Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

[Petruska]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Depressioner är ju behandlingsbara och inget som man kroniskt måste gå och dra på.

Det varierar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

.

Få barn-normen är förbannat stark.

Fast just den här tråden handlar ju om TS som faktiskt vill ha barn samtidigt som hon är gravid.
Hon är gift med den blivande pappan och förutsättningarna är ju inte alls uppåt väggarna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det varierar.

Jo men TS skrev så här:

- när jag medicinerar är jag ju som de allra flesta, lite ups and downs men helt normal - .

Så för henne är det behandlingsbart.

 

[Petruska]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det är inte heller vad jag diskuterar.

(Jag är nog mer benägen att tro på en självkritisk blivande mamma än den rosenröda varianten.)

Det jag reagerar på är den självklarhet med vilken många verkar se väldigt obekymrat på det här - trots att TS själv tar upp frågan och alltså inte är obekymrad - och hur hårt flera reagerar på de som anmäler avvikande mening.

Av någon mystisk anledning verkar det vara en mindre sak att få barn än att göra abort i många diskussioner här. Det skakar mig faktiskt, helt oavsett förutsättningarna för den aktuella mamman.

 

[Sol]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Sjukvården gör mig veterligen inga sådana bedömningar.

Sjukvården hjälper tex. via samtal med kurator eller psykolog TS att göra bedömningen. I slutänden är det självklart TS själv som ska göra bedömningen, men sjukvården hjälper henne dit.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Visst, men jag försöker att föra tillbaka diskussionen på just TS situation.
Jag tycker nämligen att din diskussion, även om den är jätteintressant, förs i fel tråd.

Litet mera hänsyn till TS kan jag tycka att vi skall lyckas med att visa.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men samtidigt så är sannolikheten att genomklappningens varningssignaler ses innan genomklappningen är ett faktum om mamman (i detta fallet) redan är medveten om att hon är skör, sambon vet om att hon är skör och sjukvården vet om att hon är skör.

Jag kanske är den enda här, men jag tycker det låter som en mardröm. Är man deprimerad ökar risken för förlossningsdepression rejält. Ska sambon i ett sådant läge både ta hand om en nyfödd bebis och ta hand om sambon/makan som saknar livslust och tänker på självmord? Ska man utsätta sig för det bara för att det kanske går?

Det måste ju vara oändligt mycket bättre - om nu depressionen är övergående - att vänta tills man mår bra, kan sluta medicinera, och vill ha barn och inte behöver oroa sig för eventuella sammanbrott.

Det går säkert att fostra barn i nästan alla miljöer, men jag har svårt att se tjusningen med det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det där är ju övergående.
Barn har man sedan hela livet.

Man kan inte ägna sig åt att akta sig för allt som kan gå fel eller bli besvärligt, för då så får man ju ingenting gjort.

 

[Sol]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag tycker att den här tråden är ett lysande exempel på något som jag vill minnas att vi har diskuterat förut: nämligen att argument för att fullfölja graviditeter, för att få barn, för att "bli mamma" är oändligt mycket mer välkomna än argument för det motsatta.

I den här tråden räcker det att de flesta som har haft psykiskt instabila föräldrar inte önskar att de inte hade blivit födda, för att motivera att barn föds.

Få barn-normen är förbannat stark.

Observera att det här inte är ett inlägg som handlar om hur TS bör göra, mitt inlägg handlar om hur värderingar ser ut här.

Jag tycker även att det är ett lysande exempel på att svaren ganska väl överensstämmer med TS inställning dvs. positiva svar ges ofta när TS önskar barnet. Något jag har påpekat i den diskussionen.

Hade TS gått in med öppningen "jag vill egentligen inte men min man är så oerhört glad över graviditeten" är jag säker på att svaren hade sett annorlunda ut.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det där är ju övergående.
Barn har man sedan hela livet.

Man kan inte ägna sig åt att akta sig för allt som kan gå fel eller bli besvärligt, för då så får man ju ingenting gjort.

Få någonting gjort? Menar du barn nu?
Varför är du så angelägen om att TS ska få barn? Är det inte viktigare att hon blir frisk?

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Självklart är det så.
Om man inte vill så har man ju ingen drivkraft för att få det att fungera för sin egen skull.
Utan den drivkraften så tror jag att ett föräldraskap blir svårt.

Jag är övertygad om att det är viktigare att man vill ha barn än att allt är alldeles rätt för att skaffa barn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Få någonting gjort? Menar du barn nu?
Varför är du så angelägen om att TS ska få barn? Är det inte viktigare att hon blir frisk?

Jag menar allt som man kan företa sig i livet.
Om man skall låta bli att göra saker för att det kan gå fel, inte passar just nu eller för att man har ont i foten så kommer man att bli sittande utan att göra något alls.
Och så passerar livet bara förbi utan att man tog vara på det.

TS vill ha barn och är gravid just nu.
Om hon skippar att få detta barn så kanske hon inte kan bli gravid när det passar bättre, det kanske aldrig passar bättre eller så råkar hennes man bli överkörd och så har hon inte längre någon att skaffa barn med.

Livet är kort och man får inte så många chanser att göra saker att man kan välja bort de chanser som man får utan att riskera att chansen aldrig kommer tillbaka.
Jag har tagit alla chanser i livet även om det ibland verkat tokigt.
Och resultatet av det är att jag verkligen har levt fullt ut och rikt.

"Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
Litet måste man chansa också - det blir roligare så.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

TS vill ha barn och är gravid just nu.
Om hon skippar att få detta barn så kanske hon inte kan bli gravid när det passar bättre, det kanske aldrig passar bättre eller så råkar hennes man bli överkörd och så har hon inte längre någon att skaffa barn med.

Fast worst case-scenariot med att sätta ett barn till världen när man är psykiskt labil är väldigt mycket värre än att inte göra det, menar jag. I synnerhet som risken för depression är överhängande, medan risken för barnlöshet inte är det. Roligt är det i första hand för de som står bredvid och hejar på och som tycker att barndramaturgin är så mycket skojigare än motsatsen.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag är övertygad om att det är viktigare att man vill ha barn än att allt är alldeles rätt för att skaffa barn.

Jag tycker att ditt tonfall är så glättigt att man tidvis glömmer att det här handlar om en person med depression och självmordstankar. Jag undrar om du har varit deprimerad och funderat på att ta livet av dig och samtidigt tagit hand om ett spädbarn/barn, eftersom du verkar tycka att det är en klackspark att fixa? Jag tror nämligen inte det. Jag tror det ökar risken för en väldig massa jobbiga saker, även med uppbackning hemma.

Det verkar, som petruska påpekade, vara bekymmersamt endast för TS. Men eftersom vi har tappat henne tycker jag att det är bäst att dra mig ur diskussionen. hon behöver kanske annan hjälp än den hon får här.

 

[Brandgul]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag tycker att den här tråden är ett lysande exempel på något som jag vill minnas att vi har diskuterat förut: nämligen att argument för att fullfölja graviditeter, för att få barn, för att "bli mamma" är oändligt mycket mer välkomna än argument för det motsatta.

I den här tråden räcker det att de flesta som har haft psykiskt instabila föräldrar inte önskar att de inte hade blivit födda, för att motivera att barn föds.

Få barn-normen är förbannat stark.

Observera att det här inte är ett inlägg som handlar om hur TS bör göra, mitt inlägg handlar om hur värderingar ser ut här.

Och varje gång du skriver det tänker jag på en man jag såg på tv. Det var i samband med att ett nobelpris delades ut och det hade med ivf att göra. Mannen de intervjuade satt i rullstol och möjligtvis var han ordförande i någon förening. Han upprepade gång på gång något i stil med: Driften att fortplanta sig är så stark.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Roligt är det i första hand för de som står bredvid och hejar på och som tycker att barndramaturgin är så mycket skojigare än motsatsen.

Nu så tycker jag att du är negativ och tråkig.
Det blir roligt för pappan och för TS sedan när hon fått kontroll på depressionen.
Man har en oerhört lång tid på sig att få ha roligt av att ha barn.
Om inte tidigare så när barnen är vuxna.

Allt man behöver göra som förälder är att uppföra sig med respekt för barnet som individ.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det blir roligt för pappan och för TS sedan när hon fått kontroll på depressionen.

Nej, det vet inte du. Alls. Eller jag. Eller hur barnet kommer att uppleva det, vilket kanske är viktigast.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag undrar om du har varit deprimerad och funderat på att ta livet av dig och samtidigt tagit hand om ett spädbarn/barn, ....

Det här vill jag egentligen inte svara på, det är för privat.
Men ja.
Man kan ju inte överge barnet så man låter bli om man för övrigt är förmögen att tänka logiskt och handla efter de logiska tankarna.
Mina barn har aldrig märkt något eller blivit lidande.
De som är vuxna har jag pratat med om det så nu vet de.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Sjukvården hjälper tex. via samtal med kurator eller psykolog TS att göra bedömningen. I slutänden är det självklart TS själv som ska göra bedömningen, men sjukvården hjälper henne dit.

Sjukvården kan hjälpa henne att reflektera kring vad hon själv vill, ja det stämmer. Men om du tror att sjukvården kommer göra någon form av bedömning och påverka TS i ena eller andra riktningen så är du nog ute och cyklar.
Det finns inte en chans att en psykolog skulle driva ett samtal mot att en person inte är lämplig som mamma, oavsett vad psykologen har för uppfattning.

Utan att lägga mig i hur TS ska göra, för det är bara deras eget val, så tycker jag nog att de kritiska rösterna inte bör avfärdas så himla enkelt som de görs av en del.
Att bli mamma med den historiken och i den situationen är ett extremt risktagande sett utifrån barnets kommande hälsa.
Sen förstår jag att man ändå vill. Precis som att jag förstår att man kan vilja ha barn även om man har fysiska sjukdomar som eventuellt kan komma att påverka barnet. Men att bara vifta bort riskerna är dumt.

Jag tycker också att TS verkar reflekterande och det är jättebra att hon är i kontakt med vården. Men startar man en tråd på det sättet TS gjorde får man faktiskt räkna med att det kommer in ärliga svar åt alla håll.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Man kan ju inte överge barnet så man låter bli om man för övrigt är förmögen att tänka logiskt och handla efter de logiska tankarna.
Mina barn har aldrig märkt något eller blivit lidande.
De som är vuxna har jag pratat med om det så nu vet de.

Och om man blir psykotisk? Ett inte allt för avlägset exempel på vad som kan hända vid en förlossningsdepression.
Det går ju inte att räkna med att "mammadriften" är starkare än sjukdomen. Förhoppningsvis är den det, men man kan aldrig veta.