Bukefalos 28 år!

Är det skäligt att ge en 11-åring en Iphone 7?

Jag hade ett dyrt intresse när jag var liten (ponnysar på elitnivå) och min bror hade inte det. Vi behandlades lika gällande allt övrigt. Om/när han var intresserad av någon sport så stöttade dom det lika helhjärtat som min ridning, men han fastnade aldrig tillräckligt länge för något för att det skulle röra sig om samma investering (även om det höll på att bli en ponny till honom också).

Mina barn hade helt olika intressen pengamessigt. Var och en fick det som behovdes for just deras intresse ... och de var (och ar) helt medvetna att den som har det dyraste intresset/hobbyn oftast far den dyraste presenten.

Fast varför gäller detta specifikt mobiler? Jag ser liksom inte någon som motiverar på utrustning att man minsann inte ska köpa nya schabrak förrän de andra ramlar i bitar. Köpa nytt träns förrän det gamla går sönder.
Vad är grejen med just mobiler? Jag är totalt ointresserad av mobiler och köper sällan ny. Men historiskt sett har jag shoppat schabrak och träns i absurdum.

Eller bil. Hur manga har tycker att det ar okay att kopa ny/nastan ny bil ganska ofta?

Jag känner till fall där tonåringar med flit "tappat" sina iPhones i golvet för att få en ny av senaste modell....! (Nej, inte min tonåring...)

Yup, men det var inte mobler nar mina barn var sma. Men med flit sonderrivna jeans och annat i den vagen.

Som sagt var, ni gör ju som ni vill, men min syn på uppfostran och föräldraskap är nog precis tvärtemot er skulle jag tro. Jag upplever det som en mer svart pedagogik, du kommer få en indragen resa till leklandet om du inte plockar upp i ditt rum eller nåt annat. Jag tror inte på sånt helt enkelt eftersom människor är mer komplexa än så, och jag vill inte heller att mina barn ska bli belönade på det viset eftersom det blir ögontjäneri av det bland annat. Jag vill att mina barn hjälper till för att de tycker att det är viktigt inte för att de får en resa eller en ny telefon. Barn är inte hundar som man klickertränar till det ena eller andra, nu säger jag inte att du behandlar dina barn så, men som exempel på instrumentell uppfostran vi sett i flera trådar här på barnforumet på sistone. Jag tycker det är ledsamt och säger en hel del om vår sorgliga tid.
Dessutom, tycker jag det blir en otäck konkurrens mellan syskonen, ögontjänaren får det senaste och det bråkigare syskonen det fulaste. Den fördelningen liknar ju det som vi såg Robinson också, alltså teveprogrammet.

Vore interessant att veta alder pa dina barn? Jag har tre egna barn som nu ar vuxna. Jag har varit mellanstadie och hogstadie larare storre delen av mitt liv ... och kanner inte alls igen vad du sager.
 
Fast varför gäller detta specifikt mobiler? Jag ser liksom inte någon som motiverar på utrustning att man minsann inte ska köpa nya schabrak förrän de andra ramlar i bitar. Köpa nytt träns förrän det gamla går sönder.
Vad är grejen med just mobiler? Jag är totalt ointresserad av mobiler och köper sällan ny. Men historiskt sett har jag shoppat schabrak och träns i absurdum.
Nej det är väl inte just mobiler? Jag tycker det är jättekonstigt att konsumera "i absurdum". Är faktiskt helt förbryllad över folks fascination för schabrak. Träns tänker jag mig att man har om de passar och ser ok ut och typ 10 par ridbyxor, 4 ridjackor är en jättekonstig idé för mig, så länge man kan ha ett par som är hyggligt rena liksom (om man inte rider på 10 stall såklart och sällan hinner tvätta).
 
Som sagt var, ni gör ju som ni vill, men min syn på uppfostran och föräldraskap är nog precis tvärtemot er skulle jag tro. Jag upplever det som en mer svart pedagogik, du kommer få en indragen resa till leklandet om du inte plockar upp i ditt rum eller nåt annat. Jag tror inte på sånt helt enkelt eftersom människor är mer komplexa än så, och jag vill inte heller att mina barn ska bli belönade på det viset eftersom det blir ögontjäneri av det bland annat. Jag vill att mina barn hjälper till för att de tycker att det är viktigt inte för att de får en resa eller en ny telefon. Barn är inte hundar som man klickertränar till det ena eller andra, nu säger jag inte att du behandlar dina barn så, men som exempel på instrumentell uppfostran vi sett i flera trådar här på barnforumet på sistone. Jag tycker det är ledsamt och säger en hel del om vår sorgliga tid.
Dessutom, tycker jag det blir en otäck konkurrens mellan syskonen, ögontjänaren får det senaste och det bråkigare syskonen det fulaste. Den fördelningen liknar ju det som vi såg Robinson också, alltså teveprogrammet.
Alltså på ett sätt håller jag med dig, och på ett sätt inte. Jag tycker heller inte att man ska ”muta ” barnen till att sköta sig, men samtidigt är det väl inget konstigt resonemang att man vill att vardagen ska flyta och att barnen ska försöka någorlunda så gott de kan för att det som förälder ska kännas värt och roligt att göra det där lilla extra.
 
Alltså på ett sätt håller jag med dig, och på ett sätt inte. Jag tycker heller inte att man ska ”muta ” barnen till att sköta sig, men samtidigt är det väl inget konstigt resonemang att man vill att vardagen ska flyta och att barnen ska försöka någorlunda så gott de kan för att det som förälder ska kännas värt och roligt att göra det där lilla extra.
Men man kan ju göra det där lilla extra som förälder ändå? Alltså visst använder jag också belöningar i form av nu äter vi chips när vi alla städat sina rum typ men det känns så utstuderat och satt i system för vissa föräldrar att det blir en belöningsindustri av typen nu ska du sköta skolan annars får du ingen ny mobiltelefon. Och det är det jag reagerar emot. Det rör ju egentligen inte smidiga lösningar i vardagen som nog de flesta föräldrar använder sig av.
 
Men man kan ju göra det där lilla extra som förälder ändå? Alltså visst använder jag också belöningar i form av nu äter vi chips när vi alla städat sina rum typ men det känns så utstuderat och satt i system för vissa föräldrar att det blir en belöningsindustri av typen nu ska du sköta skolan annars får du ingen ny mobiltelefon. Och det är det jag reagerar emot. Det rör ju egentligen inte smidiga lösningar i vardagen som nog de flesta föräldrar använder sig av.

Fast det där tycker jag blir motsägelsefullt. Varför skulle det vara motiverat att muta med chips för att dom ska städa rummet men inte att man sköter skolan skulle kunna vara en förutsättning för att få en (onödigt bra) mobiltelefon?

Jag håller med @ako, vi mutar inte våra barn (vi säger aldrig gör x för att få y), men dom vet att om man ska få en guldkant på tillvaron så gäller det också att bidra och dom bidrar allra bäst genom att dels uppföra sig och dels sköta skolan.
 
Fast det där tycker jag blir motsägelsefullt. Varför skulle det vara motiverat att muta med chips för att dom ska städa rummet men inte att man sköter skolan skulle kunna vara en förutsättning för att få en (onödigt bra) mobiltelefon?

Jag håller med @ako, vi mutar inte våra barn (vi säger aldrig gör x för att få y), men dom vet att om man ska få en guldkant på tillvaron så gäller det också att bidra och dom bidrar allra bäst genom att dels uppföra sig och dels sköta skolan.
Kanske om belöningen kommer efter eller före prestationen? Och hur stor den är?

Nu har du fått en mobil så nu måste du vara snäll och skötsam i all framtid annars. Kontra, vad mysigt att vi alla städat tillsammans ska vi fira med att äta lite chips. Jag tycker det låter väldigt olika. Skulle tveklöst göra det senare men inte det första.

(Sedan, med minitext, skolan trodde jag man skulle sköta för sin skull lite mer än för föräldrarnas.:o)
 
Fast det där tycker jag blir motsägelsefullt. Varför skulle det vara motiverat att muta med chips för att dom ska städa rummet men inte att man sköter skolan skulle kunna vara en förutsättning för att få en (onödigt bra) mobiltelefon?

Jag håller med @ako, vi mutar inte våra barn (vi säger aldrig gör x för att få y), men dom vet att om man ska få en guldkant på tillvaron så gäller det också att bidra och dom bidrar allra bäst genom att dels uppföra sig och dels sköta skolan.

Vad är skillnaden mellan att säga till barnet "sköter du dig så får du guldkant på tillvaron" och på annat sätt förmedla att de får guldkant på tillvaron om de sköter sig?

Jag lägger inget värde i vad som är rätt eller fel här men jag ser det som samma sak. Får barnet något positivt utifrån prestation och de har någon form av vetskap om det så är det en form av muta. Motsatsen är att de vet att det inte spelar någon roll vad de gör de får lika lite eller mycket oavsett.

Barn är inte dumma.
 
Vad är skillnaden mellan att säga till barnet "sköter du dig så får du guldkant på tillvaron" och på annat sätt förmedla att de får guldkant på tillvaron om de sköter sig?

Jag lägger inget värde i vad som är rätt eller fel här men jag ser det som samma sak. Får barnet något positivt utifrån prestation och de har någon form av vetskap om det så är det en form av muta. Motsatsen är att de vet att det inte spelar någon roll vad de gör de får lika lite eller mycket oavsett.

Barn är inte dumma.
Fast det känns som en skillnad på något vis mellan
Om jag städar mitt rum och tar mina saker från vardagsrumsbordet utan tjat blir mamma glad, vi får mer tid och så kanske vi bakar någonting eller ritar tillsammans.
Eller om jag är normalsnabb med pyjamasen så hinner vi läsa två kapitel godnattsaga.

I jämförelse med om jag städar mitt rum så får jag finare julklappar.

Men det är kanske bara jag. Det ena känns som mer empatirelaterat och det andra mer som hur man betalar för utförda tjänster och tjänsten som utförs är -städa mitt eget rum och -läsa mina egna läxor. Få betalt för det liksom?

Men det är bara som jag känner, inte rationellt på minsta vis. Andra tycker att det känns bra såklart!
 
Nej det är väl inte just mobiler? Jag tycker det är jättekonstigt att konsumera "i absurdum". Är faktiskt helt förbryllad över folks fascination för schabrak. Träns tänker jag mig att man har om de passar och ser ok ut och typ 10 par ridbyxor, 4 ridjackor är en jättekonstig idé för mig, så länge man kan ha ett par som är hyggligt rena liksom (om man inte rider på 10 stall såklart och sällan hinner tvätta).

Jamen det måste ju MATCHA med ridbyxor, lindor och luvor fattar du väl ;) Å man kan ju inte ha samma två dagar i rad - så det måste ju finnas minst 7-8 att byta mellan

(obs! Stor ironi!)

Jag håller med dig om att konsumtionshetsen är helt vedervärdig och det är så sjukt lätt att dras med. Jag var på SIHS mässa och det var extremt mycket "lättkonsumerade" grejer där, att hitta något specifikt var omöjligt bland alla schabrak och jackor.
 
Jamen det måste ju MATCHA med ridbyxor, lindor och luvor fattar du väl ;) Å man kan ju inte ha samma två dagar i rad - så det måste ju finnas minst 7-8 att byta mellan

(obs! Stor ironi!)

Jag håller med dig om att konsumtionshetsen är helt vedervärdig och det är så sjukt lätt att dras med. Jag var på SIHS mässa och det var extremt mycket "lättkonsumerade" grejer där, att hitta något specifikt var omöjligt bland alla schabrak och jackor.
Haha :D tänkte det räckte med fyra av varje för det :p men jag är nog tråkig.
 
Kanske om belöningen kommer efter eller före prestationen? Och hur stor den är?

Nu har du fått en mobil så nu måste du vara snäll och skötsam i all framtid annars. Kontra, vad mysigt att vi alla städat tillsammans ska vi fira med att äta lite chips. Jag tycker det låter väldigt olika. Skulle tveklöst göra det senare men inte det första.

(Sedan, med minitext, skolan trodde jag man skulle sköta för sin skull lite mer än för föräldrarnas.:o)

Ja, fast det är (väl?) ingen som har sagt så, att man måste sköta sig i alla framtid för annars. Jag tycker i båda fallen att det väldigt mycket är en fråga om hur man lägger upp det. Jag skulle aldrig säga "städa nu så får du chips". Däremot så skulle jag mycket väl kunna säga "om vi ska hinna mysa i soffan med chips ikväll så gäller det att vi alla hjälps åt nu, vad kan du göra?". Det är ju fortfarande städning och chips det handlar om, men ändå stor skillnad tycker jag. :)

Jo, visst är det så, men frågan är hur mycket man kan kräva att barnen själva ska inse det. Jag känner personligen inte många under 13 år som inser konsekvensen av att inte sköta sin skolgång, vad det leder till i långa loppet.
 
Vad är skillnaden mellan att säga till barnet "sköter du dig så får du guldkant på tillvaron" och på annat sätt förmedla att de får guldkant på tillvaron om de sköter sig?

Jag lägger inget värde i vad som är rätt eller fel här men jag ser det som samma sak. Får barnet något positivt utifrån prestation och de har någon form av vetskap om det så är det en form av muta. Motsatsen är att de vet att det inte spelar någon roll vad de gör de får lika lite eller mycket oavsett.

Barn är inte dumma.

Nej, barn är verkligen inte dumma. Men det är en stor skillnad på att säga "får du MVG i matten får du en ny mobil" och "en förutsättning för att vi ska göra allt det extra vi gör för er, så som resor, fina presenter och så vidare är att ni bidrar med det ni kan. Hjälper till hemma, har en fin attityd och sköter skolan".
 
Nej, barn är verkligen inte dumma. Men det är en stor skillnad på att säga "får du MVG i matten får du en ny mobil" och "en förutsättning för att vi ska göra allt det extra vi gör för er, så som resor, fina presenter och så vidare är att ni bidrar med det ni kan. Hjälper till hemma, har en fin attityd och sköter skolan".
Det är olika krav men i grunden samma sak, du villkorar belöningen. Jag menar inte att det är fel att ha krav. Om du gör det i negativ form "får du inte" eller i positiv form "om du gör XX" ser barnen igenom direkt.

Den största skillnaden är att exempel ett är ett tydligt väl definierat mål - en viss betygsgrad - och det andra är mer vagt där det kan råda oenighet om det, vad är bidra med vad du kan, hjälpa till hemma eller sköta skolan? Där kan barnet jobba hårt tro sig ha klarat det med marginal men ändå bli underkänd eller tvärt om. Villkorat är det i oavsett.
 
Ja, fast det är (väl?) ingen som har sagt så, att man måste sköta sig i alla framtid för annars. Jag tycker i båda fallen att det väldigt mycket är en fråga om hur man lägger upp det. Jag skulle aldrig säga "städa nu så får du chips". Däremot så skulle jag mycket väl kunna säga "om vi ska hinna mysa i soffan med chips ikväll så gäller det att vi alla hjälps åt nu, vad kan du göra?". Det är ju fortfarande städning och chips det handlar om, men ändå stor skillnad tycker jag. :)
Och om barnet pratar med sina kompisar så kommer det troligen bli beskrivet på samma vis "jag måste städa/gå ut med hunden/diska annars får jag inga chips".

Det är mer än kommunikationsstil, en del föredrar rak kommunikation och andra linda in budskapet.
 
Det är olika krav men i grunden samma sak, du villkorar belöningen. Jag menar inte att det är fel att ha krav. Om du gör det i negativ form "får du inte" eller i positiv form "om du gör XX" ser barnen igenom direkt.

Den största skillnaden är att exempel ett är ett tydligt väl definierat mål - en viss betygsgrad - och det andra är mer vagt där det kan råda oenighet om det, vad är bidra med vad du kan, hjälpa till hemma eller sköta skolan? Där kan barnet jobba hårt tro sig ha klarat det med marginal men ändå bli underkänd eller tvärt om. Villkorat är det i oavsett.

Ja, och det är väl i stort sett allt i livet? Sköter jag mig på jobbet kan jag få en befordran, annars inte. Är jag snäll mot människor vill dom vara min vän, annars inte. Osv osv. Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt konstigt och jag tycker att det är naturligt att ha den här dialogen med barnen. Sen blir det hos oss aldrig så att barnet kan gå i tron om att den hjälper till men sen får den inte en viss sak för att den inte gjort tillräckligt. Man har ju en löpande dialog, och när något sker som inte är önskvärt pratar man såklart om det. På precis samma sätt som som får positiv återkoppling när dom gör något extra utöver det minimum man kan kräva av dom på hemmafronten.
 
Det finns ju en hel del studier på yttre kontra inre motivation. Att yttre kan även ha en inverkan på den inre motivationen hos barnet.
Att däremot använda yttre motivation som kontroll snarare än uppmuntran och belöning har en motsatt effekt.
 
Ja, och det är väl i stort sett allt i livet? Sköter jag mig på jobbet kan jag få en befordran, annars inte. Är jag snäll mot människor vill dom vara min vän, annars inte. Osv osv. Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt konstigt och jag tycker att det är naturligt att ha den här dialogen med barnen. Sen blir det hos oss aldrig så att barnet kan gå i tron om att den hjälper till men sen får den inte en viss sak för att den inte gjort tillräckligt. Man har ju en löpande dialog, och när något sker som inte är önskvärt pratar man såklart om det. På precis samma sätt som som får positiv återkoppling när dom gör något extra utöver det minimum man kan kräva av dom på hemmafronten.
Nu förstår jag inte kopplingen till det jag skrivit, jag påpekade endast att skillnaden mellan ditt förhållningssätt att ge en belöning för ha gjort något specifikt, men självklart är det lättare att se om man uppnått målet om det är preciserat än om det inte är det oavsett dialog och feed-back.

Jag har aldrig sagt att det skulle vara konstig eller fel.
 
Nej, barn är verkligen inte dumma. Men det är en stor skillnad på att säga "får du MVG i matten får du en ny mobil" och "en förutsättning för att vi ska göra allt det extra vi gör för er, så som resor, fina presenter och så vidare är att ni bidrar med det ni kan. Hjälper till hemma, har en fin attityd och sköter skolan".

Hoppar in här hals över huvud...
Men det andra sättet du ger som exempel här. Det med resor, reser ni för barnens skull? Skulle ni stanna hemma/lämna barnen hemma om de inte "skötte sig"? Om inte, om ni reser för att ni tycker om det och vill tillbringa tiden tillsammans i familjen, så tycker inte jag det känns helt schysst att "kräva" ett visst beteende för det. Om ni ändå skulle göra det oavsett. Känns även som att barn lätt ser igenom sånt?

Tänkte på det där med att bidra också. Hjälpa till hemma, ha en fin attityd och sköta skolan. I sig är det ju helt rimliga förväntningar, men hur höga är kraven? Efter bästa förmåga? Vem avgör hur bra man kan göra något? Vet barnen mer exakt vad som förväntas av dem? Vad händer om det är stor skillnad mellan vad barnen klarar?
Jag tänker att för diffusa förväntningar kan göra barnet osäkert (gjorde jag det bra nog?) och kanske även för vissa barn skapa onödig press (jag gjorde mitt bästa men tänk om de inte är nöjda?) medans det nog är svårt att ha det helt konkret också.

Inte så mycket kopplat till en iphone just, men lite med tanke på den här diskussionen om att "förtjäna" saker.
 
Hoppar in här hals över huvud...
Men det andra sättet du ger som exempel här. Det med resor, reser ni för barnens skull? Skulle ni stanna hemma/lämna barnen hemma om de inte "skötte sig"? Om inte, om ni reser för att ni tycker om det och vill tillbringa tiden tillsammans i familjen, så tycker inte jag det känns helt schysst att "kräva" ett visst beteende för det. Om ni ändå skulle göra det oavsett. Känns även som att barn lätt ser igenom sånt?

Tänkte på det där med att bidra också. Hjälpa till hemma, ha en fin attityd och sköta skolan. I sig är det ju helt rimliga förväntningar, men hur höga är kraven? Efter bästa förmåga? Vem avgör hur bra man kan göra något? Vet barnen mer exakt vad som förväntas av dem? Vad händer om det är stor skillnad mellan vad barnen klarar?
Jag tänker att för diffusa förväntningar kan göra barnet osäkert (gjorde jag det bra nog?) och kanske även för vissa barn skapa onödig press (jag gjorde mitt bästa men tänk om de inte är nöjda?) medans det nog är svårt att ha det helt konkret också.

Inte så mycket kopplat till en iphone just, men lite med tanke på den här diskussionen om att "förtjäna" saker.

Ja, delvis reser vi ju för barnens skull. Vi reser till ställen vi inte skulle ha rest för vår skull (nöjesfält, vattenland etc). Likväl som dom reser till ställen dom inte skulle ha rest för deras skull, eller besöker restauranger dom inte skulle ha valt. Vi försöker att göra saker för alla i familjen som ska tillfredsställa allas intressen. Skulle dom inte sköta sig så skulle vi välja att resa på mammavecka istället. Likväl som att om min man skulle bete sig oschysst skulle jag avboka en weekend eller en resa som var inplanerad för vår skull, jag skulle inte ha lust att lägga pengar på att åka på en dyr resa med någon som inte har betett sig schysst.

Ja, efter bästa förmåga och anpassat efter ålder såklart. Man ställer högre krav på någon som är 11 än man gör på någon som är 7, och man har en tydlig och pedagogisk kommunikation kring vad man förväntar sig. Och ja, dom vet exakt vad som förväntas av dom, och om det är stor skillnad sinsemellan spelar ingen roll för dom får sina krav satta utefter förmåga. Och det är inte så resultatanpassat, det handlar mer om att anstränga sig. Och återigen, om det brister så är det inte så att vi säger "oj, oj, oj, nu är den där telefonen i farozonen.." utan då har man en diskussion om vad som är skäligt att förvänta sig (där barnet också får komma med synpunkter), vad det var som gjorde att det felade, vad respektive part kan göra annorlunda i fortsättningen och så vidare.

Jag tycker att det är en väldigt intressant diskussion och jag blir väldigt förvånad att det är så många som reagerar på det här. I vår värld är det hur naturligt som helst och något som både fungerar bra och som ger snälla, glada och harmoniska barn. Jag tror dock att det kanske uppfattas som att vi mutar/hotar i större utsträckning än vi gör? För som sagt är det inget som nämns särskilt ofta, men dom vet att dom lever ett privilegierat liv och att man då förväntar sig vissa saker i gengäld. Och att om dom inte skötte sig så bra som dom gör skulle det få konsekvenser. Ibland kanske materiellt = ingen ny fin telefon utan man får hålla sig till den som fungerar, ibland kanske man får avstå något man sett fram emot = inställd resa/bio/restaurangbesök/träffa kompisar.
 
Ja, delvis reser vi ju för barnens skull. Vi reser till ställen vi inte skulle ha rest för vår skull (nöjesfält, vattenland etc). Likväl som dom reser till ställen dom inte skulle ha rest för deras skull, eller besöker restauranger dom inte skulle ha valt. Vi försöker att göra saker för alla i familjen som ska tillfredsställa allas intressen. Skulle dom inte sköta sig så skulle vi välja att resa på mammavecka istället. Likväl som att om min man skulle bete sig oschysst skulle jag avboka en weekend eller en resa som var inplanerad för vår skull, jag skulle inte ha lust att lägga pengar på att åka på en dyr resa med någon som inte har betett sig schysst.

Ja, efter bästa förmåga och anpassat efter ålder såklart. Man ställer högre krav på någon som är 11 än man gör på någon som är 7, och man har en tydlig och pedagogisk kommunikation kring vad man förväntar sig. Och ja, dom vet exakt vad som förväntas av dom, och om det är stor skillnad sinsemellan spelar ingen roll för dom får sina krav satta utefter förmåga. Och det är inte så resultatanpassat, det handlar mer om att anstränga sig. Och återigen, om det brister så är det inte så att vi säger "oj, oj, oj, nu är den där telefonen i farozonen.." utan då har man en diskussion om vad som är skäligt att förvänta sig (där barnet också får komma med synpunkter), vad det var som gjorde att det felade, vad respektive part kan göra annorlunda i fortsättningen och så vidare.

Jag tycker att det är en väldigt intressant diskussion och jag blir väldigt förvånad att det är så många som reagerar på det här. I vår värld är det hur naturligt som helst och något som både fungerar bra och som ger snälla, glada och harmoniska barn. Jag tror dock att det kanske uppfattas som att vi mutar/hotar i större utsträckning än vi gör? För som sagt är det inget som nämns särskilt ofta, men dom vet att dom lever ett privilegierat liv och att man då förväntar sig vissa saker i gengäld. Och att om dom inte skötte sig så bra som dom gör skulle det få konsekvenser. Ibland kanske materiellt = ingen ny fin telefon utan man får hålla sig till den som fungerar, ibland kanske man får avstå något man sett fram emot = inställd resa/bio/restaurangbesök/träffa kompisar.
Det jag reagerar på mest är att ni genom att linda in era krav och att tala om och diskutera dem tror att ni hotar/mutar mindre än de som gör det uppenbart. Jag ser det inte som fel att ställa krav och muta på rimliga nivåer men inse att det är faktiskt är mutor/krav väldigt lika om du får betyg x (givetvis valt så det är ett rimligt krav och givetvis kan man även diskutera dessa med barnen). Skillnaden ligger i formulering och mätbart och inte i om det är muta/hot eller inte.
 

Liknande trådar

Fordon Fredagen 15 september köpte jag en bil av en bilfirma. Den var nybesiktigad, kamremmen bytt, rostfri, bra sommardäck och ok vinterdäck...
18 19 20
Svar
384
· Visningar
25 332
Senast: ptr
·
Samhälle https://www.gp.se/ledare/d%C3%A4rf%C3%B6r-vill-ingen-l%C3%A4ngre-revoltera-mot-svensson-livet-1.39753355?fbclid=IwAR3BYWlNo-IXhhtcYWZbr2h...
9 10 11
Svar
200
· Visningar
14 098
Senast: BornAgain
·
IT & mobiler Jag har sen en tid tillbaka börjat fundera på att köpa en ny mobil, då den jag har börjar ge upp efter 5 års trogen service. Jag har...
Svar
16
· Visningar
950
Hästmänniskan Har en lååååång historia jag ska försöka göra kort. Vill höra utomståendes åsikter o höra om det här är rimligt och jag bara...
2 3
Svar
52
· Visningar
14 588
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp