Bukefalos 28 år!

vårföräldrar 2014

Sv: vårföräldrar 2014

Vad härligt med rörelse! Tilde kände jag supertidigt, typ v12 och sen i v15 kunde hennes pappa känna oxå. Rasmus tog de till säkert v20.

För mej går det som vanligt dåligt. Någon måste sänt en förbannelse över mej.
Tröttheten och psykiskt mår jag mkt bättre å längtar faktiskt tillbaka till jobbet. Var där och hälsade på igår en snabbis och hämtade hundmat.

Men!
Jag var också till bröstmottagningen och träffade en onkolog som gick igenom mitt ena bröst. Den knöl jag upptäckt var bara bröstvävnad men med ultraljud kunde hon hitta 3 lymfkörtlar som behövdes punkteras och provtas för att se om de är ofarliga eller inte. Får svar i mitten av nästa vecka.
 
Sv: vårföräldrar 2014

Kl mej själv.

Hemma efter ett bm besök, fick lyssna på bebis hjärta som slog 160 slag/minut och magen börjar klättra upp nu den känns tydligt nedanför naveln.
Va iväg till labb å lämna 6 rör med blod för massa olika blodprover!!!
 
Sv: vårföräldrar 2014

Du verkar verkligen inte ha det lätt just nu.... Hoppas det blir bättre snart.

Började också känna lite fladder/ fisksprattel i v.15, men sen har det varit lite stilla. Nu denna veckan tycker jag mig känna buffar, precis som med sonen i v.18, går in i v. 19 imorgon. Dryga veckan kvar till RUL.

//Qbaby
 
Sv: vårföräldrar 2014

Mitt ul är 6/12. Låååååångt dit!

Pratade lite om förlossningen oxå, nu när jag provkört sträckan ;) och lutar åt en igångsättning så bebis inte kommer i bilen för vi inte får plats!
Rasmus tog 2h och Tilde 1,5h från första värken! Har typ 45 min till Danderyd.
Problemet enligt min bm är att de sätter igång då i vanliga fall under v38.
Mina är födda i v38 och v37 så får se hur dom tänkte lösa de ;) bo på förlossningen sista månaden?
 
Sv: vårföräldrar 2014

Knapp

Ni var det ett tag sen jag skrev i den tråden. Som jag skrev för några veckor sedan så är jag väldigt förvirrad och känner ingenting för bebisen som växer i min mage. Det har gått 4 veckor sedan vi fick reda på att jag var gravid, går in i vecka 10 imorgon. Jag trodde att så fort nyheten fick smälta in så skulle jag känna annorlunda. Nu är jag mest orolig att jag aldrig kommer känna någon glädje. Jag var hos barnmorskan föra veckan och efter att ha pratat med henne så ordna hon en akuttid samma dag till en specialist, henne ska jag till nu en gång i veckan.

I mitt huvud känns det som jag har fått en sjukdom, denna sjukdom vill jag inte berätta för någon, jag förtränger den, låsas att den inte finns.

Usch det var verkligen inte så här jag ville känna när jag blev gravid, igentligen borde jag vara världens lyckligaste. Jag har en helt underbar man sen 10 år tillbaka som alltid finns där och som är överlycklig att vi ska ha barn. Jag blir så ledsen på mig själv att jag känner så här. :-(
 
Sv: vårföräldrar 2014

Jag kan tillägga att det är graviditeten jag tycker är fruktansvärt jobbig och att jag inte vill vara gravid. Jag vill gärna har barn men bebis hade gärna fått komma med storken så jag kunde leva mitt liv som vanligt men jobb, hästarna och tävlandet.
 
Sv: vårföräldrar 2014

Jag känner precis som dej. Det känns som jag fått nått virus å bara mår skit.
Jag fick faktiskt lyssna på hjärtat på senaste bm besöket och det var glädjande för mej i alla fall. Å att få höra att de faktiskt är nått där inne!

Känslorna känner jag igen. Jag har känt så i början av alla graviditeter och nästan haft lite ångest efter förlossningen för jag inte känt som "man ser på tv" när man får bebis på sitt bröst.
 
Sv: vårföräldrar 2014

Även jag hänger pa er om jobbiga känslor. Har en känsla av att den här graviditeten kommer bli mycket jobbigare än dom tidigare. Först illamaende och enorm trötthet som jag inte hade med dom andra, nu är illamaendet borta och jag är bara lite tröttare än vanligt men fogarna börjar redan göra ont och vara gravid känns inte alls sa mysigt som jag minns. Hoppas det känns annorlunda sen när bebisen börjar sparka sa jag känner.
 
Sv: vårföräldrar 2014

Usch, vad kämpigt du har det! Tur att du ska få prata ordentligt om det i alla fall!

Första graviditeten var jag så jäkla besviken. Jag hade tänkt mig att må fint, rida och tävla, vara aktiv och pigg ända till förlossningen. Så blev det inte alls. Jag var trött, hade ont, kräktes, grät, skrek, fick foglossning, blodtryck och blodvärde var så lågt att jag inte kunde stå upp, kunde inte rida osv. Jag kände inte alls det där pirriga glädjen, lyckan och förväntningen. Det var bara ett nödvändigt ont i nio månader. Efter sonen hade fötts så var jag högst tveksam till om jag ville ha fler barn, om det verkligen kunde vara värt det. Som tur är glömmer man lite och med tiden inser man hur mycket det är värt det så nu sitter man ju här igen.

Denna gången mår jag än så länge helt fantastiskt i jämförelse! Ändå så hyssjar jag mycket mer om det denna gången, det känns liksom inte riktigt verkligt. Jag bara väntar att någon "ska komma på mig med att ljuga", vilket såklart är helt absurt....
 
Sv: vårföräldrar 2014

Det blir aldrig ett tredje barn i detta huset säger jag bara.
Har absolut inte de besvären som du jerseyko men det räcker ändå känner jag.
Mår illa hela tiden spyr dock oftast bara på kvällen och även morgon men ibland under dagen. Klarar inte ens tanken på att göra mat och vill knappt äta för då finns det något att spy, mår nästan jämt värre efter en stund efter maten nämligen, under min förra grav så spydde jag konstant till månad 5 nångång men kommer inte ihåg riktigt när det började och trodde det var helt normalt och var nöjd med all viktnedgång istället för viktuppgång men i efterhand förstått att jag borde sagt till om det. Hoppas det inte blir så igen bara fast då lär jag absolut be om sjukskrivning denna gången. Nu mår jag dock illa typ hela tiden och vill helst inte gå upp ur sängen. Även väldigt trött och känner mig som den värsta mamman som finns :(
Djuren får nöja sig med bas skötsel bara orkar inte mer :( usch mår så dåligt över att vara sådan här, är egentligen en som älskar att gå och pula ute på gården och med mina djur. Just nu känner jag att jag hade velat haft hästarna inackorderade istället för att ha allt det på min rygg, sambon kan inte heller hjälpa till där då han är allergisk så det är bara att fixa det. Han hjälper mig lite mer inne i huset än förra gången men han förstår verkligen att man mår som man gör, får ofta höra, jag är också trött, ja tänk om det vara hade varit trötthet. Kommer att be om några tabletter mot illamåendet för detta funkar inte & sist vet jag tillslut att jag testade åksjuketabletter och det funkade ej, däckade direkt på dom så får be om något annat. Har varit hemma denna veckan hittills. Men annars på jobbet så stressar jag en del och framåt eftermiddagen mår jag så dåligt så det är inte sant, sånt tryck över bröstet blandat med värsta illamåendet sen blir jag helst liggande när jag kommer hem vilket går ut över min lilla tjej, sambon jobbar sen är det träning som gäller för honom så har så dåligt samvete för henne, sen jobbar han mycket helger med tyvärr :(
Men jag ser fram emot att äntligen få ett till litet barn, en ny person att lära känna men hoppar gärna över de här 9 jädra hemska månaderna. Sen hoppas jag att livet kommer hanka sig fram på ett någelunda bra sätt och att jag kommer klara av att ha kvar mina älskade hästar trots två barn. Har inga barnvakter att tillgå nämligen, farmor och farfar (separerade dock) bor många mil bort och min klippa till mor dog tyvärr alldeles för tidigt -12 och min pappa vågar väl snart ha min treåring men kommer ju ta säkert 3 år innan han vågar ha den lill* han jobbade jämt när vi var små så han har noll erfarenhet utav småbarn.
Undra hur konstigt detta blev skrivet nu tro?
 
Sv: vårföräldrar 2014

Jag bröt ihop efter en tripp till Ikea!

Är så pigg på morgonen när jag lämnat barnen, så en dag åkte jag till Uppsala och hälsade på jobbet. Där höll jag på att tuppa av 3 gånger! När jag stog å pratade med en kollega!!!
På Ikea kom ryggvärk, ischias och illamående. Då va de ändå bara ett snabb besök för att köpa lite små saker.
Huvudvärken på vägen hem var inte att leka med!

Ska de va såhär hela tiden? :(
 
Sv: vårföräldrar 2014

Jag lever pa hoppet att det kommer kännas bättre senare i graviditeten, när det känns mer verkligt att det växer en bebis där inne. Än har jag inte riktigt förstatt det. Det är iof mest psykiskt men jag hoppas att det kan hänga ihop med det fysiska ocksa.
 
Sv: vårföräldrar 2014

knapp

Nu har jag varit på MVC för inskrivning, allt verkade bra förutom att jag gått ner ett kilo på drygt två veckor. Blev erbjuden att testa några tabletter mot illamåendet men jag valde att avvakta lite, förhoppningsvis ger det sig om någon vecka. Vi pratade förlossning lite lätt, BM tittade i min förra journal och konstaterade att jag som förstföderska hade ett förlopp som en omföderska så när dagen kommer ska vi inte dra ut på det hemma utan åka in ganska omgående.

Fick tid för ett första ultraljud om tre veckor :) hoppas tiden går fort för jag vill verkligen veta så allt står rätt till därinne.
Nästa tid på MVC fick jag i slutet på januari, det känns helt otroligt långt till dess :p
 
Sv: vårföräldrar 2014

Ja visst känns det helt oändligt långt bort men tiden rullar ju på och rätt som det är så är du där...:)

KL
Har börjat känna av foglossningen ganska mycket om jag burit på lillprinsen mycket eller om jag, som igår, gick en ganska lång promenad med hunden. Jäklarns vad ont jag har i fogarna i bäckenet då... Igår stod jag upp nästan hela kvällen, för satte jag mig ner så kom jag definitivt inte upp igen....
Hoppas att det inte blir värre bara.

Har börjat fundera på förlossningen nu, borde verkligen ta kontakt med Auroran igen eftersom jag får lite ångest av att tänka på det. Min BM sa att hon kontaktar henne (Auroran) vid nästa BM besök mitten-slutet av november.

Vad tråkigt att många andra i tråden ska behöva må så dåligt! Hoppas att det vänder för er snarast.
Hur går det för er?

//Qbaby
 
Sv: vårföräldrar 2014

Igar plockade vi fram barnvagnen för att kolla ngr saker med den, och barnen hittade lite bebiskläder. Allt akte saklart in i föradet sen igen men bara att titta pa sakerna gjorde att jag kände mig gladare.
 
Sv: vårföräldrar 2014

Har också varit på inskrivning idag, gick bra, tog upp att illamåendet tär på mig och att jag antagligen får en alldeles förfärlig halsbränna pga stressen på jobbet så det blev en tur till Apoteket efter.
Ska även lämna in ett urinprov pga att jag hade gbs under min förra grav och hon skulle skriva in att jag även skulle få antibiotika denna förlossning.
Nästa tid blev i november redan då inskrivningen blev lite sen, är i v.11
Längtar till RUL :) så jag får se den lilla :love:

Hur är det i era kommuner får man reda på könet eller inte? Vid förra grav så fick man inte det så vi åkte senare och gjorde ett privat men har för mig att det ändrats här, Borås.
 
Sv: vårföräldrar 2014

I vårt landsting får man numera veta kön om man frågar efter det på rul, men det har de ändrat det senaste året. När jag var gravid förra gången fick man inte veta (jag såg det ändå ;))
 
Sv: vårföräldrar 2014

Vad bra :)

Jag trodde att vi hade tappat bort vår barnvagn, eller att den blivit stulen och hade rejäl ångest över detta för ett par dagar sedan. Vem lyckas slarva bort en barnvagn liksom?! Men sen visade det sig att den står hos ett par släktingar som hade bättre förrådsutrymme än vi, phu!
 
Sv: vårföräldrar 2014

Här finns inga restriktioner alls om att inte kolla könet och eftersom man gör fler ultraljud sa far alla som vill veta.
Sambon vill inte veta och jag är tveksam. Vill pa ett sätt ha överraskningen pa förlossningen men samtidigt är jag sa nyfiken. Fast jag tror pa en pojke, mest eftersom jag mar sa mkt sämre än med döttrarna (fast sambon tror att det beror pa att jag är äldre nu). En anledning till att jag inte vill veta är att folk här är sa hysteriska över könet, manga fragar först vad ska han/hon heta sen som tredje fraga kommer kanske om allt är bra. Sa om vi tar reda pa könet kommer vi inte berätta det för ngn, problmet är väl da att det blir svart att inte berätta för barnen och om dom vet sa är risken stor att dom berättar.


Pa lördag eller söndag kommer svärfar med särbo och ska fira yngsta dottern som fyllde 3 ar i veckan. Jag gillar henne inte alls, innan vi fick barn var hon helt ok men sen. Hon tror att eftersom hon har sex barnbarn och ett barnbarnsbarn sa kan hon allt och vet allt bäst. Tur att hon är särbo och vi inte träffar henne sa ofta, svärfar bor i samma hus som oss och skulle hon bo med honom skulle jag flytta direkt. Senast jag träffade henne var jag i v.9 eller ngt sant och da klappade hon mig pa magen, gör hon om det sa blir jag inte glad. I v.9 finns liksom inte ens en mage att klappa pa och jag är inte sa förtjust i kroppskontakt överhuvudtaget. Nu i v. 14 finns iof en liten kula men den är min (och för dom som jag tycker om)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Gammal användare, anonymt nick. För ett år sen valde jag att separera från mina barns pappa. Barnen är idag 3 och 8. Beslutet hade...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 631
Senast: nejlica
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 379
Senast: Migo
·
Relationer Eftersom många engagerade sig i min förra tråd som låstes ville jag bara uppdatera er vad som hände med mig. Då jag inte fick nån annan...
23 24 25
Svar
495
· Visningar
41 074
  • Låst
Kropp & Själ Hej Tog ju bort min förra tråd men problemet kvarstår. Tror inte en tråd är en universallösning men skulle behöva lite stöd ändå...
61 62 63
Svar
1 245
· Visningar
75 746
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp