Sv: Avlivning av häst, hur har ni gjort?
KL
Tog bort min bästa vän för drygt en månad sedan...
Jag tänker inte skriva så mycket mer än att jag rekommenderar Mats och Linda på trotjänartjänst i Skåne (men de åker även till andra län). Helt fantastiska människor som använder sig utav bult och har enorm erfarenhet.
Vi lastade och åkte hem till dessa underbara människor. Väl på plats fick jag själv avgöra hur länge jag ville vänta och jag tror att jag stod i ungefär en halvtimme och betade honom. Han hade fått lugnande innan och var precis lagom pigg och glad. När jag var redo gav jag grimskaftet till Linda som höll i honom när Mats kom med bulten men jag valde att stå brevid en bit bort med mina föräldrar. Blundade precis i skottögonblicket då jag inte ville se när han föll. Inga ryckningar eller annat obehagligt skedde även om Mats hade förberett oss på att det kunde hända. Efteråt gick vi fram och klappade honom farväl och sedan gick vi innan han avblodades.
Jag har aldrig ångrat att jag var med. Jag hade dock inte klarat av att hålla honom, men att stå en liten bit ifrån var det bästa valet för mig. Mats hade förklarat precis hur det skulle gå till så jag var mentalt förberedd på allt. Att få klappa honom farväl när det var klart var också en befrielse, och att veta att det gick så bra som det kunde ha gått.
Kopierade det som jag skrev i deras gästbok:
"Vill än en gång ge ett stort tack till Mats och Linda som hjälpte oss i en så svår stund. Allting sköttes så proffsigt och lugnt trots att vi var så hemskt ledsna. Min bästa vän fick avsluta sitt liv värdigt och Ni var så otroligt skickliga på att "hitta ögonblicket" när han var som gladast. Med öronen framåt och gräs i munnen.. Att vi även fick vara med och klappa honom farväl efteråt var en lättnad. Vi kunde inte ha blivit bättre bemötta än hemma hos er! Återigen, stort varmt tack till er! Kram Frida"
KL
Tog bort min bästa vän för drygt en månad sedan...
Jag tänker inte skriva så mycket mer än att jag rekommenderar Mats och Linda på trotjänartjänst i Skåne (men de åker även till andra län). Helt fantastiska människor som använder sig utav bult och har enorm erfarenhet.
Vi lastade och åkte hem till dessa underbara människor. Väl på plats fick jag själv avgöra hur länge jag ville vänta och jag tror att jag stod i ungefär en halvtimme och betade honom. Han hade fått lugnande innan och var precis lagom pigg och glad. När jag var redo gav jag grimskaftet till Linda som höll i honom när Mats kom med bulten men jag valde att stå brevid en bit bort med mina föräldrar. Blundade precis i skottögonblicket då jag inte ville se när han föll. Inga ryckningar eller annat obehagligt skedde även om Mats hade förberett oss på att det kunde hända. Efteråt gick vi fram och klappade honom farväl och sedan gick vi innan han avblodades.
Jag har aldrig ångrat att jag var med. Jag hade dock inte klarat av att hålla honom, men att stå en liten bit ifrån var det bästa valet för mig. Mats hade förklarat precis hur det skulle gå till så jag var mentalt förberedd på allt. Att få klappa honom farväl när det var klart var också en befrielse, och att veta att det gick så bra som det kunde ha gått.
Kopierade det som jag skrev i deras gästbok:
"Vill än en gång ge ett stort tack till Mats och Linda som hjälpte oss i en så svår stund. Allting sköttes så proffsigt och lugnt trots att vi var så hemskt ledsna. Min bästa vän fick avsluta sitt liv värdigt och Ni var så otroligt skickliga på att "hitta ögonblicket" när han var som gladast. Med öronen framåt och gräs i munnen.. Att vi även fick vara med och klappa honom farväl efteråt var en lättnad. Vi kunde inte ha blivit bättre bemötta än hemma hos er! Återigen, stort varmt tack till er! Kram Frida"