Är ni jämställda?

En reflektion är att många kvinnor är dels mindre benägna än män på att berätta vad de gör och dessutom mindre benägna att tydligt och tidigt säga ifrån när de är missnöjda
En man berättar alltid på jobbet vilka projekt som han fixat och vad han är på gång med medans kvinnor knegar på och jobbar. Lite samma hemma. Man blir fast med det tråkiga för att man inte protesterar. När man protesterar blir det mer gnäll och offerkofta och jag gör det ändå för annars blir det inte gjort.

Jag märker det både på jobbet och hemma hos såväl mig som kollegor och familj.
Ja det är ju också en roll som man fostras in i endel av ojämställdheten. Om man ska generalisera så behöver männen backa och kvinnorna ta ett steg framåt på jobbet och det omvända behöver ske hemma i hushållsarbetet.
 
Eller lära sig byta däck av mamma och laga mat av pappa. ;)
Ja, jag tänkte att det var underförstått att rangordningen i önskvärdhet var
1. Lära sig alla typer av sysslor av båda föräldrarna
2. Lära sig däckbyte av mamma och matlagning av pappa, som balans till hur andra i samhället envisas med att bete sig
3. Lära sig matlagning av mamma och däckbyte av pappa. Stereotypt men praktiskt.
4. Inte lära sig något, vara tvungen att klara sig ändå

I inlägget som du citerade kommenterade jag bara ordningsföljden för de två sista punkterna.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
En sak (som kanske inte står i just den här tråden) som jag har funderat på är det där med "vikten av att välja rätt pappa till sina barn". Pinsamt nog kan jag själv säkert ha undrat "varför skaffade hon barn med den där mannen?" om jag sett ett par med uppenbart ojämnlik fördelning av arbetet. När den verkliga frågan borde vara: varför beter den där mannen sig som en inkompetent idiot?
Hade rollerna i en sådan familj varit ombytta så hade pappan hyllats för sin insats och setts som en fantastisk förälder och mamman högst troligt blivit betraktad som onaturlig och konstig som inte intresserar sig för sina barn...
Jag tror inte att pappan hade fått höra att han tyvärr valt fel mamma till sina barn (och därför får skylla sig själv).
 
Bäst är ju att lära sig av någon med kunskap, intresse och entusiasm kring ämnet så att man får en positiv bild.
Kunskap, intresse och entusiasm kring dammsugning, disk och tvätt? Ärligt talat så var den bästa läraren för mig och syster att min mamma avskydde att laga mat, ville man ha något gott att äta fick man lära sig laga det själv. Pappa gillade att laga mat men var en kass pedagog och alldeles för omständig. Så där var den bästa läraren frånvaron av kunskap, intresse och entusiasm.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Nå - men på något vis har ni ändå delat upp det. Ingen hinner med allt.
Tänker tillbaka på mig själv som barn och tidiga tonår - Lördagarna på ridskolan med pappa var nog den värdefullaste familjetiden egentligen på många vis. Var besviken vet jag när mamma skulle köra mig, även om det fick gå det med.
Jo, visst är det så till viss del.
Jag försöker göra tiden då vi gör praktiska bestyr (duschar, köper kläder mm) till kvalitetstid tillsammans, men hade jag haft mer tid och ork hade jag gjort mer "kul" saker med barnen. Vet inte om det spelar någon roll att jag har två pojkar (könsroller igen).
 
Fast det är ju rätt orättvist att den ena föräldern ska ta alla de tråkiga grejerna med barnen medan den andra får alla de utvecklande?
Ibland känns det så. Absolut!
Men jag försöker få med barnen i trädgårdsarbetet, till exempel så dom ska känna sig delaktiga. Det tycker både dom och jag är kul.
 
Fast det är ju rätt orättvist att den ena föräldern ska ta alla de tråkiga grejerna med barnen medan den andra får alla de utvecklande?
Och det är ju supervanligt just att pappan tar det roliga och mamman det trista, vardagliga. Roliga helgpappan som grillar och tar ungarna till parken och får ryggdunk av vänner medan mamman står vecka ut och vecka in och steker fiskpinnar och fixar gympapåsar och har koll på fritidsaktiviter och kvartsamtal utan att en jävel hejar på.
 
En sak (som kanske inte står i just den här tråden) som jag har funderat på är det där med "vikten av att välja rätt pappa till sina barn". Pinsamt nog kan jag själv säkert ha undrat "varför skaffade hon barn med den där mannen?" om jag sett ett par med uppenbart ojämnlik fördelning av arbetet. När den verkliga frågan borde vara: varför beter den där mannen sig som en inkompetent idiot?
Hade rollerna i en sådan familj varit ombytta så hade pappan hyllats för sin insats och setts som en fantastisk förälder och mamman högst troligt blivit betraktad som onaturlig och konstig som inte intresserar sig för sina barn...
Jag tror inte att pappan hade fått höra att han tyvärr valt fel mamma till sina barn (och därför får skylla sig själv).
Väldigt bra poäng! :bow:
 
Bäst är ju att lära sig av någon med kunskap, intresse och entusiasm kring ämnet så att man får en positiv bild.

Det där har du banne mig rätt i! Verkligen huvudet på spiken!

Jag är uppvuxen i ett väldigt ojämställt hem. Mamma gjorde allt i hemmet och pappa tvättade typ bilen.
Dock vet jag att mamma alltid klagade på att laga mat och det var så tråkigt och vi skulle laga nått smidigt som går fort.

Idag hatar jag att laga mat. Kanske för jag alltid har hört att det är en tråkig syssla...
 
Ledsamt nog får även en del karlar höra om att "varför avlade du barn med den där". Går att fundera på vem som nedvärderas i det uttalandet iochförsig.

Visst, val av parter blir inte alltid bra, men att se och begripa det är nog inte lätt alla gånger. Man får väl hoppas att i de flesta fall så där och då kändes det rätt åtminstone.
 
Och det är ju supervanligt just att pappan tar det roliga och mamman det trista, vardagliga. Roliga helgpappan som grillar och tar ungarna till parken och får ryggdunk av vänner medan mamman står vecka ut och vecka in och steker fiskpinnar och fixar gympapåsar och har koll på fritidsaktiviter och kvartsamtal utan att en jävel hejar på.

Det där är verkligen sjukt irriterande och absurt vanligt! Jag var på en föreläsning med Anders Broberg som forskar om anknytningsteori bland annat, där han sa att det är jättetydligt i samtal med barn, på frågan vad de gör med pappa svarar de ofta typ "går på Liseberg" och när det gäller mamma säger de typ "jag och mamma bara myser".
 
Jag tycker att ett problem värt att ta i beaktande är att idéer om att parterna "kompletterar" varandra, riskerar att minska bådas kompetens. Sådant som man måste kunna för att få livet, hemmet och föräkdraskapet att fungera bör båda kunna och ha koll på. Dvs även den som ogillar matlagning bör vara kapabel att hålla liv i familjen vid behov, och även den som har så mycket annat att tänka på bör ha koll på födelsedagar, skolutflykter och vem som har vuxit ur sin regnjacka. Ofta saknar fäder mer eller mindre av sådan kompetens.

Ja eftersom de inte måste. De litar på att det görs av "någon annan". Till och med folk med stort kontrollbehov tycks släppa kontrollen på att hålla reda på födelsedagar och aktiviteter för barnen.
 
Ja eftersom de inte måste. De litar på att det görs av "någon annan". Till och med folk med stort kontrollbehov tycks släppa kontrollen på att hålla reda på födelsedagar och aktiviteter för barnen.
Och ibland för att deras val då inte duger. Riktig galonjacka modell överskottslagret som både var billig och höll för lek - framförallt, fick användas när det skulle lekas. Men fin och som de andra ungarnas var den ju inte. (Fast den var blå - inte grön som jag ville ha). Hörde allt morsan ojja sig inför de andra morsorna om farsans klädköparbravader. Blev kringsläpad av henne och provad på en massa olika kläder på ett sätt som jag förstått är rätt vanligt hos kvinnor vilket än idag ger mig panikångest. Arbetskläder går dock bra, att de går att röra sig i och har vettiga fickor. Det ska vara många sådana fickor morsan inte gillade!
Nu tog min pappa ett väldigt stort ansvar för mig som barn av olika anledningar, långt innan jag minns.
 
Mitt ex är betydligt mer klädintresserad än vad jag är. Han hade ibland synpunkter på klädvalet till barnet men det struntade jag i. Barnet var tidigt noga med klädval och jag la mig inte i.
Mitt ex jobbade längre dagar pga restiden. Han lagade gärna mat och bakade och barnet gör det också gärna.
 
Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.

I dagar har han tagit ut ungefär 25-30 fler: han fick 20 av mig och jag har 5-10 st kvar. I tid var han hemma de första 20 månaderna och jag nästkommande 13 innan barnet började på fsk. Då jobbade jag också deltid 25% i ca fyra månader på våren innan fsk-start och farmodern hade barnet. Vabb tar vi varannan gång normalt, men den här våren har jag tagit mer eftersom barnet smittat mig och jag annars behövt sjukskriva mig samtidigt som han vabbat.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.

Vi jobbar båda 100%. Om någon skulle gå ner i tid är han mest intresserad av det.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.

Här varierar det lite. Barnets kompisars födelsedagar har vi varit i princip lika engagerade i när det gäller kalasdatum och presenter. Släktingar å andra sidan, där driver jag mest - även de på hans sida. Jag har gott sifferminne och memorerar födelsedagar plättlätt medan han knappt minns min. Gemensamma vänner sköter han kontakten med, liksom lekträffar med deras barn. Jag har gått på föräldramöten men vi har båda gått på utvecklingssamtal. Huset sköter vi tillsammans och vi är tyvärr båda av typen mycket snack men lite verkstad. Jag brukar köra bilarna på service, besiktning och däckbyte - när vi bytte hemma bytte oftast han, ibland med min handräckning. Men overall projektleder jag nog mer - jag för åtminstone något oftare upp saker på agendan. Sedan är han ganska ofta den som skrider till verket.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan

På ett ungefär. Oftast är det barnet som bestämmer vem som ska sitta bak med henne. :D Kör vi utomlands eller i Sthlm kör jag.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.

Som någon annan sa har jag nog mer koll på samhällsstrukturer. Men vi pratar jämställdhet ffa ur barnperspektiv ganska ofta på bådas initiativ.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen


Just nu ägnar sig inte någon av oss åt några särskilda fritidsintressen. Men han sitter nog och spelar tv-spel mer än jag läser böcker.

Hur många familjer med mindre barn i er omgivning lever enligt ovan? Jag är lite uppgiven,,,,

Sedan jag flyttade till landsbygd - inte särskilt många. Bland gamla vänner i Sthlm - fler.
 
Men overall projektleder jag nog mer - jag för åtminstone något oftare upp saker på agendan. Sedan är han ganska ofta den som skrider till verket.
Och sekunden efter att jag postat inser jag att han projektleder i princip all mat och trädgård och blommor samt väldigt ofta initierar handling åt barnet. Vi kanske är hyfsat 50/50 där ändå...
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
16
· Visningar
1 630
Senast: YlvaG
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 534
Senast: fejko
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 120
Senast: Migo
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 163
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp