Avskyr att bli fotograferad

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Försök det i Grekland (m fl länder) ... Jag gillar dokumentärt foto, där folk gör det de normalt gör i sin vardag. Men så fort jag langar fram kameran när jag är i Grekland så tillkallar de hela familjen och radar snabbt upp sig med stora leenden framför kameran :D
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag är "normalful" för en kvinna i min ålder.

Är vi inte (nästan) alla?

Som jag fattar det är det egentligen inte att bli fotograferad som är ditt problem, utan att konfronteras med resultatet av fotograferingen?

Jag blir också fotograferad då och då i jobbet. Det har visat sig att jag ser gladare, lugnare och allmänt bättre ut (enligt andra) om jag får bli fotograferad tillsammans med en häst. Själv tror jag att det beror på att jag trivs tillsammans med hästar, och på att stallkläderna/ridkläderna på många sätt fungerar som ett bättre "skydd" mentalt sett för mig än vanliga kläder.

Jag har med åren lärt mig att bli fotograferad. Jag har min pappa som förebild där. Han var i tidningen så gott som dagligen, och jag har hundra gånger sett honom koppla av framför kameran för att få fotograferandet avklarat så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Men jag gillar inte hellerALLS att se mig själv på bild. Jag tycker att jag ser ful ut, tjock ut och även tex om det är en bild då jag rider, att jag rider sämst i världen osv. Alltså helt klart en självförtroendegrej.

Jag tycker att det du skriver är intressant, om än smärtsamt. Det verkar ju ändå handla mer om din mamma än om fotona? Att fotona blir något slags katalysator eller något ditåt för känslorna kring att vara lik en person du inte alls tycker om (och rimligtvis är formad av på fler sätt än utseendet)?
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Mina jobbkläder funkar helt klart som ett mentalt skydd. :p

ALLA jättekonstiga ut i 1600- och 1700-talsdräkter med massor av lager underkjolar, särkar, yllekjolar och förkläden, och den obligatoriska huvudbonaden. Det är liksom bara att acceptera. :D
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

För min del har jag också en viss mättnad av alla människors eviga bildupplägg på facebook. Lite tröttsamt är det med denna självcentrering hos vissa. Man tappar lite intresset rent allmänt och kanske är det inte så intressant heller om man själv är med (fast där är jag som Bläckis - lägg inte ut bilder på mig).

Massa selfies är för mig inte så himla intressant, men i övrigt har jag inga problem med denna typ av bilder i social media. Att fånga ett ögonblick eller en känsla av något vackert, fint eller fantastiskt är inte något som stör mig. Jag är en drömmare av rang och uppskattar att kunna se positiva och vackra ögonblick, om jag hittar dem själv eller om någon annan glädjs åt något de ser. Eller lyckats fånga i ett ögonblick innan det var borta. Eller t o m en helt vanlig bild med ett filter som istället förmedlar en känsla personen eftersträvar att uppleva.
Vardagsrealism finns liksom... överallt varje dag ändå ;)
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Massa selfies är för mig inte så himla intressant, men i övrigt har jag inga problem med denna typ av bilder i social media. Att fånga ett ögonblick eller en känsla av något vackert, fint eller fantastiskt är inte något som stör mig. Jag är en drömmare av rang och uppskattar att kunna se positiva och vackra ögonblick, om jag hittar dem själv eller om någon annan glädjs åt något de ser. Eller lyckats fånga i ett ögonblick innan det var borta. Eller t o m en helt vanlig bild med ett filter som istället förmedlar en känsla personen eftersträvar att uppleva.
Vardagsrealism finns liksom... överallt varje dag ändå ;)

Problem har jag inte. :D

För mig är det mest yta och jag förhåller mig till det som yta. Orka hänga upp sig, liksom.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Mina jobbkläder funkar helt klart som ett mentalt skydd. :p

ALLA jättekonstiga ut i 1600- och 1700-talsdräkter med massor av lager underkjolar, särkar, yllekjolar och förkläden, och den obligatoriska huvudbonaden. Det är liksom bara att acceptera. :D

Ja, det kan jag tänka mig! Det blir ju något av uniform eller lånad roll.

För mig funkar ridkläderna som skydd därför att jag känner att jag är bättre på att följa de sociala klädkoderna, och trivas i dem, när det gäller ridkläder än när det gäller andra kläder. Min socialiseringsprocess verkar helt enkelt ha varit mer lyckosam i stallet än utanför det.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Bilder där folk gör något gillar jag, de är ju ett berättande.

Men rena selfies med fejan rakt in i mobilkameran som hålls med uppsträckta armar - de berättar ju inget annat än Såhär ser mitt fejs ut idag, åtminstone med instagramfilter. Det är så himla ointressant :o
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Intressant det där med social media/internet/teknik. Kan det vara så att man ser så mycket mer bilder och video idag av vanliga människor att det här med utseende är mer medvetet?

Framförallt bemöts vi av betydligt mer marknadsföring nu än tidigare iom internet och speciellt social media. Det är inte längre bara företag, tv och reklambranschen som vill övertyga oss om hur fantastiska de är utan nu även enskilda personer. Fler och fler ser möjligheten att uttrycka sig i ett medium som (kanske?) kompenserar för de de inte kan uttrycka live, eller bara för att de vill. Vem som helst kan skapa sig en egen värld på nätet som inte har något att göra med deras liv utanför dörren till sitt hem eller som är utvalda highlights - eller vissa t o m som mycket sämre än det de faktiskt upplever.
Vem som helst kan välja ut de bilder de föredrar, publicera utvalda segment - eller hittepå! - och vem som helst kan börja systematiskt marknadsföra sig själv på nätet genom bloggar, inlägg, deltagande på forum et c et c.

Själv noterade jag att jag inte är så tokig på video (!) och att det förmodligen beror på att jag (när jag har något att förmedla), är mer fokuserad på det än något annat? Det är i alla fall den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.

Stillbilder är värre (rent estetiskt).

Intressant att du lägger anledningen till att "du ser bättre ut i video" som att den avgörande faktorn till att du ser bättre ut på film är en faktisk handling från din sida.
Det är inte enbart estetik som är avgörande för hur vi uppfattar en person, och estetik och att du har fokus på något är inte samma sak. Fokus är inte estetik, däremot kan det vara en egenskap du beundrar hos andra och därför uppfattar du dig själv som mer attraktiv när du får se den hos dig själv. :)

Det som händer är att du helt plötsligt får enormt många fler faktorer att bedöma - vilket också innebär att estetiken inte får lika mycket utrymme. Med videoformat har du helt plötsligt möjlighet att ta in kroppsspråk, tonläge, språk, interaktion mm mm. Det är alla de sakerna vi ofta undermedvetet tar in när vi skapar en uppfattning om en person. Varför vi gillar dem eller varför vi inte gör det, varför vi anser någon vara attraktiv och någon inte. Bara det att vi sällan sätter ord på varför, och kanske av ren lättja, utgår ifrån att det är någons hår, kläder, bröst, smink et c et c som skapar det intryck vi sedan jämför vårt eget utseende med.

På det sättet är foto väldigt begränsande - vi tittar då enbart på estetik och våra egna förutfattade meningar om oss själva eller någon annan. Det är som konst: alla ser olika saker, alla har olika uppfattningar om vad som är vackert utifrån våra egna förutsättningar. Och - inte att förglömma - varje tid har sina ideal.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Är det inte ytan som sätter glittret på vardagen? Är yta per definition något som bör/kan får skjutas åt sidan till förmån för det mer substantiella "djupet"?

Är allvaret av större vikt än skrattet?

(Så många frågor! ;))
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Bilder där folk gör något gillar jag, de är ju ett berättande.

Men rena selfies med fejan rakt in i mobilkameran som hålls med uppsträckta armar - de berättar ju inget annat än Såhär ser mitt fejs ut idag, åtminstone med instagramfilter. Det är så himla ointressant :o

Ja, jag håller med, de kan verkligen vara ointressanta.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Hm.

Nej, jag kan nog inte koppla min motvilja mot fotografering till olika miljöer. Det är det estetiska i bilden, och bildens koppling till min kroppsuppfattning och min identitet som styr.

Jag tror att en skillnad mellan mig och Tanten är att jag har en Snyggsvea. Jag är Snyggsvea tillsammans med min man, och ibland ser jag till och med Snyggsvea i spegeln (särskilt om belysningen är mild och det är en liten spegel så att jag slipper se Tjocksvea). Det är bara det att Snyggsvea har förtvivlat svårt att fastna på bild, det blir Plattsvea och henne känner inte jag och jag vill inte kännas vid henne heller.

Det är lättare för mig än för Tanten, som inte verkar ha lärt känna Snyggtanten än.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

I den mån det finns en Snyggpetruska, tror jag att hon bor i stallet, helst inom en halvmeter från Snyggfuxa.

(I relationen med min partner, har utseendena på något vis just ingen roll, känns det som. Det är inget problem, alltså, och min partner skulle aldrig säga något negativt om mitt yttre, men väldigt lite handlar liksom om det.)
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag tror att en skillnad mellan mig och Tanten är att jag har en Snyggsvea. Jag är Snyggsvea tillsammans med min man, och ibland ser jag till och med Snyggsvea i spegeln (särskilt om belysningen är mild och det är en liten spegel så att jag slipper se Tjocksvea). Det är bara det att Snyggsvea har förtvivlat svårt att fastna på bild, det blir Plattsvea och henne känner inte jag och jag vill inte kännas vid henne heller.
.

Åh! Det där kan jag verkligen känna igen mig i! Den personen jag känner mig som i mitt huvud fastnar verkligen s.ä.l.l.a.n på bild! Högst irriterande :D ;)
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Nej, minst en dimension försvinner när man blir tillplattad sådär.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det där är konstigt. Jag kan se helt okej ut hemma i min badrumsspegel. Men så går jag hemifrån, passerar en spegel på stan - och då ser jag ut som hon som migränspytt två gånger i timmen i 12 timmar som också dyker upp i badrumsspegeln ibland.

Jag var ju snygg när jag gick hemifrån. Vad hände på vägen? :confused:
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag har förresten en bild av mig, från ett bröllop i Grekland, där jag är jättesöt. Men den är från 2003 så den känns inte så användbar längre :meh:
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Egentligen undrar jag, ur mitt strikt heterosexuella perspektiv, om det inte är så att många oroar sig mer för hur de tar sig ut inför det egna könet. Att tjejer sminkar och klär upp sig och bantar ner sig mer för att konkurrera med andra tjejer, än för att killarna efterfrågar det.
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det är ju det som "sägs". Att tjejer/kvinnor inte klär sig för män, utan för andra tjejer/kvinnor.

Precis, konkurrens ;)
 
Sv: Avskyr att bli fotograferad

I den mån det finns en Snyggpetruska, tror jag att hon bor i stallet, helst inom en halvmeter från Snyggfuxa.

Har det inte att göra med självmedvetenhet?

Ställer man mig rakt upp och ner framför en kamera så vill jag bara sjunka genom marken, vilket absolut lyser igenom i (läs: genomsyrar) bilden. Så fort jag får umgås med ett djur så fokuserar jag på det och bilden blir betydligt mer naturlig och avslappnad. Eller om man ger mig ett svärd, då slappnar jag av. Kan det ha att göra med "maktförhållande"?

/Migo
som hela livet hatat att fastna på bild, men har börjat träna på att acceptera det...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp