Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Sofie_B]

Alltså HERREGUD vad enkelt det var att pumpa efter en arbetsdag. Mjölken bara forsade ur mig! Och skönt var det, dom var både hårda och buckliga. Däremot tyckte John inte om fryst mjölk. Först vägrade han så mannen fick ta över trots att han är sjuk (farmor testade först) och då åt han men bara det han verkligen behövde. När dom sedan gav färsk urpumpad åt han mycket bättre.. så ingen idé att bygga ett jättelager känner jag, bättre att pumpa ur färskt när jag ska vara ifrån honom.

För övrigt kändes 6 h i längsta laget. Jag fick sjukt mycket gjort på jobbet så det var skönt och väl där saknade jag honom inte så mycket och han hade varit nöjd med farmor hela tiden men när han såg mig började han typ skrika? Kändes jobbigt men sen kanske jag lägger in för mycket eget känslokapital i det och tillskriver honom känslor han inte har. Försöker att tänka att visst, det är tidigt att redan vara ifrån honom hela dagar och det är nackdelen med mitt jobb, men det är bara ibland och det är också tack vare det jobb jag har som jag kommer kunna vara hemma med honom i två år, stora delar av tiden tillsammans med hans papp. Så det är fördelar och nackdelar med allt och det här är vår tillvaro. Inget han dör av försöker jag intala mig..

 

[Heulwen]

Idag var jag borta 4 h och red min nya medryttarhäst för andra gången. Hade gått jättebra med bebis och så skönt att få komma iväg själv en stund. Och den nya medryttarhästen, stallet och ägaren är toppen! Lilla F åt lite ersättning när jag var borta och så ammade jag direkt jag kom hem.

 

[Positron]

Jag har varit så glad över att inte känt av foglossningen på ett par månader. Men jag har visst inte gjort tillräckligt krävande grejer bara
Skulle flytta några lass sten och det kändes som att blygdbenet skulle gå itu när jag gjorde ett lyft i en knepig position
Foglossningen försvann ju aldrig helt efter första graviditeten men då var jag också betydligt mer aktiv.
Får plocka fram pappret med sjukgymnastikövningarna igen.

Tänkte då att det var bra läge att ta mig upp på hästryggen för första gången också. Då skulle jag i alla fall inte kunna säga att eventuell smärta beror på ridningen
Dessutom passade det bra att komma hemifrån ensam idag och man får ju ta tillvara på tillfällena!
Det var en så härlig känsla och jag är så glad över mina fina och snälla häst!

 

[FeatherCloud]

Hemma igen efter helgen hos kottens mormor och morfar. Vi har röjt ur x antal gamla lador och hus på släktgården och kotten har hängt med fint hela tiden, oftast sovande i sele på sambon.

Dock lite less över alla diskussioner som uppstår med min mamma. Har bl.a. pratat om varför jag inte vill att de ska prata om kotten som ”snäll” och vad det signalerar, eller för den delen att han är ”ilsken” när han är trött och gråter, men återigen också det här som varit uppe innan om att det ”inte gör något om han skriker”.
Hon lyssnar lika lite på min bror som har en 2,5åring som hon tex gärna smyger till bullar och glass, och allt hon gör och säger signalerar att hon tycker vi har för mycket regler eller är överbeskyddande och fåniga. Erbjuder sig tex att ta kotten en natt så vi ska få sova och skrattar sen och säger ”men det skulle du aaaaldrig göra”, och när jag lite försynt frågade henne om min mormor betedde sig likadant mot henne när vi var små viftade hon bort det med att hon minsann nog inte hade så mycket regler...

Ursäkta gnället. Hade inte universums bästa relation med min mamma innan och vet inte om den kommer bli så mycket bättre nu...

 

[FeatherCloud]

Jobbig natt här, kotten har haft oförklarliga gråtattacker till och från och inte velat äta speciellt mycket, hade också lite feber inatt. Misstänker rotavaccinet men vet inte om det är märkligt att inget händer i 2 dagar och att han sen får ont? Fick iaf ha honom på bröstet tillslut för att någon i familjen öht skulle få sova. Idag verkar han iallafall piggare, ingen feber och ingen gråt

 

[Evenstar]

Här har det också varit lite vaket inatt. Förra veckan var storebror sjuk, förkyld och låg med feber och hosta hela veckan. Nu har L åkt på det Feber hade hon bara nån dag men hon är snorig, rosslig och hostig. Några nätter nu har jag varit uppe nån timme mitt i natten med henne för att hon hostar, och så snorig i näsan att det blir svårt att amma och andas bra. Tycker så synd om henne. Provat att spraya näsan med Physiomer och droppa koksaltdroppar men tycker inte det hjälper nämnvärt, blir bara ledsen bebis av det.

 

[Evenstar]

Har lämnat en äntligen frisk son på förskolan, kört igång tvätt och disk och nu landat i soffan med sovande bebis i famnen

 

[FeatherCloud]

Så grå och långsam dag! Jag är supertrött i både kropp och knopp efter helgen. Önskar kotten var lite större så man kunde kura ihop i soffan och mysa, i dagsläget blir han uttråkad och gnäller när man sitter still en minut.. Sover lite i famnen just nu iallafall, så man får vara glad för det lilla!

 

[YaHilweh]

Här lämnade vi Havanna på fsk vid 9.00 sedan dess har hon knölsovit. Ska peta i henne lite mat innan vi hämtar.

 

[Positron]

Jag har visst träningsvärk i bäckenbotten efter igår

Och så har jag tydligen klickertränat min bebis. Varje gång hon hör klicket när man knäpper upp amningsbh'n så ler hon stort

 

[Positron]

Hemma igen efter helgen hos kottens mormor och morfar. Vi har röjt ur x antal gamla lador och hus på släktgården och kotten har hängt med fint hela tiden, oftast sovande i sele på sambon.

Dock lite less över alla diskussioner som uppstår med min mamma. Har bl.a. pratat om varför jag inte vill att de ska prata om kotten som ”snäll” och vad det signalerar, eller för den delen att han är ”ilsken” när han är trött och gråter, men återigen också det här som varit uppe innan om att det ”inte gör något om han skriker”.
Hon lyssnar lika lite på min bror som har en 2,5åring som hon tex gärna smyger till bullar och glass, och allt hon gör och säger signalerar att hon tycker vi har för mycket regler eller är överbeskyddande och fåniga. Erbjuder sig tex att ta kotten en natt så vi ska få sova och skrattar sen och säger ”men det skulle du aaaaldrig göra”, och när jag lite försynt frågade henne om min mormor betedde sig likadant mot henne när vi var små viftade hon bort det med att hon minsann nog inte hade så mycket regler...

Ursäkta gnället. Hade inte universums bästa relation med min mamma innan och vet inte om den kommer bli så mycket bättre nu...

Jag hade också blivit less på min mamma om hon höll på så

Kanske läge att ta ett snack med henne när det är lugnt omkring. Så kanske hon kan börja tänka sig för innan hon säger såna saker och riskerar då inte att er relation blir ännu sämre.

 

[FeatherCloud]

Jag hade också blivit less på min mamma om hon höll på så

Kanske läge att ta ett snack med henne när det är lugnt omkring. Så kanske hon kan börja tänka sig för innan hon säger såna saker och riskerar då inte att er relation blir ännu sämre.

Jo, jag har tänkt tanken. Tyvärr är hon svår att resonera med och blir gärna martyr. Senaste två gångerna jag försökt prata om hur hon beter sig har det slutat med att jag och sambon åkt därifrån i förtid och sen har vi inte pratat på x månader...

Min bror känner ju delvis likadant, kanske får vi komma fram gemensamt till något bra...

 

[FeatherCloud]

Råkade för övrigt väcka kotten med en hostattack, så sur han blev! dock somnade han om och sover än, mysigt och mycket uppskattat!

Så olika det är förresten. Förra veckan hade vi planer 3 av 4 dagar, den här veckan inget alls mer än möjligen öppna förskolan på torsdag. Både skönt och lite långtråkigt!

 

[Heulwen]

Hemma igen efter helgen hos kottens mormor och morfar. Vi har röjt ur x antal gamla lador och hus på släktgården och kotten har hängt med fint hela tiden, oftast sovande i sele på sambon.

Dock lite less över alla diskussioner som uppstår med min mamma. Har bl.a. pratat om varför jag inte vill att de ska prata om kotten som ”snäll” och vad det signalerar, eller för den delen att han är ”ilsken” när han är trött och gråter, men återigen också det här som varit uppe innan om att det ”inte gör något om han skriker”.
Hon lyssnar lika lite på min bror som har en 2,5åring som hon tex gärna smyger till bullar och glass, och allt hon gör och säger signalerar att hon tycker vi har för mycket regler eller är överbeskyddande och fåniga. Erbjuder sig tex att ta kotten en natt så vi ska få sova och skrattar sen och säger ”men det skulle du aaaaldrig göra”, och när jag lite försynt frågade henne om min mormor betedde sig likadant mot henne när vi var små viftade hon bort det med att hon minsann nog inte hade så mycket regler...

Ursäkta gnället. Hade inte universums bästa relation med min mamma innan och vet inte om den kommer bli så mycket bättre nu...

Usch, förstår att du blir less! Vad händer om du frågar henne om hon verkligen vill ha en bra relation med er och att då får hon sluta lägga sig i? Din bror och du kanske kan gå på henne om det tillsammans? Ifall han också stör sig menar jag.

Lilla F har också ätit sämre de senaste dagarna efter vaccinet, men ingen feber vad vi märkt av.

 

[Heulwen]

Det här med öppna förskolan-vi vet ju inte vilken vi ska välja och kommer flytta till ett annat område så vilken ska man gå på? Måste man gå på den man tänker börja på?

Lilla F börjar förresten redan känna av sina tänder tror vi, suck! Lite extra gnällig, stoppar hela tiden händerna i munnen och dreglar lite mer. Hon är ju knappt 10 veckor så tycker det kunde få vänta lite.

 

[Heulwen]

Råkade för övrigt väcka kotten med en hostattack, så sur han blev! dock somnade han om och sover än, mysigt och mycket uppskattat!

Så olika det är förresten. Förra veckan hade vi planer 3 av 4 dagar, den här veckan inget alls mer än möjligen öppna förskolan på torsdag. Både skönt och lite långtråkigt!

Fräckt av dig!

Denna vecka hade jag bokat besök för ett samtal efter förlossningen men jag orkar verkligen inte gå på det och kommer inte vilja föda vaginalt igen om det blir syskon. Finns inte mycket att bearbeta heller.

Imorgon ska jag, mamma och bebis till nya medryttarhästen. På onsdag kommer köparna till vår bostad+hantverkare och kikar, på torsdag ska vi åka in till stan och träffa mammakompis och på fredag åker vi till verkstaden för att byta kupefilter och promenerar sedan hem till svärföräldrarna i väntan på att det ska bli klart. På söndag ska vi ha kusinträff för lilla F och hennes två små kusiner. Lördag är iaf lugn!

 

[FeatherCloud]

Usch, förstår att du blir less! Vad händer om du frågar henne om hon verkligen vill ha en bra relation med er och att då får hon sluta lägga sig i? Din bror och du kanske kan gå på henne om det tillsammans? Ifall han också stör sig menar jag.

Lilla F har också ätit sämre de senaste dagarna efter vaccinet, men ingen feber vad vi märkt av.

Vet inte om det skulle nå fram tyvärr, blir gärna bara "men jag är såhär!" som svar och sen blir hon sårad och sur... men jo, måste lösa det på något sätt.

 

[Monifa]

Sen jag fick barn har jag märkt en stor personlig förändring hos mig själv. Det är förvirrande. Dels tänker jag mycket mer på hur jag vill att jag ska uppfattas av mina vänner (framför allt de jag tränar med eller känner lite ytligare). Tänker mycket mer på att vara snäll, peppande och liksom schysst. Inte så att jag var elak innan men tänkte inte på sånt här innan.

Och sen har jag blivit så otroligt mycket känsligare. Min mormor gick bort igår, är jätteledsen över detta (förmodligen delvis för att detta gör mamma ledsen och mamma står mig väldigt nära. Det gör mig ledsen att hon är ledsen) trots att vi inte haft så nära relation på många år pga hennes alzheimers men vi spenderade mycket tid där som barn. Mammas sida av släkten med mormor som nav var det enda familjära utanför min egna familj. Pappas sida av släkten är uppstyckad, de pratar inte med varandra sedan måååånga år (trots att alla lever) och jag har ingen direkt relation till någon annan än min farmor.
Jag har aldrig innan varit den som gråtit över döden, det är naturligt om man är gammal. Så det förvånar mig. Kan kanske vara att jag inser att min egen mamma inte kommer finnas där en dag och hon är den enda i min familjen som står nära.

Märker också hur jag börjar bryta ihop över att jag o mannen fortfarande inte har sex. Tror verkligen inte han förstår det och har så jäkla svårt att ta upp det på ett seriöst plan. Kan ju liksom inte tvinga honom att känna ett sug. Utan går mest o väntar på att han ska finna den. Men på vägen dit lär jag väl ha hackat sönder min bild av mig själv. Är väl egentligen själva fan att man efter så många år med mentalt arbete för att bli stark i sig själv (och ändå känt att jag hade lyckats efter mobbning, övergrepp o ätstörningar) ändå står där o petar o klämmer o väger Och funderar över vad det är som gör att han inte vill (och innerst inne är jag väl rätt säker på att det inte har med min ärrade mammakropp att göra men det är så lätt att skylla på den).

 

[Heulwen]

Sen jag fick barn har jag märkt en stor personlig förändring hos mig själv. Det är förvirrande. Dels tänker jag mycket mer på hur jag vill att jag ska uppfattas av mina vänner (framför allt de jag tränar med eller känner lite ytligare). Tänker mycket mer på att vara snäll, peppande och liksom schysst. Inte så att jag var elak innan men tänkte inte på sånt här innan.

Och sen har jag blivit så otroligt mycket känsligare. Min mormor gick bort igår, är jätteledsen över detta (förmodligen delvis för att detta gör mamma ledsen och mamma står mig väldigt nära. Det gör mig ledsen att hon är ledsen) trots att vi inte haft så nära relation på många år pga hennes alzheimers men vi spenderade mycket tid där som barn. Mammas sida av släkten med mormor som nav var det enda familjära utanför min egna familj. Pappas sida av släkten är uppstyckad, de pratar inte med varandra sedan måååånga år (trots att alla lever) och jag har ingen direkt relation till någon annan än min farmor.
Jag har aldrig innan varit den som gråtit över döden, det är naturligt om man är gammal. Så det förvånar mig. Kan kanske vara att jag inser att min egen mamma inte kommer finnas där en dag och hon är den enda i min familjen som står nära.

Märker också hur jag börjar bryta ihop över att jag o mannen fortfarande inte har sex. Tror verkligen inte han förstår det och har så jäkla svårt att ta upp det på ett seriöst plan. Kan ju liksom inte tvinga honom att känna ett sug. Utan går mest o väntar på att han ska finna den. Men på vägen dit lär jag väl ha hackat sönder min bild av mig själv. Är väl egentligen själva fan att man efter så många år med mentalt arbete för att bli stark i sig själv (och ändå känt att jag hade lyckats efter mobbning, övergrepp o ätstörningar) ändå står där o petar o klämmer o väger Och funderar över vad det är som gör att han inte vill (och innerst inne är jag väl rätt säker på att det inte har med min ärrade mammakropp att göra men det är så lätt att skylla på den).

Han kanske tror att du inte vill? Låter som att det bästa för dig vore att ta upp det, så du inte hamnar i onödiga negativa tankebanor? Kram om du vill ha.

 

[Monifa]

Han kanske tror att du inte vill? Låter som att det bästa för dig vore att ta upp det, så du inte hamnar i onödiga negativa tankebanor? Kram om du vill ha.

Han vet att jag vill. Har tagit upp det mer än en gång och visst nu tar vi ju iallafall i varandra (vilket knappt hände under graviditeten men det var lättare att hantera).

Kan liksom inte se vad ett "allvarligare snack" skulle leda till snarare än att han börjar känna press. Kan ju så att säga inte tvinga honom till sex och han kan inte forcera fram lust. Men det gör det inte mindre jobbigt