Svenskars relation till religion

Status
Stängd för vidare inlägg.

stjarnhimmel

Trådstartare
Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?
 
Jag tror, eller kanske tycker, att svenskar är mer religiösa än vad man kanske vågar eller vill erkänna. Har sett mycket av vad du säger, och kan bara hålla med. Mycket av samhällsdebatten är ju "frihet från religion", men man tappar lite granna "frihet till religion", och detta gör att man inte alltid vågar säga att man är troende eller ens ger en chans att diskutera och tänka tillsammans.
 
En ateists funderingar.

Jag tror inte det är antingen eller. Svart eller vitt. Jag har mött personer som till min stora förvåning går till julottan. Trots at jag itne sett detminsta lilla antydan till gudstro.
De är "varken-eller". Inte aktivt troende men inte heller ateister. En biskop har sagt att han är utifall-att-kristen.

För egen del är jag ateist. Fattar inte grejen. Fattar inte varför människor bygger upp sitt liv runt en sägen. Fattar än mindre att man bygger upp det hela runt en bok som innehåller massor av saker som man absolut itne kan gå med på idag.

Jag har starkt troende personer i min omgivning och det stör inte umgänget. Vi talar inte religion. (Enda gången det skar sig lite var när en väldigt nära vän under min cancerbehandling sände mig en bön)

Jag tror att majoriteten är ganska svala och obekymrade över hela ämnet. Traditioner värnar man och sånger och kyrkbröllop och dop är just tradition.
 
Jag tror, eller kanske tycker, att svenskar är mer religiösa än vad man kanske vågar eller vill erkänna. Har sett mycket av vad du säger, och kan bara hålla med. Mycket av samhällsdebatten är ju "frihet från religion", men man tappar lite granna "frihet till religion", och detta gör att man inte alltid vågar säga att man är troende eller ens ger en chans att diskutera och tänka tillsammans.
Jag har inte själv upplevt att religionsämnet undviks? Eller så är jag naiv?

I en del kretsar jag rör mig i är religion och kyrka högst naturliga inslag. Kyrkvärdar, diakoner och andra finns i min närhet.
 
Jag har inte själv upplevt att religionsämnet undviks? Eller så är jag naiv?

I en del kretsar jag rör mig i är religion och kyrka högst naturliga inslag. Kyrkvärdar, diakoner och andra finns i min närhet.
Inte som att det kanske undviks som så, men jag upplever att många blir väldigt utsatta och bombarderade med massor av "det är en sagobok", "löjliga historier" och andra nedvärderande ord vilket gör att man kanske inte ens vågar säga emot eller öppna upp. Det behöver kanske inte vara i själva umgänget, men bara här på bukefalos så kommer den diskursen fram.
Man kan säga att man inte är troende och lämna det där, men allt som oftast finns ett behov av att även att på olika sätt nedvärdera andras tro och det skaver otroligt.

Sen är det svårt, närmst omöjligt, att prata om religion och tro som något svartvitt där alla kristna tycker samma, en satt alla svenskyrkliga tycker samma (även om man har samma trosbekännelse). Det är väl någonstans på församlingensnivå man kan börja prata om sånt, eller på individnivå :)
 
Inte som att det kanske undviks som så, men jag upplever att många blir väldigt utsatta och bombarderade med massor av "det är en sagobok", "löjliga historier" och andra nedvärderande ord vilket gör att man kanske inte ens vågar säga emot eller öppna upp. Det behöver kanske inte vara i själva umgänget, men bara här på bukefalos så kommer den diskursen fram.
Man kan säga att man inte är troende och lämna det där, men allt som oftast finns ett behov av att även att på olika sätt nedvärdera andras tro och det skaver otroligt.

Sen är det svårt, närmst omöjligt, att prata om religion och tro som något svartvitt där alla kristna tycker samma, en satt alla svenskyrkliga tycker samma (även om man har samma trosbekännelse). Det är väl någonstans på församlingensnivå man kan börja prata om sånt, eller på individnivå :)

Just det sättet du beskriver i hur somliga bemöter och ifrågasätter personer som är öppna med sin tro upplever jag är mer accepterat i Sverige än i många andra länder. Det, tillsammans med att många inte "tror på Gud men nånting", är kanske varför Sverige ofta ses som så sekulariserat? Det är på något vis ofta mer accepterat att förlöjliga/förminska troende, än att vara troende.

Jag instämmer också i att en så enorm grupp som "kristna" säkerligen inte kommer att tycka detsamma om just mycket alls. Kristendomen är ju en väldigt stor religion, med väldigt många olika inriktningar som skiljer sig ganska vitt.
 
Jag tror ocksa svenska uppskattar stabilitet och traditioner, och givet var historia, sa star svenska kyrkan/kristendomen for manga av dem.

Mamma insisterade t.ex. att jag skulle konfirmeras "for att det ar sa man gor"; och jag antar att manga doper sina barn aa liknande resonemang - det ar en etablerad milstolpe som ger en bra ursakt att komma samman med familj och vanner - att det rakar vara bundet till kristendomen ar typ sekundart?
 
Man kan säga att man inte är troende och lämna det där, men allt som oftast finns ett behov av att även att på olika sätt nedvärdera andras tro och det skaver otroligt.
Sorgligt om det är så!
Jag går efter mottot Var och en salig på sin tro ;)

Men jag har blivit skälld på. Var på ett möte som hölls i en församlingsgård. Gick in i köket med min disk och fick frågan om att delta i en kyrklig aktivitet framöver.
Jag log och sa - tyvärr är jag inte med i den föreningen. Varpå mannen som frågat brusade upp och fräste Jaså du är en sån där snyltare. Du vill döpa barn, gifta dig och begravas men inte betala nåt.
Jag har också i yngre år blivit rätt aggressivt fått utstå värvngsförsök till kristna aktiviteter.

Så min erfarenhet är tvärtom att de aktivt kristna är rätt aggressiva i sina angrepp på förtappade personer som jag. Tack och lov har det avtagit med ålder.
 
Jag är inte med i svenska kyrkan och har aldrig varit det. De av mina vänner som aktivt valt att gå ur är generellt gay/trans och har gjort det som en protesthandling, vilket jag har förståelse för.
Vissa är med för att de vill bevara byggnaderna (de har främst ett byggnadsvårds/historiskt intresse)
 
Det är ju väldigt stor skillnad på kultur/tradition och religion.
Att över 50% av svenskarna är medlemmar i svenska kyrkan tror jag dock inte är ngt direkt aktivt val. Man måste ju istället aktivt ansöka om utträde

Ja det kan ju vara så att många inte är medvetna om att de är medlemmar. Samtidigt tycker jag att folk brukar reagera när de måste betala till något. Fast vissa kanske inte kollar deklaration etc?
Sedan 96 blir man inte medlem automatiskt i svenska kyrkan utan blir ju medlem om man döps. Så det aktiva valet behöver man ju göra om ens föräldrar valt att döpa en. Och medlemsantalet går ner enligt den statistik som jag har sett så kanske blir det färre i framtiden.
 
Jag är inte med i svenska kyrkan och har aldrig varit det. De av mina vänner som aktivt valt att gå ur är generellt gay/trans och har gjort det som en protesthandling, vilket jag har förståelse för.
Vissa är med för att de vill bevara byggnaderna (de har främst ett byggnadsvårds/historiskt intresse)
Det är ju tyvärr en klen tröst, och väger inte upp för all diskriminering som funnits och finns kvar, men det är just gällande transfrågor som svenska kyrkan på twitter på riktigt är ett ljus i det transfoba mörkret.
 
Jag är själv ateist och har gått ur kyrkan men har inga problem med att andra är troende eller vad de tror på. Jag fick välja och valde att inte konfirmera mig då jag tycker det är hyckleri att konfirmera sig om man inte är troende utan gör det för presenterna. Jag är heller inte gudmor åt något syskonbarn eftersom jag inte ville ljuga att jag skulle se till att ungen fick en kristen uppfostran om det skulle hända föräldrarna någonting eller trycka på att de skulle sätta ungen i kyrkans barntimme eller konfirmera sig.

Jag gillar gamla kyrkor som företeelse, det är en del av min historia och många byggnader är väldigt vackra. Jag kan ha nöje av att nån gång var 20:e år höra en predikan om jag av någon anledning råkar besöka en kyrka under en gudstjänst. Jag gillar många gamla psalmer som "Den blomstertid nu kommer" och har inga problem att sjunga dem eller julsånger trots det kristna budskapet även om jag inte tror på det.

Tyvärr är den vanligaste anledningen, förutom den kulturhistoriska och det arkitektoniska, anledningen till att jag besöker en kyrka en begravning. :( Jag har inga som helst planer på att någonsin gifta mig och skulle jag så blev det borgerligt, likaså kommer jag aldrig att döpa ett barn. :)
 
Senast ändrad:
Sorgligt om det är så!
Jag går efter mottot Var och en salig på sin tro ;)

Men jag har blivit skälld på. Var på ett möte som hölls i en församlingsgård. Gick in i köket med min disk och fick frågan om att delta i en kyrklig aktivitet framöver.
Jag log och sa - tyvärr är jag inte med i den föreningen. Varpå mannen som frågat brusade upp och fräste Jaså du är en sån där snyltare. Du vill döpa barn, gifta dig och begravas men inte betala nåt.
Jag har också i yngre år blivit rätt aggressivt fått utstå värvngsförsök till kristna aktiviteter.

Så min erfarenhet är tvärtom att de aktivt kristna är rätt aggressiva i sina angrepp på förtappade personer som jag. Tack och lov har det avtagit med ålder.

Lite som de kottatare prompt tjatar om hur jobbiga vegetarianer och veganer ar, medans jag aldrig i verkligheten traffat varesig en vegan eller vegetarian som yttrat en asikt om nagon annans matval..
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Jag vet att endel inte tycker att man ska prata om religion. Men jag bara vill få ut lite tankar om allt. Men som nog alla har sett så...
Svar
5
· Visningar
777
Senast: LiviaFilippa
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 543
Senast: Enya
·
Samhälle Jag har ganska stor förståelse för att kyrkan tycker att det känns litet snullet att huset duger men inte budskapet, att...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
6 111
Senast: Pancakes
·
Samhälle Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
6 394

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Störiga saker vi stör oss på, del 33
  • Burkfisk
  • Vad gör vi? Del CXCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp