Vad gör man..?

[Amha]

Det tror jag med.

faktiskt att övervägande majoriteten av förhållanden som lever när folk kommit över 45-50 år åldern är rena förnuft- och trygghetsarrangemang....

Hu vad sorgligt det lät. Det måste ju gå att hitta något som får en att leva vidare i en värld som inte är grå även efter den åldern...

 

[Lovisaleonora]

Hu vad sorgligt det lät. Det måste ju gå att hitta något som får en att leva vidare i en värld som inte är grå även efter den åldern...

Fast är det verkligen någonannans uppgift? Det är väl JAG som ska se till att hålla min värld i den färgskalan jag vill se/ha den?

Jag blir lite tokig på den här inställningen att det handlar om någon annan, när det kommer till hur jag ska ha mitt liv. Det är ju jag som ansvarar för mitt liv, min tillvaro, min lycka. Det är ingen uppgift jag kan delegera till någon. Vem vill ha den uppgiften och ansvaret f ö?!

 

[Amha]

Fast är det verkligen någonannans uppgift? Det är väl JAG som ska se till att hålla min värld i den färgskalan jag vill se/ha den?

Jag blir lite tokig på den här inställningen att det handlar om någon annan, när det kommer till hur jag ska ha mitt liv. Det är ju jag som ansvarar för mitt liv, min tillvaro, min lycka. Det är ingen uppgift jag kan delegera till någon. Vem vill ha den uppgiften och ansvaret f ö?!

Absolut inte, jag skrev att det verkar sorgligt att man ska leva i en grå värld, ingenting om att någon annan ska styra upp den åt mig. Jag är bara halvvägs till den åldern men agerar fortfarande på när det blir för händelselöst i mitt liv. Ofta kommer liknande känslor av att jag är understimulerad och då är det dags att göra något tillsammans och hitta glädjen i att umgås med varandra, egentligen räcker det med en kortare resa till ett café där man får sitta i en ny miljö och prata med varandra eller att jag tar mig tid att äta lunch med min partner när han jobbar. Dvs inget speciellt på något vis utan något som skiljer sig från våra mallar. Jag vet ju inget om hur jag blir när jag blir dubbelt så gammal som jag är idag. Det ligger ju jättelångt fram med mina mått mätt och jag har inte pratat relationer särskilt mycket med personer i den åldern så vad som är normalt där har jag ju ingen aning om.

 

[stjarnhimmel]

Absolut inte, jag skrev att det verkar sorgligt att man ska leva i en grå värld, ingenting om att någon annan ska styra upp den åt mig. Jag är bara halvvägs till den åldern men agerar fortfarande på när det blir för händelselöst i mitt liv. Ofta kommer liknande känslor av att jag är understimulerad och då är det dags att göra något tillsammans och hitta glädjen i att umgås med varandra, egentligen räcker det med en kortare resa till ett café där man får sitta i en ny miljö och prata med varandra eller att jag tar mig tid att äta lunch med min partner när han jobbar. Dvs inget speciellt på något vis utan något som skiljer sig från våra mallar. Jag vet ju inget om hur jag blir när jag blir dubbelt så gammal som jag är idag. Det ligger ju jättelångt fram med mina mått mätt och jag har inte pratat relationer särskilt mycket med personer i den åldern så vad som är normalt där har jag ju ingen aning om.

Jag tänker att det är ju samma sak på många andra områden. Om jag är singel kan ju tycka att mitt liv är händelselöst, på jobbet kan det vara händelselöst.
Så egentlgien kanske det itne handlar om själva relationen? Utan det är samma sak på alla områden att om jag vill ha spänning och förändring så får jag se till att det händer?

 

[stjarnhimmel]

Jag har tänkt på en sak också när det gäller relationer till en partner. Att då är det som att folk tänker att det bara ska funka av sig själv. Det ska finnas spänning och passion, och inte bli tråkigt. men man ska inte behöva göra ngt för att få det. Det ska bara finnas automatiskt.
Sen om jag tex har ett jobb eller gör en satsning med utbildning, träning etc så sätter jag ofta upp mål eller har utvecklingssamtal etc. Men i relationer har man ofta inte mål och pratar inte om vart man är på väg. Nu säger jag inte att man ska ha utvecklingssamtal för relationen. Men man kanske behöver prata ibland om vilka mål har vi dvs vart vill vi vara om X antal år, hur ska våran relation vara etc.

 

[vallhund]

.....sin egen lyckas smed.

 

[Petruska]

Men man kanske behöver prata ibland om vilka mål har vi dvs vart vill vi vara om X antal år, hur ska våran relation vara etc.

Jag är i det där åldersspannet. Om @tanten har rätt eller fel, vet jag inte, men jag vet att mitt förhållande inte är en renodlad trygghetsinstans.

Men jag fattar överhuvudtaget inte vad du menar? Prata om hur relationen ska vara om några år? Med avseende på vad? Hur menar du att sådana samtal skulle kunna te sig?

 

[stjarnhimmel]

Jag är i det där åldersspannet. Om @tanten har rätt eller fel, vet jag inte, men jag vet att mitt förhållande inte är en renodlad trygghetsinstans.

Men jag fattar överhuvudtaget inte vad du menar? Prata om hur relationen ska vara om några år? Med avseende på vad? Hur menar du att sådana samtal skulle kunna te sig?

Ja. prata om hu du vill att relationen ska vara.

 

[Mia_R]

Det tror jag med.

faktiskt att övervägande majoriteten av förhållanden som lever när folk kommit över 45-50 år åldern är rena förnuft- och trygghetsarrangemang....

Det hoppas jag verkligen att det inte är! Varför skulle man öht vara öppen för att inleda en ny relation i det ålderspannet, varför har du inte nöjt dig med de män du kommit i kontakt med när du sökte bland kontaktannonserna? Aldrig i livet att jag "nöjer mig", om jag ska inleda en relation så ska det banne mig finnas något mer än att "nöja mig". Då har jag det så mycket bättre som singel och är nöjd med det.

 

[Petruska]

Ja. prata om hu du vill att relationen ska vara.

Ja, det är just det jag inte förstår. Hur relationen ska vara? Trevlig och kärleksfull, typ. Men det skiljer sig ju inte från nuet.

Och jag tror inte att jag kan påverka det framåt särskilt mycket genom att prata om det. Det finns ju inte så mycket att säga heller. Trevligt och kärleksfullt, skulle nog de flesta vilja ha det i livet, tänker jag.

 

[Maqurell]

Fast jag drar inte likhetstecken med att man "nöjer sig". Inte för att det måste vara det du åsyftar.

Det kan ju också handla om att man prioriterar andra saker när man kommer upp i den åldern. Att trygghet och sunt förnuft övertrumfar passion och galenskap.

Plus det faktum att det är tidskrävande att lära upp en ny partner

Skämt åsido, jag upplever det så här: passion kan man uppleva under ett kort tag med egentligen vilken good looking guy (eller hen) som helst. Men total tillit och trygghet är det ytterst få man kan känna med. Nu är jag inte uppe i ålder som nämns i texten men har ett gäng års äktenskap i bagaget och skulle inte byta ut min man mot en himlastormande passion (vi gör vårt bästa för att storma så fort vi får chansen istället).

Var det inte Platon som pratade om två kärlekar? Passionen och den platoniska? Mina filosofiska kunskaper är inte de bästa men vill minnas att det verkade vettigt.

 

[Lovisaleonora]

Det finns nog också ett mellanting mellan passionen och den platoniska kärleken (jag klipper in vad Wikipedia helt lättsmält säger i ämnet).

En varaktig relation bygger på andra hörnstenar än passion och sex - för mig. För andra kanske det är de hörnstenar som behövs. Det beror nog på vad man har i bagaget, vad man anser vara viktigt i en fungerande relation. Den fungerande relationen bygger ju på att den fungerar. För de inblandade.

Efter några år ihop känns det viktigt för mig att ha samma värdegrunder, en gemensam syn om var förhållandet är på väg och hur det de involverade utvecklas (ska någon göra karriär, ska någon ta markservicen, ska någon sluta jobba - var är vi på väg?). Ett beslut om att man aktivt valt varandra, för vad som kan vara en överskådlig framtid.

För 20 år sedan värdesatte jag helt andra parametrar i en relation. På gott och ont.

---
Platonsk kärlek (eller platonisk kärlek) är enligt den antike filosofen Platon den högsta formen av kärlek. Denna kärlek befinner sig på ett rent idémässigt plan. Sann kärlek för Platon är den själsliga kärleken. I fulländad form skulle denna kärlek utvecklas från att vara kärlek till en individ till att bli insikt eller kunskap. Kärleken var för Platon lika med själens längtan efter idévärlden, denna längtan existerar i och med att själen är fången i den materiella kroppen som är en del av fenomenvärlden.

Dagens förståelse av begreppet omfattar en kärlek utan sexuella inslag och kan liknas vid en mycket djuplodad vänskap.
...
----
http://sv.wikipedia.org/wiki/Platonsk_kärlek

 

[tanten]

Hu vad sorgligt det lät. Det måste ju gå att hitta något som får en att leva vidare i en värld som inte är grå även efter den åldern...

Men VARFÖR gör du likhetstecken mellan grå och förnuft och trygghet?

Finns det ingen glädje och vänskap i trygghet?

Jag tror du hamnade lite på galet spår där?

 

[tanten]

Fast är det verkligen någonannans uppgift? Det är väl JAG som ska se till att hålla min värld i den färgskalan jag

 

[vallhund]

Ja. prata om hu du vill att relationen ska vara.

Det är nog viktigare att man är medvetna om sina egna o partnerns förväntningar på relationen.

 

[Lovisaleonora]

Det är nog viktigare att man är medvetna om sina egna o partnerns förväntningar på relationen.

Precis. Om den ena förväntar sig en fri och öppen relation med flera partners, medan den andra parten vill ha ett traditionellt monogamt förhållande känns det som bägge är dömda till vantrivsel.

 

[stjarnhimmel]

Det är nog viktigare att man är medvetna om sina egna o partnerns förväntningar på relationen.

ja och då måste man ju berätta om sina förväntingar.

 

[Amha]

Men VARFÖR gör du likhetstecken mellan grå och förnuft och trygghet?

Finns det ingen glädje och vänskap i trygghet?

Jag tror du hamnade lite på galet spår där?

Det var tydligen en misstolkning. Förnuft och trygghet tolkade jag som en rädsla att släppa taget fast man egentligen vill men att man vet vad man har och är bekväm med att vara i en relation.

 

[Amha]

Jag tänker att det är ju samma sak på många andra områden. Om jag är singel kan ju tycka att mitt liv är händelselöst, på jobbet kan det vara händelselöst.
Så egentlgien kanske det itne handlar om själva relationen? Utan det är samma sak på alla områden att om jag vill ha spänning och förändring så får jag se till att det händer?

Absolut är det så. Jag är ju väldigt rastlös som person och måste ha någonting igång hela tiden och får jag inte detta blir det en missriktad grinighet av alltihopa, dvs jag kan skylla på fel saker för jag "glömmer" att det är jag som satt mig i situationen (dvs inte planerat in något att ta mig för innan jag blivit rastlös). Det kan vara att huset har fel inredning, man har dåliga "vad det nu är" osv så det är ju något jag är väldigt bekant med

Angående att planera relationen för flera år är det ingenting jag skulle vilja ägna mig åt. Jag vill ju vara i ett sällskap jag trivs med och som trivs med mig. Det kan ju ändra sig snabbt, precis som våra förutsättningar för olika saker. Känns det bra så är det bra för mig. Känns det inte bra så pratar man om det och kommer fram till en lösning.

 

[Petruska]

Precis. Om den ena förväntar sig en fri och öppen relation med flera partners, medan den andra parten vill ha ett traditionellt monogamt förhållande känns det som bägge är dömda till vantrivsel.

Men om det är en vattendelare, låter det väl inte som ett samtalsämne i en redan etablerad relation där man talar om framtiden? Det låter ju mer som nåt man reder ut tidigt.

Sen kan man så klart ändra sig över tid, för all del.