Avlivning?

Kaffekoppen

Trådstartare
Jag har varit aktiv här förut men vill vara helt anonym nu med nytt nick. Det här är otroligt jobbigt för mig.

Har en hund av en liten terrierras som är 9 år gammal. Hon kom till mig som valp i en period av livet som var svår och jag har haft det jobbigt med psykisk ohälsa och ensamhet hela tiden. Så hon har blivit en stor del av mitt liv. Lyckligtvis har hon fått vara frisk hela livet. Hon har aldrig behövt besöka veterinären för annat än vaccinationer. Fram tills i juli i år när jag hittade en knöl i ett juver. Hon togs till veterinär som gjorde en liten operation och avlägsnade juvertumören (på juver näst längst bak på vänster sida) och den skickades till patolog. Den var godartad. Allt gick bra med den tumören.
För ca 2 mån sen bäddade jag hennes bädd med ett vitt lakan och då upptäckte jag några svagt ljusbruna fläckar. Hon har alltid haft oregelbundna löp och då trodde att hon löpte. Det kanske hon gjorde också i början. Men det har iaf fortsatt med ljusbruna flytningar (i små mängder) ända tills nu och jag är säker att det inte handlar om löp längre. Jag har läst och tror att det kan vara en långsam livmoderinflammation. En sån som utvecklas under flera löp. Känner dock ingen lukt alls och det är så små mängder så man inte ser det annat än när det där lakanet inte är tvättat på ett tag. För några dagar sen satt jag och klämde på juvren och letade knölar och kände en knöl stor som ett större riskorn på ett ställe mitt emellan två mittenjuver på höger sida. Måste ha missat den tidigare då den inte är precis vid något juver, där jag i min okunskap inte visste att det kunde bli tumörer. Samtidigt upptäckte jag även att dem två bakersta juvren var lite svullna och det kom något mjölkliknande när jag tryckte. Ringde och pratade med vet som inte tyckte det verkade så akut att en akuttid behövdes. Fick tid i slutet på nästa vecka.

Till saken hör att jag tycker att hon blivit slöare redan sen i våras. Hon sover mer och är inte lika pigg på att gå promenader längre. Hon är fortfarande busig och hon har energi. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för nått år sen så är hon inte riktigt samma hund längre. Jag menar inte att hon är allmänpåverkad som vid akut livmoderinflammation (bara så det inte blir något missförstånd) utan att hon gradvis sen i våras blivit mer och mer ”gammal” i sättet.

Jag känner mig förtvivlad. Hon är försäkrad men jag vet inte om min ekonomi klarar av en till juvertumöroperation och på det ev. en op av livmodern i värsta fall. Och oavsett om hon blir opererad eller inte kanske prognosen är dålig med juvertumören. Ska jag ens utsätta henne för operationer igen med tanke på att hon blivit ganska slö i allmänhet? Har så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag inte kan göra en klar bedömning eftersom jag är upp i henne hela dagarna och är med både när hon är så ”lat” att hon inte vill gå ut. Och när hon är så pigg att hon får glädjerus. Det känns som en veterinär inte heller kan göra en bedömning om det är värt att operera eller inte, för hon är såklart jättepigg och på alerten när hon är hos veterinären. Så dem får aldrig se hennes ”gamla” sida. Mitt i allt känner jag att hon trots allt är av en ras som har ganska hög medellivslängd så 9 år är inte så gammalt alls.

Ni som haft en djupt älskad hund, hur klarade ni av att ta beslutet att avliva? Eller har någon en solskenshistoria om en tillfrisknad hund att dela med sig av? Som sagt jag vet inte vart jag ska ta vägen.
 
Jag tänker som så att äldre hundar måste få åldras. Det är helt normalt att de blir lite tröttare och långsammare. Det har jag accepterat fullt ut med mina äldre hundar jag har haft. De måste också få bli pensionärer och trappa ner.

Vad jag inte accepterar är sådant som påverkar deras allmäntillstånd som inte kan lösas med t ex medicinering. Ålderskrämpor i all ära, men mina hundar ska inte gå omkring och ha ont.
 
Jag har varit aktiv här förut men vill vara helt anonym nu med nytt nick. Det här är otroligt jobbigt för mig.

Har en hund av en liten terrierras som är 9 år gammal. Hon kom till mig som valp i en period av livet som var svår och jag har haft det jobbigt med psykisk ohälsa och ensamhet hela tiden. Så hon har blivit en stor del av mitt liv. Lyckligtvis har hon fått vara frisk hela livet. Hon har aldrig behövt besöka veterinären för annat än vaccinationer. Fram tills i juli i år när jag hittade en knöl i ett juver. Hon togs till veterinär som gjorde en liten operation och avlägsnade juvertumören (på juver näst längst bak på vänster sida) och den skickades till patolog. Den var godartad. Allt gick bra med den tumören.
För ca 2 mån sen bäddade jag hennes bädd med ett vitt lakan och då upptäckte jag några svagt ljusbruna fläckar. Hon har alltid haft oregelbundna löp och då trodde att hon löpte. Det kanske hon gjorde också i början. Men det har iaf fortsatt med ljusbruna flytningar (i små mängder) ända tills nu och jag är säker att det inte handlar om löp längre. Jag har läst och tror att det kan vara en långsam livmoderinflammation. En sån som utvecklas under flera löp. Känner dock ingen lukt alls och det är så små mängder så man inte ser det annat än när det där lakanet inte är tvättat på ett tag. För några dagar sen satt jag och klämde på juvren och letade knölar och kände en knöl stor som ett större riskorn på ett ställe mitt emellan två mittenjuver på höger sida. Måste ha missat den tidigare då den inte är precis vid något juver, där jag i min okunskap inte visste att det kunde bli tumörer. Samtidigt upptäckte jag även att dem två bakersta juvren var lite svullna och det kom något mjölkliknande när jag tryckte. Ringde och pratade med vet som inte tyckte det verkade så akut att en akuttid behövdes. Fick tid i slutet på nästa vecka.

Till saken hör att jag tycker att hon blivit slöare redan sen i våras. Hon sover mer och är inte lika pigg på att gå promenader längre. Hon är fortfarande busig och hon har energi. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för nått år sen så är hon inte riktigt samma hund längre. Jag menar inte att hon är allmänpåverkad som vid akut livmoderinflammation (bara så det inte blir något missförstånd) utan att hon gradvis sen i våras blivit mer och mer ”gammal” i sättet.

Jag känner mig förtvivlad. Hon är försäkrad men jag vet inte om min ekonomi klarar av en till juvertumöroperation och på det ev. en op av livmodern i värsta fall. Och oavsett om hon blir opererad eller inte kanske prognosen är dålig med juvertumören. Ska jag ens utsätta henne för operationer igen med tanke på att hon blivit ganska slö i allmänhet? Har så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag inte kan göra en klar bedömning eftersom jag är upp i henne hela dagarna och är med både när hon är så ”lat” att hon inte vill gå ut. Och när hon är så pigg att hon får glädjerus. Det känns som en veterinär inte heller kan göra en bedömning om det är värt att operera eller inte, för hon är såklart jättepigg och på alerten när hon är hos veterinären. Så dem får aldrig se hennes ”gamla” sida. Mitt i allt känner jag att hon trots allt är av en ras som har ganska hög medellivslängd så 9 år är inte så gammalt alls.

Ni som haft en djupt älskad hund, hur klarade ni av att ta beslutet att avliva? Eller har någon en solskenshistoria om en tillfrisknad hund att dela med sig av? Som sagt jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Börja med att träffa veterinären, min daghund är nu 12 år, snart 13 år, en tax. Hon har blivit opererad för livmoderinflamtion och flera juvertumörer. Hon har även fått dragit ut ett antal tänder och råkade för ett antal år sedan få en bunt hagel på sig. Hon är fortfarande pigg även om hon sover mer och inte är lika sugen på att leka längre. Men när det är jakt så är hon lika pigg som förr. Ta inte ut några sorger i förskott utan lyssna på vad veterinären säger och ta beslut efter det.
 
Börja med att inse vad du kan göra nu och vad du inte kan påverka alls fram till veterinärtiden. Du har egentligen redan gjort din del just nu i och med att du bokat en veterinärtid. Veterinären är expert på djursjukvård och har bedömt antagligen många gånger hur prognosen ser ut för liknande tillstånd. Först med den bedömningen kan du bestämma hur du vill göra. Kanske visar det sig att det inte är något farligt alls.

Vad gäller pengar så är det faktiskt inte alltid man har råd. Din hund är nio år och din ekonomi har säkert ändrats flera gånger under den tiden. Det viktiga är att du gör det bästa som går för henne med de medel du har, om det nu är behandling, avlivning eller något annat. Det är såklart fruktansvärt sorgligt att behöva avliva en hund om det är där du landar, men man har inte svikit hunden om man väljer det för att man inte badar i pengar. Det enda som inte är okej är att inte göra något alls.
 
Jag avlivade min drygt 14 år gamla cocker i maj. Det var dags, men hon var inte sjuk. Hon hade en juvertumör som funnits i kanske två år. När jag upptäckte den var den stor som en ärta. Under våren växte den, men den blev aldrig speciellt stor och den var inte anledningen till att jag valde att avsluta. Jag tror inte hunden märkte den. Operation var aldrig aktuellt eftersom hon var så gammal när tumören först upptäcktes.

En annan gammal (11,5 år) cocker i min närhet har en något större juvertumör. Den har funnits i ett par år men har inte vuxit, så den har inte opererats. Själv opererade jag bort tre godartade juvertumörer på min kvarvarande cocker som nu är 14+ när hon var 10,5. Hon har kört på efter det. Nu är hon med ålderns rätt lite stel och skröplig + döv. Men hon går glatt på promenad och är generellt väldigt glad, så då får hon hänga med.

Om din hund har en tumör av ett risgryns storlek är det inte säkert du behöver göra något alls åt den. Den kanske inte blir större. Att hunden blir lugnare med åldern är normalt. Du har veterinärtid. Gå dit men försök att inte oroa dig för mycket. Det är fullt möjligt att allt är helt ok!
 
Vänta med att tänka på beslut och lyssna med veterinären - försök att inte se så många svarta moln.

Min tant opererades för godartad juvertumör när hon var 11/12 och sövdes för att dra tänder det här året som tretttonåring. Nu har hon fått blåsljud på hjärtat och skulle något mer akut hända med henne kommer jag förmodligen att se till att hon är smärtfri men ine göra några större ingrepp. Hon är pigg än så länge men vi har haft ett par skrämselhickor, allt slår helt enkelt hårdare på en gammal kropp och jag tror att det är svårt för oss att komma ihåg ibland, särskilt när de är sådär superpigga och nästan valpiga emellanåt.

Har ingenting konstruktivt att säga, jag hoppas bara att allt går bra. Min tant kom också till mig i en väldigt svår period.
 
Jag har varit aktiv här förut men vill vara helt anonym nu med nytt nick. Det här är otroligt jobbigt för mig.

Har en hund av en liten terrierras som är 9 år gammal. Hon kom till mig som valp i en period av livet som var svår och jag har haft det jobbigt med psykisk ohälsa och ensamhet hela tiden. Så hon har blivit en stor del av mitt liv. Lyckligtvis har hon fått vara frisk hela livet. Hon har aldrig behövt besöka veterinären för annat än vaccinationer. Fram tills i juli i år när jag hittade en knöl i ett juver. Hon togs till veterinär som gjorde en liten operation och avlägsnade juvertumören (på juver näst längst bak på vänster sida) och den skickades till patolog. Den var godartad. Allt gick bra med den tumören.
För ca 2 mån sen bäddade jag hennes bädd med ett vitt lakan och då upptäckte jag några svagt ljusbruna fläckar. Hon har alltid haft oregelbundna löp och då trodde att hon löpte. Det kanske hon gjorde också i början. Men det har iaf fortsatt med ljusbruna flytningar (i små mängder) ända tills nu och jag är säker att det inte handlar om löp längre. Jag har läst och tror att det kan vara en långsam livmoderinflammation. En sån som utvecklas under flera löp. Känner dock ingen lukt alls och det är så små mängder så man inte ser det annat än när det där lakanet inte är tvättat på ett tag. För några dagar sen satt jag och klämde på juvren och letade knölar och kände en knöl stor som ett större riskorn på ett ställe mitt emellan två mittenjuver på höger sida. Måste ha missat den tidigare då den inte är precis vid något juver, där jag i min okunskap inte visste att det kunde bli tumörer. Samtidigt upptäckte jag även att dem två bakersta juvren var lite svullna och det kom något mjölkliknande när jag tryckte. Ringde och pratade med vet som inte tyckte det verkade så akut att en akuttid behövdes. Fick tid i slutet på nästa vecka.

Till saken hör att jag tycker att hon blivit slöare redan sen i våras. Hon sover mer och är inte lika pigg på att gå promenader längre. Hon är fortfarande busig och hon har energi. Men när jag tänker tillbaka på hur det var för nått år sen så är hon inte riktigt samma hund längre. Jag menar inte att hon är allmänpåverkad som vid akut livmoderinflammation (bara så det inte blir något missförstånd) utan att hon gradvis sen i våras blivit mer och mer ”gammal” i sättet.

Jag känner mig förtvivlad. Hon är försäkrad men jag vet inte om min ekonomi klarar av en till juvertumöroperation och på det ev. en op av livmodern i värsta fall. Och oavsett om hon blir opererad eller inte kanske prognosen är dålig med juvertumören. Ska jag ens utsätta henne för operationer igen med tanke på att hon blivit ganska slö i allmänhet? Har så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag inte kan göra en klar bedömning eftersom jag är upp i henne hela dagarna och är med både när hon är så ”lat” att hon inte vill gå ut. Och när hon är så pigg att hon får glädjerus. Det känns som en veterinär inte heller kan göra en bedömning om det är värt att operera eller inte, för hon är såklart jättepigg och på alerten när hon är hos veterinären. Så dem får aldrig se hennes ”gamla” sida. Mitt i allt känner jag att hon trots allt är av en ras som har ganska hög medellivslängd så 9 år är inte så gammalt alls.

Ni som haft en djupt älskad hund, hur klarade ni av att ta beslutet att avliva? Eller har någon en solskenshistoria om en tillfrisknad hund att dela med sig av? Som sagt jag vet inte vart jag ska ta vägen.


9 år för en hund i den storleken är ingen ålder alls. Det kan absolut vara en livmoderinflammation som smygit sig på över tid. Det kan få dom mer orörliga osv. Vår blandras rottis/boxer blev konstig samma år hon fyllde 13. Stelare, tröttare med andra ord sådant som kan förknippas med ålder av en hund i den storleken. Gjorde en hälsokoll i samband med en misstänkt flytning. Mycket riktigt en livmoderinflammation. ca 10 dagar efter operationen så var hon som ung på nytt. Pigg, glad och så mycket rörligare! Hon fick livet tillbaks. Hon togs sedan bort på grund av ålderdom som inte längre var värdig i en ålder av 17 år. Jag hade absolut opererat en hund som är 9 år gammal. Slå en röntgen först för att dubbelkolla att tumören som hittats inte spridit sig till lungorna, samt ta prov på lever och njurar för att se att hunden är frisk i övrigt. Din hund har ju många år kvar att leva. Hade aldrig övervägt avlivning i ditt fall.
 
9 år för en hund i den storleken är ingen ålder alls. Det kan absolut vara en livmoderinflammation som smygit sig på över tid. Det kan få dom mer orörliga osv. Vår blandras rottis/boxer blev konstig samma år hon fyllde 13. Stelare, tröttare med andra ord sådant som kan förknippas med ålder av en hund i den storleken. Gjorde en hälsokoll i samband med en misstänkt flytning. Mycket riktigt en livmoderinflammation. ca 10 dagar efter operationen så var hon som ung på nytt. Pigg, glad och så mycket rörligare! Hon fick livet tillbaks. Hon togs sedan bort på grund av ålderdom som inte längre var värdig i en ålder av 17 år. Jag hade absolut opererat en hund som är 9 år gammal. Slå en röntgen först för att dubbelkolla att tumören som hittats inte spridit sig till lungorna, samt ta prov på lever och njurar för att se att hunden är frisk i övrigt. Din hund har ju många år kvar att leva. Hade aldrig övervägt avlivning i ditt fall.
Åkte akut till veterinären i lördags. I fredags ökade flytningarna och jag blev orolig att det var riktigt allvarligt.
Hon tog urinprov, blodprov för att kolla levervärden, njurvärden, sänka och en röntgen. Då fick jag oväntad information. Vet. hittade blod o bakterier i urinen. Misstänkt urinvägsinfektion. Livmoderinflammation blev nästan uteslutet. Hon misstänks även vara skendräktig. Vet. sa att flytningarna kan bero på både UVI och/eller skendräktighet. Knölen i juvret kunde både bero på svullna fyllda juver pga skendräktighet eller så är det en tumör. Hon ska kollas mer på onsdag, då ska hon få göra ett ultraljud också och kolla hjärtat, livmoder, äggstockar och urinblåsa. Vi blev hemskickade med galastop, antibiotika o antiinflammatoriskt.
Än vet jag ingenting, jag hoppas bara att det inte är något allvarligt med hjärtat och att inga förändringar kommer synas på livmoder o urinblåsa.
Känns skönt att allt är på gång nu iaf och att hon förhoppningsvis kommer kunna bli behandlad för allting. :)
 
Kom nyss från veterinären. Ultraljudet visade att livmodern måste bort annars måste hon avlivas. Han kunde även se förändringar på mjälten så den måste bort också. Smidigast skulle vara att ta bort den samtidigt för att slippa en till operation. Hon fick tid på fredag.

Juvren känns inte bra och minst 6 st måste avlägsnas. Dem tre bakersta på båda raderna. Plus den lilla tumören hon har på ett mittenjuver.

Hittills har det kostat 3000. Livmoder o mjältoperationen kommer gå på 25 000. Sen kommer juverraderna gå på ca 15 000-20 000 styck. Hennes tak på försäkringen är 25 000 och sammanlagt det här året är redan 7000 använt.

Så nu har jag fram till fredag på mig att bestämma om jag ska avliva eller påbörja operationerna. Det här var inte vad jag hade förväntat mig i lördags. En sak var positiv iaf och det var att blåsljudet på hjärtat var borta.

Bad veterinären om hans ärliga åsikt om det vore mer humant att avliva henne och han sa nej. För hennes skull är det ingen fara med operationerna men han sa att det är en kostnadsfråga för dig.

Fyfan...:cry:
 
Kom nyss från veterinären. Ultraljudet visade att livmodern måste bort annars måste hon avlivas. Han kunde även se förändringar på mjälten så den måste bort också. Smidigast skulle vara att ta bort den samtidigt för att slippa en till operation. Hon fick tid på fredag.

Juvren känns inte bra och minst 6 st måste avlägsnas. Dem tre bakersta på båda raderna. Plus den lilla tumören hon har på ett mittenjuver.

Hittills har det kostat 3000. Livmoder o mjältoperationen kommer gå på 25 000. Sen kommer juverraderna gå på ca 15 000-20 000 styck. Hennes tak på försäkringen är 25 000 och sammanlagt det här året är redan 7000 använt.

Så nu har jag fram till fredag på mig att bestämma om jag ska avliva eller påbörja operationerna. Det här var inte vad jag hade förväntat mig i lördags. En sak var positiv iaf och det var att blåsljudet på hjärtat var borta.

Bad veterinären om hans ärliga åsikt om det vore mer humant att avliva henne och han sa nej. För hennes skull är det ingen fara med operationerna men han sa att det är en kostnadsfråga för dig.

Fyfan...:cry:

Fy fan ja... :(

Men fick du veta vad för slags förändringar det är? Jag tänkte om det är cancer, då är väl risken ändå att det sprider sig. Men vore det så borde väl veterinären kanske rekommenderat avlivning.

Förfärlig sits verkligen :(.
 
Kom nyss från veterinären. Ultraljudet visade att livmodern måste bort annars måste hon avlivas. Han kunde även se förändringar på mjälten så den måste bort också. Smidigast skulle vara att ta bort den samtidigt för att slippa en till operation. Hon fick tid på fredag.

Juvren känns inte bra och minst 6 st måste avlägsnas. Dem tre bakersta på båda raderna. Plus den lilla tumören hon har på ett mittenjuver.

Hittills har det kostat 3000. Livmoder o mjältoperationen kommer gå på 25 000. Sen kommer juverraderna gå på ca 15 000-20 000 styck. Hennes tak på försäkringen är 25 000 och sammanlagt det här året är redan 7000 använt.

Så nu har jag fram till fredag på mig att bestämma om jag ska avliva eller påbörja operationerna. Det här var inte vad jag hade förväntat mig i lördags. En sak var positiv iaf och det var att blåsljudet på hjärtat var borta.

Bad veterinären om hans ärliga åsikt om det vore mer humant att avliva henne och han sa nej. För hennes skull är det ingen fara med operationerna men han sa att det är en kostnadsfråga för dig.

Fyfan...:cry:
Det är en värdelös situation men kolla priset igen, det låter häftigt med så mycket, tyvärr verkar man kunna förhandla om priset på behandling. Sätter man hårt mot så kan det helt plötsligt sjunka. Kolla med andra kliniker om vad de tar.
 
Alltså det låter som om det väldigt mycket som ska bort, har hon cancer? Är det cancer och den är så spridd så skulle jag ta bort för risken är att man opererar och det sen dyker upp nya tumörer och att det spridit sig såpass att det faktiskt inte är så himla bra prognos på sikt. Även om hunden är långt ifrån lastgammal så tar ju läkningsprocessen längre tid och de återhämtar sig inte alltid på samma sätt som en yngre hund. Min mamma opererade sin 9 åriga hund och han kom aldrig riktigt tillbaka efter operationen utan fick tas bort ett år senare pga annat men det sista året var inte i efterhand ett värdigt hundliv och det är också värt att väga in.
 
Ska försöka svara allihopa. Cancer har kunnat konstateras med säkerhet i ett juver. I sex st andra (alla sex bakersta) är hela vävnaden hård, svullen och klumpig. Vilket med liten sannolikhet kan bero på skendräktighet och med stor sannolikhet bero på vävnad som håller/stor risk på att utveckla aggressiv cancer. Som jag förstod det iaf som inte kan veterinärspråk och är okunnig på sjukdomar och djuranatomi var det så det låg till och därför är en enstaka juvertumör viktig att få bort snabbt (inom en månad ungefär) och de sex andra är inte så bråttom men bör tas bort inom max några månader-ett halvår för annars blir det massa nya tumörer.

Urinblåsan hade lite grå fält på ultraljudet och det betydde att det låg blod, var eller bakterier där. Och det kunde han inte svara på vad det berodde på. Troligtvis UVI.

Livmodern är fylld av var o vätska. Det är med stor sannolikhet livmoderinflammation trots att det inte kunde påvisas på blodprov. Han bedömde att livmoder o äggstockar o allt ska avlägsnas snabbt. Antibiotikakuren som hon fick på förra vetbesöket löper ut nu på lördag och hans bedömning var att det finns stor risk att infektionen sprids snabbt när antibiotikan sätts ur och därför är operation nödvändig på fredag.

När han kollade hela buken så fann han oväntat att mjälten hade en oklar "fläck" på skärmen (i brist på bättre beskrivning). Jag ville ha klarspråk och frågade rakt ut om det var cancer. Det vågade han inte svara på utan sa att man vet bara vad det är när man plockat ut den. Så det kan ha varit cancer men det är omöjligt att veta nu.

Så, vi kom fram till att bästa lösningen hade varit att operera bort livmoder o mjälte på fredag. Sen om nån vecka ta den konstaterade juvertumören. Och om någon månad när hon läkt från tidigare operationer operera bort först en juverrad, sen den andra. Det skulle bli så pass stora operationer att det var bäst att köra en åt gången. OM jag förstod det rätt.


Kollade dessutom upp försäkringen och hennes försäkringsår i brist på bättre ord, tror alla förstår vad jag menar med det, börjar om i juni. Alltså kommer jag få stå för minst ca 40 000 själv om jag slipper komplikationer och nytt skit. Pengar som jag tror att många liksom jag själv inte har i fickan att lägga ut på en hund. Det som ger mig otroligt dåligt samvete är att veterinären sa att prognosen är rel. god om hon får alla operationer. Det är väldigt liten risk för komplikationer och sånt. Det hade känts bättre för mig om han sa att prognosen var dålig och han rekommenderade snabb avlivning. Jag vill så gärna känna att jag gjort ALLT som går för henne. Tror tyvärr inte jag kommer kunna känna så nu. Ska ringa imorgon och omboka från op. tid till tid för avlivning. Hoppas nästan att jag ska få tid nu på fredag och få det gjort. Jag försöker för hennes skull att vara glad och som vanligt men det går inte. Jag hade också önskat att jag kunde ta henne till fina ställen ute och sitta i flera timmar och bara njuta. Men för min egen skull låter jag bli. Jag skulle bara börja gråta hysteriskt. Hatar när man vet att nånting fint är för sista gången. Jag försöker iaf tänka klart. JAG VET att hon mår dåligt direkt jag lämnar henne. Så fort jag bara går o handlar eller lämnar henne till hundvakt så ligger hon tryckt mot ytterdörren och väntar på mig. Får diarre o matvägrar. Och jag vet att hon har återkommande cancer (det kan man väl ändå kalla det eftersom hon opererat bort juvertumör förut) och jag vet att hon kan få ont under läkningen. Tänker mig själv att om jag som människa kan få ont och må dåligt efter en avlägsning av livmoder o äggstockar och mjälte så kan nog hundar ha det mycket värre fast i tystnad. Hon är så rädd för skott också så typ var femte promenad måste avbrytas eller åtminstone lockas o bäras i 5 min för att hon hört något ljud som skrämt upp henne. Så jag vill tro att jag inte avlivar henne helt omotiverat. Usch det här är så svårt! :cry: Vet inte hur jag ska klara av det. Jag får helt enkelt klara det fast det är omöjligt. Och försöka att inte ha dåligt samvete för allting utan tänka att hon inte lider mer utan att det är jag som lider som vet vad som är på gång och ska leva med det efteråt. Tack för er som tog er tid att svara iaf:
 
Jag skulle nog inte vilja utsätta min gamla hund för dessa operationer om jag inte var hundra på att det är en god prognos och även om veterinären lät positiv så är det lite för mycket åtgärder och frågetecken (tex det med urinblåsan, tänk om det skulle visa sig vara nåt där också). Det har för mig inget med pengar att göra utan mer med ett värdigt och bra liv, jag skulle inte förmå mig till så omfattande operationer och smärta för hunden och ändå ha en ? stor risk att ha gjort det i onödan och bara förorsakat hunden lidande om det så att det inte går vägen ☹️. Jag respekterar ditt beslut och tror att du gör det rätta för din hund ❤️.
 
Jag skulle absolut opererat en 9 åring. 9 år är ingen ålder alls. Jag opererade bort hela tuttraden på mina förra hund när hon var 11 ,hon levde 4 år till och var pigg in i det sista.
Du kan söka fonder tex bosses hundhjälp.
 
Vilken otroligt tråkig prognos, så ledsamt! Jag är säker på att ditt beslut är det bästa för din hund. :heart
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej! Jag opererade min tik för tre veckor sedan då hon tog bort två juvertumörer. Gick på stygntagning efter 10 dagar där jag även fick...
Svar
7
· Visningar
1 187
Senast: Sel
·
Hundhälsa Förlåt för en brutalt lång text Våra två tikar har precis löpt(dom är extremt synkade och löper typ exakt samtidigt). Sedan löpet har...
Svar
4
· Visningar
1 181
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
990
Senast: Viva
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 253

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp