bara ska fungera", men går hästen att kommunicera med så går det ju att lära den de grejerna utan problem)

 

[Freazer]

Tycker man ofta hör folk beskriva sina hästar som så okomplicerade och "lätta att ha att göra med". Men hur snäll tycker du egentligen att en häst ska vara för att kunna klassas som "okomplicerad" i hanteringen? Vad ska den "klara av" utan större problem för att kunna klassas som det?

Själv är jag väl kanske bortskämd med en i stort sätt "dumsnäll" som gör vad som helst, när som helst, bara man ber honom om det. Han tar snällt upp alla hovar utan krångel bara man böjer sig ner, han har aldrig ens lagt öronen bakåt när man spänt sadelgjorden, han tar bettet i munnen själv bara man kommer med tränset, han bryr sig öht inte om klippmaskiner hur illa de än låter, han går rakt in i spolspiltan och står sedan snällt, han lastar sig själv (t.om. första gången jag skulle lasta honom - när jag aldrig ens lastat en häst tidigare och knappt visste hur man gjorde!), han går ur transporten jätteförsiktigt av sig själv och han varken bråkar/sidsteppar/springer/annat när man ska ta in eller ut honom från hagen. Bara för att nämna lite.
Så att han är "okomplicerad" i hanteringen är väl inget annat än ett konstaterande. Och att öht hästar som är som honom är att räkna till okomplicerade ser jag inte heller som något konstigt.

Men var går egentligen gränsen för när det fortfarande kan räknas som "okomplicerad"?
Kan "Brunte" som tar minst 20 min att lasta, och blåvägrar att gå in i spolspiltan - men som i övrigt är snäll, räknas som okomplicerad?
Eller "Lucas" som har rejält sadeltvång, får panik av klippmaskinen och tar 30 min att tränsa för att han kastar upp huvudet?
Eller varför inte "Ronja" som skenar ut och in från hagen varje dag, trampar folk på tårna konstant och inte går att ha närmare än 5 m från en vattenslang?
(Dessa är bara exempel, men jag tror ni fattar vad jag menar ändå)

En häst som går att göra "allt" med utan större svårigheter, dvs rida ut på (både själv och i grupp), duscha, klippa, hoppa, dressyra, skyggar inte för allt, är en okomplicerad häst för mig. Snäll och okomplicerad hänger ihop i min värld.
Skulle inte räkna dina exempel som okomplicerade.

 

[Lobelia]

På så sätt kan jag se en lite ängslig häst som okomplicerad, men en lugn filbunke som lite opålitlig. Att kunna göra "vad som helst hur som helst" är inte riktigt min grej med någon häst. Jag anpassar det mesta jag gör efter hästen, det är väldigt trevligt att samarbeta med dem. (Sedan är det klart att vissa saker "bara ska fungera", men går hästen att kommunicera med så går det ju att lära den de grejerna utan problem)

På vilket sätt är en lugn filbunke komplicerad (om den inte har något annat noterbart än att vara lugn filbunke)?

 

[Ridinglady]

Jag tycker det är intressant att många kopplar 'okomplicerad' till att den kan hanteras av barn och personer utan erfarenhet av hästar. Jag menar att även en häst som man inte utan vidare låter barn eller ovana personer hantera kan vara 'okomplicerad'. En häst som är lite kvick och reaktiv eller ganska smart ( och snabbt känna av vad som går och inte går) kan vara okomplicerade men kräva ngn med lite hästvana.

 

[AnnDerry]

Jag är lätt allergisk mot uttrycket okomplicerad. Antingen så har man känsla nog och då är de flesta hästar okomplicerade eller så har man dålig känsla och då är de flesta hästar komplicerade.

 

[Lobelia]

Jag tycker det är intressant att många kopplar 'okomplicerad' till att den kan hanteras av barn och personer utan erfarenhet av hästar. Jag menar att även en häst som man inte utan vidare låter barn eller ovana personer hantera kan vara 'okomplicerad'. En häst som är lite kvick och reaktiv eller ganska smart ( och snabbt känna av vad som går och inte går) kan vara okomplicerade men kräva ngn med lite hästvana.

Om man ser okomplicerad som en variabel vid försäljning så bör hästen kunna hanteras av hyfsat ovana för att räknas som okomplicerad. Är en häst kvick och reaktiv är den inte okomplicerad och i synnerhet inte om den är smart och kan utnyttja ovana. Det är i vart fall min åsikt. Ju mer van man är dess fler hästar blir för en själv lätta att hantera/rida. En häst som inte är okomplicerad behöver inte vara svår alls för den vana.

Ex
När jag red på ridskola för många herrans år sedan fanns där en söt ponny vid namn Polly, jag blev några gånger ombedda att sadla denna Polly och hon var för mig helt okomplicerad. Hon lade nog öronen bakåt typ och ville inte flytta sig. När en van ryttare (red i grupp 3) behöver hjälp så insåg jag att hon kanske inte var så okomplicerad. Annars skulle inte en så pass "avancerad" ryttare ens fundera på att fråga om hjälp. Troligen var hästen ganska jävlig mot henne.

Likadant för ett åt sedan, jag har hjälpt några att ta ut en hingst från stallet. Helt okomplicerat enligt mig och många andra men vissa vill inte röra honom om de kan undvika. Uppenbarligen inte okomplicerad.

 

[Lovisaleonora]

En lydig häst utan olater. Väluppfostrad och välriden.

 

[Lipperta]

Okomplicerad = vill jag göra något är det bara att göra det utan att tänka efter.
Tex, skrittas för hand, jag känner för att hoppa upp då gör jag det och kan rida på som vanligt.

 

[Kiwifrukt]

Jag skulle nog vilja påstå att mina är hyfsat okomplicerade. För mig innebär det att om jag skulle behöva hjälp kan någon fullt inte lika hästvan person (läs: pappa) ta ut och in hästarna från hagen utan att riskera livet, de ska stå stilla på gången utan att ranta fram och tillbaka när man borstar/sadlar/grejar, lyfta hovarna utan att försöka slita armen ur led på en när man ska kratsa hovarna, vara trevliga vid veterinär/hovslagarbesök, lätta att lasta och trevliga att ha med sig på en tävlingsplats. Kort och gott, man behöver inte vara expert för att hantera hästen från marken.

Hur de sen är från ryggen är ett mindre problem. För ett år sen var min stora absolut inte okomplicerad. Varken från marken eller ryggen. Hon har utvecklats enormt både i ridningen och hanteringen efter en flytt i vintras. Det är fortfarande ingen häst jag skulle slänga upp någon annan på, för hon kan fortfarande få sina ryck och tvärvända på en femöring ute (dock extremt trevlig och fin häst att rida på i paddock), men hon är så oändligt mycket bättre. Shettisen skulle jag definitivt kunna släppa iväg ett hästvant/lite större barn på ensam. Han är gudasnäll, men som alla unghästar kan han få sina nycker och barnet som rider honom är lite för liten för att reda ut det på egen hand än (hon är tio).

 

[Sporthorse]

En häst som är okomplicerad enligt mig är problemfri att duscha, klippa, rida, sadla, tränsa, lasta, borsta, leda i grimma/grimskaft av andra personer än ägaren själv, hantera på tävling/veterinär/träning. Sansad och stabil. Inte har en massa olater för sig.

 

[prinsessfeminist]

För mig är en okomplicerad i hanteringen -häst en häst som;

Lätt att fånga i hagen och att leda i grimma och grimskaft
Kan lämna hagen och stå i stall ensam
Står stilla på stallgången
Låter sig tas på överallt utan att bli misstänksam
Lätt att sko, lätt att lasta (gå in direkt), inte brydd av att spolas av med vattenslang
Går att rida ensam och i grupp både ute pch i ridhus

Det är nog min grundtanke av en okomplicerad häst.
Ytterligare plus är om hästen inte är nämnvärt brydd av att resa och komma till nya platser
Litar på (nya) människor så tex hovslagare och veterinär kan göra sina jobb på ett vettigt sätt
Inte för tittig och hoppig för "läskiga saker"

Okomplicerad = väluppfostrad?

 

[prinsessfeminist]

Inte har en massa olater för sig.

Det är nog det jag tänker. En häst som är okomplicerad att hantera, ifrågasätter inte och beter sig illa. den är inte heller rädd eller stressad, utan tillitsfull.

 

[MiniLi]

Jag tänker att en okomplicerad häst är liksom normalt uppfostrad och att den inte har några konstiga beteenden. En häst som kan hanteras enkelt när man leder, klipper, lastar och sköter den. Men jag lägger inte in någon "överdriven" lydnad (typ stå still mitt på gårdsplan om den lämnas) eller att ovana människor ska kunna hantera.
En okomplicerad häst funkar enligt mig enkelt i vardaglig hantering sålänge den hanteras korrekt av vana människor.

Sen kan den vara livlig osv, det har inget med saken att göra.

 

[nullo-modo]

Jag tror inte du håller på med islandshästar eller hur? Jag upplever de flesta islandshästar som mer eller mindre okomplicerade i hantering. Du kan gå och hämta en knippe hästar i hagen. "Ingen" sparkar, tjurar med öronen bakåt, nafsar eller springer över folk. På en islandshästridskola är det få som aktar sig för att gå bakom hästarna de sparkar sällan (Alltså nästan aldrig). Det finns en del spända känsliga och svårfångade individer, en del som inte vill bli lastade, duschade, sprayade, en del som är ouppfostrade men de flesta är faktiskt mycket snälla och lätta att hantera. Det var det som slog mig först när jag gick från vanliga hästar till islandshästar, flertalet var lika snälla och goa som de snällare ridskolehästarna och det även om de är ridskolehästar.

I ridning så finns det större andel som är mer komplicerade, men få som håller på att kasta sig, stegra och bocka.

Känner få hästar som sparkar mot folk men fler som hotar andra hästar som inte delar hage.

När jag jobbade på Åby jobbade jag i ett av stallen som var längst ifrån hagarna = tog så många hästar det gick eller tog 2 eller 3 hästar och satt i bak i bilen så hästarna fick trava efter.
När jag köpte mitt fullblod så var en häst i grimma och grimskaft medan övriga gick med lösa från hagen in i stallet, denna rutin gjorde att min som 3 åring inte kunde gå i grimma och grimskaft dock.
Har även den erfarenheten från andra ställen och har en stark känsla av att det är ägaren och inte hästen som sätter gränsen för hur hästen klarar av att hanteras.

 

[Seabaz]

Okomplicerad = väluppfostrad?

Normalt uppfostrad!