Att erkänna faderskap för någon annans barn

[Grazing]

En adoption är rimlig. Att ta på sig faderskapet är inte samma sak.

Tar inte pappan på sig ett ansvar om tex underhållsbidrag osv om han skriver på ett faderskap?

 

[athena]

För syskonen spelar det ju ABSOLUT roll om det är frågan om framtida arv sen.

 

[athena]

För syskonen spelar det ju ABSOLUT roll om det är frågan om framtida arv sen.

 

[cirkus]

Tar inte pappan på sig ett ansvar om tex underhållsbidrag osv om han skriver på ett faderskap?

Jo absolut. Men det gör han även vid en adoption, som är rimligare tycker jag.

 

[Grazing]

Jo absolut. Men det gör han även vid en adoption, som är rimligare tycker jag.

Jo men då tycker jag lite att det är hans beslut och hans liv. Vill han ta på sig ett livslångt ansvar och ställa upp kan jag inte annat än att se att det är positivt. Hellre än att ungen blir utan pappa och hon blir ensamstående.

 

[mandalaki]

De som är parter i ett faderskapsmål är modern, barnet och den/de utpekade männen. Man kan inte kontakta socialnämnden hur som helst och be att få en faderskapsutredning gjord. T ex när en gift kvinna föder barn anses hennes make vara ett barns far, den s k äktenskapspresumptionen. Om hon har haft ett förhållande med en annan man som hävdar att han är barnets far har han inget att säga till om. Likaså parternas barn i tidigare förhållanden, vänner, släktingar o s v. Det kan endast den som är part i målet göra.

Faderskapsprotokollen som främst används är antingen s k S-protokoll eller MF-protokoll. Det förstnmända används då föräldrar är folkbokförda på samma adress. Är de inte det men har blivit det under graviditeten är det upp till handläggaren att avgöra vilket protokoll som ska användas.
Är de inte folkbokförda på samma adress används det sistnämnda protokollet som innehåller frågor som "sexuellt umgänge med mannen under konceptionstiden?" och "sexuellt umgänge med andra män under konceptionstiden?". Man blir utfrågad om sin kontakt och hur relationen ser ut. Modern och mannen har möjlighet att begära faderskapsundersökning och handläggaren kan själv besluta om ett sådant om det framkommer någon anledning under utredningen.

Gud så skönt att ha dig här ibland!

Ja alltså, det är säkert skönt att ha dig här jämt men ibland är det extra skönt, eller nåt

 

[Verdandi]

För vem spelar det någon roll om han ljuger om det eller inte? Det är ju isåfall enbart och endast den biologiska pappan som kan invända då. Han tar på sig ett ansvar och det är helt och hållet upp till honom om han vill ta det ansvaret eller inte.


Tycker det där är löjligt, för vem skulle det vara ett bedrägeri att han tar på sig att vara fadern och tar på sig att bekosta barnet? Det är ju hans val och hans liv. Bara den biologiska pappan som kan komma och invända.


Jag tycker nog att huvudsaken är att barnet får en trygg och kärleksfull "pappa" att växa upp med. Vad det står på pappret är ju ovesäntligt egentligen, det är bara ett papper.

I första hand handlar det om en individ som borde ha rätt att känna till sina biologiska föräldrars existens. Sen måste förstås inte den biologiska pappan vara barnets Pappa.

Jag har en vän som när hon själv tog upp frågan med sin mamma vid vuxen ålder fick veta att hon hade en annan pappa. Under hela sin uppväxt hade hon känt sig annorlunda mot sina syskon och pappa, trots att hon var älskad och hade en bra relation med sin familj.

 

[Grazing]

I första hand handlar det om en individ som borde ha rätt att känna till sina biologiska föräldrars existens. Sen måste förstås inte den biologiska pappan vara barnets Pappa.

Jag har en vän som när hon själv tog upp frågan med sin mamma vid vuxen ålder fick veta att hon hade en annan pappa. Under hela sin uppväxt hade hon känt sig annorlunda mot sina syskon och pappa, trots att hon var älskad och hade en bra relation med sin familj.

Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.

Och har denna blivande pappan sagt att han och mamman aldrig kommer att berätta om barnets "riktiga" pappa? Har dom redan nu planerat att hålla det hemligt? För det går ju inte mer eller mindre då den biologiska pappan kanske vaknar upp en dag och faktiskt vill träffa ungen.

Jag har haft "riktiga" föräldrar och jag har inte mått bra ändå under min uppväxt.

 

[Verdandi]

Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.

Och har denna blivande pappan sagt att han och mamman aldrig kommer att berätta om barnets "riktiga" pappa? Har dom redan nu planerat att hålla det hemligt? För det går ju inte mer eller mindre då den biologiska pappan kanske vaknar upp en dag och faktiskt vill träffa ungen.

Jag har haft "riktiga" föräldrar och jag har inte mått bra ändå under min uppväxt.

Jag avser inte uppväxten, utan rätten att få veta. Rätt pappa i papperen är väl bättre, än fel pappa i en onödig lögn som i sin tur påverkar barnet. Sen kan barnet växa upp med helt andra föräldrar.

 

[Sassy]

Fast det är ju precis detsamma vid adoption, eller om mamman träffar den nya när barnet är väldigt litet tex, det tycker jag är det minsta problemet. Huvudsaken är att barnet får en trygg uppväxt.

Och har denna blivande pappan sagt att han och mamman aldrig kommer att berätta om barnets "riktiga" pappa? Har dom redan nu planerat att hålla det hemligt? För det går ju inte mer eller mindre då den biologiska pappan kanske vaknar upp en dag och faktiskt vill träffa ungen.

Enda anledningen att skriva fel pappa från början är ju just om man tänker hålla det hemligt? I annat fall ska rätt pappa stå som biologisk pappa, och den som ev vill ta ett formellt föräldraansvar ansöka om adoption. Allt annat omöjliggör barnets rätt att känna till sin biologiska förälder, och den biologiska pappans rätt att känna till och träffa sitt barn.

 

[Lovisaleonora]

För alla parter känns det rimligare och bättre med en adoption. Och med parter menar jag då biologiska föräldrar, barnet och adoptionspappan.

Tidigare barn från andra kullar anser jag har NOLL att säga till om i det här fallet. Lika lite som om barnet hade varit hans biologiska unge.

 

[Görel]

Gud så skönt att ha dig här ibland!

Ja alltså, det är säkert skönt att ha dig här jämt men ibland är det extra skönt, eller nåt

Haha, jag fattar

Själv blir jag mörkrädd över hur lite vissa vet om hur samhället fungerar, inte bara idenna tråd.

 

[Fille]

I första hand handlar det om en individ som borde ha rätt att känna till sina biologiska föräldrars existens. Sen måste förstås inte den biologiska pappan vara barnets Pappa.

Jag har en vän som när hon själv tog upp frågan med sin mamma vid vuxen ålder fick veta att hon hade en annan pappa. Under hela sin uppväxt hade hon känt sig annorlunda mot sina syskon och pappa, trots att hon var älskad och hade en bra relation med sin familj.

Min mamma har också vuxit upp med en pappa som inte är biologisk. Det fick hon reda på i tonnåren men inget hon lidit av då hon varit älskad. Hennes riktiga pappa står som pappa på papprena men dom har aldrif träffats och mamma har inget behov av det heller!

 

[LindgrenV]

Förr fick barnet mammans medborgarskap. Då är det kanske ändrat nu?
Frågan är om den tilltänkte fadern verkligen vet vilket ansvar han tar på sig?
mvh

Saxat från Migrationsverket eftersom jag inte orkar skriva själv:

• Ett barn till en svensk mor blir alltid svensk medborgare. Det spelar ingen roll om barnet föds i Sverige eller utomlands.
• Ett barn till en svensk far och en utländsk mor blir alltid svensk medborgare om barnet föds i Sverige. Är pappan gift med mamman får barnet svenskt medborgarskap vid födelsen oavsett var i världen barnet föds.
• Ett barn till en utländsk mor, som är gift, registrerad partner eller sambo med en svensk kvinna, blir också svensk medborgare om barnet är fött i Sverige och en insemination har skett med den svenska kvinnans samtycke.

Mvh Gör medborgarskapsutredningar var och varannan dag

 

[Grazing]

Enda anledningen att skriva fel pappa från början är ju just om man tänker hålla det hemligt? I annat fall ska rätt pappa stå som biologisk pappa, och den som ev vill ta ett formellt föräldraansvar ansöka om adoption.

Så den som skriver sig som pappa har alltså inget ansvar alls? Det går att stå skriven som pappa till barnet utan att ha några skyldigheter?

 

[Trani]

T ex när en gift kvinna föder barn anses hennes make vara ett barns far, den s k äktenskapspresumptionen. Om hon har haft ett förhållande med en annan man som hävdar att han är barnets far har han inget att säga till om.

Det är förstås smidigt för de par som är gifta och skaffar barn, minsta möjliga krångel. Men ärligt talat, hej 1800-talet.

Nu när det inte är olagligt med sex utanför äktenskapet och det finns preventivmedel och man kan göra DNA-analyser... Då känns det verkligen förlegat att äktenskap ska ha en särställning när det gäller reproduktion.

Det tycks mig dessutom som att många skaffar barn först och om de gifter sig så sker det senare (ofta när de börjar bli äldre och det där med arv och grejer börjar kännas aktuellt).

 

[Sassy]

Så den som skriver sig som pappa har alltså inget ansvar alls? Det går att stå skriven som pappa till barnet utan att ha några skyldigheter?

Det skrev jag väl inget om? Problemet är att varken den biologiska fadern eller barnet har någon som helst "rätt" till varandra om man ljuger om faderskapet från början och skriver den andra som pappa.

 

[Görel]

Det är förstås smidigt för de par som är gifta och skaffar barn, minsta möjliga krångel. Men ärligt talat, hej 1800-talet.

Nu när det inte är olagligt med sex utanför äktenskapet och det finns preventivmedel och man kan göra DNA-analyser... Då känns det verkligen förlegat att äktenskap ska ha en särställning när det gäller reproduktion.

Det tycks mig dessutom som att många skaffar barn först och om de gifter sig så sker det senare (ofta när de börjar bli äldre och det där med arv och grejer börjar kännas aktuellt).

Om du tycker att lagen är fel får du vl jobba för att den ska ändras. Nuvarande lagstiftning måste följas oavsett vad du och andra tycker om den.

 

[Grazing]

Det skrev jag väl inget om? Problemet är att varken den biologiska fadern eller barnet har någon som helst "rätt" till varandra om man ljuger om faderskapet från början och skriver den andra som pappa.

Fast om det är så extremt viktigt bör man se över adoptioner också, inte säkert barnet har "rätt" att hitta sina riktiga föräldrar då om dom inte har lust att säga något. Är ju en del olika varianter på det där. Tycker fortfarande det är det minsta problement, huvudsaken är att barnet har bra föräldrar som tar hand om det så den får en bra uppväxt, sen om det kommer upp så får man ta det som det kommer.

 

[Görel]

För en del människor är det mycket viktigt att få kunskap om sitt biologiska ursprung, för andra inte.

Min pappa träffade aldrig sin pappa och sörjer inte det. Jag sörjer mycket att jag inte träffat 25% av mitt ursprung. Alla har rätt att reagera på sitt eget sätt, inget är bättre eller sämre och ingen har rätt att fördöma någon annans reaktion.

Det finns också många genetiska sjukdomar som gör att det kan vara bra att känna till sitt genetiska ursprung.