Viktnedgång och ätstörda tankar

[Problematisk]

Jag är frustrerad, ledsen och arg på mig själv. Har inte riktigt någon att be om råd, så jag vänder mig hit.

Jag SKA gå ner i vikt. Mitt BMI är inom övervikt, en viktnedgång är alltså välbehövd. Problemet är att min hjärna inte riktigt samarbetar här. Jag fastnar i ett allt eller inget-tänk, och fastar helt några dagar tills jag faller igenom och hetsäter fett och kolhydrater. Sen fastar jag igen och så håller det på.
Inte minskar min frustration av att jag vet att jag har ätstörda ideal. Jag tycker att jag är duktig de dagar jag inte ätit något, och de dagar jag äter för mycket äcklas jag av mig själv. Jag skulle helst vilja vara så smal att mitt BMI är strax under 18 - dvs för lågt, och det vet jag om att det är ohälsosamt. Ändå är det så smal jag skulle vilja vara...

Går det att gå ner i vikt utan att det ätstörda tar över? Jag har inte tålamod att vänta, jag vill att det ska bli skillnad NU och vet att fastar jag helt kan jag gå ner 2 kg i veckan.
Hur fan ska jag bete mig och var kan jag vända mig för att få hjälp? Jag har liksom drag av både bulimi och anorexi, men är ju uppenbart för tjock för endera diagnos.

 

[stjarnhimmel]

Jag är frustrerad, ledsen och arg på mig själv. Har inte riktigt någon att be om råd, så jag vänder mig hit.

Jag SKA gå ner i vikt. Mitt BMI är inom övervikt, en viktnedgång är alltså välbehövd. Problemet är att min hjärna inte riktigt samarbetar här. Jag fastnar i ett allt eller inget-tänk, och fastar helt några dagar tills jag faller igenom och hetsäter fett och kolhydrater. Sen fastar jag igen och så håller det på.
Inte minskar min frustration av att jag vet att jag har ätstörda ideal. Jag tycker att jag är duktig de dagar jag inte ätit något, och de dagar jag äter för mycket äcklas jag av mig själv. Jag skulle helst vilja vara så smal att mitt BMI är strax under 18 - dvs för lågt, och det vet jag om att det är ohälsosamt. Ändå är det så smal jag skulle vilja vara...

Går det att gå ner i vikt utan att det ätstörda tar över? Jag har inte tålamod att vänta, jag vill att det ska bli skillnad NU och vet att fastar jag helt kan jag gå ner 2 kg i veckan.
Hur fan ska jag bete mig och var kan jag vända mig för att få hjälp? Jag har liksom drag av både bulimi och anorexi, men är ju uppenbart för tjock för endera diagnos.

Har du försökt ta hjälp?
Då menar jag inte främst för att gå ner X antal kilon. Utan att ta hjälp för dina känslor om dig själv och dina tankar.
För jag tror att det är svårt att komma tillrätta med det helt själv.
Nu ska jag vara negativ- men även om du går ner X antal kilon så kanske inte dina tankar om dig själv ändå försvinner dvs du kanske ändå känner det du gör nu om dig själv. Så jag tror att det hör ihop.

 

[Problematisk]

Har du försökt ta hjälp?
Då menar jag inte främst för att gå ner X antal kilon. Utan att ta hjälp för dina känslor om dig själv och dina tankar.
För jag tror att det är svårt att komma tillrätta med det helt själv.

Nej, vad för typ av hjälp menar du då?

 

[Red_Chili]

Jag har tyvärr dålig koll på vart du kan vända dig för att få hjälp. Ring vårdguiden kanske, så kan de guida dig vidare?

Annars: släng vågen. Skit i vad du väger, fokusera på att må bra och ta hand om dig istället så kommer vikten landa på det som är lämpligt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men åtminstone för mig så var det enda sättet att gå ner i vikt och behålla vikten. Så länge jag försökte gå ner i vikt så misslyckades jag. När jag slutade bry mig om vad vågen visade så gick jag snabbt ner i vikt och började må bättre än någonsin tidigare. Det som blev min "slutvikt" har jag sedan behållit i många år nu.

 

[norrsol]

Jag är frustrerad, ledsen och arg på mig själv. Har inte riktigt någon att be om råd, så jag vänder mig hit.

Jag SKA gå ner i vikt. Mitt BMI är inom övervikt, en viktnedgång är alltså välbehövd. Problemet är att min hjärna inte riktigt samarbetar här. Jag fastnar i ett allt eller inget-tänk, och fastar helt några dagar tills jag faller igenom och hetsäter fett och kolhydrater. Sen fastar jag igen och så håller det på.
Inte minskar min frustration av att jag vet att jag har ätstörda ideal. Jag tycker att jag är duktig de dagar jag inte ätit något, och de dagar jag äter för mycket äcklas jag av mig själv. Jag skulle helst vilja vara så smal att mitt BMI är strax under 18 - dvs för lågt, och det vet jag om att det är ohälsosamt. Ändå är det så smal jag skulle vilja vara...

Går det att gå ner i vikt utan att det ätstörda tar över? Jag har inte tålamod att vänta, jag vill att det ska bli skillnad NU och vet att fastar jag helt kan jag gå ner 2 kg i veckan.
Hur fan ska jag bete mig och var kan jag vända mig för att få hjälp? Jag har liksom drag av både bulimi och anorexi, men är ju uppenbart för tjock för endera diagnos.

Tråkigt att de blivit sådana tankar/sådan handling. Positivt att du verkar medveten om det o verkar vilja ha hjälp.

Min första tanke är att du behöver stöd/professionell hjälp av något slag. Jag tänker främst på dietist, PT eller något sådant så du ändrar tankemönster o sätt att gå ner i vikt som är hållbart o långsiktigt.

 

[Problematisk]

Jag har tyvärr dålig koll på vart du kan vända dig för att få hjälp. Ring vårdguiden kanske, så kan de guida dig vidare?

Annars: släng vågen. Skit i vad du väger, fokusera på att må bra och ta hand om dig istället så kommer vikten landa på det som är lämpligt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men åtminstone för mig så var det enda sättet att gå ner i vikt och behålla vikten. Så länge jag försökte gå ner i vikt så misslyckades jag. När jag slutade bry mig om vad vågen visade så gick jag snabbt ner i vikt och började må bättre än någonsin tidigare. Det som blev min "slutvikt" har jag sedan behållit i många år nu.

Jag går inte bara på vikt utan även vad jag ser i spegeln. Och det är fett, fett och mer fett

 

[Problematisk]

Tråkigt att de blivit sådana tankar/sådan handling. Positivt att du verkar medveten om det o verkar vilja ha hjälp.

Min första tanke är att du behöver stöd/professionell hjälp av något slag. Jag tänker främst på dietist, PT eller något sådant så du ändrar tankemönster o sätt att gå ner i vikt som är hållbart o långsiktigt.

Du har nog rätt i att jag skulle behöva professionell hjälp. Vad en dietist skulle säga vet jag egentligen redan, har gått hos en i två perioder tidigare men då inte med övervikt utan enbart ätstörda beteenden.
Så egentligen vet jag att jag ska äta regelbundet och minska snabba kolhydrater, dåliga fetter etc. Jag vet det, men jag kan inte hålla det mer än någon dag innan tankarna på fasta kryper sig in och tar över.

 

[Badger]

Jag är frustrerad, ledsen och arg på mig själv. Har inte riktigt någon att be om råd, så jag vänder mig hit.

Jag SKA gå ner i vikt. Mitt BMI är inom övervikt, en viktnedgång är alltså välbehövd. Problemet är att min hjärna inte riktigt samarbetar här. Jag fastnar i ett allt eller inget-tänk, och fastar helt några dagar tills jag faller igenom och hetsäter fett och kolhydrater. Sen fastar jag igen och så håller det på.
Inte minskar min frustration av att jag vet att jag har ätstörda ideal. Jag tycker att jag är duktig de dagar jag inte ätit något, och de dagar jag äter för mycket äcklas jag av mig själv. Jag skulle helst vilja vara så smal att mitt BMI är strax under 18 - dvs för lågt, och det vet jag om att det är ohälsosamt. Ändå är det så smal jag skulle vilja vara...

Går det att gå ner i vikt utan att det ätstörda tar över? Jag har inte tålamod att vänta, jag vill att det ska bli skillnad NU och vet att fastar jag helt kan jag gå ner 2 kg i veckan.
Hur fan ska jag bete mig och var kan jag vända mig för att få hjälp? Jag har liksom drag av både bulimi och anorexi, men är ju uppenbart för tjock för endera diagnos.

Kan du inte försöka skära bort enstaka livsmedel istället för att minska på allt? Tex aldrig dricka ngt annat än vatten. Jag har läst att dricka kalorier är en bra sak att låta bli. Och så uhm lördagsgodis (klassiker). För att se om det kan vara ett steg på vägen och i övrigt äter normalt för att inte låta tankarna invadera den riktiga maten?

En annan grej var ju Gudiols tips, låta bli "skitmat" dvs allting som någon annan lagat bitar av, från Snickers till färdiglagat. Men äta helt normalt av vanligt från ren mörk choklad till potatis och fisk.

Dvs göra någonting som känns enkelt och bara lite, för att inte hamna i allt eller inget.

Psykolog för tankarna? KBT? (är lite osäker på om dietister är så bra på det psykiska) De hade till och med experiment med KBT och vikttankar enl Svd tror jag det var.

 

[Problematisk]

Kan du inte försöka skära bort enstaka livsmedel istället för att minska på allt? Tex aldrig dricka ngt annat än vatten. Jag har läst att dricka kalorier är en bra sak att låta bli. Och så uhm lördagsgodis (klassiker). För att se om det kan vara ett steg på vägen och i övrigt äter normalt för att inte låta tankarna invadera den riktiga maten?

Det är faktiskt det sätt jag försökt med nu senast. Tyvärr går även det överstyr för mig, och jag har nu upprättat en lista där jag varje dag lägger till ett förbjudet livsmedel. Jag är mycket väl medveten om att min lista och alla regler jag har kring den är ett stört beteende och inte normalt, ändå varken vill eller vågar jag släppa det.
Som nu vet jag att jag kommer behöva "straffa" mig för att jag ätit alldeles för mycket till lunch idag.

Jag känner liksom att jag "bara" vill bli smal först, jag förtjänar egentligen varken att må bra eller få någon hjälp med mina tankar så länge jag är tjock.

 

[Badger]

Det är faktiskt det sätt jag försökt med nu senast. Tyvärr går även det överstyr för mig, och jag har nu upprättat en lista där jag varje dag lägger till ett förbjudet livsmedel. Jag är mycket väl medveten om att min lista och alla regler jag har kring den är ett stört beteende och inte normalt, ändå varken vill eller vågar jag släppa det.
Som nu vet jag att jag kommer behöva "straffa" mig för att jag ätit alldeles för mycket till lunch idag.

Jag känner liksom att jag "bara" vill bli smal först, jag förtjänar egentligen varken att må bra eller få någon hjälp med mina tankar så länge jag är tjock.

Oj då. Jo jag tänkte ju att sockrad dryck borde ju räcka ganska långt att ta bort. Om man dricker det varje dag så borde det räcka. Tror dina listor kan bli rejält dåliga i längden för måendet.

Helt ärligt nu tror jag på psykolog/KBT rätt och slätt. Så som Stjärnhimmel sa. (jag vet väldigt lite om psykologi så jag vet inte vilken sort som passar, men någon behövs nog. Dietist angriper nog fel bit av det hela.)

 

[Problematisk]

Oj då. Jo jag tänkte ju att sockrad dryck borde ju räcka ganska långt att ta bort. Om man dricker det varje dag så borde det räcka. Tror dina listor kan bli rejält dåliga i längden för måendet.

Helt ärligt nu tror jag på psykolog rätt och slätt.

Ja, jag vet. De lär inte hjälpa mig egentligen.

Vad kan en psykolog hjälpa mig med i det här? Ta det inte som ett ifrågasättande utan jag förstår bara inte.

 

[Badger]

Ja, jag vet. De lär inte hjälpa mig egentligen.

Vad kan en psykolog hjälpa mig med i det här? Ta det inte som ett ifrågasättande utan jag förstår bara inte.

,

jag förtjänar egentligen varken att må bra eller få någon hjälp med mina tankar så länge jag är tjock

Den biten. Det känns som det är jobbigt.

(dvs om man kombinerar Red Chili och Stjärnhimmels råd. Men för att kunna göra Red Chilis råd kanske man först måste följa Stjärnhimmels.)

 

[Ferrari]

1. Släng bort vågen
2. Sluta med rena sockerbomber så som läsk, godis, snacks.
3. Lägg upp maten på en assiett istället för normalstor tallrik - så äter man lagom stora mål istället.
4. Ta kontakt med dietist
5. Minska på glutenprodukter. Även om man inte är allergisk så orsakar mycket pasta tex att man blir uppsvälld. Jag mår mycket bättre om jag äter mindre gluten, men jag utesluter det inte helt.

Och ätstörningar. I feel you. Jag har varit där och är där än idag. Även om jag mentalt har utvecklats massor sen jag var 16. Jag svälter inte mig själv medvetet längre. Även om jag egentligen borde äta det dubbla gentemot det jag äter nu.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är faktiskt det sätt jag försökt med nu senast. Tyvärr går även det överstyr för mig, och jag har nu upprättat en lista där jag varje dag lägger till ett förbjudet livsmedel. Jag är mycket väl medveten om att min lista och alla regler jag har kring den är ett stört beteende och inte normalt, ändå varken vill eller vågar jag släppa det.
Som nu vet jag att jag kommer behöva "straffa" mig för att jag ätit alldeles för mycket till lunch idag.

Jag känner liksom att jag "bara" vill bli smal först, jag förtjänar egentligen varken att må bra eller få någon hjälp med mina tankar så länge jag är tjock.

Förbjud ingenting, men för matdagbok och håll koll på intaget (både uppåt och nedåt).
Sen tror jag att det är mer regel än undantag att folk har rätt mkt issues med mat, både över och underviktiga, såväl som normalviktiga.

 

[tanten]

Vad kan en psykolog hjälpa mig med i det här? Ta det inte som ett ifrågasättande utan jag förstår bara inte.

För att det är dina tankar som är fel.

Det är inte din vikt som är problemet.
Det är tankarna och beteendet som gör att du blir tjock som är problemet.

Får du ordning på dina tankar så ordnar sig både vikten och felbeteendet. Det är sånt psykologer gör.

 

[Lipperta]

Du måste söka hjälp, helst igår, innan det blir ännu värre.

Jag har ätstörning och fastar som du säger några dagar sen hetsäter och kräks, alla mina tänkar är endast på hur jag ser ut. Jag kan inte glädjas över tex ett underbart ridpass utan istället går mina tankar till såg jag tjock ut?
Jag fick ätstörning då jag på ett sätt ville ha en då min bonus syster var super snygg och smal, hon hade bulimi och jag var ca 11år och ville inget annat än att bli som henne.
Nu kan jag inte förstå hur jag kunnat vara så dum, det här är inget man vill ha.

När det gått så långt som det gjort hos dig, att du faktiskt fastar och inte ''bara'' vill, så kommer det vara väldigt, väldigt svårt att komma ur det här på egen hand.
Du behöver någon som kan ställa allt rätt igen.

Ring och boka tid hos vårdcentral och få en remiss till en dietist samt en psykolog, ring så fort de har öppet.
Du vill få hjälp med det här, tro mig.

 

[Lipperta]

Jag känner liksom att jag "bara" vill bli smal först, jag förtjänar egentligen varken att må bra eller få någon hjälp med mina tankar så länge jag är tjock.

Grejen är den att du aldrig blir smal nog med en ÄS. Även om du väger 40kg kommer du fortfarande vara ''för stor'' för att göra X.

 

[MiniLi]

Du kan ha en ätstörningsdiagnos oavsett vikt.
Det låter som att du bör söka hjälp i ätstörningsvården.

/psykolog på ätstörningsenhet

 

[Problematisk]

Du måste söka hjälp, helst igår, innan det blir ännu värre.

Jag har ätstörning och fastar som du säger några dagar sen hetsäter och kräks, alla mina tänkar är endast på hur jag ser ut. Jag kan inte glädjas över tex ett underbart ridpass utan istället går mina tankar till såg jag tjock ut?
Jag fick ätstörning då jag på ett sätt ville ha en då min bonus syster var super snygg och smal, hon hade bulimi och jag var ca 11år och ville inget annat än att bli som henne.
Nu kan jag inte förstå hur jag kunnat vara så dum, det här är inget man vill ha.

När det gått så långt som det gjort hos dig, att du faktiskt fastar och inte ''bara'' vill, så kommer det vara väldigt, väldigt svårt att komma ur det här på egen hand.
Du behöver någon som kan ställa allt rätt igen.

Ring och boka tid hos vårdcentral och få en remiss till en dietist samt en psykolog, ring så fort de har öppet.
Du vill få hjälp med det här, tro mig.

Ja...Jag vet. Det är väl det som gör mig så kluven. Jag VILL få hjälp, men samtidigt på ett skamligt sätt VILL jag "få bli sjuk ifred", och ja, jag hör själv hur stört det låter Skulle aldrig säga så om depression, bihåleinflammation eller vad som helst annat, men just ätstörning är något jag är så kluven till.

Jag har haft problem, till och från, sen jag var 13 så jag har ju en del erfarenhet. Dock som sagt tidigare när jag varit normalviktig/på gränsen till undervikt.
Att jag nu blivit överviktig skyller jag på tillfrisknande, trots att jag även vet att det är orimligt. Jag liksom lurar mig själv att tro att det är för att jag inte längre brytt mig om att räkna kalorier, men jag vet ju att det inte handlar om det utan om att jag inte äter enligt ett friskt matschema utan istället småätit för mycket och ätit för lite riktig mat.

(Himmel vad lättare det är att se sig själv utifrån och vara mer klarsynt när man skriver än när man "bara" tänker!)

 

[Problematisk]

Du kan ha en ätstörningsdiagnos oavsett vikt.
Det låter som att du bör söka hjälp i ätstörningsvården.

/psykolog på ätstörningsenhet

Okej, när jag läser på ätstörningsenheten i min region verkar det som att de "bara" tar hand om patienter med anorexi och bulimi. Annars ska man vända sig till vårdcentralen, så det är väl det som gäller för mig då?