Yttertygel.

[Linnea_1987]

Är det samma inom den klassiska ridkonsten; att "hästen ska ridas på yttertygel?"

 

[true_blue]

Sv: Yttertygel.

Var sak har sin plats....

 

[Jegra]

Sv: Yttertygel.

På ett sätt så är det så, ja. Sedan kan åsikterna om hur man ska gå tillväga för att komma till läget där hästen rids på yttertygeln och vad det egentligen innebär när hästen rids på yttertygeln gå ordentligt isär... *ler stilla*

 

[Linnea_1987]

Sv: Yttertygel.

Hur är eran uppfattning på det hela? Vad tycker ni om tillvägagångssätten som finns?

 

[axel]

Sv: Yttertygel.

Jag fattar det inte.
I traditionell dressyr används yttert. för att få vikten till bakkärran o att den kortar sig i kroppen.

I AR blir hästen bara längre-längre i yttersidan.
Förstår att det kan vara logiskt i det lösgörande avsnittet, men när kommer hästen ihop?

Frågar väl Jegra som verkar att ha koll på detta.

 

[Spider84]

Sv: Yttertygel.

Hästen ska inte bli längre och längre på yttertygeln inom AR. Dock ska den ha en sträckt yttersida och en "kortad" innersida = ställning/"böjning" inåt alltid. Sen behöver inte inåt vara inåt ridbanan sett.
(alltid försvinner när man kommer till piaff längs med medelinjen eller andra rörelser över det när hästen rids totalt rakt)

Även yttertygeln kortas t.ex. vid samling, men det är för att hästen kortar ihop sig.
Dock tar man mycket sällan förhållningar på ytter. Enda gången jag "kortar" ytter är när jag vill flytta hästen utåt: innerskänkel till yttertygel lite mer än normalt. Eller om jag ber om samling, men då ska även sitsen så klart inverka först...som i allt annat.
Sen kan jag korta ramen och då kortas även yttertygel, eller länga den och då längs yttertygel (med allt annat som ska fungera).
Nu är det hur jag gör det, men vad jag vet stämmer det överens med AR tänkandet.
Dock är det många som "missförstått" det och bara länger ut den tills hela hästen går som en ostbåge.

*hoppas det är okej med mitt svar likväl som Jegras *

 

[Jegra]

Sv: Yttertygel.

Jag fattar det inte.
I traditionell dressyr används yttert. för att få vikten till bakkärran o att den kortar sig i kroppen.

I AR blir hästen bara längre-längre i yttersidan.
Förstår att det kan vara logiskt i det lösgörande avsnittet, men när kommer hästen ihop?

Frågar väl Jegra som verkar att ha koll på detta.

Nja, koll och koll... Men jag kan förklara lite mer hur jag ser på saken. Ta det nu inte som någon absolut sanning... Det är bara min tolkning gjord utifrån de erfarenheter jag har.

Tanken tror jag i grund och botten är densamma oavsett inriktning, att få hästen att ha kontakt med yttersidan för att (bland annat) därigenom kunna reglera hästen. Skillnaden är främst i tillvägagångssättet och i graden av kontakt på yttersidan. I det jag brukar kalla "tävlingsdressyr" tänker man (enligt min erfarenhet som är allt annat än komplett) börjar med en viss kontakt, för att sedan genom vändning för ytterhjälper aktivera inner bak, därigenom rakriktar man hästen och med tiden blir den starkare och i teorin ska man kunna bli lättare i kontakten. Den som är mer insatt i tänket får gärna bidra med ytterligare input om jag har fått något om bakfoten. Den tränare jag ridit för under våren för att få lite grepp om "tävlingsspecifika" detaljer har i alla fall haft det här som plan.

Som jag tolkat den klassiska dressyren (Julio Borbas version) försöker man få hästen att självmant etablera kontakten genom att aktivera inner bak, mycket öppna på volt t.ex. När kontakten etableras rider man den så länge den finns kvar och försvinner den återgår man till det förberedande arbetet.

Inom AR är tanken att i långsamt tempo arbeta hästen i framåt-nedåtsökningen så att den lär sig koordinera kroppen och länga ut yttersidans muskulatur. Man tänker sig de två motstående muskelgrupper som alltid finns i muskulaturen. Om en sida böjer måste det finnas en som slappnar av och tillåter böjningen att ske. Det som ofta händer är att man inte "tar emot" yttersidan ordentligt och ytterbogen börjar flyta ut.

Min personliga erfarenhet är att alla tre tankesätten har sin givna plats, allt efter hästens behov.

 

[axel]

Sv: Yttertygel.

Jag får tacka för svar, men det låter långsökt att den ska vara rak först i piaffen.
galopp då?

Sen Jegra- tycker jag att det är alldles för stort fokus på INNERBAK.
Det är yttre bak som bär o får man in det kommer inre med som ett brev på posten. Alltså hela bakdelen o därmed överlinjen.

Om man struntar i ytterbak kommer den aldrig att bära sig, utan släpar det efter- fast det har längre väg att gå iom att det är just på den yttre/ längre sidan.
inre bak gör att hästen blir smidig i inre sidan, men yttre att den blir stark.
Det inre ska ta för sig mer uppåt, det kan det inte göra om det bär mest vikt.
Den kan heller inte vara på yttertygeln, i balans o lätt i sin framdel om inre ska bära.
Pratar nu om böjt spår-innan piaffen

 

[Naturligtvis]

Sv: Yttertygel.

Utomordentligt förklarat och jag skriver under på:

Min personliga erfarenhet är att alla tre tankesätten har sin givna plats, allt efter hästens behov.

 

[suberdoo]

Sv: Yttertygel.

åh, vilken itressant tråd, kommer med inlägg så fort jag har tid.. på hur jag ser på det, och hur jag rider alltså..

 

[Spider84]

Sv: Yttertygel.

Men hur menar du med det? Att man bara fokuserar på innerbak? Det är det väl ingen av "ridsätten" som gör?

 

[svea]

Sv: Yttertygel.

Hästen ska sträcka ut sin yttersida och kliva framåt med ytter bak, och genom detta alltså hela tiden söka kontakt med handen på yttersidan.

Man lär först hästen hur den ska reagera för innertygeln (det vill säga ställa i nacken). Medan man gör det kan man emellanåt få överdriva eftergiften på yttertygeln och därigenom kan man ju sägas rida på innertygeln.

När hästen förstår innertygeln kan man i större utsträckning arbeta för att få den att söka kontakt på yttertygeln. Yttertygeln ska dock vara så lång att den inte hindrar hästen att böja sig.

När hästen har blivit duktig på att böja genom hela kroppen och arbeta bra för sits och skänkel kan man emellanåt glappa på innertygeln utan att hästan tappar böjningen - de andra hjälperna håller kvar hästen i böjning. I princip rider man ju då på yttertygeln. Detta har dock inget självändamål (även om det i vissa fall t ex kan vara lösgörande) - normalläget man söker efter är att hästen ska söka sig fram mot bettet på båda sidorna.

 

[Totola]

Sv: Yttertygel.

Jag får tacka för svar, men det låter långsökt att den ska vara rak först i piaffen.
galopp då?

Tanken är att för rakriktningsarbetet är det lättare att få hästen jämnt böjd i ryggen än jämnt rak i ryggen. Och eftersom rakriktning är ett ganska stort projekt som vissa kanske alldrig uppnår helt så jobbar man böjt ganska länge. Den är ju egentligen inte redo för "raka" rörelser t ex piaff förrän den är ganska rakriktad och kan belasta bakbenen jämnt.
Att galoppen är böjd tycker jag inte är ologiskt? Galoppen är ju "böjd" iom att man har två olika galopper Tar ett bra tag inom alla ridgrenar att få en häst riktigt rakriktad i galoppen.

 

[Jegra]

Sv: Yttertygel.

...Sen Jegra- tycker jag att det är alldles för stort fokus på INNERBAK.
Det är yttre bak som bär o får man in det kommer inre med som ett brev på posten. Alltså hela bakdelen o därmed överlinjen...

Jag säger inte emot dig, men tittar du efter en gång till har jag inte nämt ett ord om att hästen ska BÄRA på inner bak... Jag har pratat om att AKTIVERA inner bak för att få kontakt med ytter tygel, och min erfarenhet är att för att få kontakt med yttertygeln är det i huvudsak inner bak som ska aktiveras. Ytter bak ska givetvis också med i sammanhanget men jag upplever det som nästa fas, när kontakten med yttertygeln är etablerad och man genom tyglarna kan känna vad bakbenen gör och därmed korrigera rätt bakben.

Kanske blev det otydligt, men min beskrivning ovan handlar om skillnaden jag ser mellan tävlingsridningen och den klassiska ridningen (och även AR i det här fallet). Att istället för att ta tag i yttertygeln och se till att kontakten upprättas den vägen så vill man att hästen själv ska sträcka sig fram efter ytterhanden så att kontakten upprättas genom hästens längning av yttersidan, inte ryttarens kortning/sträckning av tygeln. Ett sätt som jag upplever som mycket effektivt är att aktivera inner bak för att därigenom få hästen lösgjord på insidan och på det viset få hästen att länga utsidan och söka kontakten självmant.

 

[Fredrik_]

Sv: Yttertygel.

Det finns ju olika varianter på tävlingsridning.

En del "hänger upp" hästen på yttertygeln genom att som du beskriver ta tag i den - och använda innerskänkel, och innerhand för att få hästen att ta mer stöd på ytter och mindre på inner.

Men så gör inte jag när jag tränar för min lärare i tävlingsdressyr, eller rättare sagt, så får vi inte göra
Vi rider hästen baikfrån fram till handen, rakt fram, och får då lika stöd i tyglarna, sedan flyttar vi in hästen "i poston" dvs flyttar in framdelen på bakdelen.

Eftersom hästens bog är smalare än dess rumpa så går hästarna och trycker lite mot sargen med bogen (bakdelen går då något innanför, syns ju tydligt i galoppen).

Så först när vi flyttat in framdelen på bakdelen - så _blir_ hästen på yttertygeln i och med att den sitter ihop på utsidan. Och då går de berömda halvhalterna också igenom.

Vi får inte ens peta i innertygeln.

I och med att skuldorna alltid är parallella med hästens skuldror så går man fram med axel/tygel och den får plats att böja sig.

 

[Fredrik_]

Sv: Yttertygel.

Jaghar aldrig hört Kottas prata om det, men i och med att man rider hästen/ formar hästen med sin position i kroppen så blir den lätt i innertygeln. En korrekt böjd häst söker sig ju till yttertygeln och blir lös i inner. Det är ju ett tecken på att hästen är formad korrekt och i balans.

Den yttertygel som man ger kommer ju från att man går fram med axeln.

det som generellt händer ryttare när de tappar utsidan är

1/ att de fokuserar så på att styra och joxa med inner att de glömmer bort yttertygeln och släpper den

2/ att de fokuserar så mycket på att använda innertyget att de kollapsar i midjan. De viker sig i midjan på insidan - vikten hamnar utåt - och hästen skjuter ut bogen.... Detta händer både tävlingsryttare Klassiska ryttare och Ar ryttare.
Det blir mer synligt på en AR ryttare eftersom de rider med längre tygel

 

[Fredrik_]

Sv: Yttertygel.

Jag inser också att det finsn minst två tränare i vad de kallar Klassisk Dressyr som menar att yttertygeln inte behövs

It's a djungel out there

 

[flashlight]

Sv: Yttertygel.

Men hästen kan inte arbeta avspänt och liksidigt genom kroppen utan att vara rakriktad, dvs inte bara gå rakt fram rakt utan vara rakriktad.

 

[flashlight]

Sv: Yttertygel.

Men så gör inte jag när jag tränar för min lärare i tävlingsdressyr, eller rättare sagt, så får vi inte göra
Vi rider hästen baikfrån fram till handen, rakt fram, och får då lika stöd i tyglarna, sedan flyttar vi in hästen "i poston" dvs flyttar in framdelen på bakdelen.

Ja, det blir ju "kanottänket" som jag tycker beskriver bra.

Jag tänker svagt öppna i sätet, främst, vilket inte minst är en hjälp i galoppen att få bakdel och bogar på plats.

Men så gör inte jag när jag tränar för min lärare i tävlingsdressyr,

Ska du börja tävla Vi kanske debuterar samtidigt då

 

[Gast]

Sv: Yttertygel.

KL
Intressant med bakbenens funktion. Jag ser på det som att om hästen använder sina båda bakben lika vad avser kraft så går hästen rakt fram. Använder den höger bak mer så går den till vänster och tvärtom. Det är först när en häst är lika stark (rakriktad enligt min mening) som man med lätthet kan få den att använda bakbenen med olika styrka och bärighet för att få den att utföra det man ber om. I öppnan ska hästen använda inner bak mer för att kunna flytta sig sidvärts och i slutan blir det ytter bak som ska aktiveras. Aktiveringen sker lämpligast med halvhalt (min uppfattning). Blandar man in skänklarna i sidvärtsförflyttningen får man effekter på handens inverkan. Ensidigt använd skänkel aktiverar motsatta sidans hand vilket innebär att rids en öppna är det ytter skänkel som inverkar genom att förstärka inre sidans hand och i slutan är det den inre skänkeln som aktiverar ytterhanden. De flesta är vana att rida öppnan för inner skänkel men då bromsar man hästens förflyttning enligt min mening. Det blir nog lätt då att man använder även ytterskänkeln för att aktivera ytter bakben vars aktivitet man precis dödat med hjälp av yttertygeln. Men att som "Axel" gå så långt som att det är ytter bakben som bär det håller jag inte med om. Bär ytterbak mer än inner bak i en öppna så kommer hästen enligt resonemanget ovan om aktiviteten i bakbenen att vilja gå åt andra hållet. Men det går som sagt att rida på olika sätt och det finns många teorier som fungerar mer eller mindra bra i praktiken.
Ghastly yours