Avla på ridgeback tik

[AraSlei]

Min whippets uppfödare importerade dom första RR till Sverige, och det är inte samma ras längre, dom hundarna var otroligt svåra för utomstående att hantera och det var vanligt med munkorg på utställning

Dessa upplevde jag inte var svåra att hantera, men de var helt ointresserade av att bli hanterade. Klappade man dem när de gick förbi var det som om de inte märkt att man rört dem

 

[Red_Chili]

Loggar in för att ha något att läsa till lunchen, och snubblar över den här tråden...

Jag fattar ingenting, vad har det tagit åt er? Spela ner vikten och värdet av god socialisering!? Varför? För att få stoltsera med era hundar som inte har behövt det? Verkligen? Ni vet banne mig hur resultatet av obefintlig socialisering av unga hundar kan bli, och så sitter ni och skriver på internet att det inte är något som behövs/ska behövas! Tralala, min hund bodde under en sten, det gick så bra så!

Tänk ett varv till och lyft blicken. Värdet av god socialisering ska aldrig spelas ner! Jag är inte den enda som ser resultaten på hundar vars ägare fått höra att "äh, en bra hund klarar lite" - ja, en del gör det, men långt ifrån alla! En öppen diskussion på ett välbesökt forum, jag fattar verkligen inte vad ni håller på med...

För övrigt, behov av socialisering för raser som ska vara reserverade och/eller vaktande, kom igen! Det begriper vi allihop att det skiljer sig åt jämfört med människoälskande såväl som mer neutrala raser. Skärp er.

Men det beror väl på vad man vill ha för resultat också? Jag står fast vid min tanke om att hundarna inte ska behöva speciellt mycket socialisering osv för att vara orädda, däremot betyder det ju inte att de uppför sig perfekt i alla situationer och ett oönskat beteende kan bli problematiskt.

Tex tycker Ebrah att det är vansinnigt tråkigt att åka kollektivtrafik. Hon kan gnälla och pipa och bete sig på ett sätt som stör både mig och övriga resenärer. Det hade såklart kunnat undvikas om vi tränat på det, vilket många tycker är viktigt. För mig är det oviktigt, så vi har bara åkt kollektivtrafik ett fåtal gånger.

Många av de som pratar om hundar som behöver socialiseras (träffade en senast för någon vecka sedan) har hundar som blir skiträdda av att någonting är på ett annat sätt än det vanliga, lite oavsett vad det är. Självklart finns de hundarna, men det är inte de hundarna jag utgår ifrån när jag tänker på vad en hund behöver eftersom det (som tur är) inte är det normala i min del av hundvärlden.

 

[Raderad medlem 94602]

Nu har det ju blivit en jättediskussion igen. Jag ser att det jag skrev kunnat misstolkas. Det är naturligtvis inte bristfällig socialisering i sig som kan orsaka en hund som inte är så rolig att ha att göra med utan allt sammantaget. (Observera kan, alla blir ju såklart inte det). Bristfällig socialisering och dito uppfostran och aktivering. En signalkänslig, reserverad hund med snabba reaktioner och som är van att tänka själv och fatta egna beslut och som dessutom ofta är vek och ganska så skarp (ja, det är rastypiskt). Resultatet blir en hund som bl.a "aktiverar sig själv" genom att t ex hitta på dumheter. Dessutom så läser den sin omgivning blixtsnabbt. Har den då en ägare som inte förstår vad den har i kopplet och inte stödjer den till att fatta rätt beslut så kan det faktiskt bli riktigt trist.

Jag har tyvärr inte just nu tid att sitta och förklara grundläggande och svara enskilt på alla inlägg men @MiniLi har svarat bra. Ni som sitter med rena brukshundar typ schäfer kan ju inte allvarligt talat jämföra era egna hundar i denna diskussion? De olika rasernas egenskaper - på alla de sätt - är så olika så att göra den jämförelsen visar hur insnöad man är på sin egen ras och drar alla andra hundraser över samma kam. Jag tror diskussionen blir mycket mer konstruktiv om man släpper sargen och inser att man inte kan göra jämförelser på det här sättet.

RR är en mycket speciell ras. Eller, en rastypisk RR är det iaf. Jag kan inte nog poängtera att den inte är en var mans hund. Tycker du inte om rasen så är den antagligen inget för dig. Vet du inget om dess egenskaper är den antagligen inte något för dig. Vill du ha den bara för utseendet så är den eventuellt inget för dig.

Min högst personliga åsikt är att det finns numera för mycket valpar till försäljning året om och det gör att en ansenlig del hamnar hos folk som kanske borde skaffat sig något enklare. Det kan bli bra om man är lyhörd, tar hjälp och är intresserad men det kan också vid motsatsen bli katastrof. Det är ofta dessa hundar andra rasers ägare sedan minns.

PS. Nu drar jag hela rasen över samma kam. Självklart föds det även många sävliga individer som inte kräver särskilt mycket - som det såklart även föds sådana med mentala brister. Råkar du få en av de senare så är det ju extra viktigt att socialisera för att få en fungerande individ. Många kan bli bättre av tidig socialisering helt enkelt.

Det är bara jag i denna diskussion som har schäfer och jag har INTE jämfört mina hundar med RR. Jag är fullt medveten om att alla raser har sina egenskaper.
Jag för diskussionen om "hund" och egenskaper generellt.

 

[machafuko]

Loggar in för att ha något att läsa till lunchen, och snubblar över den här tråden...

Jag fattar ingenting, vad har det tagit åt er? Spela ner vikten och värdet av god socialisering!? Varför? För att få stoltsera med era hundar som inte har behövt det? Verkligen? Ni vet banne mig hur resultatet av obefintlig socialisering av unga hundar kan bli, och så sitter ni och skriver på internet att det inte är något som behövs/ska behövas! Tralala, min hund bodde under en sten, det gick så bra så!

Tänk ett varv till och lyft blicken. Värdet av god socialisering ska aldrig spelas ner! Jag är inte den enda som ser resultaten på hundar vars ägare fått höra att "äh, en bra hund klarar lite" - ja, en del gör det, men långt ifrån alla! En öppen diskussion på ett välbesökt forum, jag fattar verkligen inte vad ni håller på med...

För övrigt, behov av socialisering för raser som ska vara reserverade och/eller vaktande, kom igen! Det begriper vi allihop att det skiljer sig åt jämfört med människoälskande såväl som mer neutrala raser. Skärp er.

Tack! Vi har haft denna diskussion innan och jag trodde ett tag att jag var ensam om den här åsikten.

 

[Lena Furberg]

Min whippets uppfödare importerade dom första RR till Sverige, och det är inte samma ras längre, dom hundarna var otroligt svåra för utomstående att hantera och det var vanligt med munkorg på utställning

Det är lite likadant med "min" ras, Beauceronen. Där hör jag ofta om de franska Beauceronerna som ofta går med munkorg bland allmänheten, och där temperamentet inte direkt är nåt vi önskar oss här i Sverige. Den finns/fanns med i en av dessa listor på "farliga" raser som man vill förbjuda!
Och, därför har det svenska avelsarbetet verkligen inriktats på att få fram hundar som fungerar som brukshundar och som är trevliga att leva med. Och jag tycker man lyckats! kanske är det en liknande situation för Ridgebacken? Att man i SA gärna har hundar med just den mentaliteten, medan man i den svenska aveln försöker ändra på det?

 

[Hyacinth]

Loggar in för att ha något att läsa till lunchen, och snubblar över den här tråden...

Jag fattar ingenting, vad har det tagit åt er? Spela ner vikten och värdet av god socialisering!? Varför? För att få stoltsera med era hundar som inte har behövt det? Verkligen? Ni vet banne mig hur resultatet av obefintlig socialisering av unga hundar kan bli, och så sitter ni och skriver på internet att det inte är något som behövs/ska behövas! Tralala, min hund bodde under en sten, det gick så bra så!

Tänk ett varv till och lyft blicken. Värdet av god socialisering ska aldrig spelas ner! Jag är inte den enda som ser resultaten på hundar vars ägare fått höra att "äh, en bra hund klarar lite" - ja, en del gör det, men långt ifrån alla! En öppen diskussion på ett välbesökt forum, jag fattar verkligen inte vad ni håller på med...

För övrigt, behov av socialisering för raser som ska vara reserverade och/eller vaktande, kom igen! Det begriper vi allihop att det skiljer sig åt jämfört med människoälskande såväl som mer neutrala raser. Skärp er.

Attans bra. Dessutom skriver de flesta här om hur de aktivt tränar sina valpar i stadsmiljö och passivitetsträning samt hantering mm.

Vi bor i storstad. Vår hund får det där gratis. Hade vi bott i skogen hade jag tagit hunden till stadsmiljö/livligare omgivning. Det gör typ alla. Eftersom det är nyttigt.

 

[Migo]

Attans bra. Dessutom skriver de flesta här om hur de aktivt tränar sina valpar i stadsmiljö och passivitetsträning samt hantering mm.

Vi bor i storstad. Vår hund får det där gratis. Hade vi bott i skogen hade jag tagit hunden till stadsmiljö/livligare omgivning. Det gör typ alla. Eftersom det är nyttigt.

Jag läste en studie gjord på unga (blivande) tjänstehundar i USA tror jag det var. Där konstaterades att allra allra stabilast blir hundar som bor på landet, och tas till stadsmiljö under begränsade perioder för just miljöträning. Hundar som bodde isolerade på landet blev snäppet mindre stabila och mest rädda var de som bodde i stan

Jag tror att den genetiskt bra hunden blir bra oavsett socialisering. Problemet är ju att vi inte vet det för än efteråt, och det känns ju lite taskigt att chansa.

 

[Jadzia]

Loggar in för att ha något att läsa till lunchen, och snubblar över den här tråden...

Jag fattar ingenting, vad har det tagit åt er? Spela ner vikten och värdet av god socialisering!? Varför? För att få stoltsera med era hundar som inte har behövt det? Verkligen? Ni vet banne mig hur resultatet av obefintlig socialisering av unga hundar kan bli, och så sitter ni och skriver på internet att det inte är något som behövs/ska behövas! Tralala, min hund bodde under en sten, det gick så bra så!

Tänk ett varv till och lyft blicken. Värdet av god socialisering ska aldrig spelas ner! Jag är inte den enda som ser resultaten på hundar vars ägare fått höra att "äh, en bra hund klarar lite" - ja, en del gör det, men långt ifrån alla! En öppen diskussion på ett välbesökt forum, jag fattar verkligen inte vad ni håller på med...

För övrigt, behov av socialisering för raser som ska vara reserverade och/eller vaktande, kom igen! Det begriper vi allihop att det skiljer sig åt jämfört med människoälskande såväl som mer neutrala raser. Skärp er.

Det är tragiskt att det gått så långt att folk glömt hur en bra hund ska vara. Det är tragiskt att social osäkerhet ses som något normalt. Det är tragiskt att socialisering ses som något nödvändigt och självklart för att få en välfungerande hund. Det är så jäkla tragiskt att dålig mentalitet normaliserats.

För nej, en mentalt bra hund behöver inte socialisering för att vara trygg i sociala sitiationer. En mentalt bra hund behöver inte socialisering för att agera neutralt. En mentalt bra hund föds med detta och vanligt vardagsliv räcker gott och väl för att bibehålla. Hundar som ska arbeta i extrema miljöer, tjänstehundar av olika slag, kan behöva extra träning av miljö men då är det för att hunden inte ska bli störd i arbetet. Vanliga svensson-hundar utsätts sällan för kravaller eller lavinsök.

Att socialisering idag är nödvändigt för att vissa hundar ens ska kunna leva i samhället är ett skrämmande bevis på att aveln har gått helt åt helsike.

Vad gäller vaktande raser á la ovtjarka där ovilja mot kontakt med främlingar ingår i mentaliteten kan jag undra varför man skaffar en sådan ras för att sedan träna något som är kontraproduktivt med hundens syfte. Köper man en vakthund vill man väl att den ska vakta. Vill man inte det har man köpt fel ras och det kan ingen socialisering i världen råda bot på.

 

[MJLee]

Jag är inte alls insatt i hundavel men när jag växte upp i Kenya hade vi själva en del RR och majoriteten av vänner/bekanta hade det också. Men de användes som vakt/sällskapshundar inte jakthundar. Kenyanska farmers var ju också bland de första som importerade RR från ursprungslandet långt innan någon i Europa fick upp ögonen på rasen och de användes sällan redan då som 'lejon' jägare utan som vakt och sällskapshundar. Hehehe, nu får jag kanske några på mig men förklaringen jag fick varför RR användes var att de var så mycket stabilare i temperamentet, lugnare och mer pålitliga än Dobbisar och Rottisar och att man kan kunde lita på att de var 100% tillförlitliga som familjehundar.

Jag blir lite ledsen när jag läser så mycket om att RR i Sverige har dåligt rykte. Det är inte alls min erfarenhet av de hundar jag kände i Kenya. Som @AraSlei sa, jag hade jag samma erfarenhet, RR hos oss och hos vänner brydde sig inte om främlingar så länge det var klart att de var vänner/gäster. Men de var verkligen inte någon kom fram och hälsa och vifta på svansen hund. Det är/var inte avsikten med dem. En koll att de som kom var ok och sedan gick de och la sig någonstans och sov. De hålls också i princip alltid som flock inte som ensamhundar. Jag vet att många blandade RR med en JR eller liknande så att det fanns något som skällde direkt och väckte RR som snusade sött i en hög.

Vad gäller jakt, tittar man på den ursprungliga jakthunden RR så användes de som en flock. Nu vet jag ingenting om bruksprov eller liknande, men finns det inga prov där man jagar med en flock hundar inte enskilt? Jag har ingen aning om andra raser eller liknande men jag fick den uppfattningen att RR trivs och känner sig mer säkra som flockhund. Möjligtvis eftersom jag träffade ganska få ensamhundar.

RR i Kenya skulle nog samtliga dömas bort som icke rastypiska, förutom ridgen så ser de ut lite hur som helst. Min älskling Shaka hade spetsig näsa (men svart) och kort, satt, kraftig och bred kropp med ganska korta ben lite åt bulldogshållet. Hans helbror hade nästan rosa nos och var på tok för ljus och var tja, som en lite blandrashund i kroppen. Shaka var en typisk RR i det att han älskade familjen och ja, kunde vara farlig om han trodde att någon av oss hotades. Han anföll faktiskt någon som han uppfattade attackerade en av barnen. Nej, vi avlivade honom inte. Familjen kunde göra vad de ville med honom. Jag satt och gosade med honom i soffan och det hände tom att han fick sova i sängen en natt eller två Hans bror var en sillmjölke som sprang och gömde sig. Han är den som skulle sorterats bort av uppfödaren om någon.

Min erfarenhet, baserad på enbart Kenyanska RR, är att de är en hund som behöver utrymme och kunna röra sig fritt och gärna gå runt och kolla läget och sedan sova i skuggan någonstans. Inte gå i koppel i stan någon timme om dagen. Och att det är en hund med stor integritet som gör mycket stor skillnad på vi (familj) och dom (alla andra). Skulle jag flytta ut på landet så skulle jag absolut köpa en RR om den var som de jag växte upp med. Sedan om ridgen ser konstig ut spelar noll och ingen roll för mig.

 

[MiniLi]

Det är lite likadant med "min" ras, Beauceronen. Där hör jag ofta om de franska Beauceronerna som ofta går med munkorg bland allmänheten, och där temperamentet inte direkt är nåt vi önskar oss här i Sverige. Den finns/fanns med i en av dessa listor på "farliga" raser som man vill förbjuda!
Och, därför har det svenska avelsarbetet verkligen inriktats på att få fram hundar som fungerar som brukshundar och som är trevliga att leva med. Och jag tycker man lyckats! kanske är det en liknande situation för Ridgebacken? Att man i SA gärna har hundar med just den mentaliteten, medan man i den svenska aveln försöker ändra på det?

Fast ridgebacken är ju inte rädd eller otrevlig i sitt ursprung. Den är extremt reserverad = trygg men helt obrydd.
Däremot så uppfattar jag att en del svenska uppfödare försöker "förenkla" rasen så att den ska bli lättare i vårt samhälle. Det är då vi får problemhundar. En RR behöver ju alla komponenter i sin mentalitet, ta bort delarna som gör den lite svår och jobbig så finns inte sånt kvar som är menat att balansera upp.

Nu tycker iofs jag att folk här på buke har en jättetråkig syn på RR. Jag har genom mina år i rasen träffat/känt MASSOR med individer och endast ett fåtal har varit svajiga mentalt.
Så fort det lämnas utrymme att hugga på RR så görs det.. Oavsett om det var en slarvigt formulerad mening eller vad som bara.

 

[MiniLi]

Ärligt - jag blir mer nervös om jag ser en random schäfer på stan än om jag ser en RR.

 

[Gnist]

finns det inga prov där man jagar med en flock hundar inte enskilt?

Inte i Sverige, eller ens Norden. Det är inte förenligt med de lagar vi har kring jakt och jaktetik, men det finns i en del andra länder och avser då främst packhundar.

 

[Liran]

Jag är inte alls insatt i hundavel men när jag växte upp i Kenya hade vi själva en del RR och majoriteten av vänner/bekanta hade det också. Men de användes som vakt/sällskapshundar inte jakthundar. Kenyanska farmers var ju också bland de första som importerade RR från ursprungslandet långt innan någon i Europa fick upp ögonen på rasen och de användes sällan redan då som 'lejon' jägare utan som vakt och sällskapshundar. Hehehe, nu får jag kanske några på mig men förklaringen jag fick varför RR användes var att de var så mycket stabilare i temperamentet, lugnare och mer pålitliga än Dobbisar och Rottisar och att man kan kunde lita på att de var 100% tillförlitliga som familjehundar.

Jag blir lite ledsen när jag läser så mycket om att RR i Sverige har dåligt rykte. Det är inte alls min erfarenhet av de hundar jag kände i Kenya. Som @AraSlei sa, jag hade jag samma erfarenhet, RR hos oss och hos vänner brydde sig inte om främlingar så länge det var klart att de var vänner/gäster. Men de var verkligen inte någon kom fram och hälsa och vifta på svansen hund. Det är/var inte avsikten med dem. En koll att de som kom var ok och sedan gick de och la sig någonstans och sov. De hålls också i princip alltid som flock inte som ensamhundar. Jag vet att många blandade RR med en JR eller liknande så att det fanns något som skällde direkt och väckte RR som snusade sött i en hög.

Vad gäller jakt, tittar man på den ursprungliga jakthunden RR så användes de som en flock. Nu vet jag ingenting om bruksprov eller liknande, men finns det inga prov där man jagar med en flock hundar inte enskilt? Jag har ingen aning om andra raser eller liknande men jag fick den uppfattningen att RR trivs och känner sig mer säkra som flockhund. Möjligtvis eftersom jag träffade ganska få ensamhundar.

RR i Kenya skulle nog samtliga dömas bort som icke rastypiska, förutom ridgen så ser de ut lite hur som helst. Min älskling Shaka hade spetsig näsa (men svart) och kort, satt, kraftig och bred kropp med ganska korta ben lite åt bulldogshållet. Hans helbror hade nästan rosa nos och var på tok för ljus och var tja, som en lite blandrashund i kroppen. Shaka var en typisk RR i det att han älskade familjen och ja, kunde vara farlig om han trodde att någon av oss hotades. Han anföll faktiskt någon som han uppfattade attackerade en av barnen. Nej, vi avlivade honom inte. Familjen kunde göra vad de ville med honom. Jag satt och gosade med honom i soffan och det hände tom att han fick sova i sängen en natt eller två Hans bror var en sillmjölke som sprang och gömde sig. Han är den som skulle sorterats bort av uppfödaren om någon.

Min erfarenhet, baserad på enbart Kenyanska RR, är att de är en hund som behöver utrymme och kunna röra sig fritt och gärna gå runt och kolla läget och sedan sova i skuggan någonstans. Inte gå i koppel i stan någon timme om dagen. Och att det är en hund med stor integritet som gör mycket stor skillnad på vi (familj) och dom (alla andra). Skulle jag flytta ut på landet så skulle jag absolut köpa en RR om den var som de jag växte upp med. Sedan om ridgen ser konstig ut spelar noll och ingen roll för mig.

Tack för intressant och spännande information!

 

[AraSlei]

Inte heller på farmen vi var på användes hundarna till jakt, utan som vakthundar
Enligt dem vi var hos togs RR delvis fram som vakthundar för att "skydda" den vita befolkningen mot inkräktare/kriminella och då främst mörkhyade sådana. Våra bekantas hundar accepterade fortfarande endast de mörkhyade som var anställda på farmen, de som inte tillhörde "familjen" hade hundarna full koll på hela tiden och inte på ett särskilt vänligt sätt. Enligt dem var det en "white mans dog" och få mörkhyade afrikaner ägde ridgebacks, åtminstone i deras område.
Jag vet dock inte hur mycket sanning som ligger i det, men jag kan tänka mig att det inte är en populär del av historien att berätta om i Europa, om det nu är sant. Med tanke på afrikansk historia känns det ju dessvärre inte helt otroligt.
Du kanske vet mera @MJLee ?

 

[Lena Furberg]

Fast ridgebacken är ju inte rädd eller otrevlig i sitt ursprung. Den är extremt reserverad = trygg men helt obrydd.
Däremot så uppfattar jag att en del svenska uppfödare försöker "förenkla" rasen så att den ska bli lättare i vårt samhälle. Det är då vi får problemhundar. En RR behöver ju alla komponenter i sin mentalitet, ta bort delarna som gör den lite svår och jobbig så finns inte sånt kvar som är menat att balansera upp.

Nu tycker iofs jag att folk här på buke har en jättetråkig syn på RR. Jag har genom mina år i rasen träffat/känt MASSOR med individer och endast ett fåtal har varit svajiga mentalt.
Så fort det lämnas utrymme att hugga på RR så görs det.. Oavsett om det var en slarvigt formulerad mening eller vad som bara.

Reserverad men trygg och obrydd, tycker jag egentligen är rätt trevligt hos en hund...... Jag tycker det är helt ok med en hund som inte bryr sig om kreti och pleti utan håller sig till flocken.

 

[MiniLi]

Reserverad men trygg och obrydd, tycker jag egentligen är rätt trevligt hos en hund...... Jag tycker det är helt ok med en hund som inte bryr sig om kreti och pleti utan håller sig till flocken.

Ja det finns helt klart fördelar.
Även om jag tror en del har svårt att greppa hur pass reserverad en RR kan vara

 

[Lena Furberg]

Den jag senast pratade med, som har RR, ville ha en bruksras vid sidan om, eftersom hon upplevde att hennes RR dels var rätt ointresserad av träning dvs svårmotiverad, och dessutom lite tråkigt osocial även inom familjen. Inte alls otrevlig, men gick gärna och la sig nån annanstans i huset och brydde sig inte så mycket om familjen och vad de gjorde. Inte som bruksraserna, som oftast är enormt "nära" och gärna vill vara precis intill hela tiden för att ha koll på läget, inte missa nåt kul och överhuvudtaget är väldigt flockkära och tighta med sina människor.
Den personen köpte en Riesen som hon tävlar lydnad med och är väldigt nöjd (RR:en blev givetvis kvar men slipper intensivaste lydnadsträningen etc så den har ett bra liv ändå ...)
Den andra jag känt med RR är väldigt aktiv med andra grenar, som LC och i viss mån WP. Hennes hundar lever ett enormt aktivt liv men tränar inte lydnad eller bruks.

 

[skuggi]

Ja det finns helt klart fördelar.
Även om jag tror en del har svårt att greppa hur pass reserverad en RR kan vara

Och jag som bara känt en enda RR har svårt att greppa att de skulle vara reserverade en mer oreserverad hund har jag väl aldrig träffat

 

[MJLee]

Inte heller på farmen vi var på användes hundarna till jakt, utan som vakthundar
Enligt dem vi var hos togs RR delvis fram som vakthundar för att "skydda" den vita befolkningen mot inkräktare/kriminella och då främst mörkhyade sådana. Våra bekantas hundar accepterade fortfarande endast de mörkhyade som var anställda på farmen, de som inte tillhörde "familjen" hade hundarna full koll på hela tiden och inte på ett särskilt vänligt sätt. Enligt dem var det en "white mans dog" och få mörkhyade afrikaner ägde ridgebacks, åtminstone i deras område.
Jag vet dock inte hur mycket sanning som ligger i det, men jag kan tänka mig att det inte är en populär del av historien att berätta om i Europa, om det nu är sant. Med tanke på afrikansk historia känns det ju dessvärre inte helt otroligt.
Du kanske vet mera @MJLee ?

Jo jag har stött på den historien och svaret är väl ja och nej (mycket hjälpsamt!) Dels är det väl så att det varit 'vita' ägare/uppfödare av de flesta RR eftersom de har haft socioekonomiska resurser. RR lär sig inte att hetsas mot demonstranter (afrikaner) eller liknande - där användes ju schäfrar - så de får aldrig den sortens träning. De får i princip aldrig någon träning alls utan säljs av uppfödaren så fort de är gamla nog. Men de kommer oftast till en flockmiljö med äldre hundar som de lär av. Vad de kan lukta sig till är fattigdom, trasiga smutsiga kläder och rädsla. Om någon kommer åkande i bil och parkerar, vilken hudfärg hen har, medan värden kommer ut och hälsar, då bryr sig inte RR ett dugg oaktat hudfärg. möjligtvis om gästen utstrålar osäkerhet och rädsla så reagerar de. Men om någon försöker ta sig över stängslet/muren på natten, då kommer samtliga sättande och då är det inte roligt. Återigen då spelar det ingen roll vilken hudfärg man har. Men det är ju så att få 'vita' i Afrika är så fattiga att de tvingas bryta sig in och stjäla.

Det som stämmer är att många afrikaner, även de som behöver vakthundar, inte känner sig helt bekväma med eller gillar hundar som individer utan att där är RR en ren vakthund medan hos andra familjer är de mer av en kombo. Som sagt, RR tränas inte att vara vakthund utan det ligger i deras ursprungsnatur, lojaliteten till sin flock, människor inberäknande, och aggressiviteten och vaktandet mot utomstående. De verkar också absolut trivas och är lugnast i flock, där överflödig energi minskas genom lek och jakt med andra flockmedlemmar. Och helst stora marker där de kan strosa fritt när de inte ligger och snarkar i skuggan - herregud vad de sover mycket ibland.

RR är förbaskat intelligenta och de har, som sagt, en fenomenal instinkt för vilka som är acceptabla gäster och de som är ute i något fuffens, likaså vilka som tillhör flocken, vilket inte inkluderar anställd personal, som de kan kan acceptera men inte mer. Våra skällde aldrig särskilt mycket men så fort någon kom för att hälsa på så kom de fram en sväng och bara kollade av läget och gick sedan. De RR jag träffade var mycket svårflörtade. Inte en uns aggressivitet, rädsla eller liknande. Man blev bara total dissad. Jag fick efter ägarens tillåtelse gå fram och klappa och det var knappt ett öga som öppnades och en liten ristning av huden som om det landat en fluga.

Nackdelen med RR i Kenya var under termitsäsongen när alla termiterna flyger, tappar sina vingar och kravlar sedan runt överallt små vita och feta. Tydligen är de söta - vissa rostar och äter dem - men hundarna var galna i dem. De åt, kräktes med halvsmälta termiter i, åt mer

Och en parentes, RR i sin ursprungsform användes för att jaga i flock och hetsa lejonet. Trycka upp det någonstans så att en jägare kunde skjuta det absolut inte döda själv. Skulle vara intressant om man kunde göra något liknande i Sverige, men @Gnist är även riktig flockjakt förbjuden i Sverige?

 

[Gnist]

Skulle vara intressant om man kunde göra något liknande i Sverige, men @Gnist är även riktig flockjakt förbjuden i Sverige?

Packjakt är inte tillåtet. Alls.

Däremot får man släppa 2 för ändamålet tränade hundar tillsammans på samma spår under björnjakten.