Yttertygel.

Sv: Yttertygel.

Vet att andra har andra prioriteringar men för mig har man inte en riktigt bra och ärlig form förrän detta är uppnått. Och ja, det är lite väl petigt, för många i världseliten har INTE den här formen å andra sidan förstår jag varför, hästarna skulle troligen inte palla med det under ett helt program. Och det är överlag förmodligen ganska få som uppnår detta fullt ut eftersom det krävs så små saker för att en liten spänning ska skapas. Eller att hästen har någon liten blockering redan sen innan.
har man INTE dessa höga krav, ja då kan jag tänka mig att man aldrig egentligen har någon nytta av stång i formsyfte.
Det här håller jag med om.:bow:
Har nog samma typ av prioriteringar och tror mig inse varför det ser ut som det gör i många fall. Det finns olika slutmål även om vi påstår att det ska vara lika. Ska man klara en viss nivå av hårt arbete kanske man av olika anledningar måste ge avkall på perfektionen i formen för att komma i mål.
 
Sv: Yttertygel.

Om inte - vad är skillnaden att använda den på en oskolad grön hobbyhäst för dig? Både du och Totola tex. rider ju travare som inte är högt utbildade? Vet att du bland annat visat en film där du har problem med galoppen på den. Varför och på vilket sätt är stången en lösning där som inte tränsbettet fixar?

1. Jag skulle nog inte använda bett öht om jag skulle rida in en unghäst, bettlöst is the shit.
2. De hästar jag ridit på stång (med undantag på den första som jag insåg inte funkade med stång ganska snabbt där jag aldrig tog i tyglarna, och nån enstaka häst där man känt att det varit ok med stång från marken i skritt, men överkurs i högre gångarter och vid ridning :p) har haft bra grunder. Åtminstone i de rörelser jag utfört och använt stång på. Har man försökt sig på något hästen INTE kan så bra eller har en bra grund i så blev det omedelbums bort med stången. Man kan ju liksom inte kalla en häst som blivit riden 9 år och varit ett par månader på tillridning för en mycket skicklig instruktör för "outbildad" inte heller instruktörens häst som jag fick prova rida med stång (för att lära mig innan jag satt upp på min häst).

Det är skillnad på travare och travare. De behöver inte vara orutinerade och klassas som unghästar i utbildning bara pga sin ras. Sen kunde man klassa hästen/hästarna som orutinerade om man utgår från tävlingsdressyr, de hade ju inte varit ute och tävlat dressyr, och utifrån utbildningstrappan hade de inte ens kommit till seriöst galopparbete :p stång användes nästan uteslutande bara vid skrittarbete där hästen redan hade bra grunder, i snabbare gångarter fick jag svårare med timingen = stång av.

Den där filmen har du inbillat dig, jag har galopperat en eller två gånger uppsuttet på ridbanan på den hästen, annars bara vid uteritter. Utbildningstrappan återigen! ;) Jag måste befästa grunderna i mig själv och hästen innan jag anser det vara någon idé att gå vidare. Men galoppen var nog den gångart den hade minst problem med, jättelydig, bra balans och efter förutsättningarna snygg galopp, inga problem med fattningar (utgår iofs ifrån hoppningen eftersom jag inte "tränade" den, och jättelydig på så vis att den svarade snabbt på förhållningar, men väldigt framåt :p).
 
Senast ändrad:
Sv: Yttertygel.

skulle du använda en stång på en unghäst?

Om inte - vad är skillnaden att använda den på en oskolad grön hobbyhäst för dig? Både du och Totola tex. rider ju travare som inte är högt utbildade? Vet att du bland annat visat en film där du har problem med galoppen på den. Varför och på vilket sätt är stången en lösning där som inte tränsbettet fixar?

