T
terese
Sv: 3-års lagen för dolda fel är idioti
Fynden står i a f i den relationen att försäkringsbolaget kan slippa betala ut livbelopp. Sen är det svårt att ifrågasätta F-bolagens veterinärer...
Men i ditt resonemang så borde i ena fallet veterinären göras ansvarig, om köparen beställt röntgen. Hur lätt är det att få en veterinär att ta ett sånt ansvar? Finns det fall där det har hänt?
Jag hade nämligen diskussion med en veterinär som vid besiktning ville ta upp fullt med oväsentliga saker bara för "att han minsann kunde bli stämd" och jag fick känslan av att han nästan påstod sig hitta fel som inte fanns där, t ex att om han har tagit upp att hästen har en stelhet så kan han aldrig någonsin bli stämd för en framtida hälta eftersom han har påpekat att han har sett något misstänkt. (Det var ingen annan som såg någon stelhet och inte heller en annan veterinär två dagar senare.) Det blir som sagt väldigt fel om veterinärerna måste "gardera" sig för att inte behöva bli ansvariga i framtiden.
Andra länder i Europa har ju en skala vid röntgen. Skala 1-2 är okej, 3 är inte okej. Det utan att gå in på närmare presentation av problemet. Där borde det då finnas riktlinjer för hur en bedömning ska gå till. Här i Sverige gör ju veterinären sin egen bedömning.
Om säljaren har beställt och det finns en notering så är det ju inte ett dolt fel utan ett fel som säljaren vet om men inte upplyst köparen om, vilket in sin tur antagligen inte hade lett till en affär. Alltså blir det då säljarens ansvar och det borde bli ett återköp?!
Men nu blev jag rätt nyfiken på vad köplagen hade sagt om det hade varit två privatpersoner?!
Eftersom röntgenfynden nämns i samband med problemen utgår jag (rätt eller fel) från att fynden står i relation till problemen.
Givetvis finns det många fynd som i längden inte skapar hästen några problem, men dessa vill jag ändå veta om innan jag köper. Om inte annat för att jag sannolikt kommer få reservationer i försäkringen om jag vill höja förskringsvärdt eller byta bolag.
Jag tycker veterinären har brustit vid granskningen, om vi förutsätter att det är köparens granskning av plåtarna som falerat. Är det säljarens plåtar och dennes veterinär som granskat kan ju faktikst fynden vara noterade separat, på handlingar som inte kommit köparen till del.
Fynden står i a f i den relationen att försäkringsbolaget kan slippa betala ut livbelopp. Sen är det svårt att ifrågasätta F-bolagens veterinärer...
Men i ditt resonemang så borde i ena fallet veterinären göras ansvarig, om köparen beställt röntgen. Hur lätt är det att få en veterinär att ta ett sånt ansvar? Finns det fall där det har hänt?
Jag hade nämligen diskussion med en veterinär som vid besiktning ville ta upp fullt med oväsentliga saker bara för "att han minsann kunde bli stämd" och jag fick känslan av att han nästan påstod sig hitta fel som inte fanns där, t ex att om han har tagit upp att hästen har en stelhet så kan han aldrig någonsin bli stämd för en framtida hälta eftersom han har påpekat att han har sett något misstänkt. (Det var ingen annan som såg någon stelhet och inte heller en annan veterinär två dagar senare.) Det blir som sagt väldigt fel om veterinärerna måste "gardera" sig för att inte behöva bli ansvariga i framtiden.
Andra länder i Europa har ju en skala vid röntgen. Skala 1-2 är okej, 3 är inte okej. Det utan att gå in på närmare presentation av problemet. Där borde det då finnas riktlinjer för hur en bedömning ska gå till. Här i Sverige gör ju veterinären sin egen bedömning.
Om säljaren har beställt och det finns en notering så är det ju inte ett dolt fel utan ett fel som säljaren vet om men inte upplyst köparen om, vilket in sin tur antagligen inte hade lett till en affär. Alltså blir det då säljarens ansvar och det borde bli ett återköp?!
Men nu blev jag rätt nyfiken på vad köplagen hade sagt om det hade varit två privatpersoner?!