Vårföräldrar 2015 #7

[glittra]

Vi har också plaskat vattenpölar idag och sen gick vi in och bakade kanelbullar och läste böcker

 

[FengurLaugar]

Vi håller på att bygga en lekstuga åt barnen! Den blir stor och bra Tanken är att bygga ett par sängar/bäddsoffor så dom kan övernatta om dom vill

 

[Melisen]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

 

[Rhinos]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

sonen hade en liknande period för några veckor/ett par månader sedan. Inte riktigt så sol du beskriver med att vi var tvungna att hålla fast honom, men han var fruktansvärt ambivalent. Ville ha en sak för att tvärvägra när vi erbjöd honom den. När vi sedan tog bort den ville han ha den igen. Han kunde vara på ruskigt humör och slänga sig ner på golvet och vråla. Eftersom hans problem vara att han inte själv visste vad han ville så började vi bestämma åt honom. Om han sa att han ville ha mat t.ex.så erbjöd vi honom det. När han sedan sa nej till maten vi erbjöd bestämde vi helt enkelt att han inte får någon mat just nu. Då kunde han bli arg såklart och gråta, och vi erbjöd honom alltid närhet och tröst, men maten fick han inte förrän han lugnat ner sig och var möjlig att kommunicera med igen.

Nu har det lugnat ner sig väsentligt. Om det beror på att han kommit ur utvecklingsfasern eller vårt sätt att hantera det ska jag låta vara osagt, men han har lättare för att acceptera ett nej nu. I sonens fall tror jag han behövde någon som bestämde åt honom, för det var han inte kapabel till att göra själv.

 

[Retro]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

Kraftfulla känsloyttringar, japp!
Känner igen det där med att skrika AJAJAJ också. Jag fick många bra aha-upplevelser av boken Barn som bråkar av Bo Hejlskov och Tina Wiman. Den hjälpte mig även att förstå en del vuxna

Just nu är faktiskt dottern i en relativt harmonisk period (peppar peppar) vi hade till exempel bara ett utbrott till frukost i dag, och eftersom det är mitt morgonhumör hon har ärvt så får jag leva med att jag avlat på fel gener

 

[FengurLaugar]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

E har humör och tvärtänder och då oftast om hon tycker J lägger sig i hennes lek eller så men aldrig på det sättet du beskriver. Måste vara otroligt svårt och jobbigt att hantera.

 

[Imogen]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

Så kraftiga känsloytringar har vi inte men en stökigare period är vi definitivt i och har varit ett tag. Sover sämre, äter sämre och humör som går upp och ner. Det är väldigt mycket "vill inte" och sluuuta".

Samtidigt är han jättemammig och har ett otroligt stort närhetsbehov. "Doosa!" (mysa) är nästan hans vanligaste ord. Morgonrutinerna är en lite av kamp eftersom jag tycker att vi ska klä på oss, äta frukost, borta tänderna och smörja in solkräm. Han tycker att han ska sitta i min famn och kramas och mysa. Faktiskt lite svårhanterligt eftersom jag vill du dels inte avvisa honom, och dels blir han både arg och ledsen när jag insisterar på tex tandborstning istället...

 

[Melisen]

Tack för era svar skönt att vi inte är ensamma och bra att få höra hur andra hanterar det! Det är så svårt att ge henne rätt att känna alla sina känslor och samtidigt förhindra vissa beteenden som verkligen inte är okej. Det har ju hänt att även jag blir typ 2 år gammal och vi mest står och skriker åt varandra men oftast lyckas vi hantera det med ro

 

[Tassetass]

L har en annan grej som hon tycker är väldigt jobbig just nu och det är att inte få vara med. Häromdagen skulle jag iväg snabbt och handla medicin till maken som höll på att hosta lungorna ur sig och L bröt ihop fullständigt när hon inte fick följa med. När hon hade somnat för kvällen hörde vi hur hon ropade i sitt rum, vi gick in och där låg hon sovandes och ropade "Lippet följa meeeeed!". Tidigare idag så tittade vi på morgonrockar på PoP:s hemsida och jag frågade henne om hon ville ha en röd eller blå. Hon ville ha en röd och gick och hämtade sina stövlar. Att försöka förklara att vi skulle beställa via nätet och inte gå till en affär nu på en gång var helt omöjligt att förklara. Hon släppte inte mig och maken med blicken på bra länge efter det, hon trodde nog att vi skulle smita.

Det handlar inte så mycket om separationsångest, tror jag, utan snarare en rädsla att inte få vara med, att missa något. Hon älskar ju verkligen att göra saker, spelar ingen roll om det handlar om att gå ner till förrådet för att hämta en låda, åka till kusinen eller gå på tivoli, ALLT är ju skitkul och får bara inte missas. Bra egenskap förvisso, men jag och maken får vakta våra tungor lite just nu.

 

[Saigon]

och där låg hon sovandes och ropade "Lippet följa meeeeed!".

Åhhh

 

[Saigon]

Vår älskade Alice Det är sannerligen en utmaning att vara förälder mellan varven Hon vill så mycket och när det inte blir som hon har tänkt sig så kommer utbrotten, är nästan förvånad att vi inte fått påhälsning av polis/soc etc - hon kan skrika den här flickan och nu är det oftast AJAJAJAJ kombinerat med illvrål och så däremellan jag eller sambon "älskling vi hör att du är ledsen men det är inget som gör ont, jag behöver hålla i dig nu så du inte gör dig illa...." osv osv. Om någon hör bara henne måste det låta fruktansvärt... Är det fler som har barn med riktigt kraftfulla känsloyttringar? Jag upplever att det är extra jobbigt för henne nu för sömnen är inte helt i fas, vi kan inte längre låta henne sova obegränsat på dagarna för då störs nattsömnen en del så vi testar lite olika varianter. Händer massor utvecklingsmässigt med och hon vill klara det mesta själv vilket ju såklart ger upphov till en del besvikelse om hon inte lyckas.

Idag klarade hon till exempel att gå på toaletten helt utan fysisk hjälp (jag bara guidade lite muntligt) med allt vad det innebär med av/på byxor och trosor, kissa, torka, spola och tvätta händerna. Hon var mycket nöjd efteråt och har berättat för alla vi träffat

Min A är ngt yngre (20 mån) och har börjat ha rätt bestämda åsikter mellan varven. Jag är också övertygad om att det kommer ett samtal fr soc förr eller senare. Egentligen är det inte utbrotten i sig utan att hon har sådan enorm röstresurs! Det var samma som spädbarn. När hon grät i tex affären så var det verkligen helt öronbedövande. Så pass att alla vände sig om och funderade över vad som var fel. Och inte har volymen blivit lägre av att hon blivit äldre. Att volymen är så himla hög gör ju att man får väldigt mkt uppmärksamhet offentligt. Vilket gör att jag får lite släng av social fobi och känner mig granskad på ett sätt som gör mig obekväm. Men jag börjar faktiskt lära mig att stänga omvärlden lite mer ute nu när hon får ett utbrott. Och det är väl tur det för jag antar att utbrotten kommer bli ännu vanligare snart. Och ja, humöret har hon fått fr mig så...

 

[Lo_]

Här förekommer också en del utbrott, de kommer i regel när hon är trött i kombination med att även jag är för trött för att lyckas förekomma dem.. Men oftast går det bra så länge maten och sömnen sköts okej.

Annars är hon väldigt mammig, ska "hänga med" mig på allt och är väldigt alert om jag tar på skor eller så. Det fungerar alltid jättebra när jag väl åkt men är vi hemma allihop föredrar hon oftast mig. Känns lite som ett misslyckande eftersom jag verkligen försökt och velat att vi ska vara två likvärdiga föräldrar. Jag vet att andra tycker det är helt fantastiskt att hennes pappa tar så mycket ansvar men jag har ändå mer koll.

I övrigt pratar hon hur mycket som helst och idag sa hon åt mig att ta mer macka för att orka leka med henne hela dagen .

 

[FengurLaugar]

Igår var E så troligt trött när jag väckte henne för att åka till dagis. Fick lyfta upp henne tillslut och hon blev skitledsen och försökte ta sig ner och lägga sig i sängen igen. När jag ställde henne på golvet och sa att vi får gå och väcka J så fortsatte hon gråta och försökte klättra upp i sängen igen (vår säng) ända tills jag lyfte upp henne och gick in i badrummet och satte mig och gosade med henne igen. Då försökte hon inte komma loss i alla fall. Kände mig som världens sämsta mamma när jag var tvungen att få upp henne och hon tydligt var sååå trött

Hon brukar vara svår att få liv i på morgonen men hon blir aldrig ledsen utan vill gosa lite bara innan vi klär på henne.

 

[Imogen]

S har blivit så otroligt känslig. När saker går emot honom, antingen i lek med andra barn eller när han inte får som han vill så blir han verkligen ledsen. Det krävs inte heller mycket från andra barn för att han ska bli ledsen. Sen går det oftast över väldigt fort och han är lätt att avleda.

Vi har alltid sett till att bekräfta hans känslor när han är ledsen, och undvikit "det gick bra" och liknande. Jag ser ju också mycket hellre att han har sin känslighet än att kan kör fullt ös medvetslös och blir bufflig med andra barn. Samtidigt vill vi ju stärka honom och hjälpa honom komma över motgångar på egen hand när han är redo för det. Inte lätt!

 

[FengurLaugar]

S har blivit så otroligt känslig. När saker går emot honom, antingen i lek med andra barn eller när han inte får som han vill så blir han verkligen ledsen. Det krävs inte heller mycket från andra barn för att han ska bli ledsen. Sen går det oftast över väldigt fort och han är lätt att avleda.

Vi har alltid sett till att bekräfta hans känslor när han är ledsen, och undvikit "det gick bra" och liknande. Jag ser ju också mycket hellre att han har sin känslighet än att kan kör fullt ös medvetslös och blir bufflig med andra barn. Samtidigt vill vi ju stärka honom och hjälpa honom komma över motgångar på egen hand när han är redo för det. Inte lätt!

Det där är svårt tycker jag. Man vill gärna trösta mycket men samtidigt så vill man inte göra någon stor grej av allt som händer.

 

[Tassetass]

Idag ska Lisbeth få träna på att ta det lugnt. Jag är fortfarande redigt förkyld, har sovit kanske fyra timmar inatt, vädret är uselt (bland annat därför jag sovit dåligt, det har åskat som tusan), maken är borta och alla - verkligen alla - som vi brukar umgås med är borta eller upptagna. Så idag kommer det bli mycket soffhäng, tv, glass, whatever it takes att hålla L nöjd så jag får vila.

Får hoppas på en bättre dag imorgon och att jag hinner bli frisk tills på måndag då jag och L ska åka på äventyr.

 

[Olina]

Hej
Nu är jag tillbaka igen efter ett uppehåll.
Vi har hunnit flytta till en gård så nu har jag äntligen min häst hemma igen och E blir en liten bondunge för var dag som går, han trivs verkligen på gården när man är granne med en bonde som har djur och många stora traktorer.

Här är det mycket "stopp mamma stopp" och så sätter han upp handen.... Just nu är han inne i en liten vill inte äta period med resultat att han vaknade 03.15 inatt och skulle ha en macka med salami....Annars flyter sömnen på rätt bra.

E går kvar i förskolan som han gick i innan vi flyttade men till hösten kommer han få byta till en som är närmare och kompisarna där kommer följas åt upp i skolan så det känns bra. V. 26 ska vi dit och träffa nya fröken och nya kompisarna.

Annars pratas det för fullt och jag är så imponerad att han kommer ihåg så mycket och kan dra egna slutsatser.

 

[Retro]

L har en annan grej som hon tycker är väldigt jobbig just nu och det är att inte få vara med. Häromdagen skulle jag iväg snabbt och handla medicin till maken som höll på att hosta lungorna ur sig och L bröt ihop fullständigt när hon inte fick följa med. När hon hade somnat för kvällen hörde vi hur hon ropade i sitt rum, vi gick in och där låg hon sovandes och ropade "Lippet följa meeeeed!". Tidigare idag så tittade vi på morgonrockar på PoP:s hemsida och jag frågade henne om hon ville ha en röd eller blå. Hon ville ha en röd och gick och hämtade sina stövlar. Att försöka förklara att vi skulle beställa via nätet och inte gå till en affär nu på en gång var helt omöjligt att förklara. Hon släppte inte mig och maken med blicken på bra länge efter det, hon trodde nog att vi skulle smita.

Det handlar inte så mycket om separationsångest, tror jag, utan snarare en rädsla att inte få vara med, att missa något. Hon älskar ju verkligen att göra saker, spelar ingen roll om det handlar om att gå ner till förrådet för att hämta en låda, åka till kusinen eller gå på tivoli, ALLT är ju skitkul och får bara inte missas. Bra egenskap förvisso, men jag och maken får vakta våra tungor lite just nu.

I går skulle sambon åka och klippa sig på kvällen, lagom till läggdags för dottern. Hon ville följa med och blev lite ledsen men jag tyckte ändå hon accepterade det hela. I natt när hon ligger mellan oss i sängen vaknar jag av ett "Följa meeeeed, jag vill följa meeeeed" vrål!
Så det är säkert helt normalt

I dag fyller hon för övrigt två, så nu är trådens sistfödda också två år!

 

[Imogen]

På torsdag ska det vara "sommarfest" dvs typ sommaravslutning på förskolan. Eftersom vi är nybörjare på det här med förskola vet vi ingenting mer än att vi ska gå tid, lyssna på barnen som ska sjunga och ha med oss picknick om vi vill

Igår kväll hamnade jag i någon blogg och det gick upp för mig att det verkar vanligt att man har med sig presenter till pedagogerna? Oj vad jag inte har koll på detta. Har alla med sig presenter? Vad brukar man ge? Uppenbarligen har det inte arrangerats någon insamling eller liknande på vår förskola och jag har ingen aning om hur det "brukar" vara...

 

[FengurLaugar]

På torsdag ska det vara "sommarfest" dvs typ sommaravslutning på förskolan. Eftersom vi är nybörjare på det här med förskola vet vi ingenting mer än att vi ska gå tid, lyssna på barnen som ska sjunga och ha med oss picknick om vi vill

Igår kväll hamnade jag i någon blogg och det gick upp för mig att det verkar vanligt att man har med sig presenter till pedagogerna? Oj vad jag inte har koll på detta. Har alla med sig presenter? Vad brukar man ge? Uppenbarligen har det inte arrangerats någon insamling eller liknande på vår förskola och jag har ingen aning om hur det "brukar" vara...

På vår förskola brukar några drivna föräldrar starta insamling åt pedagogerna