Först kan jag ju rätta dig med att galoppfilmen var från de första galoppfattningarna och inte alls känns som ett problem. Jag hade inte bett om en armé av ridlärare utan ville visa upp min kallblodstravare i rörelse, i kallblodstråden.
Det sas ju att de iregel galopperade i fyrtakt med huvudet i himlen.
Det är inte pga problem med galoppen jag skulle sätta på en stång. Han hade pelhamet på för att vi hade tänkt rida ut. :Nödstopp.

Häromkvällen satte jag på stången för att få en bild av vad den skulle ge för effekt. Av nyfikenhet efter att ha läst en massa här.

Och nej, jag skulle inte komma på tanken att sätta stången på exempelvis vår unghäst. Eller någon unghäst eg.
Den är helt normal i sin exteriör och kommer att kunna svara positivt på ett tränsbett. Ser ingen anledning att rida en frisk och normal häst på stång tidigt i utbildningen.

Den äldre hästen har jag provat på pga av att den körts i så många år och har en extremt lång rygg och haft muskulära problem. Då de problemen hjälpts av har en hävstångseffekt varit till stor hjälp(pelham) vissa stunder för att komma ur låst läge med enormt mottryck i tränsbettet och noll möjlighet till kommunikation genom tränsbettstygeln.
En häst som är musklad (och utbildad till) att med underhalsen framme ta stöd mot bettet och låsa sin rygg, kan förvandlas av att känna en annan verkan av bettet i munnen. För att vara juste mot hästen och inte behöva jäklas med den i tränsbettet för att få eftergift och äkta längning har han fått ha hävstångsverkan i munnen vid behov. För att sära på begreppen.

Vi har kommit runt och över den problematiken och rider den nu mer normala hästen på tränsbett.
 
Sv: Yttertygel.

Ok,
vi ser det nog lite annorlunda helt enkelt. en häst som är riden i 9 år och varit hos tillridare ett par månader skulle jag lätt kunna se som mkt outbildad och ej lämplig på stångridning fortfarande - det finns hur många hobbyhästar som helst av sådana, snarare regel än undantag.

men ang. film så var det inte dig utan Lusidors film. Aldrig sett dig galoppera alls, helt rätt! Sorry om du blev förvirrad.
 
Sv: Yttertygel.

Först kan jag ju rätta dig med att galoppfilmen var från de första galoppfattningarna och inte alls känns som ett problem. Jag hade inte bett om en armé av ridlärare utan ville visa upp min kallblodstravare i rörelse, i kallblodstråden.
Det sas ju att de iregel galopperade i fyrtakt med huvudet i himlen.
Det är inte pga problem med galoppen jag skulle sätta på en stång. Han hade pelhamet på för att vi hade tänkt rida ut. :Nödstopp.

alltså - jag tror vi pratar helt olika språk. jag verkar inte kunna göra mig förstådd hur jag än försöker :crazy:
Om en häst inte är färdig att galopperas eller inte arbetar bärigt och lösgjort i samtliga rörelser, så är den inte klar för stång, punkt slut i min värld.


Häromkvällen satte jag på stången för att få en bild av vad den skulle ge för effekt. Av nyfikenhet efter att ha läst en massa här.

Och nej, jag skulle inte komma på tanken att sätta stången på exempelvis vår unghäst. Eller någon unghäst eg.
Den är helt normal i sin exteriör och kommer att kunna svara positivt på ett tränsbett. Ser ingen anledning att rida en frisk och normal häst på stång tidigt i utbildningen.
återigen, vi måste vara på helt skilda planeter. I min värld använder man stången för att fin lira och slipa samling på en mkt väl utbildad och färdig för uppgiften häst, en genomriden och mjuk häst utan inbyggda eller motsättande spänningar i eller mot arbetet. Det du säger är att en ICKE frisk och ICKE normal häst, korrigerar man på stång?

Den äldre hästen har jag provat på pga av att den körts i så många år och har en extremt lång rygg och haft muskulära problem. Då de problemen hjälpts av har en hävstångseffekt varit till stor hjälp(pelham) vissa stunder för att komma ur låst läge med enormt mottryck i tränsbettet och noll möjlighet till kommunikation genom tränsbettstygeln.
men då forcerar du ju alltså fram en eftergivenhet med hjälp av stången?

En häst som är musklad (och utbildad till) att med underhalsen framme ta stöd mot bettet och låsa sin rygg, kan förvandlas av att känna en annan verkan av bettet i munnen. förvandlas? den rättar sig alltså av den skarpare stången så ja- visst - kan ses som en förvandling kanske.
För att vara juste mot hästen och inte behöva jäklas med den i tränsbettet för att få eftergift och äkta längning har han fått ha hävstångsverkan i munnen vid behov. För att sära på begreppen.
återigen, vi ser det nog helt olika. Ser inte hur det är just, om hästen inte normalt skulle vara eftergiven utan ha spänningar pga fysiska muskulära eller andra problem. Om stången "botar" det så är det ju bara på ytan - för att bettet tar igenom.

Vi har kommit runt och över den problematiken och rider den nu mer normala hästen på tränsbett.

som sagt - vi kommer nog från helt skilda världar. Inte ens westernhästar som ej är ordentligt stärkta eller utbildade rekommenderas inom westernvärlden själv, att ridas på stång innan grunderna och hjälperna sitter, via vanligt tränsbett. Bara ett exempel, för att inte bara snöa in på tävlingsdressyr världen.
 
Senast ändrad:
Sv: Yttertygel.

Ja, absolut! Innan tillridningen hade den ingen bra dressyrgrund utan kunde start - stopp - gångartsbyten/tempoförändringar och styrning. Vilket väl är ungefär som en 3-åring utbildningsmässigt, å andra sidan tycker jag de grunderna (plus att den lyssnade otroligt bra för sitsen) är bland de viktigaste, när man sen befäst andra viktiga detaljer (framåt/nedåt framförallt och bättre bärteknik med bakbenen, bättre rakriktning) så blir det genast ett stort kliv uppåt i utbildningsnivå. Detta hann tränaren med ganska bra, hade jag själv tragglat på och försökt lära hästen samma saker så hade jag nog tagit 1½-2 år på mig för att få samma kvalitet :p

Iaf så tycker jag som sagt att man får använda den utrustning man själv vill, men sen är det ju bra om man tar åt sig kritik (framförallt av de som är vana att se ekipaget) och kan analysera lite själv, annars slår det tillbaka på en själv också.
Men just stången tycker jag själv är lite överdramatiserad när AR-ryttare rider eftersom AR-ryttare i regel är så förbaskat puttinuttiga i hjälperna och tar allt i sakta tempo! ;) Att många lurar sig själv till att hästen går bättre på stång är ju mest synd för dom, tror knappast hästarna tar skada av det i allmänhet :p
Att betsla upp en häst med stång för att den inte lyssnar på tränsbett tycker jag själv är det värsta. För då blir det ju i regel att man faktiskt drar i stången. Då tror jag säkert det är lätt hänt att hästen tar skada, borde t ex vara lätt hänt att underkäken åker ur led.
Stång är precis tvärtom för mig, lyssnar hästen inte på tränsbett ska den givetvis inte betslas upp. Jag brukar snarare göra tvärtom, på kusar som väl lärt sig gå bettlöst använder jag det vid hoppning och uteritter för att jag tycker jag får bättre koll :crazy:
 
Sv: Yttertygel.

Någon som av det här har en teori om exakt vart stången hade effekt i ryggen/halsen/nacken, för att det skulle släppa till?
bevisligen inte hela vägen ner i bakbenen efterssom de drog över rasten!

Jag kan nog inte förklara detta så bra, fio har skrivit någonstans att hästen måste ge efter i atlas för att.... (synd att jag inte minns bättre)


Det jag upplever när det råkar gå bra .angel: är att; när hästen gör det så kan man sedan med rumpan få den att välva hela överlinjen jämnt.
Som grundform och lite ytterligare i en samlande halvhalt. Men eftergiften i atlas är den lilla biten - det stora och viktiga händer i bäckenet.

Det halvisryttare har problem med ( precis som du ritat :angel:) är att halsen drar ihop sig som ett dragspel både på tränsbett och ännu värre med stången.
De hästarna går ju heller inte fram till handen som jag önskade i ett tidigare inlägg. På dessa hästar är det svårt att få fjong i flärpen Detta sker ju med riding bakifrån, men även deras halsar är vädligt sladdriga om man jämför, en sådan häst måste man rida med sytrådar i tyglarna, för att inte bara tjorva ihop halsen


Dett problemet har ju inte Nordisar - de ka nju också fås dit på en stång - men jag har inte sett någon lyckas på tränsbett :D

Många gånger kallas nordisar "pansarvagnar" och jag vill poängtera att det är en nordis som inte spänt pilbågen utsan springer med sänkt rygg och därför inte kan böja sig- men det ger också en fingervisning om att problemet ser lite annorlunda ut på en Nordis.

Om du kan få stången att bara skapa eftergift i atlas så har du ju fått en anspänning av pilbågen framifrån - sedan krävs det ju ridning med sätet för att få den bakifrån också.:cool:

För att spänna pilbågen med stång krävs en ryttaren med en fristående hand från sitsen - och det har inte de flesta ryttare så även nordisar visar oftast upp fulkrokar ridna på stång.

Man får ju aldrig inverka mer framifrån än bakifrån oavsett ras och utrustning.

Det som skall ske framifrån är ju en gräns för hur öppen hästen får vara i formen - ofta så är gränsen väldgt stark framifrån - och inget:o får in det där bak.

På en häst med hals som en trädstam kan det vara svårt att överhuvudtaget sätta en gräns. Men stången skall ju vara en gräns för att hindra hästen att öppna ganaschvinkeln helt efter tycke och smak, gör den mer - gör den för mycket

Det skall aldrig vara en skarp vinkel mellan ganasch och hals
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Yttertygel.

Att betsla upp en häst med stång för att den inte lyssnar på tränsbett tycker jag själv är det värsta. För då blir det ju i regel att man faktiskt drar i stången. Då tror jag säkert det är lätt hänt att hästen tar skada, borde t ex vara lätt hänt att underkäken åker ur led.
Men om det är så att man skulle behöva dra så käken går ur led på tränsbett (typ...)
Men med stång lätt sträcka upp tygeln, av kontakten få en längning och höjd rygg, för att sedan släppa kontakten helt och hästen följer med fram o ner.

Det jag och kanske mackan verkar ha som riktigt skilda åsikter, är nog att stången är en UPPBETSLING som skulle öka kraften. Det gör den visserligen om man avser att öka kraften. Tex om hästen inte tar en förhållning och man tänker sig att dra hårdare.

Jag såg det som ett sätt att skippa kraften och komma till avslappning, för det problemet på just den hästen.

Ialla andra fall skulle jag vilja instämma i att stångbett är till för finslipning i högre samling. Vilket jag sagt men kanske inte lästs.

Stångbettets hävstångsverkan gav en position i hästen där vidare inverkan av tränsbett/bridong/kapson var möjlig.
-Kopplade ur mottryckreflexen som var väldigt väl befäst.

På den hästen gick det utmärkt att träna från marken på tränsbett/bettlöst, eftersom man då kan ta sänkande och längande tygeltag.

Effekten var slående om man kollade vad som hände stillastående. Stångbett med svagt upplyft tygel, hästen välver halsen och länger sig.
Vilket den gör idag vid upptagen kontakt i tygeln på tränsbett.

(som det var då) Kontakt stillastående med tränsbett: Fram med underhalsen och direkt iväg framåt på bogarna. Vilket den är lärd genom travträning MED MUSKELPROBLEM. -Att svara på tryck bakåt i mungiporna med att lägga iväg.

Att ställa om den hästen i sin grundutbildning på tränsbettet skulle väl gå, men skulle vara förvirrande och ta längre tid. Då den svarade direkt med avslappning på stång.

Men den här tråden handlar ju återigen om yttertygeln.Inte om stång...
 
Sv: Yttertygel.

Nu börjar det ju bli ännu intressantare. Så det du säger är att vissa raser är bättre "lämpade" att rida med stång oavsett deras utbildningsståndpunkt? Vet ju att du själv ridit på din nordis, men att det var ras specifikt hade jag inte en susning om ens i min vildaste fantasi.
 
Sv: Yttertygel.

Det säger jag inte - jag säger att olika raser (egentligen exteriör) ger olika problem.

Jag poängterar också att resultatet skall se lika ut oavsett ras

fulkrok är fulkrok är fulkrok är fulkrok är fulkrok
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Yttertygel.

Om du läser en gång till så ser du att Lusidor ställer en fråga - vad hände?

Jag kan ju inte veta vad som hände - jag var ju inte där - men som jag förstår det hon skriver så använde hon stången precis som den fungerar utifrån AnnA_ s förklaringar.

Jag tycker fortfarande inte att det är okey att rida enbart på stång, för just den inverkan behöver man inte hela tiden - utan kanske enstaka gång under ett pass.

stången är inte till för att förhålla med tex.

Därför tycker jag heller inte att det är vettigt att inverka likadant med stången och bridongen dvs använda den som en förstärkning/förfining.

men allra viktigast är ju HUR DET SER UT

För mycket inverkan framifrån med tränsbett eller stång ger fulkrok

ger fulkrok ger fulkrok ger fulkrok.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Yttertygel.

Jodå jag har läst.

Vad jag läst i samtliga och repeterade inlägg/motiverande förklaringar är att den tex. och specifikt funkade bra att förhålla med, för halvhalter och för att generellt den då gav efter med huvudet/munnen då den normalt drog emot bettet. och att det föreföll när den slutade knäppa emot som den då slappnade i ryggen och arbetade rätt.

Har som sagt sett och hört samma exakta argument/upplevelse på graman och flera ggr neutralt frågat vad skillnaden är, varför stången anses som det magiska verktyget på AR, medans graman, rent allmänt sett, AR eller annat, är djävulens verktyg. dubbelmoral för att tala milt.

Jag lägger ner den här "diskussionen" nu för jag tycker merparten är rent ut sagt svammel och babbel, och kommer aldrig att förstå resonemanget att man löser en häst med motspänningar för hjälperna, eller fysiska motstånd som muskelspänningar från ansträngande tidigare arbete på tex. travet, med hjälp av ett stångbett, eller för den delen, motivationen att rida en outbildad häst på stångbett, eller en ganska outbildad ryttare laborerande med det samma.
 
Senast ändrad:
Sv: Yttertygel.

utifrån AnnA_ s förklaringar.
Det var väldans vad du refererar till mig :cool: Men tror du verkligen att nån kommer ihåg vad jag babblat om för ett par år sen...

För övrigt så har till och med jag använt stång nyligen, på inrådan från en tränare som jag provade. För det skulle inte gå att samla en häst på det bettlösa jag använder normalt. Eller ja... jag skulle i alla fall inte klara av det :smirk: Men det gick inge vidare, min krullmästare krökte ihop sig så mycket han bara kunde (och det är inte lite det) trots hängande tygel. Sökningen till handen som vi jobbat på länge, och som numera sitter rätt så bra, var helt bortglömd. Och inte blev det nån vidare samling av att klämma på stångtygeln heller...

Men nu kan ingen anklaga mig för att inte testa i alla fall...
 
Sv: Yttertygel.

På den hästen gick det utmärkt att träna från marken på tränsbett/bettlöst, eftersom man då kan ta sänkande och längande tygeltag.

Effekten var slående om man kollade vad som hände stillastående. Stångbett med svagt upplyft tygel, hästen välver halsen och länger sig.
Vilket den gör idag vid upptagen kontakt i tygeln på tränsbett.

(som det var då) Kontakt stillastående med tränsbett: Fram med underhalsen och direkt iväg framåt på bogarna. Vilket den är lärd genom travträning MED MUSKELPROBLEM. -Att svara på tryck bakåt i mungiporna med att lägga iväg.

Att ställa om den hästen i sin grundutbildning på tränsbettet skulle väl gå, men skulle vara förvirrande och ta längre tid. Då den svarade direkt med avslappning på stång.
vi tänker inte alls lika.
Jag vill att den unga o den lösgjorda hästen ska söka sig framåt7 neråt som ett kvitto på bra arbete genom kroppen, med börja från bakhovarna o söka sig ett stöd / sug i den form som jag vill ha den- just då.
Jag har ju haft problem med min ena o det beror självklart på att jag inte har lyckats rida igenom den till att bli lösgjord.

när den var yngre var det inga problem, men ju äldre o starkare den blir, får man betydligt mer muskler o ev. spänningar att värma, gymnasticera o få avspändhet.- mer att rida igenom.
det här pratar Klimke om att hästen ska "trampa på mot bettet".
när hästen blir starkare o äldre behöver den inte det stödet.

ju mer tygel den får desto lägre kan den söka sig. det kommer sig alltså av arbetet via kroppen, inte för att man lirkar/ drar dit den.
på tränsbettet kan den suga o gotta sig på,vilket hästar på stång sällan gör, ej heller tar stöd.
Däremot kan de skumma i munnen vid bettlös ridning oxå.
 
Sv: Yttertygel.

Det var väldans vad du refererar till mig :cool: Men tror du verkligen att nån kommer ihåg vad jag babblat om för ett par år sen...

Man kan ju hoppas:bump:

jag hotar mest med att länka till dina tidigare inlägg. Kankse jag skall uttrycka mig tydligare.
bjäbbar ni emot - skall jag länka till veterantrådarna:rofl:

skojjar bara
 
Sv: Yttertygel.

jag håller med om allt :)

(bortsett från ordvalet svammel och babbel)
 
Sv: Yttertygel.

Mer funderingar:
Varför vill du ha bettlöst på en unghäst? När tycker du att hästen är mogen för bett? Vilket bett?

Du skriver att stången fungerar bra i skritt (du kanske bara menar för hand, eller är det uppsuttet också?), vilket jag tycker är lite motsägelsefullt. Det är inte helt lätt att rida hästen i en bra skritt, med bjudning fram till bettet. Det kräver en hel del mjukhet och tajming. Att då använda stång låter för mig konstigt, eftersom stången inte riktigt inbjuder till stöd (kontakt). Om man då säger att tygeln bara ska hänga på stången, så borde ju faktiskt tygeln kunna hänga i ett tränsbett istället. Bara en tanke!
 
Sv: Yttertygel.

Mer funderingar:
Varför vill du ha bettlöst på en unghäst? När tycker du att hästen är mogen för bett? Vilket bett?

För att det är en naturligare signal att lära in för hästen, så delvis lite fusk från min sida. Sen så påverkar det inte negativt på samma sätt - tänder som håller på att bytas/växa, inte någon nämnvärd påverkan på rygglinjen på en växande häst. (Upplever att något I munnen påverkar rygglinjen mer än utanpå huvudet där det nästan enbart påverkar nacken och inte i någon hög grad.)
När den är mogen för bett tycker jag egentligen är irrelevant, snarare när jag som ryttare får för mig att hästen ska lära sig gå på bett också. Vilket bett är omöjligt att säga, det man trivs med själv och hästen trivs med och det som ger bäst resultat utifrån den hästen/utbildningspunkten.

Du skriver att stången fungerar bra i skritt (du kanske bara menar för hand, eller är det uppsuttet också?), vilket jag tycker är lite motsägelsefullt. Det är inte helt lätt att rida hästen i en bra skritt, med bjudning fram till bettet. Det kräver en hel del mjukhet och tajming. Att då använda stång låter för mig konstigt, eftersom stången inte riktigt inbjuder till stöd (kontakt). Om man då säger att tygeln bara ska hänga på stången, så borde ju faktiskt tygeln kunna hänga i ett tränsbett istället. Bara en tanke!

Den är lättare att hantera i skritt, ja :p men att den fungerar bra i skritt kanske är lite väl generaliserande, man riskerar inte att få lika negativa effekter, i trav och galopp kan det ju vara svårare för ryttaren att inte ge ofrivilliga/omedvetna signaler och i regel har man svårare med timing ju snabbare det går.
Jag siktar själv egentligen inte på hängande tygel btw, utan har det på stång för att den skulle bli för skarp annars. Men de som rider med hängande tygel som utgångsläge tror jag löper mindre risk att göra illa hästen än de som rider med kontakt om man egentligen inte "är redo" för stång.
Den hästen som jag själv red med stång/kapson ibland var ju väldigt välskolad i just skritt, och där tyckte jag den var hyfsat "redo" för stång, och jag som ryttare likaså. Däremot i traven och galoppen tyckte jag att både jag och häst hade för dåliga grunder - hästen hade inte lika bra teknik och balans och jag som ryttare hade sämre timing (bland annat för att hästen hade sämre teknik och balans :p).

Rider man "vanlig" dressyr jobbar man nog inte lika länge i skritten. Inom AR jobbar man ju til största del i skritt tills grunderna sitter innan man går över till nästa gångart.
Inom klassisk fransk dressyr som jag också försöker tillämpa så anser man att hästen bara blir "dålig" i skritten om den inte rids med lätthet, dock är det ju inte alla som är så kräsna med lättheten att man kommer så långt även om man rider bra.
 
Sv: Yttertygel.

Inom AR jobbar man ju till största del i skritt tills grunderna sitter innan man går över till nästa gångart.

Det där är jag faktiskt nyfiken på vad det kommer ifrån och varför det anses som en så bra väg/enda rätta vägen.

I all gammal litteratur som jag hittat så pratar de väldigt varmt för att börja med traven och jag upplever själv att det är mycket enklare att koppla ihop hästen och hitta form, bjudning, sökning osv i traven.

Jag kan se vissa poänger på en del typer av hästar, men absolut inte generellt.
 
Sv: Yttertygel.

Jag vill att den unga o den lösgjorda hästen ska söka sig framåt7 neråt som ett kvitto på bra arbete genom kroppen, med börja från bakhovarna o söka sig ett stöd / sug i den form som jag vill ha den- just då.

det här pratar Klimke om att hästen ska "trampa på mot bettet".
när hästen blir starkare o äldre behöver den inte det stödet.

ju mer tygel den får desto lägre kan den söka sig. det kommer sig alltså av arbetet via kroppen, inte för att man lirkar/ drar dit den.

Så här vill jag också ha det :bow:
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter Den akademiska ridkonsten är till för alla menar tränaren Anna Lindh. Här bjuder hon på en grundläggande övning som du kan anpassa efter...
Svar
0
· Visningar
230
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Den akademiska ridkonsten är till för alla menar tränaren Anna Lindh. Här bjuder hon på en grundläggande övning som du kan anpassa efter...
Svar
0
· Visningar
276
Senast: Gunnar
·
Fritid Jag letar efter en färg som är så vit som möjligt i dagsljus, fäster på syntetmaterial som fejkskinn och tål väta. Det finns mängder med...
Svar
0
· Visningar
119
Senast: Septicemia
·
  • Artikel
Hästnyheter Om ridkonst, grundridning och varför du ska lyssna på din gråhåriga ridlärare.
Svar
0
· Visningar
229
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp