Att komma ut?

Jag fattar hur du tänker men samtidigt måste folk få vara lesbiska även om de gillar män. En lesbisk kvinna som aldrig har haft sexuella relationer med män är så ovanligt att det finns ett begrepp för det, "golden star lesbian". :D

Sexuell identitet består av många aspekter och sett till praktik gör folk lite allt möjligt faktiskt. Om du är bi så vet du nog hur det känns att få det ifrågasatt så man behöver inte ge andra samma medicin.

Men precis, vore det inte lite finare om vi lät folk ha den sexuella identiteten de har utan att ifrågasätta. Jag tror inte att bisexualitet skulle tas på större allvar om vi allihopa skulle tvångsplacera massa människor där :D
 
Men precis, vore det inte lite finare om vi lät folk ha den sexuella identiteten de har utan att ifrågasätta. Jag tror inte att bisexualitet skulle tas på större allvar om vi allihopa skulle tvångsplacera massa människor där :D

Man kan ju välja att inte definiera sig alls. Många gör ju det. Inget konstigt alls. Men att välja en definition och sen hitta på en definition av definitionen. Lesbisk är ju ingen personlighetstyp. Det har enbart med attraktion att göra: sexuell och romantisk. I övrigt är lesbisk (och alla andra sexualiteter) totalt ointressanta för hur människan är i övrigt.
 
Man kan ju välja att inte definiera sig alls. Många gör ju det. Inget konstigt alls. Men att välja en definition och sen hitta på en definition av definitionen. Lesbisk är ju ingen personlighetstyp. Det har enbart med attraktion att göra: sexuell och romantisk. I övrigt är lesbisk (och alla andra sexualiteter) totalt ointressanta för hur människan är i övrigt.
Tycker du. Jag skulle istället säga att de erfarenheter vi gör genom livet, får till konsekvens att tex ett lesbiskt liv påverkar personen på andra sätt än vad ett heteroliv gör. I praktiken handlar det helt enkelt inte bara om vem någon har sex med.

Det är inte så ovanligt att heteron säger som du. Jag tror att det beror på att heteron inte ser sina heteroerfarenheter som just heteroerfarenheter.
 
Beroende på hur ens sexualitet är leder det "valet" till väldigt olika konsekvenser. Heterosexualitet kan du göra utan att själv märka det men om du gör något avvikande måste du anstränga dig för att smyga med det.


Det är ju identitetspolitik som har åstadkommit det!


Det behöver man inte göra.

Ursäkta men jag kan läsa av ditt resonemang att du är privilegierad i den här frågan. Förstår att det hela kan kännas enkelt då.

Jag betraktar mig själv som bi. Jag blir lika kåt på och kär i män, kvinnor och andra. Men jag kan inte ignorera att omgivningen gör skillnad åt mig. Jag kan inte ignorera att jag betraktas som hetero tills jag visat upp något annat. Det handlar inte om att jag tror att heteros, homos och bin är fundamentalt olika utan om att jag inte är bekväm med att vara hetero. Jag behöver inte nödvändigtvis kalla mig bisexuell men det känns viktigt att disidentifiera mig med heterosexualitet. Även med homosexualitet i viss mån.
Jag hänger inte med, hur gör man heterosexualitet utan att märka det? Man märker väl vad man är attraherad av eller vem man har sex med?

Min gissning är att min omvärld inte tänker på mig i termer av vem jag har sex med öht. Alltså, de varken vet eller bryr sig. Och det är inte viktigt för mig att de vet vad jag är attraherad av. När jag var yngre och hade kort hår hände det lite nu och då att jag togs för en man, det gjorde mig ingenting. Så det är inte viktigt för mig att andra vet vilket kön jag har eller hur min sexualitet ser ut. Jag skulle vara utmärkt bekväm med att vara homosexuell, eller antas vara det. Det är väl snarast lite kul om nån tror det, då har man väl lyckats att inte vara allt igenom stereotyp iaf. ;)

Jag är väl medveten om att identitetspolitik har åstadkommit förändringar. Att vägra etiketter är i min värld identitetspolitik. Luca Guadagnino och André Aciman har, tycker jag, pratat och skrivit klokt om poängen med att inte boxa in och etikettera sexualitet och kön. Att betona Q:et i LBTQ. För ingen etikett passar nånsin fullt ut, folk är för varierade.
 
Identitet är ju ett ganska komplext begrepp och har fler aspekter än hur man uppfattar sig själv. Självbilden påverkas ju inte bara av hur man ser på sig själv och på omvärlden, utan också av hur andra ser på en. Upptäcker man att andra ser på en på ett sätt som inte överensstämmer med ens egen bild av en själva så tenderar många att vilja ta ställning "Jag är faktiskt inte X. Jag är Y". Samma sak gäller de värderingar, normer och förväntningar som både formar oss under vår uppväxt (och som vi kanske senare reagerar mot) och som vi möter under livet. Konflikter mellan de vi är och vilka andra förväntar sig att vi ska vara ställer frågor som rör identitet på sin spets och är - skulle jag vilja påstår - i sig själv också identitetsskapande. Om det sedan gäller kön, sex, religion, klasstillhörighet, osv. är nog underordnat.
Nej, det förstår jag, att det skaver om folk antar att man är något man inte är. Men min poäng är att som vuxen, i min hörna av världen, så antas varken bu eller bä. Det pratas liksom aldrig om vad jag gillar eller antas gilla, ämnet kommer aldrig upp. Så det finns inget som kan skava, vad man är attraherad av kommer aldrig upp som samtalsämne. Varken direkt eller indirekt.

När jag var yngre var jag singel länge. Då antog delar av min familj att jag var lesbisk. (Eftersom lesbiska tydligen är singlar? Förstod aldrig riktigt logiken där :cautious:.)Men som vuxen är folk inte lika nyfikna, vilket är trevligt.
 
Så du menar att hon legat med män för att hon varit attraherad dem men ändå kallat sig lesbisk? Eller har hon legat med män utan att vara attraherad av dem? Eller menar hon lesbisk = kan bara bli kär i kvinnor? För om det är så så är väl mitt uttryck monoromantisk ett uttryck som behövs?
Bisexuell homoromantisk = sexuellt attraherad av både kvinnor och män men blir bara kär i kvinnor. Men lesbisk förstår jag inte hur man får det till om man är attraherad av män också.

Vänd på tanken - en hetero som legat med och blivit attraherad en av samma kön, är det lika konstigt?

Jag tror att det är ganska vanligt.
 
Nej, det förstår jag, att det skaver om folk antar att man är något man inte är. Men min poäng är att som vuxen, i min hörna av världen, så antas varken bu eller bä. Det pratas liksom aldrig om vad jag gillar eller antas gilla, ämnet kommer aldrig upp. Så det finns inget som kan skava, vad man är attraherad av kommer aldrig upp som samtalsämne. Varken direkt eller indirekt.

När jag var yngre var jag singel länge. Då antog delar av min familj att jag var lesbisk. (Eftersom lesbiska tydligen är singlar? Förstod aldrig riktigt logiken där :cautious:.)Men som vuxen är folk inte lika nyfikna, vilket är trevligt.

Fast du lever väl med en man och det vet din omgivning om, då är det väl inte så konstigt att det inte kommer upp som samtalsämne.
 
Vänd på tanken - en hetero som legat med och blivit attraherad en av samma kön, är det lika konstigt?

Jag tror att det är ganska vanligt.

Ja, är man attraherad av två kön är man bisexuell. Man behöver för övrigt inte ha legat med båda könen (eller med någon överhuvudtaget) för att vara bisexuell.
 
Ja, är man attraherad av två kön är man bisexuell. Man behöver för övrigt inte ha legat med båda könen (eller med någon överhuvudtaget) för att vara bisexuell.

Jag håller inte med.

Jag anser inte att det nödvändigtvis måste vara så. För en som är bi så behövs både män och kvinnor, för en hetero behövs enbart en av motsatt kön, men nöjesliggs det med en av samma kön utan at det är ett uttalat behov så kan det fortfarande handla om en som är hetero (ordet hetero går här att byta till homo)
 
Ja, är man attraherad av två kön är man bisexuell. Man behöver för övrigt inte ha legat med båda könen (eller med någon överhuvudtaget) för att vara bisexuell.

En sanning med modifikation. Jag skulle säga att det beror på om man ser romantisk och fysisk attraktion som skilda saker istället för något som alltid hänger ihop. Vill någon t ex definiera sig som lesbisk för att denne endast är intresserad av seriösa relationer med kvinnor, så må så vara. Ligger gör väl folk mest för skojs skull, det är inte orimligt att de då är mer flexibla i sina partnerval.
 
Jag håller inte med.

Jag anser inte att det nödvändigtvis måste vara så. För en som är bi så behövs både män och kvinnor, för en hetero behövs enbart en av motsatt kön, men nöjesliggs det med en av samma kön utan at det är ett uttalat behov så kan det fortfarande handla om en som är hetero (ordet hetero går här att byta till homo)

Ojdå, vilken trevlig fördom om bisexualitet som kom fram där...

Nä, bisexuella behöver inte båda könen. De kan bli attraherade av personer av båda könen. Stor skillnad! Man kan vara bisexuell i en monogam relation.
 
Ojdå, vilken trevlig fördom om bisexualitet som kom fram där...

Nä, bisexuella behöver inte båda könen. De kan bli attraherade av personer av båda könen. Stor skillnad! Man kan vara bisexuell i en monogam relation.

Jag ser det inte så och jag tycker det inte är en fördom. Lika lite som jag tycker att din inställning är fördomsfull. Vi ser det olika helt enkelt

Såklart att man kan vara bisexuell i en monogam relation. Däremot så tror jag att om man är bisexuell så är det en mer uttalad tanke/känsla/behov än för den som nån gång då och då attraheras av en som inte matchar den sexualitet som personen identifierar sig i, vilket jag tycker att inte innebär att man måste se sig som bisexuell.
 
Jag ser det inte så och jag tycker det inte är en fördom. Lika lite som jag tycker att din inställning är fördomsfull. Vi ser det olika helt enkelt

Såklart att man kan vara bisexuell i en monogam relation. Däremot så tror jag att om man är bisexuell så är det en mer uttalad tanke/känsla/behov än för den som nån gång då och då attraheras av en som inte matchar den sexualitet som personen identifierar sig i, vilket jag tycker att inte innebär att man måste se sig som bisexuell.

En del forskare anser ju att det är väldigt få som är monosexuella (hetero eller homo). Och att de allra flesta är attraherade av mer än ett kön i nån utsträckning. Jag kan inte uttala mig om validiteten i den forskningen men jag kommer att tänka på den när jag läser ditt inlägg.

Och du tror att bisexuella har ett större behov av att vara med någon annan än sin partner än hetero- eller homosexuella baserat på vadå?
 
Jag har läst många sexexperter som menar att väldigt, väldigt få INTE är bisexuella i någon grad. Inte uttalat bisexuella utan någon gång tänder på samma kön, trots att en räknar sig som heterosexuell.

...
https://www.metro.se/artikel/skippa-etiketterna-alla-är-inte-monosexuella

En del forskare anser ju att det är väldigt få som är monosexuella (hetero eller homo). Och att de allra flesta är attraherade av mer än ett kön i nån utsträckning. Jag kan inte uttala mig om validiteten i den forskningen men jag kommer att tänka på den när jag läser ditt inlägg.

Well, jag trodde att det var det vi avhandlade sidan 2?
 
Jag är uppväxt med min mamma som alltid sa: "Jag struntar i vad och vem ni kommer hem med, sålänge ni är lyckliga! Det är allt jag vill."

Nu är jag hetero och har (hittills iallafall) bara blivit attraherad av män. Min brorsa har så vitt jag vet bara haft kvinnliga förhållanden. Jag har dock en, två gånger under mitt 31-åriga liv sprungit på tjejer som jag på något sett tyckt varit attraktiva, men jag skulle (nog) inte kunna gå längre än att spana på håll och lite verbalt flörtade på sin höjd. Har aldrig någonsin (åter igen, hittils) blivit sexuellt attraherad av en tjej.

Men om nån av oss skulle komma hem med en av samma kön och presentera den som våran parter skulle inte mamma rynka på näsan det minsta, och det känns faktist jäkla skönt och ger mig hopp om mänskligheten.

Skulle min bästa vän sitta och våndas och vrida och tillslut lägga fram att hon är bi/homo skulle jag bara ge henne en stor kram och säga grattis. Skulle min killkompis ringa och säga att han hamnade hemma hos en kille efter krogvändan skulle jag fråga om dom haft trevligt.

Blir man kär så blir man, och jag kunde inte bry mig mindre än om Anna träffar en Malin, eller om Martin dejtar en Tobias, eller om man är tre i förhållandet, eller om man inte har sex osv. Så länge dom är lyckliga, för det är väll det livet ska gå ut på? Det gäller även mig själv. Skulle jag träffa en tjej som jag helt plötsligt inser att jag är kär i, självklart skulle jag bara tuta och köra!

Mer kärlek åt folket, oavsett läggning! :love::heart
 
Senast ändrad:
Vill även tillägga att om sonen skulle komma hem om 10,20,30,40 år och berätta att han är homo/bi så skulle jag bli alldeles varm i hjärtat av att han vågar och vill berätta för mig. Att jag har byggt och fostrat någon till att kunna hitta sig själv och våga vara den han faktist är. Det är stort! Hans läggning kvittar helt, den kan jag inte bry mig mindre om, men just det att han är och kommer få vara bara sig själv, med den han vill vara med. Oavsett kön,normer och massa annat!

Jag vet en bekant som gick ut med det på Facebook när hen var 30+, att hen var homo och alltid hade varit. Hur malplacerad hen känt sig, hur hen haft relationer med motsatta könet i hopp om att "botas". Hen skrev alltså ut det på FB så alla fick se. Minns så väl att hens mamma komenterade att hon misstänkt det nästan hela livet, men inte vågat fråga, och älskade unge, varför har du inte sagt något, och att hen blir ju inge annorlunda i deras ögon för det. Sen en massa kompisar som skrev typ vet jag väll, kom med nått nytt osv. Hen fick övervägande positiva reaktioner på det.
 
Jag hänger inte med, hur gör man heterosexualitet utan att märka det? Man märker väl vad man är attraherad av eller vem man har sex med?
Men det är ju mer än så. Heterosexualitet är ju en jättestark norm, en av bitarna i patriarkatet, en livsstil, en institution. Den görs konstant överallt i hela samhället och det är ju inte så att folk tänker på det hela tiden. Du känner väl till det?

Min gissning är att min omvärld inte tänker på mig i termer av vem jag har sex med öht. Alltså, de varken vet eller bryr sig.
:laugh: Förlåt att jag skrattar men det du gissar är i det närmaste absurt. Men jättehärligt om du har rätt. Verkligen fantastiskt härligt!

Du kanske själv inte lägger så stor vikt vid sexualitet, könat begär och identitet men om du hade levt normavvikande utåt hade du märkt att omgivningen lägger stor vikt vid det.

Queerbegreppet intressant och har ju omdanats en del under åren men dess kärninnebörd kvarstår - queer är i opposition mot det normala (hetero). Utan heterosexualitet är det betydelselöst. Jag tycker väl att det inte spelar så stor roll om vi pratar ickeheterosexualitet eller queerhet men jag ser det som ett paraplybegrepp. Jag tycker det finns anledningar att prata om fler "etiketter" för att få fram alla typer av queera erfarenheter och kunna vidga allt åt alla håll.

Att liksom rycka på axlarna och säga att queer räcker ser jag som ogenomtänkt och ytlig nyliberal politik.
 
Jag skulle vara utmärkt bekväm med att vara homosexuell, eller antas vara det. Det är väl snarast lite kul om nån tror det, då har man väl lyckats att inte vara allt igenom stereotyp iaf. ;)
Jag fattar hur du menar och det är lite härligt att du ser det så men jag måste komma med en allvarlig invändning. Du skulle inte tycka det var kul om du blev verbalt eller fysiskt kränkt pga det. Visst kan det vara kul när någon glatt säger "åh jag trodde du var flata" men det är inte kul att få på käften.

Alla ickeheterosar jag känner har en riskmedvetenhet kring detta.
 
Jag fattar hur du menar och det är lite härligt att du ser det så men jag måste komma med en allvarlig invändning. Du skulle inte tycka det var kul om du blev verbalt eller fysiskt kränkt pga det. Visst kan det vara kul när någon glatt säger "åh jag trodde du var flata" men det är inte kul att få på käften.

Alla ickeheterosar jag känner har en riskmedvetenhet kring detta.
Och det är inte kul med heteromännens återkommande frågor om att få titta på när man har sex, mot betalning.
 
Jag fattar hur du menar och det är lite härligt att du ser det så men jag måste komma med en allvarlig invändning. Du skulle inte tycka det var kul om du blev verbalt eller fysiskt kränkt pga det. Visst kan det vara kul när någon glatt säger "åh jag trodde du var flata" men det är inte kul att få på käften.

Alla ickeheterosar jag känner har en riskmedvetenhet kring detta.
Självklart är homofobi ett allvarligt samhällsproblem. Men det innebär väl fortfarande inte att jag måste bygga min identitet på sexualitet?

Jag är inte riktigt med på hur det ena förutsätter det andra. Jag tänker att det inte är identiteten i första hand som skulle göra att jag fick på nöten, utan att en del inte står ut med att se homosexualitet. En eventuell homofob våldsverkare lär inte bry sig om huruvida jag identifierar mig som homo, bi eller hetero, utan gå efter hur de själva identifierade mig.

Sen är jag också fullt medveten om att jag lever i typ Sveriges queervänligaste hörn. Mina homosexuella vänner, som lever i samma hörna, har därför lyxen (enligt egen utsago) att inte behöva ha den riskmedvetenheten i sin vardag. Det kan ju bidra till att jag känner som jag gör. Jag tycker inte att jag blivit en annan när jag inser att jag blivit lite kär i en kvinna, utan mer att ”åhå, där ser man, det var nåt nytt!”. Jag tänker att om min identitet byggde på att jag var hetero, så borde det snarare utlösa en identitetskris. Sexualitet verkar så rörligt, det är svårt att bygga sin identitet på att den ska vara enligt en viss etikett, tycker jag. Då skulle man ju få identitetskrisa för jämnan.O_o
 

Liknande trådar

Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 814
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 906
Senast: Yrsel
·
Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
10 646
Senast: a1agnlju
·
Ridning Efter 25 års riduppehåll så gav jag mig tillbaka upp på hästryggen och av en ren slump så blev det en ridtravare som jag återupptog min...
Svar
12
· Visningar
1 797
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp