Bukefalos 28 år!

Är ni jämställda?

Och jag förstår inte varför vissa blir så provocerade av att jag vill leva i en relation där man väljer sysslor utifrån intresse och den person man är istället för kön. Att tex inte männen kör bilen jämt för att det ska vara så. (Vilket jag hört folk säga).
Andra får leva som de vill men jag vill leva så. Och tråden startades för att höra om andra lever så. That's it.
Det jag ser som provocerande är att , vad jag uppfattar det som, en per automatik här räknas som ojämställd just när en väljer utifrån intresse och talang och det på någon punkt sammanfaller med traditionen.
 
Det jag ser som provocerande är att , vad jag uppfattar det som, en per automatik här räknas som ojämställd just närom en väljer utifrån intresse och talang och det på någon punkt sammanfaller med traditionen.
Om så vore, vad spelar det för roll för dig? Alltså, min fråga är uppriktigt undrande.
 
Det jag ser som provocerande är att , vad jag uppfattar det som, en per automatik här räknas som ojämställd just när en väljer utifrån intresse och talang och det på någon punkt sammanfaller med traditionen.
Jag har redan i första inlägget skrivit att det är min definition av jämställdhet. Varför bli så upprörd av Det? Om andra vill ha en annan definition av jämställdhet är det väl bara att köra på det
 
Är inte riktat till någon speciell, men kan det vara så att man ursäktar och inte vill se sitt eget ojämställda liv med att man gör saker " för att man vill" och inte för att man (?) är kvinna?
Kanske för att man inte vill känna sig misslyckad, inte vet jag.

Jag hade själv kunnat göra det för ett par år sedan för att slippa se hur mycket jämställdhetsfrågan hade gått åt helvete efter barnen kommit.
Nu har jag tappat lusten att försöka upprätthålla någon slags fasad om att vi skulle vara så jämlika för det är vi inte.
Vi var det innan vi fick barn men efter barnens ankomst så har det blivit sämre ställt. Jag trodde först i början att det skulle bli bättre när barnen blev äldre, men nej det blev det inte heller. Snarare tvärtom.

Jag städar, tvättar, syr, inreder, sköter barnens hygien, handlar, lagar riktig mat och är projektledare (bokar semesterarrangemang, alla sociala kontakter osv).
Sambon sköter datorer, telefoner, elektronik och lagar halvfabrikat till barnen.
Allt är väldigt könsnormativt förutom att jag är den som dessutom tvättar och dammsuger bilen, sköter trädgården, underhåller huset (målar, högtryckstvättar, kontaktar hantverkare mm).

Fritidsintressen har jag inga för det har jag inte tid med.
Där är sambon och jag dock lite oense. Han anser att trädgårdsarbetet och målning är mina fritidsintressen. :grin:
Sambons fritidsintressen är att sova, titta på dator, sova igen, titta på tennis och att fotografera fåglar och blommor i trädgården. Det gör han den största delen av tiden när han är ledig.
Det är tur att jag har planterat så mycket så det finns blommor, bin och fåglar i överflöd så han har något att fota. :D

Visst ja, jag går på keramik en gång i veckan och så jobbar jag. Det är mina fritidsintressen. :up:

Och ja, hela mitt inlägg är skämtsamt och ironiskt men tyvärr också alldeles sant.
 
Varför kan man inte bara göra det man är bra på och vill och kan?
.
Men du har inte reflekterat över att detär män som hellre vill byta däck på bilen än dammsuga? Att det är kvinnor som hellre bakar, städar och tvättar? Hur kommer det sig att det är kvinnor som är så bra på att ta hand om barnen och tar ut majoriteten av föräldraledigheten?

Hur kommer det sig att det vi är bra på, vill,och kan, är de traditionella manliga och kvinnliga fördelningen i hemmen? Det finns liksom inte en enda i tråden som säger, nä jag tar bara hand om bilen, går ut med soporna ibland och klipper gräset för det är det jag kan och är bra på....

Vill man inte utvecklas? Jag kan inte heller byta däck, men jag lär mig. Jag vill definitivt inte vara den som projektleder och städar, så vi hjälps åt, ÄVEN om jag eller han råkar var "bättre" på något område. Helt enkelt för att ingen av oss blir lyckliga av att leva ojämställt. Vi är inte jämställda hemma, men vi jobbar på det, och pratar om det.
 
Jag är otroligt tacksam över att jag hade en pappa som tyckte att det hör till allmänbildningen när jag köpte min första bil att även kunna byta däck. När jag flyttade hemifrån fick jag en egen verktygslåda och jag har alltid fått vara med när han och morfar snickrat så jag både vet att jag kan och jag vågar testa och lära mig av mina egna misstag.

Hur ska man nånsin kunna bli bättre om man aldrig försöker? Jag tycker det är aptrist att städa och diska men jag gör det ändå, men aldrig att jag skulle göra det istället så min partner kan byta däck och slå i spik för att han tycker det är roligare. Ja, jag är en sån där hemsk människa som har tvingat ett ex att laga mat varannan dag och diska varannan dag av den enkla anledningen att jag tyckte att det var inte min uppgift att sköta det åt oss. Skulle han bo hos mig i min lägenhet fick han ta sin del av sysslorna eller hitta någon annanstans att bo. Helt ärligt hade jag aldrig någonsin skaffat barn ihop med honom av flera anledningar, men gnället när han skulle fixa middag är en av dem.
 
Nä men det är väl ingen som tvingar dig till millimeterrättvisa? Gör som du vill.
Själv tycker jag att det långsiktigt ger en annan slags flexibilitet även om det blir fyrkantigt på kort sikt.

Jag tror att millimeterrättvisa är ett måste om en part är ovillig att göra sin del av jobbet. Men om man är två vuxna som båda vill jobba för att vara jämställda och dela lika så behövs det inte utan är onödigt oflexibelt.
 
Andra exempel på (i mitt tycke) rimlig millimeterrättvisa:
- Båda lagar mat, antingen tillsammans eller lka ofta oavsett vem som gör godast mat
- Lika delad föräldraledighet oavsett praktiska/ekonomiska omständigheter
- Båda städar lika mycket/ofta
- Båda är med på barnens fritidsaktiviteter oavsett om den ena har ett eget intresse i aktiviteten eller ej

Etc..

Själv föredrar jag att göra tillsammans så mycket som möjligt, annars hålla koll så det blir lika eller ha typ varannansystem

Spelar det verkligen någon roll om den ena alltid städar och den andra alltid diskar och går ut med soporna? Så länge man lägger ungefär lika mycket tid och energi på det.

Ojämställt är ju om båda jobbar heltid men den ena (traditionellt kvinnan) sköter hemmet och den andre inte lyfter ett finger hemma. Men om båda gör lika mycket hemma spelar det ju ingen roll om de enskilda arbetsuppgifterna inte delas exakt lika. Inte för jämställdheten iaf.
 
Nej, vi är inte särskilt jämställda och det är vad vi vill och är intresserade av som är problemet. Om två mål är att vi ska vara så jämställda som möjligt och att eventuella barn ska få maximala chanser att utvecklas som individer utan att styras av könsroller så skulle vi behöva justera en del saker som jag egentligen inte vill. Några exempel:
  • Jag lägger en kvart längre i badrummet p.g.a. långt hår och smink. Det vill jag ju ha, samtidigt som jag är skeptisk till anledningen. Varför ska mitt utseende vara "fint" när hans är mycket mer praktiskt?
  • Jag har inget körkort, han har både det och bil. Jag har ingen anledning att köra eller intresse av att lära mig. Han får orimligt lång pendlingstid till jobbet och till hobbyn utan bil, jag klarar mig superbra med tunnelbana. Tyvärr gör det mig till en usel förebild och jag skulle behöva lära mig köra så att jag kan göra det hälften av gångerna när de hypotetiska barnen ser.
  • Vi är båda intresserade av heminredning och designval. Han gillar dessutom att utföra renoveringen och jag slipper helst. Dessutom, när vi tycker olika i någon designfråga så får jag massor av impulser att köra över honom eftersom han "inte förstår". Sjukt dåligt och jag lyckas lägga band på mig genom att påminna mig om att jag egentligen tycker att det är jättekul att ha hittat någon som är intresserad och egentligen ganska bra på sådant.
  • När vi lagar mat och ingen vet hur vi ska göra så frågar han mig, som om jag vore någon expert. Tvärtom när det gäller teknikprylar. Vad som sen händer är att någon av oss googlar fram svaret (eller frågar Buke :heart) och sen löser det sig. Men vi måste jobba rätt hårt för att inte alltid hamna i de specialområdena. När jag var singel brukade jag googla mina egna matfrågor och outsourca teknik till en vän och han gjorde tvärtom. Vi hade läst mellan raderna vad vi förmodligen skulle klara av och så grävde vi oss djupare i de hålen. Nu är det rätt jobbigt att komma ur dem.
Det finns ett gäng områden där vi klarar oss bättre och antingen faktiskt är lika eller gör motsatsen till vad traditionen dikterar, men det tycker jag inte kompenserar för ovanstående.

Det allra värsta är egentligen att jag efter alla Buketrådar är superintresserad av ämnet i sig och han är positiv men ganska långt efter. Då är det otroligt svårt att inte gå in i rollen "expert-feministen" och dominera det området. Om någon har tips på hur det kan hanteras så vore jag tacksam för att höra dem.
 
Ok jag är uppvuxen i en familj där båda föräldrar lagade mat, städade och tvättade, tog hand om barn osv. Min pappa är född -45 och jag föddes -90. Han var föräldraledig med mig (trots karriär som jurist då). Det känns som att det är ni 70- och 80-talister som är så oroliga över allt sånt här. Vi yngre är mer chill för vi har redan sett att föräldrar kan hjälps åt och det är naturligt för oss. Så som jag hade det hade alla mina vänner också (enda jag inte vet 100 är föräldraledigheten).
Fast jag är också uppväxt i en familj som på vissa sätt skiftat roller, men jag kan ju se hur människor IDAG påverkas.
 
Jag undrar fortfarande hur ni bestämmer vad som ska prioriteras och hur ofta när det gäller sånt man inte gör varje dag?

Om bilen ska städas varannan gång- vem bestämmer hur ofta det är?
Samma med toan, renbädda sängen, putsa fönster.
Och egentligen vidare med kläder till barnen. Vems standard gäller?
Maten- han lagar halvfabrikat nämnde någon. Vems standard räknas? Duger inte halvfabrikat?

Är det den sk projektledaren som bestämmer sånna saker?
Köper den andra parten det bara rakt av?

Jag gillar sallad. Men tycker inte om sambons sallad. Om vi har gäster gör jag sallad snabbt som attan för att jag är övertygad om att den är godare... Ibland är jag inte hemma och då gör han sallad. Alla gäster äter med god aptit och jag inser ju att det inte är min åsikt som är lag.

Ibland hämtar jag barnet och tänker herregud dom byxorna till den tröjan:arghh:. Hade jag varit hemma på morgonen hade jag säkert sagt något för jag är inte särskilt diplomatisk... Men nu är jag inte hemma varje morgon och det är ju inte min klädsmak som gäller mer än för mina egna kläder.
Hade jag varit hemma och sagt nåt hade jag och sambon och dottern varit i luven på varandra för han hade ju inte tyckt att min åsikt var bättre än hans... Inte hon heller...
 
Och jag förstår inte varför vissa blir så provocerade av att jag vill leva i en relation där man väljer sysslor utifrån intresse och den person man är istället för kön. Att tex inte männen kör bilen jämt för att det ska vara så. (Vilket jag hört folk säga).
Andra får leva som de vill men jag vill leva så. Och tråden startades för att höra om andra lever så. That's it.

I vårt hushåll har vi olika intressen. Jag är djurmänniskan med många djur tex, de är min hobby. Sambon har ingen uttalad hobby på det sättet, men för honom är det kontemplerande att meka bilar, båtar, elektronik och gud vet vad som kan gå sönder, grejer jag hade lämnat bort för att få hela, men hans intresse är sånt och det är ju minst sagt i mittfåran i normen, men inte styrt av normen eller hans kön.

När det gäller en massa saker gör vi ungefär 50/50, medan andra saker gör den ena mer av. Jag vet inte vad som styr, kanske hur tråkigt man tycker en sak är, antagligen normer.

Vi har ett gemensamt (vuxet) barn och jag var tydlig med att sambon skulle vara primärförälder, det gick sådär, inte pga honom utan pga omgivningen, tex som att skolan konsekvent ringde mig när ungen var sjuk istället för att ringa pappan trots att hans namn stod överst och att vi särskilt bett om det.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
19
· Visningar
2 415
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 909
Senast: fejko
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 361
Senast: Migo
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 690
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp