Avskyr att bli fotograferad

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Fast utseende är ju tjejers kompetensområde, så att säga. Det är de som bedömer. Jag skulle inte tycka det var bättre om tjejer klädde sig för att killar skulle bedöma dem.

 

[Springsteen]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

KL*

Jag avskyr att vara med på bild. Jag tycker att jag är så fruktansvärt ful och fet. Men jag har insett att jag faktiskt vill ha bilder på mig och
min häst, då jag har så himla få bilder utav mig och min gamla häst. Jag vet att jag kommer att uppskatta bilderna betydligt mer om ett par år.
Sen så får jag terapi mest hela tiden för min karl är galet förtjust i att ta bilder på mig, så jag har långsamt börjat vänja mig vid att vara med på bild,
men ibland vill jag bara sätta mig ner och bryta ihop om en kamera kommer fram. Han vet dock om det och låter mig titta på bilderna innan det görs
något med dom.

 

[Petruska]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Egentligen undrar jag, ur mitt strikt heterosexuella perspektiv, om det inte är så att många oroar sig mer för hur de tar sig ut inför det egna könet. Att tjejer sminkar och klär upp sig och bantar ner sig mer för att konkurrera med andra tjejer, än för att killarna efterfrågar det.

Det tror jag! Man kan ju tolka hela utseendegrejen som en fråga om att prestera i (heteronormativ) femininitet, och då är det ju de andra kvinnorna som är måttstock (konkurrenter och domare).

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det tror jag! Man kan ju tolka hela utseendegrejen som en fråga om att prestera i (heteronormativ) femininitet, och då är det ju de andra kvinnorna som är måttstock (konkurrenter och domare).

För att ta det ur en annan vinkel så.. det håller jag absolut med om. Jag är mer obekväm att visa mig naken inför kvinnor än för män. Trots att jag visar mig naken inför kvinnor två-tre gånger i veckan på badhuset och inte visat mig naken för en man på åratal.

Där ligger en del av min homofobi eller strikta heterosexualitet eller vad man ska kalla det. Jag skulle aldrig klara av att vara naken med en annan kvinna och vara intim. Jag skulle äcklas av henne och framförallt av mig själv. Och jag skulle skämmas för varenda grop, ärr, volang, varje rynka, varje ytlig åder.

Jag kan nog konstatera att min fotofobi har föga att göra med kön. Det handlar uteslutande om mig och mina känslor för mig själv.

 

[Petruska]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

För att ta det ur en annan vinkel så.. det håller jag absolut med om. Jag är mer obekväm att visa mig naken inför kvinnor än för män. Trots att jag visar mig naken inför kvinnor två-tre gånger i veckan på badhuset och inte visat mig naken för en man på åratal.

Där ligger en del av min homofobi eller strikta heterosexualitet eller vad man ska kalla det. Jag skulle aldrig klara av att vara naken med en annan kvinna och vara intim. Jag skulle äcklas av henne och framförallt av mig själv. Och jag skulle skämmas för varenda grop, ärr, volang, varje rynka, varje ytlig åder.

Jag kan nog konstatera att min fotofobi har föga att göra med kön. Det handlar uteslutande om mig och mina känslor för mig själv.

Jag har faktiskt tänkt ibland att homo-/bisexualitet är en vinst för självförtroendet eftersom man attraheras av samma "sort" som man är själv.

Jag tycker också att det låter som att din fotofobi handlar mer om dig än om kön. Och om din mamma. Din pappa då? Var du inte världens vackraste dotter för honom?

Jag föredrar tveklöst könsblandade omklädningsrum.

 

[tanten]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag har faktiskt tänkt ibland att homo-/bisexualitet är en vinst för självförtroendet eftersom man attraheras av samma "sort" som man är själv.

Jag tycker också att det låter som att din fotofobi handlar mer om dig än om kön. Och om din mamma. Din pappa då? Var du inte världens vackraste dotter för honom?
QUOTE]

Herrejösses. Nej, någon vacker dotter var jag inte. Ibland kunde jag GÖRA saker som dög men det var sällsynt. Han var född 1919 och tillhörde en tid och ett sammanhang där man verkligen inte gav beröm.
Låt oss säga såhär. Jag grät inte på deras begravningar.
Att det mesta i mitt liv går tillbaka till min dysfunktionella uppväxt är inte konstigt.
Vad jag skulle vilja komma underfund med är hur jag kan bli mer normal i relationen till detta evinnerliga fotograferande. Min fobi handlar om mig själv. Inget annat.

Och förresten - världens vackraste dotter?? Jag känner bara en enda kvinna vars föräldrar sa åt henne att hon var vacker (och hon lever sitt liv fullt och fast övertygad om att hon är väldigt attraktiv)
Är verkligen vanligt??

 

[Petruska]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag vet inte om det är vanligt. Jag har öht inte pratat om barnens utseenden, av något slags pedagogiskt skäl, förutom att jag kallat dem sötnosar som små. Mina föräldrar - 30-talister - berömmer allt hos alla barn, inklusive utseendet.

När det gäller dina fotoproblem, gör det där med din mamma osv att jag får intryck av att det inte är särskilt lättåtkomligt som isolerat problem betraktat. Därför att det nog inte är ett isolerat problem?

 

[svea]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag tror att det är rätt bra att få höra att man ser bra ut från sina föräldrar. Ofta.

Tyvärr tror jag att det går åt ungefär hundra såna bekräftelser för att väga upp varje tillfälle någon glor på en och skriker att man är en ful jävla hora.

Framför allt behöver man nog få höra att man är fin även om man inte följer den utseendemall som föräldrarna drömt om.

 

[Migo]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Jag tror att det är rätt bra att få höra att man ser bra ut från sina föräldrar. Ofta.

Och jag tror att det är skitviktigt att man INTE bekräftar för sina barn att deras utseende spelar roll. Oavsett om det handlar om kritik eller komplimanger.

Berätta istället att de är smarta, duktiga, kreativa, kloka, starka, förstående, snälla, omtänksamma och bra kompisar osv.

 

[pulkaskurk]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

KL*

Jag avskyr att vara med på bild. Jag tycker att jag är så fruktansvärt ful och fet. Men jag har insett att jag faktiskt vill ha bilder på mig och
min häst, då jag har så himla få bilder utav mig och min gamla häst. Jag vet att jag kommer att uppskatta bilderna betydligt mer om ett par år.
Sen så får jag terapi mest hela tiden för min karl är galet förtjust i att ta bilder på mig, så jag har långsamt börjat vänja mig vid att vara med på bild,
men ibland vill jag bara sätta mig ner och bryta ihop om en kamera kommer fram. Han vet dock om det och låter mig titta på bilderna innan det görs
något med dom.

Du får nog dra på dig ett par glasögon tror jag!

Du är inte ful, du är otroligt söt, ett jättefint ansikte med underbara ögon
Du är lång och smal, med en fin timglas figur och absolut inte fet!
Snarare tvärt om, om man nu ska kommentera vikt.

Jag tycker om att se bilder på både dig och dina hästar, ni är alltid så fina allihopa

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Och jag tror att det är skitviktigt att man INTE bekräftar för sina barn att deras utseende spelar roll. Oavsett om det handlar om kritik eller komplimanger.

Uj vad jag håller med. Jag minns hur jobbigt det var när mamma sa att jag var söt, att jag inte var mer storväxt än de andra barnen osv. Jag "visste" ju att det inte var sant. Det blir nåt slags dubbel förnedring av det.

 

[pulkaskurk]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Hur ofta brukar du se fula människor?
Jag kan nog inte ens komma på när jag såg en genuint ful människa senast.
Folk ser ut som folk, olika. Vissa är i mitt tycke kanske vackrare/finare/sötare än andra men fula? Nä såna ser jag inte.
Därför tror jag att du omöjligt är ful.
Dessutom har jag en bild av dig i mitt huvud, där är du en söt och väldigt go liten tant.
Kanske fel, eller så är det rätt

Normalful tycker jag var ett värdelöst ord, jag skulle säga normalsnygg!
Ditt ex är ju ett riktigt jävla praktarsle som hävde ur sig såna dumheter!
Bra att han är ett ex!

Jag är nog ganska normalsnygg, varken ful eller snygg.
Jag tycker nog jag oftast ser ganska bra ut, lite för fet men det orkar jag inte bry mig i.
Men jag ser ut som ett mongo på bild!
Därför undviker jag att hamna på bild om jag inte tex rider, åker skidor eller något då kan jag se okej ut.
Men å andra sidan tycker jag sällan (läs aldrig) att andra är fula på bild så rimligtvis är nog varken du eller jag fula.

Hur fasiken man ändrar sitt tankesätt vet jag inte riktigt, mer än att jag själv blivit bättre efter att jag intalat mig att jag inte är ful utan faktiskt ser hyfsat bra ut.

 

[svea]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Ja, jag har ju tyvärr inte det att jämföra med.

Fast jag inser ju att formuleringen "ser bra ut" inte var så lyckad. Men kanske något som visar att föräldern ser det vackra hos en, vad det än sitter i. För det finns ju något hos alla.

 

[mandalaki]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Det låter inget vidare

Alltså föräldrars enda jävla uppgift är att få en att må bra! Min mamma menade i alla fall väl med sina kommentarer.

 

[svea]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Min mamma menade nog inget illa med att låta dem utebli. Men jag tror att jag hade mått bra av lite sån bekräftelse.

Fast jag berättade aldrig vad de andra kallade mig.

 

[Petruska]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Men kanske något som visar att föräldern ser det vackra hos en, vad det än sitter i. För det finns ju något hos alla.

Det har mina föräldrar gjort i högsta grad. Och mina far- och morföräldrar, så länge de levde (födda 1896, 1906 och 1907). Jag uppfattar alltså inte det här som en generationsfråga i nämnvärd omfattning.

Jag var jag rätt svårt anorektisk under några år i tonåren, och då var det så klart svårt för alla på alla sätt att prata om såväl min figur som mitt utseende. Jag hade inget överseende med dem för det då, men som vuxen är jag väl lite mer förstående.

Under alla omständigheter är det ju att få barnet att känna sig som förälderns ögonsten, en av föräldraskapets viktigaste uppgifter, skulle jag säga. Ingen möda bör sparas i det avseendet.

 

[Milosari]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Fast jag är rätt okej med att jag inte blir särskilt snygg på porträttbilder . Det är inte konstigt alls tycker jag, att vissa människor är mer fotogeniska än andra. Jag ser samma fenomen hos mina hundar. Den ene kan man knäppa några kort på och det blir alltid några som blir bra. Den andre måste man ta mängder med kort på i bra ljus och till slut kanske man ändå måste fixa i Photoshop för att han ska se vettig ut. Och det är ingen ful hund alls i verkligheten, utan han är till skillnad från linslusen högt bedömd på utställning.

 

[Milosari]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Och förresten - världens vackraste dotter?? Jag känner bara en enda kvinna vars föräldrar sa åt henne att hon var vacker (och hon lever sitt liv fullt och fast övertygad om att hon är väldigt attraktiv)
Är verkligen vanligt??

Jag tror det är ganska vanligt! Min pappa brukar (skämtsamt) säga åt mig att "det är tur att du är vacker när du är så dum". Han har även använt ord som sexbomb när jag varit lite mer lättklädd än jeans och långärmat vilket är min vanligaste utstyrsel. Men min pappa är väldigt kärleksfull av sig, han vill pussas och kramas och tala om för sina barn hur mycket han älskar dem. Mamma skulle nog aldrig kommentera mitt utseende tror jag. Hon säger att jag är klok istället och har mycket svårare för att visa sin kärlek på ett direkt sätt. Mina föräldrar är födda på 50-talet. Mormor som är född på 30-talet brukar föredra ord som "söt".

 

[aprilmaj]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Men den starkaste orsaken är troligen att jag avskydde min mor högt och intensivt och vi är extremt lika. Jag ser bilder av mig och ser istället henne, den avskyvärda.

Du kanske ser ut som din mor, men du är inte din mor.

 

[Angua]

Sv: Avskyr att bli fotograferad

Och förresten - världens vackraste dotter?? Jag känner bara en enda kvinna vars föräldrar sa åt henne att hon var vacker (och hon lever sitt liv fullt och fast övertygad om att hon är väldigt attraktiv)
Är verkligen vanligt??

Rätt vanligt skulle jag säga. Jag fick höra t ofta när jag växte upp och får höra det från föräldrarna, särskilt pappa, fortfarande. Det och att jag är intelligent. Vilket inte hindrat samtal om min vikt i tonåren (åt alldeles för lite) och när jag gjort mindre intelligenta saker. Men grunden har varit att jag är vacker, perfekt som jag är och att jag kan göra det jag bestämmer mig för. Bra saker t få med sig. Komplex skaffade jag mig ändå, men jag tror jag fick med mig en bra grund som hållit det inom fungerande gränser sas.

Du är en fantastisk kvinna, eftersom du inte fått höra det av andras å får du börja tala om det för dig själv. Ditt ex var verkligen ett praktarsel, otroligt hur mankan kläcka ur sig sånt till en människa man älskar. Men han kanske var så osäker själv att han trodde du skulle leta efter någon bättre/snyggare än honom om han gav dig komplimanger?!