Sv: Betapred
Saxat ur Smådjurssektionens gällande norm för huggormsbett
"Kortison hos veterinär
Kortison till en stabil patient, som får understödjande behandling och monitoreras noggrant, rekommenderas inte. Vid misstanke om kraftig förgiftning, där motgift kan komma att behövas, kan kortison eventuellt minska risken för anafylaktisk reaktion vid intravenös motgiftsbehandling. Kortison används dock inte rutinmässigt vid motgiftsbehandling, och vid livshotande förgiftning är det viktigare att snabbt ge motgift än att invänta eventuell kortisoneffekt.
En annan tänkbar indikation för kortison är svullnad i anslutning till andningsvägarna, men forskning visar att endast motgift minskar svullnaden effektivt, och motgift bör därför ses som den mest betydande behandlingen om livshotande svullnad uppstår. Om kortison används är det viktigt att varken djurägare eller veterinär invaggas i förhoppning om att kortison på ett avgörande sätt förbättrar prognosen för patienten eller minskar betydelsen av övrig effektiv behandling. Val av kortisonpreparat är knappast avgörande, men förslagsvis ges en beredning som kan administreras intravenöst för snabb effekt. Det finns ingen orsak att överskrida anti-inflammatorisk dosering eller ett medicineringstillfälle.
...
Specifik behandling med motgift
Motgift mot vår nordiska huggorm är väldokumenterad behandling till människa medan motsvarande studier på hund saknas.
Erfarenheten av motgift till hund har hittills varit god, men då behandlingen inte har utvärderats ordentligt vetenskapligt kan det vara skäl att koncentrera användningen till större djursjukhus med intensivvårdsavdelning. De stora vinsterna med motgift fås dock när motgiftet ges så tidigt att svåra symtom inte inträder – och då undviks även behovet av t ex blodprodukter. Enligt Christine Karlson-Stiber på giftinformationscentralen bör motgift ges snarast när man blivit rimligen övertygad att det rör sig om ett ormbett och patienten visar tecken på allmänpåverkan eller snabbt ökande svullnad. Motgift senare under förgiftningsskedet har sannolikt effekt men förbättringen är inte lika tydlig kliniskt. Motgiftsbehandling har hittills inte använts ofta till hund, men då användningen ökar kan det finnas skäl att områdesvis komma överens om lagerhållning av motgift för att möjliggöra tidig behandling och minska onödig förvaring av ampuller med relativt kort hållbarhet."
Normen i sin helhet:
http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Sma...aktar/Norm-om-behandling-av-ormbett-hos-hund/
Vad gäller långa avstånd så skrev jag om det i mitt förra inlägg.