Bettfel, frågor om tandställning och operation

[Rhodugune]

Jag har ett överbett som gör att jag biter mig upp i gommen.
Det gör att det ömmar och gör ont att äta mer eller mindre hela tiden, inte så kul.
Man kan ju undra varför jag inte gjort något åt det tidigare, åren har på nåt vis sprungit iväg.

Kan börja med att berätta att jag har haft tandställning och dragit ut 4 kindtänder för att rätta till felet, hade räls både uppe och nere i 3-4 år i tonåren och det första året eller så efter det så bet jag mig inte upp i gommen längre.
Men ganska precis till jag fyllde 18 år så började jag känna att underkäkens tänder emot gommen igen.

Hade hela resan med räls i färskt minne och orkade inte göra nåt åt det, kände inte så stort förtroende för dem heller och trodde på den tiden att jag skulle få betala för det eftersom jag var över 18år.
När jag har berättat det för andra så är det vissa som sagt att jag borde kolla om jag kan få det fixat i vuxen ålder eftersom det var därför jag hade tandställning.

Så min fråga, är det någon som vet vad som gäller när man i vuxen ålder vill göra åt ett sånt här bettfel?
Jag frågar om både tandställning och operation, inte för att jag vet om operation behöves, undrar bara eftersom bara tandställning inte rättade till felet.

Är det något som de borde stå för, att rätta till, eftersom det inte blev bra första gången?
Är det någon som gått igenom något liknande?
Är en operation värt det om det skulle behövas?
Hur lång tid tar det efter operation för käken att läkas?

 

[tapeten]

Jag opererades för underbett för 4,5 år sedan och har inte ångrat det en sekund. Allt gick som sjukvård och täcktes alltså av högkostnadsskyddet. Från att jag gick till tandläkaren första gången tills jag var helt läkt tog nog lite drygt två år (kommer inte ihåg exakt). Visst var det jobbigt i perioder (särskilt den sista tiden innan operationen och den första månaden efter), men nu efteråt är jag väldigt glad att jag tog tag i saken och gjorde något åt det. Utifrån mina erfarenheter rekommenderar jag dig att ta kontakt med en tandläkare och be dem kolla vad som är bästa lösningen för dig. Om de föreslår operation – kör på! Det är tufft och man måste vara beredd på att bli rätt hjälplös de första veckorna efteråt. Men det är VÄLDIGT skönt att inte längre ha problem med tänder/bett! Här är mina erfarenheter:

Hade strul med tänderna hela uppväxten. De satt lite huller om buller och så hade jag underbett. Minns inte när jag fick min första tandställning, men det var nog någon gång på mellanstadiet. Avslutade med räls i något år på gymnasiet, den plockades bort precis innan jag fyllde 18. De konstaterade typ att "längre än såhär kommer vi inte utan operation". Underbettet var då mycket bättre (men inte helt borta) och jag var inte alls sugen på att opereras, så jag tackade nej. Tre, fyra år senare hade tänderna börjat flytta tillbaka sig och underbettet blev kraftigare igen. Jag började också få lite konstiga knäppningar och spänningar i käkleden. Detta hade mina gamla tandläkare varnat mig för skulle kunna hända, så jag bestämde mig för att försöka göra något åt problemet innan det förvärrades.

Vände mig till folktandvården som skickade vidare mig till odontologen för att utreda om jag skulle kunna opereras. Påbörjade en lång procedur av undersökningar och tandställning. Rälsen skulle denna gång flytta tänderna i "motsatt" riktning – jag fick alltså under det dryga året jag hade tandställning MER underbett för varje gång rälsen spändes. Detta för att tänderna skulle passa ihop efter operationen. Sista tiden innan operationen såg jag ganska knasig ut, underkäken var som en soppslev som stack ut ur ansiktet på mig.

Operationen var riktigt tuff. De sågade av en bit av underkäken på höger och vänster sida och kapade även överkäken horisontellt under näsan (om jag fattat rätt). Sedan skruvade de ihop mig igen i ny modell, överkäken lite längre fram och lite justerad i sidled, underkäken lite längre bak och även den justerad i sidled (tror jag). De surrade sedan ihop över- och underkäke med hård gummitråd så att jag bara hade en liten liten springa att få in flytande föda genom.

Första tiden efter operationen var rätt kass. Jag låg inlagd tre, fyra dagar (kommer inte ihåg exakt) och var väldigt spak. Kunde knappt gå på toaletten för egen maskin första dagarna. Såg ut som en fotboll i ansiktet, var så svullen i att påsarna under ögonen putade utåt. Märkligt nog hade jag inte jätteont någon gång, det var mest den extrema svullnaden som var riktigt obehaglig. Men så fick jag stark smärtlindrande medicin också. När jag skrevs ut låg jag i sängen hos mamma i närmare en vecka.

Första veckorna kunde jag inte prata alls utan fick skriva på lappar. Och att äta var jobbigt. Jag hittade en gammal lapp där jag glatt hade skrivit "Idag lyckades jag äta o-mixad risgrynsgröt!". Jag var alltså exalterad över att ha fått in ett risgryn genom springan...

Efter ett par veckor var jag hyfsat på benen, men blev mycket snabbt trött. Minns inte riktigt hur lång tid det tog tills jag kunde börja jobba igen. Kommer heller inte ihåg när jag började rida efter operationen, men jag var i stallet efter ett par veckor. Då med hockeyhjälm med galler framför ansiktet, eftersom käken fortfarande var mycket ömtålig kunde jag inte riskera att hästen buffade till mig. Kände mig mycket nöjd med denna smarta lösning.

Efter 5-6 veckor togs gummitråden som surrat ihop mina käkar bort. Jag var väldigt stel och svag i käkarna efter det – en av de första sakerna jag åt var en skiva gurka, som jag knappt kunde bita av! Styrkan kom gradvis tillbaka. Efter ytterligare tre månader togs rälsen bort. Sedan fick jag gå med en plastskena över tänderna i ytterligare någon/några månader. Svullnaden var nog inte helt borta förrän sex månader efter operationen.

En MYCKET konstig effekt av operationen var att jag såg helt annorlunda ut mot tidigare. Det var märkligt att se sitt nya ansikte träda fram allteftersom svullnaden gick ner. Minns att jag tyckte att det var lite sorgligt att inte ha mitt gamla ansikte kvar, det var ju i/med/genom det jag hade levat hela mitt liv. Första tiden hände det också väldigt ofta att gamla kompisar inte kände igen mig när vi träffades på stan, särskilt de som inte visste om att jag hade opererats. Några gånger fick jag till och med presentera mig med för- och efternamn med folk jag hade umgåtts med mycket. På årsdagen av operationen ordnade jag ett ansiktsparty för att fira mina nya looks.

Idag har jag absolut inga men alls efter operationen. Jag har vant mig vid mitt nya ansikte och – viktigast av allt – käkarna fungerar utmärkt, utan knäppningar och spänningar. Jag är jätteglad att jag "investerade" de där åren i att få ordning på underbettet.

 

[LindgrenV]

@tapeten

Nu är det inte jag som skapat tråden men TACK för att du delade med dig av det där! Jag ska gå igenom samma resa som du. Har öppet/snett/underbett (hela kombinationen typ, men inte så mkt "hullerombuller", utan det är framför allt käken som är fel) och har nu tandställning för att rätta till tänderna. Det ger mig mer och mer underbett och nu ser jag ut som hunden i Tom&Jerry, typ:

När tänderna är rätt ska jag operera, vilket lutar mot framåt julen (). Är otroligt förväntansfull och är tvärsäker på att jag ska genomföra hela resan, däremot är det jättesvårt att hitta andras erfarenheter på nätet. Finns inte så många som berättat om det. Så jag tackar ödmjukast för din berättelse!

 

[tapeten]

@LindgrenV

Åh, lycka till! Det är bara att "bita ihop", som min kära pappa sa till mig när jag precis hade vaknat upp från operationen och hade över en månad av ihopsurrade käkar att se fram emot.

 

[Kilauea]

Jag har ett sånt problem jag med, tandläkaren ville skicka mig på remiss till odontologen när jag var där sist (ny tandläkare, inte varit på 6 år).
Han sa att det borde ordnats medan jag var under 18 (är 30 nu) men då var det ingen som tog tag i min tandläkarskräck och därför vägrade jag tandställning och operation. Enligt min tandläkare borde själva operationen gå via försäkringsbolaget då det borde åtgärdas då det kan bli problem i framtiden (jag har inte ont, men har fått märken av tänderna i gommen).