Bukefalos 28 år!

07-ornas 17'e tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Jfrelin Det känns helt omöjligt att säga om ojämnheten beror på bristen av lösgjordhet, spänning eller underlaget. Tänker i vilket fall som ringa kliniken imorgonbitti och hoppas att jag får en tid snarast. För nu verkar det som om jag kommit med nästa helg iaf. Men jag bryr mig mindre om den starten än att hon är fräsch. Om jag inte får tid på kliniken måndag eller tisdag tänker jag rida lite lätt på banan och få henne filmad för att se om hon är annorlunda på vårt betydligt fastare underlag.

På sätt och vis hade det varit rätt skönt att bara gå in i en träningsperiod här över vintern och bara slippa tanken på tävling. Få till bättre lösgjordhet, böjning i skolorna, register i gången osv.

Men i ryggningarna fortsätter jag sitta stilla och backa med röst. Vi har tagit oss från tvåor till en sjua på det, så fortsätter med det konceptet:p.
 
Igår fick jag lite hjälp med tömkörningen och kunde äntligen få henne att komma till arbete! Och så fin hon var! Nu gungar ryggen i traven!
Vi ändrade tömsättning några gånger tills vi hittade den som funkade bäst. Fick lite tips och trix och lärde mig få upp henne på yttertömmen, trava rakt ut utåtställd en liten bit för att verkligen få med yttersidan och sen ta in henne på en mindre volt och ställa igenom inåt, nåt som inte gick innan behandlingen. Släppte igenom jättefint, fick sträcka ut sig litegrann och sen om igen. Nöjd!!

Sen blev hon vaccinerad, och nu är jag på väg till Stockholm på kurs, så hon får vila fram till fredag. Ska prova att rida henne lite "på riktigt" innan återbesöket sen.
 
Jag har backat ytterligare ett steg med Lanzelot. Jag är alldeles för spänd i ridningen och det är inte rättvist mot min fina häst. Igår var vi i ridhuset och tränaren fick tömköra. Lanzelot behöver trampa på mer och våga ta stöd, det är svårt när jag sitter stel som en pinne = spänd häst= spänd matte etc. Med tömkörningen är det lättare för mig att låta honom bygga upp muskler och förtroende utan att störa honom.


Planen är nu att varva tömkörning med bus i skogen och att A ska hoppträna. Förhoppningsvis får grannen tummen ur och gör klart sitt ridhus snart så jag kan tömköra där vid dåligt väder, lite närmare än det som tränaren har, 500m istället för 4km. Vi ska jobba på och jag hoppas att starta dressyr till våren. Helst vill jag rida LA:1 för att den är rolig, men vi får nog traggla oss igenom tråkiga LC:1 och LB:1 först. I hoppningen går det framåt. A har skärpt till sig rejält med sitsen och att använda ytterhjälperna. Sist övades det på att svänga och att hålla ihop Lanzelot i ett lugnt och jämt tempo. Den lille raringen har ju upptäckt hur kul det är med hoppning och vill gärna rusa mot hindren. Jag filmade massor med A:s telefon men sen har hon glömt att ladda upp dem.

Lanzelot har haft en bula över ena hasen i ca två veckor. Trott att det varit ett insektbett men den vill inte försvinna. Det är inget annat fel på honom, men man blir ju lite orolig, så idag ringde jag till djursjukhuset och frågade. Veterinären tyckte inte att jag skulle vara orolig, sa att det troligtvis bara är en galla då benet är fräscht i övrigt, han inte visar någon smärta eller obehag samt inte försöker avlasta benet. Jag förhörde mig lite extra om symptom på lösa benbitar och annan skit och känner mig nu lite lugnare.
 
@Fiorano jag håller tummarna för dig imorgon och väntar med spänning på en uppdatering som jag hoppas blir positiv :)

*kl

Även om det inte precis märkts av här i tråden, så har jag för varje ny skada/sjukdom försökt tänka positivt och peppa upp mig trots att jag känt att det varit helt annat. "Det är inte så farligt", "hon är snart igång igen" osv har jag försökt intala mig ända sedan hon inledde klinikrallyt. Men varje gång har det blivit en kalldusch och besvikelse. Samma nu med den lilla "förkylningen" som jag ärtigt och hurtigt tänkte att vi bara behövde skritta och jogga oss ut ur...

Idag fick jag provsvaren från labbet. Jättekul. Streptokocker i halsen, penicillin 10 dagar intramuskulärt, fortsatt isolering tills dess. Suck. Förvisso bra med nåt man kan behandla, men jag kan inte riktigt känna den tacksamheten just nu.
Liten skitsak återigen, men jag tror inte att jag behöver göra en ny redogörelse för hur jävla less jag är på små skitsaker. Tillsammans är dom inte små skitsaker för mig utan ett stort berg som bara växer och nu står mig om inte upp i halsen så gärna över huvudnivå. Detta innebär nu att då min häst behandlats klart har hon sammanlagt vilat en månad för denna åkomma. Ny igångsättning, nya fajter, ny "bara bita ihop tills...". Sedan återstår 2 månader av 2014, kolik och fång har vi ju inte haft så det hinns säkert med :grin:

Sedan börjar man ju fundera kring det praktiska också. Nu måste hon tas in varje dag, passera 4 grindar och lösa hästar, jag ska spruta henne ensam eftersom jag är i stallet dagtid. Jajjamän. Det känns verkligen positivt och i sann "säker hästhantering"-anda.

Jag känner mig helt matt. So much for thinking positive liksom. Det är inte så att man ser att det lönar sig.
 
@stjarnfrugt men fy satan :(
Jag förstår verkligen att det är tungt. Din häst verkar vara en olycksfågel tyvärr....

ang. kommentaren och reflektionerna tidigare ang. ständiga byten av hagkonstellationer osv, så svarade jag utifrån att jag tolkat din sista rapport nu när ni flyttat som att hästägarna sa ifrån att hon inte fick gå med deras dräktiga ston längre helt plötsligt pga att hon röjde.... så jag visste inte att det var för att hon var dålig i sig som hon plockats bort från flockgåendet utan trodde det var anledningen. Utifrån det så var min reflektion att det varit väldigt mkt sånt krångel med hästar och flockar som inte funkat osv, och mkt ombyte för hästen utifrån det osv.

Tråkigt och jobbigt oavsett för er :( Hoppas verkligen det kan lösa sig både med hästens hälsostatus och att ni hittar ngt lite mer konstant som verkligen fungerar så hästen får landa (och du med) :)
 
@stjarnfrugt Men fy vad tråkigt. Läste någonstans att det var många stallar runtom i Sverige som drabbats av liknande.
Penicillin är aldrig kul att spruta men det kommer gå bra!
Divan fick penicillin för sin lymfangit för 2 år sen och jag fick spruta henne själv varje dag då jag också oftast är ensam i stallet. Det gick bra tills dag 5-6 då hon inte tyckte det var lika kul längre och då behövde jag hjälp att hålla henne.
 
@mackan Ja, det suger. Men det var väl detta man fick för att man alltid tänkte att "om än min häst är jobbig och vi har våra duster, så är hon åtminstone väldigt frisk och sund". Jag må vara vidskeplig, men jag känner att mina positiva tankar alltid vänds mot mig. Antagligen därför jag oftast är så negativ och deprimerad, för då blir man ju bara positivt överraskad... ;)

Ja i denna flock har det fungerat bra, mkt såklart för att både jag och den andra hästägaren har is i magen och vet hur hästar fungerar socialt. Mkt skönt också att det bara är två ägare på fyra hästar, ju färre kockar ju bättre soppa ;)
Nu är hon isolerad dels för att hon behövde vila och självklart för att inte smitta de andra.
 
@Jfrelin Jag hoppas att det ska gå bra, men känner jag min häst blir det kamp och brems, vilket kräver två. Så jag får väl åka skytteltrafik fram och tillbaka och passa andras tider så jag får hjälp. Känns oerhört peppande. Verkligen.
Jag undrar som sagt när det ska börja kännas som man har nån medvind i hästeriet. Det har ju inte infunnit sig under de här 23 åren i branschen. Mest undrar jag dock varför man fortfarande orkar hålla på för det är inte roligt, det är inte billigt och det är definitivt inte enkelt. Logik?

Tänkte idag att jag skulle höra med stallägaren om det kan finnas plats i lösdriften för en ponny, men jag vet redan att det blir tajt. Nästa år föds fyra föl och sedan vet man ju hur det kan bli med föl, saker kan hända i flocken som gör att min häst inte kan gå där osv och då sitter man i skiten. Jag har inte nerver att leva på marginalerna varken ekonomiskt eller tidsmässigt vilket det blir om två ska stallas in. Så det är väl bara att glädjas åt den man redan har... :grin:
 
@stjarnfrugt branschen? ;) :) Du är väl en hobbyhästägare som de flesta av oss här i tråden? ;) ? :)
Jag tolkade som sagt tidigare inlägg om hästen osv att de ägarna som hade dräktiga ston hade sagt ifrån om att din häst inte funkade när hon drog igång alla med tokrejs osv, så därav min kommentar att jag tolkat det så, och att det inte hade att göra med att hon var snorig och hostat osv.

jag väntar oavsett att jag tydligen tolkat fel osv på utifrån hur mkt du skiver i tråden sen alltid att få ngt glatt inlägg att alllt ändå är bättre nu när du flyttat norröver nära din familj, fått ett jobb du velat ha osv och utifrån det att det finns lite ljusglimtar att du faktiskt fått en del massa du längtat efter och strävat efter väldigt länge? :) Tänk positivt . galg attityd att ta ut saker i förskott för säkerhetsskull är inte bra :) Det är en illusion att du tjänar på att göra så.
 
Senast ändrad:
@stjarnfrugt Jag tycker så himla synd om dig. Det ska vara kul att ha häst. Kan du inte försöka hitta fodervärd till henne när hon är igång så du kan ha en ponny och ha kul istället? Förstår att det är svårt där du bor nu men du måste ju hitta en lösning. Du kan ju inte ha det såhär.
 
@mackan Jag brukar kalla det branschen lite halvt på skämt. Det är ett så enkelt uttryck, tycker inte att det finns nåt som illustrerar hobbyhästeriet så att det visar vilket arbete det är att ägna sig åt...

Jag är jättenöjd över att jag äntligen fick komma hem. Tyvärr känner jag mig så jäkla slutkörd av livet i övrigt att jag inte direkt känner den stora glädjen som det hade kunnat vara, men man ska inte vara otacksam. Framförallt är det skönt att jag som 30-åring kan åka hem till mamma och grina när allt känns så att man önskade att man blev överkörd av ett tåg istället :angel: Det är inte lika långt överallt på så vis. Och hittills trivs jag på jobbet. Nu har jag ju haft väldigt mkt med jobbet, att få ordning på boendet och att rodda i stallet så jag har inte hunnit nyttja de sociala fördelarna att ha nära till kompisar. De bor trots allt inte i samma stad utan några mil bort, men kommer tid kommer väl råd :)

@Jfrelin Jag vet inte riktigt vad jag skulle uppnå med en fodervärd. Det har ju tagit mig ett par år att komma henne inpå livet, och jag vet att vägen dit inte varit rak och enkel. Jag vill inte kasta bort det med att glida isär igen för en period och sedan få återuppta allt igen. Framförallt känner jag väl att den dagen när hon är igång och isf skulle vara utlåningsbar, så vill jag ju ha henne själv så att man någon gång kunde få känna att man får skörda frukten för allt man slitit. När hon är igång är hon ju rolig att rida, det är allt detta jävla igångsättande som är hemskt och det blir ju ingen skillnad för nån annan heller. Snarare är det enklare för mig som känner henne. Risken är för stor att jag får tillbaka henne i nåt dåligt skick och får göra om allt jag gjort i snart 3 år. Det är inte värt det.

Lösningen med två hästar tror jag är bättre, om den blir möjlig. Då blir inte fokuset på denna lika stort och man kanske kan avdramatisera det hela en aning. Just nu står ju hela tillvaron och faller med hur det går med den enda hästen man har.
 
Senast ändrad:
@stjarnfrugt äh nu har du hamnat i den klassiska: ingen kan ta hand om eller rida min häst lika bra som jag.
Man behöver inte få tillbaks dem i dåligt skick. Jag har min ena häst utlånad till en tjej i Alingsås och jag bor i Stockholm. Det funkar hur bra som helst. Tjejen är 18 år. Du har läst för många skräckhistorier på Buke :p
Ärligt talat tror jag du förskönat hur hon var att rida när hon var igång. Det var ju så längesedan men vad jag kommer ihåg tyckte du att hon var för stor för dig och att det inte var superkul. Med ditt jobb så verkar det som om hon kommer få vila lite då och då och du har ju sagt förut att hon är jobbig fast hon bara vilat i 1-2 dagar. Den grejen försvinner ju inte för att hon är igång.

Jag beundrar hur du orkar hålla på. Skulle aldrig lägga de pengarna det kostar att ha häst med det hästlivet du haft sen februari eller när det nu var hon blev skadad om det inte var en potentiell GP häst. Men jag är nog lite mer cynisk än vad du är :p
 
Kl
Har varit lite off ett tag, har jobbat massor och det har varit tvättäkta skitväder så jag har varken hunnit, orkat eller haft lust för nån form av hästhantering. Bara att släpa sig ut i stallet för att mocka har varit motigt. Men nu hoppas jag att det börjar lätta på jobbet snart så jag har mer tid för mig själv och hästarna. - 10an är såld och åker den första december. Känns som en evighet tills dess men ändå inte. När han åkt tror jag det kommer kännas lättare i övrigt. Är fortfarande lite fast i spiralen att det finns för många måsten i tillvaron för att nåt av det ska bli kul.

Hur som helst så red min syster Queenie i lördags, innan det hade hon vilat sen söndagen innan. De var ute och galopperade och sen fick en liten sexårig tjej rida ponnyn en sväng. Lyckliga barn och motionerad ponny. Igår var jag äntligen i sadeln igen. Hon var såklart hur pigg som helst och letade spöken som aldrig förr... Spänd och fjantig hela tiden. Nästan omöjligt att komma till ridning för hon bara fastnar i att stirra på allt och biter fast i bettet och struntar i att det sitter nån på ryggen.

Jag försöker tänka positivt, min sits har blivit mycket bättre och när jag hamnar rätt blir allt enklare och bekvämare. Jag ägnar hela ridturen åt att reflektera min hjälper och vad som blir effekten av vissa åtgärder. Det kändes ruggigt bra de typ fem procenten som fungerade. Då blir hon som alltid sjukt häftig att sitta på. Vi gjorde antagligen den allra bästa galoppfattningen nånsin och hon väntade och lyssnade fantastiskt bra i galoppen och jag kunde reglera galoppen som jag ville och även avbrottet satt hyfsat. Min reflektion av det är att jag har blivit mycket stadigare i att reglera yttersidan och inte låter henne rinna iväg. Galoppen blir mycket stadigare när jag får henne rakare, jag lättar ofta i ytter så att hon blir förböjd och rinner iväg.
Det har blivit lättare att lägga henne rund och låg och i det läget tar hon verkligen för sig i steget och blir en riktigt häftig gångartskanon med kalastrav. Jag har börjat våga lägga på mer skänkel när hon väl är i rätt form och då exploderar det uppåt framåt - coolt!

Ja, det är såklart "Eh, dööh?" för flera. Men för mig är det riktiga Aha - upplevelser varje ridtur. Med tränarens tips i bakhuvudet tillsammans med tips jag läst här på forumet känner jag det som att det verkligen går framåt. :)
 
@Jfrelin Klart att det finns dom som kan rida henne bättre än mig, men en sådan person ska ju också leta häst i samma stund som jag letar köpare. Och chansen att det är attraktivt att hitta en sådan åt henne förrän hon är igång och vettigt kan visa att hon håller och fungerar, är ju inte speciellt stor. Dessutom inte i övre Norrland.
Ska hon ändå byta hem är det nog vettigare att sälja henne än att låna ut, för så länge hon är utlånad är det ju enkelt att bara ringa ägaren och lämna tillbaka om det inte är roligt. Jag har lånat ut häst förr. Det resulterade tex i att jag fick tillbaka ett vrak som aldrig mer kunde skos utan veterinärsupport efter två besök hos deras "hovslagare".... Men ja, det kan gå bra också. Har den erfarenheten också, men jag känner ärligt talat inte att jag orkar med den risken och påfrestningen att det ska gå illa. Motgångar har jag redan så det räcker och blir över.
Det är däremot inte omöjligt att jag ser om jag kan sälja henne i framtiden, men först måste hon ju bli säljbar.

Med mitt jobb skulle jag snarare säga att hon behöver vila mindre än om jag jobbat dagtid. Lösdriften på det blir nog väldigt bra, jag tänkte se denna vinter som en testperiod hur hon fungerar ute, om energinivån blir mer hanterbar. I annat fall vet jag ju att det kvittar om hon går ute eller står på stall.
Det är två helger som hon kommer att få vila då jag jobbar 36 tim och inte har ridhus på gården, men det är 5 dagar på 6 veckor så jag tror det är ganska lindrigt.

Ja det är ju lätt att säga att man inte skulle behandla. Men man vet ju inte vid första skadan hur långt och segdraget det ska bli, med följder och så liknande helt otippade sidestorys som nu detta. För rent krasst, vad är 9 månader av ett helt hästliv? Om man är så intolerant mot besvär är det ju svårt att ha häst. 'Och ja, jag är jäkligt intolerant men däremot har jag en oerhörd pliktkänsla så jag gör det för att man ska. Ska man avliva varje häst så fort den ev kan bli konvalescent en period så lär man ha ett ganska fett bankkonto för att köpa nya, då inget försäkringsbolag lär ersätta dem om inte annat.
Jag beundrar snarare dem som orkar kämpa med skador i åratal, för det hade jag inte orkat med. Där känner jag mig ganska gnällig faktiskt.
 
@stjarnfrugt Det kommer säkert bli bra till slut! Men det är klart att det är jävligt kämpigt just nu.

Jag tycker självklart man ska behandla sin häst beroende på prognos men står fast vid att om jag hade haft det som du och fått den diagnosen du fick och dessutom inte känner att detta ändå är hästen för mig så hade jag tagit bort den och skitit i försäkringspengarna. Även fast hon blir frisk så kommer du ändå aldrig få tillbaks de pengarna som du har lagt i veterinärvård och stallhyra sen skadan uppkom. Alltså jag hade tagit bort den då, inte nu. Nu har det ändå gått så lång tid och det finns ju en chans att det här kommer funka så nu är ju inte det aktuellt längre.

Skulle Divan skada sig skulle jag göra allt för att hon blev frisk men har haft häst som jag sålt för att vi inte passade och jag inte tyckte det var roligt. Hade han skadat sig som din hade jag tagit bort honom.

Det där med pliktkänsla måste du tänka bort och vara lite mer ego. En död häst lider inte. Hästen bryr sig inte om att du försöker rehabilitera den i flera månader eller om den är död. Lika lite som att ett GP ämne skiter i om den går LA eller GP. Den enda som lider i detta är du. Men som sagt nu är du ju inte i det läget längre att det är ett alternativ att ta bort hästen men OM hon skulle bli illa skadad igen. gud förbjude, så är det okej att tänka på sig själv. Vi har trots allt häst endast för egoistiska syften att rida, träna och tävla på.
 
@stjarnfrugt Jag hoppar in här. Jag försöker tänka på vad min veterinär säger till mig "När du har tagit dig över toppen, då kommer det bli en räkmacka för er". Hon försöker peppa mig när jag kommer in till kliniken IGEN (nog varit där 8 gånger sen i maj typ). Inte "ridit" min häst på 1.5 år, sen 3års testet faktiskt (hon är född 10). Hon har fått allergisk reaktion av sadelgjorden, sprutad i leder, röntgen visade överansträngning av bakknäet pga tillväxtzon som inte slutet sig, hålvägg som blev värre efter klåpar-hovslagare som gjort att nu står hon med halv hov, infektion i hoven osv. Hon har dessutom också streptokocker.

Men tänk när vi är på toppen och vi får vår räkmackebacke! YES!
 
Ramlar in här igen... Tror det var evigheter sedan jag hängde i någon 07-tråd. Någon som minns mig? ;)

En snabb resumé: Ariel fick ett fint hingstföl sommaren 2013 och blev på kuppen sjuk med tre (!) olika diagnoser samtidigt. Det var en rätt tung sommar, jag åkte till stallet tre gånger/dag för att medicinera med tre olika preparat. En tablett tre gånger/dag, en pasta två gånger/dag och ett pulver en gång/dag. Riktigt roligt. :( Värst var nog när Ariel började protestera mot medicineringen, hon ville verkligen inte vara med längre. Men med lite övertalning så kämpade vi vidare. Åkte in till Ultuna för flera kontroller och till sist blev hon friskförklarad.

Jag flyttade norröver (40 mil) med alla hästarna + köpte en jämngammal lekkompis till Ariels fölunge. Under våren flyttade sedan Ariel till ett inackorderingsstall då jag inte ville ha några oäktingar... :angel: Där började vi den långsamma igångsättningen och i juni kunde vi börja rida "på riktigt" igen. Så himla roligt!

140601_001_53985dc72a6b220758f73ae4.jpg


Vi började träna för en tränare dressyr. Var med på ett riktigt roligt ridläger där jag även hoppade för första gången på två år. O_o

140706_001_53ba469be087c327ed90aa75.jpg


Ett par klubbtävlingar har vi hunnit med också, en 60 cm-hoppning och en Clear Round på 50 cm. Precis lagom högt enligt matte. :D

140713_003_53c4c7632a6b22462fa60f73.jpg


Sedan har vi även debuterat på riktig tävling, två LB dressyr har vi genomfört och fler kommer det att bli nästa år. Vårt mål just nu är att träna på att tävla, jag har noll tävlingsrutin sedan tidigare, så jag behöver skaffa mig det innan jag kan börja fundera på resultat. Men 49,31 % i LB:1 och 53,33 % i LB:2 skrapade vi ihop trots att hon inte går på tygeln. :p

140810_001_53e893d4ddf2b306ca744f3b.jpg


Vi har även varit iväg till Wången och gjort bruksprov, så Ariel är numera stamboksförd med poängen 8-8-8-9-8 =41 poäng och ännu bättre kritik än som treåring. Jag har inte riktigt hämtat mig från den resan. :angel:

Nu var tanken att vi skulle varva ned under senhösten och vara lediga i vinter, men Ariel tycker det är så roligt, så jag har fortsatt hålla igång i alla fall. :o Klippte henne där hon svettas och så får vi fortsätta roa oss tills det blir hårt i backen. Sedan är planen att bara skrittjobba (matte behöver träna på volternas storlek och lite annan programridning...) samt påbörja inkörningen. Får se hur långt vi hinner innan ridningen tar en massa tid igen.

Kan inte alla skriva en kort resumé om deras hästar, så vet jag hur alla har det? :idea:
 
Kliniken då alltså. Finns inte så mycket att säga mer än att det var en repris från förra året. Små reaktioner båda framkotorna och en initial orenhet vänster bakknä. Så hon är behandlad båda framkotorna och båda bakknäna. Det som känns jobbigt är inte att hon ska vila och att jag inte kan rida utan mer VAD jag gör fel. Frågade veterinären och hen tycker att jag är för hård mot mig själv och har för höga krav på fräschheten. Hen tyckte att eftersom Barb har funkat bra hela säsongen och att dessa reaktionerna är så små så är de egentligen inget problem.

På sätt och vis håller jag med henne. Jag är tämligen rätt säker på att många rider runt på betydligt ofräschare hästar. Men samtidigt, visst måste man kunna träna sin häst på den här nivån utan att den blir ofräsch?

Har även skrivit till hennes ägare för att fråga hur vi ska lägga upp framtiden. Vill veta när hon vill ha tillbaka henne eller om jag kanske kan behålla henne här när hon ska betäckas. Vi kommer att börjar leta gård tidigt nästa år och planen är att ha stall och lösdrift hemma. Så jag hade gärna haft kvar Barb även när hon inleder karriären som avelssto istället.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Ridning Behöver era tips och råd. Jag vet inte hur jag ska tackla problemet som uppkommit. Det är som så att min häst (ridtravate 11 år) har...
Svar
5
· Visningar
1 173
Senast: LuckyMe
·
Småbarn Det är många trådar om matproblem av olika slag uppe nu, så jag tänkte att jag skulle följa trenden =) Lilla Maja 16 månader är helt...
Svar
7
· Visningar
1 416
Senast: Ajda
·
A
Hästmänniskan Hejsan! Skulle vilja bolla lite tankar och funderingar med likasinnade här på forumet! Bakgrund! Jag själv 28 årig elit ryttare...
10 11 12
Svar
229
· Visningar
36 607
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 8 månader
  • Färsk/frystorkat foder
  • Forl kostnad?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp