Att bli rädd för sin egen häst.

[BluMil]

Jag ska försöka göra en lång historia kort.

Jag köpte min första häst för snart 4 år sedan. Jag hade innan ridit på ridskola typ 10 år. I början red jag ut lite med en annan häst i stallet. Men sen av nån anledning som kom ridningen av sig. Och på nåt sätt har jag inte tagit upp den än. Nej jag vet hur det låter men det är sant.

Jag har alltid tyckt att min häst är opålitlig och jag kände redan från början att han är för svår för mig. Och jag skulle sålt honom då, innan jag tyckte om honom så mycket.

Jag har under åren gjort några försök att komma igång igen, men jag slutar alltid för att det inte funkar. Han blir för pigg och busig när han inte är igång. Det blir som en ond cirkel. Och jag har även blivit rädd för honom i och med alla dessa misslyckanden. Vi litar inte på varandra.

Jag sitter nu som så många ggr förr och sliter mitt hår. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill varken ha kvar honom eller sälja honom. Jag vill alltid ge det en chans till. Fast åren bara går och han står och har tråkigt varje dag. I och med att jag fick barn så har jag ju inte samma tid längre.

Jag skulle så gärna vilja rida, men inte på honom. Så fort jag bara tänker det får jag ont i magen och känner hur hjärtat börjar slå snabbare. Det var snart två år sedan jag sist satt på hans rygg. Det slutade med att jag hoppade av när han blev uppstressad. Och jag såg det som ett misslyckande och det sänkte mig ännu mer.

Finns det något hopp för oss? Kan man börja lita på varandra igen?

 

[Meg]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Vad tråkigt att det inte funkar med din häst.

Först och främst måste du nog bestämma dig för om det är just den här hästen som du vill ha. Vill och orkar du kämpa för att komma över rädslan eller skulle det kännas skönare att ha en tryggare och mer lättriden häst direkt?

Sedan om jag förstod det rätt så är det att din häst är för pigg som är problemet. Du har inte lust att ta in en medryttare som kan rida/rasta av hästen några dagar i veckan så kanske han blir lite lugnare?

 

[Linnea F]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Klart att det finns hopp, men det kommer att ta tid och du kommer att behöva hjälp. Jag är också lite skrajsen av mig sen jag fick barn, men har nu lärt mig hur jag ska göra för att hålla mig lugn på hästryggen.
Man kan göra massor med saker utan att pressa sig så mycket. Börja med att jobba hästen i skritt. Koncentrera dig på din sits och på takten. Gör massor av halter och räkna stegen mellan dem.
Tio steg halt, nio steg halt osv. Titta inte på hästen utan försök att känna bakbenen. När hästen lyssnar uppmärksamt på dig gör du övergångar skritt trav massor med gånger till han lyssnar. Blir hästen het, eller stark så går du tillbaka till halt skritt igen.
Det är mycket svårare än det låter att göra perfekta övergångar utan att hästen ökar takten. Eller går ett steg för mycket. Det ställer krav på dig som ryttare att du är konsekvent.

Var noga med vägarna och sätt upp små mål som du ska klara innan du går vidare.
Vänta med galoppen till du känner dig säker på det andra och gör på samma sätt med den. Många fattningar och utan att öka takten i traven.

Du kan jobba på samma sätt ute i skogen.
Jobba mycket med honom från marken, borsta, promenera, tömkör osv...

Lycka till!

 

[nordtravare]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Det finns ingen anledning att ha en häst man inte klarar av.Det skall vara roligt att ha häst ,byt häst !!!

 

[LillaMy84]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag har hamnat där efter en skada på hästen.. Han hade diverse rodeo-övningar för sig under igångsättningen och jag ramlade av och slog mig rätt illa vid ett par tillfällen..
Det resulterade i att igångsättningen som enligt plan skulle ta ett par månader tog över två år.. Jag vågade rida, men mest skritt, galoppen var bara att glömma. Vi har än idag problem med galoppfattningar eftersom det blivit såpass laddat moment, hur säker jag än är på hästen.. Det blir liksom bara för mycket.
Vi kom över rädslan med hjälp av instruktör som hjälpte oss igång med ett samarbete i de långsammare gångarterna och idag hoppar vi, rider ut på busritter, provar nya saker som tolkning osv
Allt går bara man ger sig den på det, nu är det ju ett par år som gått och det är rätt stor skillnad på hästen som då var 4 och nu när han blir 12 iår..

Men du måste nog ta ett beslut om hur du vill göra, satsa på denna eller kanske byta mot något stabilare. Sen tror jag att instruktör kan vara en bra ide oavsett vilket alternativ du än väljer, just för att inte överföra osäkerheten på ev ny häst och för att få brutit den på nuvarande.
Jobba från marken kan nog också vara en ide, för att bygga en relation även utanför stallet

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Låter som att en stadig trevlig medryttare skulle vara ett bra alternativ för dig. Du får hjälp med hästen av någon som kanske är modig och tuff nog att rida den även när den blir uppjagad, du behöver inte känna pressen att du måste rida X antal gånger i veckan, hästen blir riden ändå. Kanske medryttaren rider 2-3 ggr i veckan, och du en? Det är helt upp till dig. Medryttaren kan också hjälpa dig att rida till hästen så att den blir lugnare under ryttare, du kan slappna av och fokusera på att överkomma din oro. En bra medryttare kan också ge dig lite tips och råd.

Som LillaMy84 sa kan en tränare också vara en bra idé. Man behöver inte vara superduktig för att rida för tränare. Finns säkert många bra tränare som sett liknande fall tidigare och är vana vid att jobba med ekipage där ryttaren blivit rädd för sin häst.

 

[moonstruck]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Självklart kan ni börja lita på varandra igen.

Jag skulle om jag var du longera/tömköra hästen några veckor, sedan sätta upp en annan ryttare på hästen (antar att den knappt är riden alls nu?) några gånger, alternativt lämna den på "tillridning" en månad. För att slippa överskottsenergin vid en eventuell igångsättning.

2 som de andra skrivit i tråden skaffa en medryttare som hjälper dig att rida hästen och som inte är rädd.

3 Skaffa en tränare att rida för minst en gång i veckan, dels för att du då tvingas upp på hästen och för att du får hjälp och även övningar och tips på vad ni ska göra under resten av veckan

4 Försök att alltid rida ihop med någon så du känner dig tryggare

5 Longera hästen en stund varje gång innan du sitter upp


Hur mycket går hästen i hagen? Har den kompisar i hagen?
Det kan göra dramatisk skillnad på en del hästar om de får gå i en stor hage med flera kompisar hela dagarna, jämfört med att stå i en liten rasthage med en eller ingen kompis.

 

[moonstruck]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Som LillaMy84 sa kan en tränare också vara en bra idé. Man behöver inte vara superduktig för att rida för tränare. Finns säkert många bra tränare som sett liknande fall tidigare och är vana vid att jobba med ekipage där ryttaren blivit rädd för sin häst.

Jag skulle vilja säga att de mindre duktiga ryttarna behöver rida för tränare mer, än de som är duktiga.

Hela grejen med att rida för tränare är ju att man vill få hjälp och bli bättre.

 

[aramis]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Du har fått många bra tips i tråden.

Mitt lilla tips är att du kanske till och med börjar att rida på ridskolan igen. Få komma igång på trygga hästar med lite hjälp av en instruktör är inte fel. har du inte ridigt på två år är det mycket som ska komma igång. Under tiden letar du medryttare som kan sätta igång din häst och som kan hjälpa dig igång senare när du känner dig mogen.

Visst kan ni komma igång igen om du vill det. Men du ska också veta att det är helt okey att sälja en häst också om du känner för det.

 

[Liten]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag vet inte om det kan vara till hjälp, men här är tråden jag startade. Jag blev livrädd för mitt sto, efter att hon fått stå. http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=941439

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Tack för all bra tips.

Jag försökte hela hösten att få hit nån som ville rida. Till slut kom det hit en tjej och vi kom överens om att hon skulle leda honom på promenader. I början skulle jag vara med också och sen när hon kände sig redo så skulle hon börja rida. Första gången hon var här tog vi en promenad med hästen och det gick hyfsat bra. Andra gången kom hon och ville ta in honom i stallet ensam. Då vet jag inte vad han gjorde, men hon ringde mig (från stallet, det är på min gård) och sa att jag skulle komma ut och ta ut honom i hagen igen. Sen har jag inte sett till henne.

Det är jättesvårt att få nån att vilja åka en bit för att rida och sen inte ha tillgång till riktig ridbana.

Jag har ingen jag kan rida ut med. Sällskapet till min häst är 30 år och rids inte längre. De står i stora hagar, dock uppdelade då de inte kommer överens. Jag har ingen riktig ridbana, så då känns det dumt att ta ut en tränare. De vill väl inte harva runt i en lerig hage liksom.

Det känns bara så låst just nu. Det här med att ha egen häst blev inte alls som jag tänkt mig. Jag går varje dag och vänder ut och in på detta. Jag måste som sagt ta beslutet om jag vill kämpa vidare eller inte. Det känns som om det står mellan att ha kvar honom eller ge upp det här med hästar helt. Han har lyckats få mitt stora intresse att göra ont. Jah har tappat tron på att jag kan hitta en annan häst som jag kan klara av. Jag har heeelt tappat självförtroendet.

Jag har hittat en tillridare som kan tänka sig att ta honom en månad eller så. Men då är jag så rädd att han ska komma hem igen och jag ska bli rädd, låta honom stå och sen vara tillbaka på ruta ett igen..

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Och vem blir jag om jag inte har en häst? Varför köpte jag då ett hus med stall?
Vad ska jag ha ett tomt stall och tomma hagar till? Hur mår jag då om jag bor kvar här?

 

[moonstruck]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Du är fortfarande du, med eller utan häst.

Kan du inte hyra ut stallet till någon, och hyra in din häst på ett ställe med ridbana/manege?
Inte för alltid såklart, men kanske ett halvår så du kommer igång. Det är skitsvårt med motivationen om man har hästen hemma och man är själv i stallet. Att ha andra gärna duktigare ryttare runt omkring sig ger inspiration och motivation, samma sak med tränare.

Känner du att detta inte är hästen för dig, lämna iväg den där den rids och sälj hästen. Köp en ny lugnare häst om du vill fortsätta ha häst.
Det kanske känns svårt i hjärtat men din häst hamnar förhoppningsvis någonstans där han får det bra och blir riden och du kan köpa en lugnare häst som du trivs bättre med. Du kommer att må bättre av det i slutändan.

Att ha häst ska vara kul, det ska vara roligt att vara i stallet med sin häst!

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag skulle vilja säga att de mindre duktiga ryttarna behöver rida för tränare mer, än de som är duktiga.

Hela grejen med att rida för tränare är ju att man vill få hjälp och bli bättre.

Självklart är det så. Har dock märkt när jag snackat med folk att det här med privat tränare än något som vissa tror bara går att ha när man nått en viss nivå av utbildning, och att det således inte skulle vara något för de mindre "duktiga", som istället borde husera på en ridskola eller liknande.

 

[Totola]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Självklart är det så. Har dock märkt när jag snackat med folk att det här med privat tränare än något som vissa tror bara går att ha när man nått en viss nivå av utbildning, och att det således inte skulle vara något för de mindre "duktiga", som istället borde husera på en ridskola eller liknande.

Och vissa duktiga tränare vill faktiskt inte ta sig an "små" ryttare eller har inte möjlighet att ta sig tiden till att ge nog med stöd även utanför lektionstiden på ridbanan.

Tycker det lättaste i tränarväg verkar vara att antingen ta hjälp av en NH-tränare med bra rykte, eller en personlig coach för mental träning eller ridningen som helhet.
Att ta hjälp av någon i allmänhet tycker jag är en bra idé, gäller ju bara att man lyckas hitta någon man kan känna sig trygg med.

Själv skulle jag faktiskt inte rekommendera medryttare eller att skicka iväg hästen på tillridning. För att det är i det första grovjobbet man sätts på prov, och även om det kräver väldigt mycket av en själv så känns det ju lättare sen om man stöter på lindrigare problem. För att man känner igen det och vet att man klarat av det tidigare.
Om någon annan gör det grovjobbet kan de där små sakerna kännas lika stora -för att man inte tagit sig igenom grovjobbet, och har man fortfarande inte hittat lösningen i sig själv så kommer man snart sitta i den onda cirkeln igen (troligtvis).

Det finns alltid hopp, frågan är om man är villig att ta sig tiden och lägga ner jobbet, lyckas hålla motivationen. Och lyckas hitta rätt hjälp.

 

[nordtravare]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Boken ridning o rädsla av sven forsström /inger lantz är väl värd att läsa.

 

[Vixten]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Lämna din häst till en tränare i minst en månad och se till att du får komma dit och träna samtidigt på din egen häst.
Sen tar du antingen hem hästen eller bestämer att den får stå tll försäljning. Och du letar isf upp en cool och trevlig hobbyhäst som det faktiskt finns i massor av.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Lämna din häst till en tränare i minst en månad och se till att du får komma dit och träna samtidigt på din egen häst.
Sen tar du antingen hem hästen eller bestämer att den får stå tll försäljning. Och du letar isf upp en cool och trevlig hobbyhäst som det faktiskt finns i massor av.

Tror du att jag kan hitta en häst som jag kan lita på utan att änka på min nuvarandes fasoner..?

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Det finns många bra och lugna hästar till salu, bara man tar sig tid att leta och tar tålamod.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Det finns många bra och lugna hästar till salu, bara man tar sig tid att leta och tar tålamod.

Jag tyckte jag hade valt rätt första gången. Förra ägaren beskrev honom som "den häst jag väljer om jag vill ha en lugn tur i skogen" och att hon red på honom med sitt 3-åriga barn framför sig.
Jag trodde att han skulle bli en klippa, men det kanske är hos mig felet ligger.