Att komma ut?

Jag tänker att sexualitet och kön för de flesta (?) en del av ens identitet, tillsammans med en massa andra saker. Hur tänker du?
Att särskilt sexualiteten inte spelar någon större roll. Jag tror jag skulle vara likadan om jag gick igång på något annat, det verkar så slumpartat vad man har för fetischer och inte kopplat till personligheten i övrigt. Det verkar knepigt att försöka etikettera, och det blir så otroligt många etiketter om alla ska ha en som passar perfekt.

Sen är jag helt med på att man kan göra sin sexualitet till en livsstil och en identitetsbärare, men det är i så fall ett val (medvetet eller ej), tänker jag.
 
Att särskilt sexualiteten inte spelar någon större roll. Jag tror jag skulle vara likadan om jag gick igång på något annat, det verkar så slumpartat vad man har för fetischer och inte kopplat till personligheten i övrigt. Det verkar knepigt att försöka etikettera, och det blir så otroligt många etiketter om alla ska ha en som passar perfekt.

Sen är jag helt med på att man kan göra sin sexualitet till en livsstil och en identitetsbärare, men det är i så fall ett val (medvetet eller ej), tänker jag.
Jag kan hålla med om det du skriver om etiketter, samtidigt som det kan vara så himla viktigt som normbrytare, att hitta ett begrepp som man kan identifiera sig med och kanske även vara en del av ett sammanhang om man känt sig som ”den enda som känner såhär” (tänker främst på unga människor). Att det är stärkande för den egna identiteten liksom.
Jag är inte riktigt med på resonemanget att göra sin sexualitet till en livsstil, ska fundera några varv till på det.
 
Jag kan hålla med om det du skriver om etiketter, samtidigt som det kan vara så himla viktigt som normbrytare, att hitta ett begrepp som man kan identifiera sig med och kanske även vara en del av ett sammanhang om man känt sig som ”den enda som känner såhär” (tänker främst på unga människor). Att det är stärkande för den egna identiteten liksom.
Jag är inte riktigt med på resonemanget att göra sin sexualitet till en livsstil, ska fundera några varv till på det.
Att vara en del av gaycommunityn i San Fransisco t ex verkar ju vara en livsstil, baserad på sexualitet. Och det finns ju uppenbart de som gör heterosexualitet till en livsstil, med komplementära könsroller, homofobi och hela konkarongen.
Jag tror att de flesta unga människor känner att ”jag är den enda som känner såhär” på något plan när det gäller relationer och sexualitet, för det finns så otroligt många variationer. Ingen känner sig nog helt normal. Man vill ha för mycket sex, för lite sex, är inte attraherad av nåt man ”borde” vara attraherad av, är attraherad av nåt man inte ”borde” vara attraherad av, osv. Alltid är det nåt.
Fyrkantiga normer om hur man borde vara tror jag är destruktiva för alla, oavsett läggning. Men jag är inte riktigt med på att fler etiketter är lösningen.
 
Fyrkantiga normer om hur man borde vara tror jag är destruktiva för alla, oavsett läggning. Men jag är inte riktigt med på att fler etiketter är lösningen.

Hur tänker du att normerna ska uppluckras istället då? Jag tänker mig att (självvalda, obs) etiketter kan vara positiva på så vis att de synliggör variationen som finns, och att det i sig är ett steg i rätt riktning.
 
Hur tänker du att normerna ska uppluckras istället då? Jag tänker mig att (självvalda, obs) etiketter kan vara positiva på så vis att de synliggör variationen som finns, och att det i sig är ett steg i rätt riktning.
Genom att vi slutar reproducera dem. Genom att folk slutar följa dem. Genom att man slutar sanktionera de som inte följer normerna. Fler etiketter i syfte att minska etiketters betydelse är jag inte riktigt med på hur det skulle funka.
 
Genom att vi slutar reproducera dem. Genom att folk slutar följa dem. Genom att man slutar sanktionera de som inte följer normerna. Fler etiketter i syfte att minska etiketters betydelse är jag inte riktigt med på hur det skulle funka.

Det låter som en ouppnåelig utopi. Människor är förtjusta i normer och håller gärna hårt i dem, så jag tror inte att det kommer att gå, speciellt inte om man ska försöka åstadkomma det genom att ta bort allt vad etiketter och identifiering heter. Det är viktigt att dessa etiketter finns så att människor kan sätta ord på sina upplevelser, och inse att de inte är ensamma. Det räcker att läsa den här tråden för att se exempel på det.

"Sluta sanktionera de som inte följer normerna", alltså nej, det låter helt skevt för mig. Det känns som att det ligger farligt nära att gå tillbaka till gamla tider då minsta avvikelse var otänkbar. Jag tror mer på att rulla med i den förändring som sker, både vad gäller identiteter och hur människor väljer att applicera dem på sig själva.
 
Det låter som en ouppnåelig utopi. Människor är förtjusta i normer och håller gärna hårt i dem, så jag tror inte att det kommer att gå, speciellt inte om man ska försöka åstadkomma det genom att ta bort allt vad etiketter och identifiering heter. Det är viktigt att dessa etiketter finns så att människor kan sätta ord på sina upplevelser, och inse att de inte är ensamma. Det räcker att läsa den här tråden för att se exempel på det.

"Sluta sanktionera de som inte följer normerna", alltså nej, det låter helt skevt för mig. Det känns som att det ligger farligt nära att gå tillbaka till gamla tider då minsta avvikelse var otänkbar. Jag tror mer på att rulla med i den förändring som sker, både vad gäller identiteter och hur människor väljer att applicera dem på sig själva.
Med sanktionera menade jag ”ha sanktioner mot”, alltså bestraffa socialt. Men jag googlade mu och insåg att jag använde ordet fel. Men det var alltså ”straffa”, ”vidta åtgärder mot” som jag menade. Att sluta straffa de som inte följer normerna är väl inte skevt? Det är ju så det går till när normer förändras.

Jag tror inte alls att normerna är huggna i sten. Se bara vad som hänt med acceptansen av homosexualitet bara de senaste 20 åren.

Kruxet med etiketter är att man behöver oändligt många. Det är ett Sisyfosarbete att skapa etiketter för alla.

Att förändra normer är ingen ouppnåelig utopi, det händer hela tiden.
 
Jag tänker att det i praktiken bara är en annan människa jag har sex med, så för alla andra jag träffar spelar det ingen större roll vad jag går igång på eller inte. Det påverkar inte min interaktion med dem, och är därför inte särskilt viktigt. Att jag har turen att ha en partner är förstås en viktig del av vem jag är, men den personens kön...? Love is love is love, liksom. För mig, alltså.
Det där har väl rätt mycket med omgivning och normer att göra. Om du hade levt med en annan kvinna är det troligt att du hade sett dig nödsakad att förhålla dig till den del av din identitet som har med sexuell orientering att göra på ett mer aktivt vis.
 
Med sanktionera menade jag ”ha sanktioner mot”, alltså bestraffa socialt. Men jag googlade mu och insåg att jag använde ordet fel. Men det var alltså ”straffa”, ”vidta åtgärder mot” som jag menade. Att sluta straffa de som inte följer normerna är väl inte skevt? Det är ju så det går till när normer förändras.

Jag tror inte alls att normerna är huggna i sten. Se bara vad som hänt med acceptansen av homosexualitet bara de senaste 20 åren.

Kruxet med etiketter är att man behöver oändligt många. Det är ett Sisyfosarbete att skapa etiketter för alla.

Att förändra normer är ingen ouppnåelig utopi, det händer hela tiden.
Absolut, normer är föränderliga och det är vi alla som upprätthåller eller förändrar dom.
Men i och med att heteronormen är så stark och begränsande, oerhört mycket i samhället bygger ju på den, tror jag att de normbrytande begreppen har ett stort värde.
 
Spinner vidare ... som hetero är jag ute på tunn is här men jag begär inte tolkningsföreträde, funderar bara kring hur jag ser på det. Och jag tycker att de där etiketterna oftast verkar så snäva. För mig blir man inte bisexuell för att man tänder på/hånglar med någon av samma kön. Jag har en god vän som alltid varit lesbisk. Hon har legat med många mån men det är uteslutande med kvinnor hon har sina kärleksrelationer. Hon definierar sig som lesbisk och hela hennes identitet är lesbisk, att hon ligger med män har inte påverkat det.

Min syn på det här är väldigt inspirerad av henne och jag skulle önska att begreppen var lite vidare, att de inte bara handlade om sexualitet utan livsstil. Jag tycker t ex att jag bryter mot heteronormen trots att jag är hetero, min avvikelse är att jag lever ensam och inte har skaffat barn.

Fast om man tänder på mer än ett kön är man inte monosexuell. Man kan ju absolut vara sexuellt attraherad av både män och kvinnor men bara romantiskt intresserad av det ena könet. Är man då monosexuell eller bisexuell? Jag tror att man måste skilja på den romantiska attraktionen och den sexuella. De kan ju faktiskt vara olika. Man kan ju vilja ha sex med män och kvinnor men bara bli kär i kvinnor. Gör det en till lesbisk eller till bisexuell "monoromantiker"... Vill vi ha fler etiketter eller kan vi inte bara acceptera att attraktion (sexuell och romantisk) är på en flytande skala?
 
Det där har väl rätt mycket med omgivning och normer att göra. Om du hade levt med en annan kvinna är det troligt att du hade sett dig nödsakad att förhålla dig till den del av din identitet som har med sexuell orientering att göra på ett mer aktivt vis.
Absolut, det är friktionsfritt att följa normen. Men nu handlade det ju om identitet. Alltså hur man själv uppfattar sig. Och jag tycker inte jag blir en annan för att jag attraheras av en, flera, ingen, kvinnor eller män. Det där varierar ju dessutom över tid, tycker jag.
Omgivning påverkar förstås också. Jag råkar leva i ett väldigt queervänligt hörn av samhället.

Jag är ingen vän av att bygga identitet på kön och sexualitet, jag försöker undvika det. Jag har t ex alltid kunnat känna igen mig mer i gaykärlekshistorier på film och i litteraturen, än i heterosexuella kärlekshistorier, vilket ställer till det om man ska bygga sin identitet på att heterosexuella är fundamentalt annorlunda än homosexuella.

Lite kan man ju också påverka själv vad man bygger sin identitet på. Klass, ursprung, yrke, personliga egenskaper och intressen ger jag mer plats. Det är ju ett val, självklart.
 
Förstår hur du menar. Förstår bara inte hur jag skulle kunna vara mer bisexuell genom att göra det till min identitet? För mig är sexualitet just en sexualitet, vilka jag ligger med och blir kär i, inte vilka jag annars umgås med eller någon annan parameter i mitt liv.

Jag är en väldigt lycklig singel, och planerar att skaffa barn själv. Jag tänker att det är det näst bästa i livet, att få styra mitt eget liv och min egen tid. Det är helt fantastiskt. Jag tänker dock, och har nog alltid tänkt, att kärlek ändå toppar det. Så jag hoppas på att få uppleva det. Däremot så tvivlar jag starkt på att den personen och den relationen som jag vill ha existerar. Så det är inget jag planerar för, även om jag ibland hoppas lite i smyg. Kanske blir det någon form av öppen särborelation där jag och barn ändå får leva själva. Vi får se vart det landar. Just nu är det dock det flyktiga sexet som jag börjar tröttna på och också en anledning till att jag tittar på mer meningsfulla relationer. Även om det som sagt kanske inte blir tvåsamhet.
Ja alltså jag menade inte att du skulle behöva vara mer bisexuell, jag beskrev bara hur min goda vän så tydligt har en lesbisk identitet (trots alla män hon legat med).

Tröttna på flyktigt sex kan jag förstå, till slut blir väl det ena gissningsvis väldigt likt det andra.
 
Fast om man tänder på mer än ett kön är man inte monosexuell. Man kan ju absolut vara sexuellt attraherad av både män och kvinnor men bara romantiskt intresserad av det ena könet. Är man då monosexuell eller bisexuell? Jag tror att man måste skilja på den romantiska attraktionen och den sexuella. De kan ju faktiskt vara olika. Man kan ju vilja ha sex med män och kvinnor men bara bli kär i kvinnor. Gör det en till lesbisk eller till bisexuell "monoromantiker"... Vill vi ha fler etiketter eller kan vi inte bara acceptera att attraktion (sexuell och romantisk) är på en flytande skala?
Jag har väl inte förespråkat fler etiketter? Har aldrig ens hört begrepp som monosexuell eller monoromantiker.
 
Jag har väl inte förespråkat fler etiketter? Har aldrig ens hört begrepp som monosexuell eller monoromantiker.

Monosexuell skrev jag istället för att skriva heterosexuell/homosexuell alltså attraktion till ett kön. Förkortning. Och monoromantiker för att använda ett ord istället för att skriva ut i det i text (d.v.s. monoromantiker= någon som bara blir kär i ett kön). Jag ville helt enkelt använda färre ord istället för många. Men om jag ska uttrycka det så här istället: Om man är attraherad av både män och kvinnor är man inte lesbisk (iaf inte enligt den rådande definitionen av ordet lesbisk). Då är man bisexuell. Inget fel i det. Lika väl som jag inte kan kalla mig vänsterhänt för att jag definierar vänsterhänthet annorlunda än alla andra.

Sen stör jag mig på folk som är sexuellt attraherade till mer än ett kön och ändå hävdar att de minsann är hetero eller homo. Som att det skulle vara fel att vara bisexuell.
 
Absolut, det är friktionsfritt att följa normen. Men nu handlade det ju om identitet. Alltså hur man själv uppfattar sig. Och jag tycker inte jag blir en annan för att jag attraheras av en, flera, ingen, kvinnor eller män. Det där varierar ju dessutom över tid, tycker jag.
Omgivning påverkar förstås också. Jag råkar leva i ett väldigt queervänligt hörn av samhället.

Jag är ingen vän av att bygga identitet på kön och sexualitet, jag försöker undvika det. Jag har t ex alltid kunnat känna igen mig mer i gaykärlekshistorier på film och i litteraturen, än i heterosexuella kärlekshistorier, vilket ställer till det om man ska bygga sin identitet på att heterosexuella är fundamentalt annorlunda än homosexuella.

Lite kan man ju också påverka själv vad man bygger sin identitet på. Klass, ursprung, yrke, personliga egenskaper och intressen ger jag mer plats. Det är ju ett val, självklart.
Jag tänker som du. Att etiketter inte är lösningen. För om jag säger att jag är på ett vis, så har jag tillskrivit mig en massa egenskaper som jag kanske inte har. Hela jag är (som de flesta andra tror jag) ett resultat av ”jag är mest a, men inte bara. Ibland är jag b eller c också/istället”. Det gäller allt från sexualitet, till matpreferenser och till viss del även könsidentitet och yrkesliv.

Men samtidigt så ser jag ju att andra människor har ett starkt behov av att hitta någon sorts etikett att sätta på sig själva. Det gäller inte bara sexualitet utan även andra roller i livet. Så jag är lite ambivalent här känner jag.
 
Absolut, det är friktionsfritt att följa normen. Men nu handlade det ju om identitet. Alltså hur man själv uppfattar sig. Och jag tycker inte jag blir en annan för att jag attraheras av en, flera, ingen, kvinnor eller män. Det där varierar ju dessutom över tid, tycker jag.
Omgivning påverkar förstås också. Jag råkar leva i ett väldigt queervänligt hörn av samhället.

Jag är ingen vän av att bygga identitet på kön och sexualitet, jag försöker undvika det. Jag har t ex alltid kunnat känna igen mig mer i gaykärlekshistorier på film och i litteraturen, än i heterosexuella kärlekshistorier, vilket ställer till det om man ska bygga sin identitet på att heterosexuella är fundamentalt annorlunda än homosexuella.

Lite kan man ju också påverka själv vad man bygger sin identitet på. Klass, ursprung, yrke, personliga egenskaper och intressen ger jag mer plats. Det är ju ett val, självklart.

Identitet är ju ett ganska komplext begrepp och har fler aspekter än hur man uppfattar sig själv. Självbilden påverkas ju inte bara av hur man ser på sig själv och på omvärlden, utan också av hur andra ser på en. Upptäcker man att andra ser på en på ett sätt som inte överensstämmer med ens egen bild av en själva så tenderar många att vilja ta ställning "Jag är faktiskt inte X. Jag är Y". Samma sak gäller de värderingar, normer och förväntningar som både formar oss under vår uppväxt (och som vi kanske senare reagerar mot) och som vi möter under livet. Konflikter mellan de vi är och vilka andra förväntar sig att vi ska vara ställer frågor som rör identitet på sin spets och är - skulle jag vilja påstår - i sig själv också identitetsskapande. Om det sedan gäller kön, sex, religion, klasstillhörighet, osv. är nog underordnat.
 
Men om jag ska uttrycka det så här istället: Om man är attraherad av både män och kvinnor är man inte lesbisk (iaf inte enligt den rådande definitionen av ordet lesbisk). Då är man bisexuell. Inget fel i det. Lika väl som jag inte kan kalla mig vänsterhänt för att jag definierar vänsterhänthet annorlunda än alla andra.

Jag vet inte ... jag har nog inget behov av att slå fast så där stenhårda definitioner av begreppen. Jag har aldrig ifrågasatt min goda väns lesbiskhet trots att hon även legat med män. Definierar hon sig som lesbisk så är hon det för mig också.
 
Sen är jag helt med på att man kan göra sin sexualitet till en livsstil och en identitetsbärare, men det är i så fall ett val (medvetet eller ej), tänker jag
Beroende på hur ens sexualitet är leder det "valet" till väldigt olika konsekvenser. Heterosexualitet kan du göra utan att själv märka det men om du gör något avvikande måste du anstränga dig för att smyga med det.

Jag tror inte alls att normerna är huggna i sten. Se bara vad som hänt med acceptansen av homosexualitet bara de senaste 20 åren.
Det är ju identitetspolitik som har åstadkommit det!

om man ska bygga sin identitet på att heterosexuella är fundamentalt annorlunda än homosexuella.
Det behöver man inte göra.

Ursäkta men jag kan läsa av ditt resonemang att du är privilegierad i den här frågan. Förstår att det hela kan kännas enkelt då.

Jag betraktar mig själv som bi. Jag blir lika kåt på och kär i män, kvinnor och andra. Men jag kan inte ignorera att omgivningen gör skillnad åt mig. Jag kan inte ignorera att jag betraktas som hetero tills jag visat upp något annat. Det handlar inte om att jag tror att heteros, homos och bin är fundamentalt olika utan om att jag inte är bekväm med att vara hetero. Jag behöver inte nödvändigtvis kalla mig bisexuell men det känns viktigt att disidentifiera mig med heterosexualitet. Även med homosexualitet i viss mån.
 

Liknande trådar

Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 865
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 924
Senast: Yrsel
·
Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
10 719
Senast: a1agnlju
·
Ridning Efter 25 års riduppehåll så gav jag mig tillbaka upp på hästryggen och av en ren slump så blev det en ridtravare som jag återupptog min...
Svar
12
· Visningar
1 829
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Akvarietråden IV
  • Tamråttor flyttar in

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp