Avskyr att bli fotograferad

[Snurrfian]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Rent spontant skulle jag säga att du nog skulle må bra av att träffa någon professionell som kan hjälpa dig med din egen självbild, och kunna jobba bort ångesten.

Men med det sagt så tror jag som många andra att det är väldigt vanligt, många av oss går runt med samma känsla men kanske istället biter ihop. Min syster jag jag alltid upplever som väldigt vacker både i verkligheten och på kort tycker alltid att hon blir ful, och försöker istället spexa för att slippa känna sig uppstyltad, hon kör även mycket med solglasögon för det får henne att känna sig trygg.

Jag känner mig själv vackrare än vad jag faktiskt är, jag ser inte ut vare sig i spegeln eller på kort som jag känner mig, antagligen ljuger jag rätt bra för mig själv men det får mig att må bra. Det finns några kort på mig som jag tycker om, men de är få. Men jag ser till att vi i hela familjen hamnar på kort eftersom jag saknar kort på min egen pappa något enormt och jag vill inte vara orsaken till att mina barn och eventuella barnbarn skulle göra detsamma. Min pappa var alltid den som stod bakom kamera, det finns en handfull bilder på honom framför kameran men jag skulle önska fler, för att kunna visa mina barn deras underbara morfar som de aldrig fick chansen att lära känna. Jag letar även likheter med mig själv eftersom jag känner mig mer lik min pappa än min mamma.

 

[Smulu]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Skönheten sitter i betraktarens ögon!

Vad ligger det egentligen i den frasen, om man börjar tänka efter?
Jag tror faktiskt inte det bara handlar om skönhet som i utseendet.

"Jag var tjock som barn och mobbades för mitt utseende. Mobbningen gick ut på att jag var extremt ful. Men den starkaste orsaken är troligen att jag avskydde min mor högt och intensivt och vi är extremt lika. Jag ser bilder av mig och ser istället henne, den avskyvärda."

Ja du är lik din mor men du är inte henne.

Du är TANTEN! med alla dina bra sidor.

Vet inte om det är en löjlig tanke, men positiva affirmationer sägs ju fungera.
Kan du ta en bild av dig själv, ta den i handen och säga Det här är en bild på Tanten, en modig, vänlig och rak kvinna, till exempel.

På något vis måste du se dig själv och dina goda sidor i bilden istället för din mor.

Hoppas min tankekedja går att följa

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Efter vad du berättar är även jag helt på linjen att det handlar om något större än fotograferandet ... Jag undrar om du inte bär med dig en kraftig portion kvinnoförakt. Det gjorde jag också, om än av andra skäl än dina.

Det där är tungt att släpa på. Och med tanke på hur du beskriver ditt bagage kanske lite terapeutisk städning av själen skulle lösa fotofobin också.

 

[_FiA_]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

visst skulle det kunna vara så att ni som inte tycker om att fotas har råkat blivit "knäppta" i fel ögonblick. Men vanligtvis så handlar det om att man är van att se sig själv i spegeln, och där är man spegelvänd, och det är (tyvärr) inte så andra ser en, och inte heller så man blir på bild. På kort ser ni alltså erat riktiga utseende.

 

[svea]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Ah, är det därför jag ser så blek, konturlös och fläskig ut. Jag ska testa att hålla fotot mot spegeln och se om jag blir snygg!

 

[Hermelin]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det låter som om du blir väldigt begränsad av din upplevelse? Och jag tror som Mandalaki att det inte handlar om kameran i sig. Bilden blir bara en konkret manifestation av vad du redan tänker om dig själv. Jag skulle absolut träffa en terapeut några gånger. Om inte annat för att slippa att vara ledsen över att ha blivit fotad. Många ogillar att bli fotograferade men jag inbillar mig att det är färre som upplever det som du.

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Efter vad du berättar är även jag helt på linjen att det handlar om något större än fotograferandet ... Jag undrar om du inte bär med dig en kraftig portion kvinnoförakt. Det gjorde jag också, om än av andra skäl än dina.

Kvinnoförakt? Ja, kanske man skulle kunna kalla det så? Det var ett nytt begrepp för mig.

Onekligen.. Jag känner mig inte hemma i "den gängse bilden " av kvinnor. Har få kvinnliga vänner (och knappt några manliga heller eftersom det inte förväntas att kvinna kan vara vän med man). Aldrig ingått i någon "junta" något "tjejgäng" och sällan trivts/fungerat på kvinnliga arbetsplatser. Jag kan inte läsa "kvinnliga koder". Skulle det ha med min fotofobi att göra?

Hrm. Tål att fundera vidare på.

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det du inte gillar på foto verkar vara att du är lik din mamma. Och henne har du en väldigt negativ bild av, ert förhållande verkar ha varit komplicerat.

När jag lägger ihop det med det du brukar skriva om dina problem med kvinnor - de som du beskriver nu också - så får jag en sammantagen bild av det som brukar kallas kvinnoförakt. Du verkar inte gilla kvinnor, helt enkelt, och det kanske har mycket att göra med din upplevelse av din mamma.

Jag har själv dragits med det. Som liten var jag väldigt tajt med pappa och jag köpte hans bild av att mamma var nån som var dum i huvudet. Jag var nog bortåt 40 innan jag fullt ut fattade vem av de två som var den smarta

Det där ledde till en dålig bild av kvinnor generellt. När jag väl fattade det var det inte så svårt att göra mig av den, som tur var. Den rest jag har kvar är att jag fortfarande lätt blir irriterad på väldigt stereotypa kvinnor, jag omger mig helst med kvinnor med lite drag i som tar plats.

(Och det här berättar jag inte för att egofiera din tråd, utan för att ge exempel hur jag tror att ens bild av mamma från tidig ålder kan påverka en rejält även väldigt mycket senare i livet).

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Och sen, förresten, så är nog den kvinna du föraktar mest - dig själv. Du är stenhård mot dig själv. Du måste nog börja där.

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det du inte gillar på foto verkar vara att du är lik din mamma. Och henne har du en väldigt negativ bild av, ert förhållande verkar ha varit komplicerat.

När jag lägger ihop det med det du brukar skriva om dina problem med kvinnor - de som du beskriver nu också - så får jag en sammantagen bild av det som brukar kallas kvinnoförakt. Du verkar inte gilla kvinnor, helt enkelt, och det kanske har mycket att göra med din upplevelse av din mamma.

Jag har själv dragits med det. Som liten var jag väldigt tajt med pappa och jag köpte hans bild av att mamma var nån som var dum i huvudet. Jag var nog bortåt 40 innan jag fullt ut fattade vem av de två som var den smarta

Det där ledde till en dålig bild av kvinnor generellt. När jag väl fattade det var det inte så svårt att göra mig av den, som tur var. Den rest jag har kvar är att jag fortfarande lätt blir irriterad på väldigt stereotypa kvinnor, jag omger mig helst med kvinnor med lite drag i som tar plats.

(Och det här berättar jag inte för att egofiera din tråd, utan för att ge exempel hur jag tror att ens bild av mamma från tidig ålder kan påverka en rejält även väldigt mycket senare i livet).

Hrm...
Jag tyckte rejält illa om min ynkliga ryggradslösa far också. Och något mansförakt tycker jag inte att jag har. (Däremot tycker jag ofta att många kvinnor i min ålder talar oerhört nedsättande om män som grupp. På ett sätt som jag inte hör män tala om kvinnor).


Jag får googla.

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Din identifikation med din mamma var sannolikt starkare, eftersom du är kvinna ...

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det låter som om du blir väldigt begränsad av din upplevelse? .

Klart jag blir begränsad!!!
Det är ju därför jag startade tråden, för att det ÄR ett problem i vardagen.
Det kommer att bli värre. Det är valår i år och det blir kandidatfotograferingar, utspel och affischer. Gah.

jag bildgooglar mig med jämna mellanrum för att säkerställa att det inte finns bilder på nätet. Och nej det finns knappt några. Det blev lite kul när en bukefalist påstod att hen visste hur jag ser ut då vi har gemensamma facebookvänner. Fast min fb-profil föreställer en rasbild på en flat

 

[_FiA_]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

om du ser konturlös blek och fläskig ut så är jag nog rädd att du kanske möjligtvis ser ut så? Eller så har du dålig självkänsla och egentligen är grymt snygg

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Fast egentligen: stryk mina långa tirader. Om du slutar hata dig själv kommer du sannolikt även att sluta hata att bli fotograferad.

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Fast egentligen: stryk mina långa tirader. Om du slutar hata dig själv kommer du sannolikt även att sluta hata att bli fotograferad.

Och det är ju plättlätt! Eller?....

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Terapeutisk städning av själen, som sagt ...

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Då kokar det ner till pengar. Att hitta en terapeut för ett antal tusenlappar.
Finns det inte billigare alternativ? Jag är inte gjord av pengar.
Det är billigare att bita ihop och låtsas som ingenting. I alla fall det här året.

 

[Hyacinth]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

10 besök kan man få via vårdcentralen.

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

10 besök kan man få via vårdcentralen.

Nope. Inte i det här landstinget.
Du måste vara självmordbenägen för att de ska ta emot annat än kroppliga åkommor.
Det är jag inte.

 

[Snurrfian]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Då kokar det ner till pengar. Att hitta en terapeut för ett antal tusenlappar.
Finns det inte billigare alternativ? Jag är inte gjord av pengar.
Det är billigare att bita ihop och låtsas som ingenting. I alla fall det här året.

Fast det kan även hjälpa att man börja tänka och fundera på varför man reagerar som man gör, du är säkert på väg åt rätt håll genom att ens börja fundera, koll om tex vårdcentralen har någon samtalsgrupp, det brukar vara rätt humant genom dem och det kan hjälpa att hitta rätt nycklar till dig själv.

Jag var mycket yngre än dig när jag insåg att jag skiter högaktningsfullt i vad andra anser om mig och mitt utseende, den som kan trycka till mig på den fronten idag är min egen mamma, men där har jag lärt mig att stå upp för mig själv, speciellt när hon drar igång sitt tjat om att jag borde banta. (men visst jag är överviktig men jag tänker inte låta mig brytas ner av henne)
Så det behöver inte kosta pengar att byta tankesätt men det är jobbigt och kräver att man ansträng sig och det är rejält tufft under tiden.