TS skriver exakt det hon tänker. De flesta gör inte det, utan lägger sina svar lite mer tillrätta för att inte bli lynchade.
Kontentan hade ändå blivit densamma, tiden hade kunnat spenderas på bättre sätt än att gå +- 0 ekonomiskt, exempelvis genom att söka vettigare jobb. Men det skulle också innebära att välja bort ett dåligt jobb för att vara arbetslös istället, de dagarna.
Om man alltid blir så himla provocerad av att någon säger högt vad de tänker, så slutar man få höra hur andra verkligen tänker, och går miste om rätt mycket verklighet. Man bestämmer hur andra får tänka, annars blir man arg.
Exempelvis det med familjer som går på bidrag, för att det helt enkelt inte fungerar att få jobb, i slutändan så blir människor utnyttjade utifrån deras svaga ställning men får inget för det ekonomiskt. Man kan ju skrika åt de att de är parasiter och inte gör rätt för sig, eller så lyssnar man på hur folk faktiskt tänker, vad det är som faktiskt händer och var det finns möjlighet för ändringsom inte bara innebär att sätta press på folk.
Jag skulle vilja påstå att de flesta som sliter häcken av sig i låglönejobb gör det ändå för att de trivs på arbetet, dvs de får ut mer än bara det ekonomiska existensminimum av att jobba. De jag känner iaf som hade lålönejobb de inte trivdes/inte längre trivdes på, trillar ut, endera till bidrag eller annat jobb. När jobb inte ger trivsel, mening och kamratskap återstår bara pengarna. Varifrån de kommer spelar faktiskt mindre roll.
