Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

Uppenbarligen finns det någon form av utredningsbehov här. Om det bara är en enda läkare som ger sig på de här återupplivningsförsöken, är det väl troligen där utredningsbehovet finns.

Då tycks ju problemet inte vara att gränsen mellan sena aborter och tidiga födslar flyter ihop, utan problemet är just den läkaren i så fall.

Jag tycker att det var tämligen talande att inget foster överlevt. Dvs upplivningsförsöken går att jämställa med tortyr (återupplivning kan vara rejält otrevligt och resultera i skador i sig).

Så sen abort görs oftast på foster som har skador, dvs de är inte levnadsdugliga.
 
Jag tycker att det är en jättesvår fråga... Det känns orimligt att kräva att en läkare/barnmorska ska ignorera ett barn som visar tydliga livstecken och som skulle kunna överleva om det fick vård. Samtidigt så är det ju beslutat att det ska göras en abort och att fostret inte ska få överleva.

Jag tänker spontant att det bästa vore att sänka gränsen för till vilken vecka man får göra abort men jag inser samtidigt att vården antagligen kommer att klara av att rädda barn födda tidigare och tidigare vilket skulle kunna sluta i att vi inte alls kan tillåta aborter. Men om man får abortera foster som skulle kunna överleva att födas (om dom fick vård) skulle vi väl lika gärna kunna tillåta aborter upp till v. 30 (eller liknande) och kräva att läkare och barnmorskor ignorerade det levande barn som kom ut eftersom lagstiftningen säger att det är tillåtet med abort av livsdugliga barn...

Jättesvår fråga som sagt, hoppas att det kan komma en del kloka insikter i den här tråden.
 
@Daff: Man kan ge lindring utan att göra återupplivningsförsök. Det är som sagt oftast foster det är fel på som aborteras så sent.

Jag läste lite statistik för de aborter som utförs mellan v. 18-v. 22 och det är en viss del som görs av andra anledningar än att det är något fel på fostret. Ska se om jag hittar den.
 
Jag tänker spontant att det bästa vore att sänka gränsen för till vilken vecka man får göra abort men jag inser samtidigt att vården antagligen kommer att klara av att rädda barn födda tidigare och tidigare vilket skulle kunna sluta i att vi inte alls kan tillåta aborter. Men om man får abortera foster som skulle kunna överleva att födas (om dom fick vård) skulle vi väl lika gärna kunna tillåta aborter upp till v. 30 (eller liknande) och kräva att läkare och barnmorskor ignorerade det levande barn som kom ut eftersom lagstiftningen säger att det är tillåtet med abort av livsdugliga barn...

Jättesvår fråga som sagt, hoppas att det kan komma en del kloka insikter i den här tråden.

Jag tänker spontant att man måste vara benhård på gränsen 22 veckor. Ingen abort ska dra ut på tiden så länge. Sena aborter ska betraktas som akutfall som ska omses omedelbart. Även om det innebär att kvinnan måste åka till ett annat landsting.
 
Problemet är rent juridiskt att fostret räknas som ett barn och då har helt egna rättigheter till vård.

Och fortfarande kan säkerligen ultraljud missa dagar, kanske tom vecka och ligger man i gränszonen så kan en tänkt abort av embryo vara ett foster när det kommer ut.
 
Men fortfarande, vi pratar inte om en vanlig abort utan i de flesta fall är det ett foster det är stora fel på!
Det framgår inte vad jag kan se i artiklarna.
Kan du utläsa det någonstans?
Om man i det läget ser fostret som ett barn och en egen individ så kan ju felet vara att det är oetiskt att försöka behandla någon som är utsiktslös att överleva.
Men det är en annan och helt vanlig fråga för vården.
 
Men fortfarande, vi pratar inte om en vanlig abort utan i de flesta fall är det ett foster det är stora fel på!

Att man inte vill ha barn är fullt tillräcklig anledning att få godkänt av socialstyrelsen för sen abort. Källa; en av mina närmsta vänner som gjorde det just pga att hon helt enkelt inte ville ha barn just då. Det måste inte vara fel på barnet/fostret alltså.
 
Jag tänker spontant att man måste vara benhård på gränsen 22 veckor. Ingen abort ska dra ut på tiden så länge. Sena aborter ska betraktas som akutfall som ska omses omedelbart. Även om det innebär att kvinnan måste åka till ett annat landsting.

Helt enig. Dels för att hålla sig inom lagens råmärken men också av omtanke om kvinnan.
 
Läkaren har fortfarande inte rätt att göra det (läs artiklarna som TS länkat till).

Det är bortom min poäng. Jag vänder mig dock lite mot den här ständiga "rätten att bestämma över min kropp"-retoriken i abortdebatten. Åtminstone som den används idag.

Ingen är väl för abort i, låt oss säga, v. 38. Vilket logiskt sett betyder att vi alla är överens om att vi bör "frånta kvinnor rätten till deras egna kroppar". Om nu ett förbud mot abort innebär det. Argumentet verkar dock bara användas när någons uppfattning avviker från vad som just nu är svensk lagstiftning. Vilket gör det till ett kasst argument.
 
Att man inte vill ha barn är fullt tillräcklig anledning att få godkänt av socialstyrelsen för sen abort. Källa; en av mina närmsta vänner som gjorde det just pga att hon helt enkelt inte ville ha barn just då. Det måste inte vara fel på barnet/fostret alltså.

Det vet jag men precis som jag sa, det är inte enbart moderns beslut som det är innan. Socialstyrelsen måste godkänna det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp