”Blicken dör på dem”

Det är ett av Sveriges största inridningsstall och har haft stora framgångar.
Men framgången har en mörk sida.
Flera hästskötare vittnar om djurplågeri och att hästar piskas tills de tappar livsgnistan.
– Man ser det i ögonen på hästarna. De ger upp. De är så ömma i kropparna att man inte kan röra vid dem, säger hästskötaren Isabell.

 

[co-SMAD4]

För de som inte hann läsa artikeln: Hästskötarna vittnar om att stallägaren har hästar som den inte gillar och som personen brukar säga "ska ge stryk" när hon går till ridhuset med hästen. Även att det är ägaren som slagit till en unghäst i ansiktet med ett kvastskaft när den blev orolig vid uppbindningen. Hästar som har piskats bakifrån och framifrån tills de inte vet någonting längre. Bilder på sår i mungiporna på hästar. Att ingen får komma oanmäld till stallet och att hästarna som piskats ska ha täcken på sig så att det inte syns från vägen "och folk får fel intryck", eller hur formuleringen lät.

Ja, det är vidrigt. Och det låter som att det finns en speciellt sjuk människa som drivit det hela.

 

[vilde]

Vem anmäler, undrar jag? Det här är mer en allmänt riktad fråga än till dig, såklart. Men jag undrar alltid. Någon behöver polisanmäla, men det är väl helt orimligt att en random privatperson på nätet gör det, så vem ska? Eller tipsar man polisen, snarare än gör en anmälan?

Jag läste på och vem som helst kan göra en polisanmälan om man tror att det begåtts ett brott men det kan inte göras anonymt utan vill man vara anonym blir det istället ett "tips" till polisen. Polisen gör sen en bedömning om det skall inledas en förundersökning. Polis och åklagare kan också på eget initiativ, t.ex. genom uppgifter i media, ta beslut om att inleda en förundersökning.

https://lawline.se/answers/vem-kan-polisanmala-ett-brott-och-kan-det-goras-anonymt
https://lawline.se/answers/vem-tar-beslut-om-att-inleda-forundersokning

 

[vilde]

Läste det här inlägget på flashback (där står även vem det handlar om) som jag tycker beskriver det bra:

"Jah har lite svårt att förstå "chocken" från alla etablerade inom hästeriet. Det är väl ingen som någonsin vistats i ett kommersiellt stall eller på tävlingar på hög nivå som tror att hästarna alltid behandlas shysst? Så fort det handlar om möjligheten att tjäna pengar på sin hästverksamhet börjar många skarva. Alla discipliner har samma problem. Tongivande människor som äger hästar och verksamheter får folk att hålla käft och titta åt andra hållet. Det är dessutom så otroligt vanligt fortfarande att man med just häst jobbar med positiv bestraffning och negativ förstärkning, vilket i fel händer är kort och gott misshandel.
Sen är det såklart fel det som uppdagas, men att representanter från ridsportförbundet m.fl sitter i nyhetsmorgon och spärrar upp ögonen och uttrycker "Jag hade aldrig kunnat tro..." är så jäkla skenheligt. Alla dessa har sett grejer genom åren som egentligen inte varit ok, alla. Själv har jag inte satt min fot i ett stall på många år för att hästvärlden till stor del är skit. Det går framåt för många, men de som drar in flis gör det för att de inte lägger ner tid och engagemang utan kör med fula metoder. Inte ens på Flyinge och Strömsholm slipper man se hästar behandlas illa."

Citera

 

[TinyWiny]

Läste det här inlägget på flashback (där står även vem det handlar om) som jag tycker beskriver det bra:

"Jah har lite svårt att förstå "chocken" från alla etablerade inom hästeriet. Det är väl ingen som någonsin vistats i ett kommersiellt stall eller på tävlingar på hög nivå som tror att hästarna alltid behandlas shysst? Så fort det handlar om möjligheten att tjäna pengar på sin hästverksamhet börjar många skarva. Alla discipliner har samma problem. Tongivande människor som äger hästar och verksamheter får folk att hålla käft och titta åt andra hållet. Det är dessutom så otroligt vanligt fortfarande att man med just häst jobbar med positiv bestraffning och negativ förstärkning, vilket i fel händer är kort och gott misshandel.
Sen är det såklart fel det som uppdagas, men att representanter från ridsportförbundet m.fl sitter i nyhetsmorgon och spärrar upp ögonen och uttrycker "Jag hade aldrig kunnat tro..." är så jäkla skenheligt. Alla dessa har sett grejer genom åren som egentligen inte varit ok, alla. Själv har jag inte satt min fot i ett stall på många år för att hästvärlden till stor del är skit. Det går framåt för många, men de som drar in flis gör det för att de inte lägger ner tid och engagemang utan kör med fula metoder. Inte ens på Flyinge och Strömsholm slipper man se hästar behandlas illa."

Citera

Jag håller med. Jag förstår inte heller folks chock och förvåning. Har de inga ögon att se med? Har de valt att inte se alla piskande svansar som är så uppenbart på varenda tävling/träning? Alla blödande hästar efter bett, dvs. hårda händer, och sporrar som syns både nu och då? Alla slag med spö? Att det på riktigt finns skydd att sätta på hästarna så att de inte ska få blödande sår av sporrarna "lika lätt" och det ses som okej precis som en hel uppsjö "hjälp"tyglar och det ena bettet värre än det andra?! Tränares så vanliga rop om att "gå på" hästen med pisken så hen lyssnar och den vanliga inställningen att man måste "visa vem som bestämmer". Jag är förvånad över att någon inom hästsporten är förvånad.

Jag har i jakten på ny häst provridit endel. Överallt möts jag av, "här, ta pisken"! "Har du inga sporrar? Du kan ta mina!" "Det är värre att sitta och sparka en häst på revbenen än att smälla till den på fläsket på rumpan" osv. osv. tills jag bara vill skrika och spy på dem. Den ena värre än den andra! Det här är helt vanliga hästägare som gör så som de har blivit lärda att göra. På ett ställe var förmedlaren ridlärare och hen tyckte uppenbart att jag red för mesigt som med mitt sätt att rida bad hästen gå fram. Hen frågade hur många gånger man skulle skänkla och jag svarade, en gång, hen svarade triumferande, fel! Så många gånger som behövs! Jag sa, ja, men mer än en gång ska inte behövas. Det gav hen mig rätt i. När jag har sagt att nej, jag vill inte ha spö, jag vill inte ha sporrar, det är inte så jag rider har jag ibland mötts av långa haranger av förklaringar och ursäkter den ena värre än den andra till varför just hen behöver det och ibland av fnysningar. Varför vill man att ens umgänge med en häst ska vara smärtsamt för hästen? Jag fattar verkligen inte men förvånad är jag inte alls.

Visst hör det inte till vanligheterna att sådana här bilder visas men vad förväntar man sig när det till minsta unge lärs ut att det är med våld du ska rida? Att det går såhär långt för vissa visar ju att de allra flesta behöver omvärdera sin syn på hästarna och börja behandla dem väl. Alltid.

 

[Wingates]

Jag håller med. Jag förstår inte heller folks chock och förvåning. Har de inga ögon att se med? Har de valt att inte se alla piskande svansar som är så uppenbart på varenda tävling/träning? Alla blödande hästar efter bett, dvs. hårda händer, och sporrar som syns både nu och då? Alla slag med spö? Att det på riktigt finns skydd att sätta på hästarna så att de inte ska få blödande sår av sporrarna "lika lätt" och det ses som okej precis som en hel uppsjö "hjälp"tyglar och det ena bettet värre än det andra?! Tränares så vanliga rop om att "gå på" hästen med pisken så hen lyssnar och den vanliga inställningen att man måste "visa vem som bestämmer". Jag är förvånad över att någon inom hästsporten är förvånad.

Jag har i jakten på ny häst provridit endel. Överallt möts jag av, "här, ta pisken"! "Har du inga sporrar? Du kan ta mina!" "Det är värre att sitta och sparka en häst på revbenen än att smälla till den på fläsket på rumpan" osv. osv. tills jag bara vill skrika och spy på dem. Den ena värre än den andra! Det här är helt vanliga hästägare som gör så som de har blivit lärda att göra. På ett ställe var förmedlaren ridlärare och hen tyckte uppenbart att jag red för mesigt som med mitt sätt att rida bad hästen gå fram. Hen frågade hur många gånger man skulle skänkla och jag svarade, en gång, hen svarade triumferande, fel! Så många gånger som behövs! Jag sa, ja, men mer än en gång ska inte behövas. Det gav hen mig rätt i. När jag har sagt att nej, jag vill inte ha spö, jag vill inte ha sporrar, det är inte så jag rider har jag ibland mötts av långa haranger av förklaringar och ursäkter den ena värre än den andra till varför just hen behöver det och ibland av fnysningar. Varför vill man att ens umgänge med en häst ska vara smärtsamt för hästen? Jag fattar verkligen inte men förvånad är jag inte alls.

Visst hör det inte till vanligheterna att sådana här bilder visas men vad förväntar man sig när det till minsta unge lärs ut att det är med våld du ska rida? Att det går såhär långt för vissa visar ju att de allra flesta behöver omvärdera sin syn på hästarna och börja behandla dem väl. Alltid.

Alltså jag har arbetat i försäljningsstall, både för dyra och "svenssonhästar" och känner inte igen det du skriver.
Det har inte alltid varit min typ av hästhållning (tex för lite utevistelse eller ridning med graman på nån häst) men inte att man packade på folk sporrar och spö.

Och den här typen av märken får hästarna ju inte av "normal" spöanvändning ens om du använder den som korrigering. Detta är ju ren misshandel. Att folk rider/hanterar hästarna oschysst är väl ingen förvånad över - det är hur extremt det är som folk reagera på.

 

[bettysmatte]

Att folk rider/hanterar hästarna oschysst är väl ingen förvånad över - det är hur extremt det är som folk reagera på.

Håller med dig. Detta är extremt och jag ÄR chockad.

 

[Shaggy]

Jag håller med. Jag förstår inte heller folks chock och förvåning. Har de inga ögon att se med? Har de valt att inte se alla piskande svansar som är så uppenbart på varenda tävling/träning? Alla blödande hästar efter bett, dvs. hårda händer, och sporrar som syns både nu och då? Alla slag med spö? Att det på riktigt finns skydd att sätta på hästarna så att de inte ska få blödande sår av sporrarna "lika lätt" och det ses som okej precis som en hel uppsjö "hjälp"tyglar och det ena bettet värre än det andra?! Tränares så vanliga rop om att "gå på" hästen med pisken så hen lyssnar och den vanliga inställningen att man måste "visa vem som bestämmer". Jag är förvånad över att någon inom hästsporten är förvånad.

Jag har i jakten på ny häst provridit endel. Överallt möts jag av, "här, ta pisken"! "Har du inga sporrar? Du kan ta mina!" "Det är värre att sitta och sparka en häst på revbenen än att smälla till den på fläsket på rumpan" osv. osv. tills jag bara vill skrika och spy på dem. Den ena värre än den andra! Det här är helt vanliga hästägare som gör så som de har blivit lärda att göra. På ett ställe var förmedlaren ridlärare och hen tyckte uppenbart att jag red för mesigt som med mitt sätt att rida bad hästen gå fram. Hen frågade hur många gånger man skulle skänkla och jag svarade, en gång, hen svarade triumferande, fel! Så många gånger som behövs! Jag sa, ja, men mer än en gång ska inte behövas. Det gav hen mig rätt i. När jag har sagt att nej, jag vill inte ha spö, jag vill inte ha sporrar, det är inte så jag rider har jag ibland mötts av långa haranger av förklaringar och ursäkter den ena värre än den andra till varför just hen behöver det och ibland av fnysningar. Varför vill man att ens umgänge med en häst ska vara smärtsamt för hästen? Jag fattar verkligen inte men förvånad är jag inte alls.

Visst hör det inte till vanligheterna att sådana här bilder visas men vad förväntar man sig när det till minsta unge lärs ut att det är med våld du ska rida? Att det går såhär långt för vissa visar ju att de allra flesta behöver omvärdera sin syn på hästarna och börja behandla dem väl. Alltid.

Helt ärligt tycker jag det är sjukt problematiskt att du jämställer ridning med spö med våld. Jag rider gärna med spö men jag slår inte hästen med det, jag använder det till att dutta med eller faktiskt mest för att jaga flygfän. En häst som är rädd för spöt är enligt mig genant att äga. Ett spö ska vara hästens vän. Visst är spö fel använt i många fall men vi är många som använder det på precis det här sättet.

 

[Praefatio]

Jag håller med. Jag förstår inte heller folks chock och förvåning. Har de inga ögon att se med? Har de valt att inte se alla piskande svansar som är så uppenbart på varenda tävling/träning? Alla blödande hästar efter bett, dvs. hårda händer, och sporrar som syns både nu och då? Alla slag med spö? Att det på riktigt finns skydd att sätta på hästarna så att de inte ska få blödande sår av sporrarna "lika lätt" och det ses som okej precis som en hel uppsjö "hjälp"tyglar och det ena bettet värre än det andra?! Tränares så vanliga rop om att "gå på" hästen med pisken så hen lyssnar och den vanliga inställningen att man måste "visa vem som bestämmer". Jag är förvånad över att någon inom hästsporten är förvånad.

Jag har i jakten på ny häst provridit endel. Överallt möts jag av, "här, ta pisken"! "Har du inga sporrar? Du kan ta mina!" "Det är värre att sitta och sparka en häst på revbenen än att smälla till den på fläsket på rumpan" osv. osv. tills jag bara vill skrika och spy på dem. Den ena värre än den andra! Det här är helt vanliga hästägare som gör så som de har blivit lärda att göra. På ett ställe var förmedlaren ridlärare och hen tyckte uppenbart att jag red för mesigt som med mitt sätt att rida bad hästen gå fram. Hen frågade hur många gånger man skulle skänkla och jag svarade, en gång, hen svarade triumferande, fel! Så många gånger som behövs! Jag sa, ja, men mer än en gång ska inte behövas. Det gav hen mig rätt i. När jag har sagt att nej, jag vill inte ha spö, jag vill inte ha sporrar, det är inte så jag rider har jag ibland mötts av långa haranger av förklaringar och ursäkter den ena värre än den andra till varför just hen behöver det och ibland av fnysningar. Varför vill man att ens umgänge med en häst ska vara smärtsamt för hästen? Jag fattar verkligen inte men förvånad är jag inte alls.

Visst hör det inte till vanligheterna att sådana här bilder visas men vad förväntar man sig när det till minsta unge lärs ut att det är med våld du ska rida? Att det går såhär långt för vissa visar ju att de allra flesta behöver omvärdera sin syn på hästarna och börja behandla dem väl. Alltid.

Min chock och förvåning bygger kanske på att jag inte levde ett vanligt hästliv då? Jag har aldrig varit något för att tävla så det har jag struntat i. Mina hästar har stått i små stall där vi, hästägarna alltså, haft häst för att vi gillat hästlivet. Pyssla med hästarna. Rida. Ha det bra. Hästens välmående har kommit först.

En del har tränat en hel del dressyr, men inte för att tävla på hög nivå utan för att det är roligt att utvecklas och klara nya saker. De tränare man tagit till stallet har inte varit ute efter att hästen ska prestera så bra som möjligt, utan att ekipaget ska bli mer samspelt. Jag har ärligt talat aldrig hört en tränare säga att man ska ta till spöet, mer än ”lägg till spöet så h*n vaknar till lite” typ och då har det aldrig handlat om att man ska piska upp hästen.

Så nej. För mig är det här obegripligt, och lite obehagligt att man inte borde förvånas. Är det verkligen så ovanligt att ha häst på ”mitt sätt” att det borde vara självklart för alla hästmänniskor att fatta att det är såhär det ser ut? Genomsyrar sån här hantering verkligen hela häst-Sverige till den graden? Handlar det verkligen så mycket om att prestera och vinna tävlingar för vanliga ryttare/hästägare att detta är något slags norm? I så fall är det ju något förkrossande fel på hela hästhobbyn.

 

[karamelldrottningen]

Helt ärligt tycker jag det är sjukt problematiskt att du jämställer ridning med spö med våld. Jag rider gärna med spö men jag slår inte hästen med det, jag använder det till att dutta med eller faktiskt mest för att jaga flygfän. En häst som är rädd för spöt är enligt mig genant att äga. Ett spö ska vara hästens vän. Visst är spö fel använt i många fall men vi är många som använder det på precis det här sättet.

Håller med. Många gånger har man bara spöt där utan att använda sig av det. Hästarna vet om det också och då behöver det sällan användas. Och när det används så är det just som en förlängd arm. Man ska inte behöva ta i för kung och fosterland då är det något fel. Gör om gör rätt.

 

[Shaggy]

Håller med. Många gånger har man bara spöt där utan att använda sig av det. Hästarna vet om det också och då behöver det sällan användas. Och när det används så är det just som en förlängd arm. Man ska inte behöva ta i för kung och fosterland då är det något fel. Gör om gör rätt.

Fast vet hästen att du har spöt och då skärper sig har de ju fått lära sig att spöt är elakt. Jag pratar inte om den nivån utan en nivå där hästen ser spöt som någonting trevligt eftersom det jagar flugor och gör livet enklare då det förtydligar när matte är otydlig.

 

[karamelldrottningen]

Fast vet hästen att du har spöt och då skärper sig har de ju fått lära sig att spöt är elakt. Jag pratar inte om den nivån utan en nivå där hästen ser spöt som någonting trevligt eftersom det jagar flugor och gör livet enklare då det förtydligar när matte är otydlig.

Vissa hästar kan absolut ha en negativ uppfattning om spöet i sig men långt ifrån alla. Jag brukar oftast spraya och ha något flyglängdtäcke på om det är massa mygg och flugor. Alternativt rida när det inte är så mycket av dem i farten

 

[bellja]

Håller med. Många gånger har man bara spöt där utan att använda sig av det. Hästarna vet om det också och då behöver det sällan användas. Och när det används så är det just som en förlängd arm. Man ska inte behöva ta i för kung och fosterland då är det något fel. Gör om gör rätt.

Men om hästen går snabbare/skärper sig för att du har ett spö i handen betyder det att den vet att något otrevligt och smärtsamt kan komma av spöet.

 

[co-SMAD4]

De som rimligen vetat om att det här har pågått borde inte sitta och se chockade ut på sina sociala medier eller i tv, det är oärligt. Men som vanliga människor och hästfantaster utanför denna sfär så tycker jag att vi borde vara chockade. Ordentligt chockade. Likgiltighet eller bitter acceptans att detta är vardag i många stall, det är värre i mina ögon. Då har man någonstans slutat tro på att man kan påverka situationen.

 

[karamelldrottningen]

Men om hästen går snabbare/skärper sig för att du har ett spö i handen betyder det att den vet att något otrevligt och smärtsamt kan komma av spöet.

Ta tex på en nybörjarlektion och hästen går in i mitten hela tiden. Då kan ridläraren gå fram med ett kortare spö som den personen bara håller i. Det betyder inte att man i regel piskat på hästen i fråga utan just har en förstärkning vid behov. Beror ju helt på häst såklart. Finns de som faktiskt är rädda av olika anledningar. Troligtvis beroende på vad som hänt i deras tidigare liv.
Oavsett tycker jag det blir fel att likställa allt som tex som spön som att det per se är dåligt. Allt beror helt på hur man använder sig av det. Detta som kommit fram på bilderna är helt fruktansvärt och jag har aldrig sett detta irl trots jobbat i proffstall och på ridskola och jobbat med duktiga beridare och tränare. Detta är så långt ifrån normalt och riktigt. Det känns faktiskt overkligt att detta förekommer på sitt/sina håll

 

[bellja]

Ta tex på en nybörjarlektion och hästen går in i mitten hela tiden. Då kan ridläraren gå fram med ett kortare spö som den personen bara håller i. Det betyder inte att man i regel piskat på hästen i fråga utan just har en förstärkning vid behov. Beror ju helt på häst såklart. Finns de som faktiskt är rädda av olika anledningar. Troligtvis beroende på vad som hänt i deras tidigare liv.
Oavsett tycker jag det blir fel att likställa allt som tex som spön som att det per se är dåligt. Allt beror helt på hur man använder sig av det. Detta som kommit fram på bilderna är helt fruktansvärt och jag har aldrig sett detta irl trots jobbat i proffstall och på ridskola och jobbat med duktiga beridare och tränare. Detta är så långt ifrån normalt och riktigt. Det känns faktiskt overkligt att detta förekommer på sitt/sina håll

Ja men om hästen gör som den ska för att man har ett spö i handen så har ju hästen någon gång lärt sig vad som kan hända med ett spö om den inte skärper sig. Det är ett hot om våld oavsett om just den ryttaren aldrig har piskat hästen. Det är så många som säger precis så, att det räcker att ha ett spö i handen utan att använda det. Men då bör man veta att man precis lagt på ett hot om våld. Hästar är inte rädda för spön från födseln. Om dom ska förstå att man måste springa snabbare eller skärpa sig när ryttaren håller i ett spö, då behöver man ha lärt dom det också genom att slå. Förstår inte varför så många inte verkar se det sambandet?

 

[karamelldrottningen]

Ja men om hästen gör som den ska för att man har ett spö i handen så har ju hästen någon gång lärt sig vad som kan hända med ett spö om den inte skärper sig. Det är ett hot om våld oavsett om just den ryttaren aldrig har piskat hästen. Det är så många som säger precis så, att det räcker att ha ett spö i handen utan att använda det. Men då bör man veta att man precis lagt på ett hot om våld. Hästar är inte rädda för spön från födseln. Om dom ska förstå att man måste springa snabbare eller skärpa sig när ryttaren håller i ett spö, då behöver man ha lärt dom det också genom att slå. Förstår inte varför så många inte verkar se det sambandet?

Jo vissa är rädda för spöet när de inte sett något liknande innan. Man börjar med att vänja in hästarna med att det är ok att spöt nuddar hästen över kroppen. Tänk som en hand som rör hästen.

 

[krus]

Håller med dig. Detta är extremt och jag ÄR chockad.

Jag också, både av Helgstrand och denna person. Jag visste inte att man kunde slå en häst så här mycket och sedan få den att ställa upp på något. Är chockad inte bara över ondskan utan också över den ovälkomna kunskapen om att detta tydligen funkar.

 

[__sofia__]

Jo vissa är rädda för spöet när de inte sett något liknande innan. Man börjar med att vänja in hästarna med att det är ok att spöt nuddar hästen över kroppen. Tänk som en hand som rör hästen.

Det beror nog på hästen. Min unghäst (shettis) är inte det minsta rädd för något spö och har aldrig varit, samma med tidigare shettisen jag hade sedan föl. Aldrig behövts vänja in de två vid att spöet kan nudda vid dem, utan det var problem när tidigare shettisen som 3-åring skulle rehaba efter patellaupphakningsoperation och hon inte brydde sig ett skit om att sjukgymnastpersonen duttade på benet med ett spö och ville att hon skulle flytta på benet.

 

[karamelldrottningen]

Det beror nog på hästen. Min unghäst (shettis) är inte det minsta rädd för något spö och har aldrig varit, samma med tidigare shettisen jag hade sedan föl. Aldrig behövts vänja in de två vid att spöet kan nudda vid dem, utan det var problem när tidigare shettisen som 3-åring skulle rehaba efter patellaupphakningsoperation och hon inte brydde sig ett skit om att sjukgymnastpersonen duttade på benet med ett spö och ville att hon skulle flytta på benet.

Jo givetvis beror det på individen
Nu har nog diskussion gott lite of topic. Sådana där märken är inte från normal användning av spö. Det var lite hela min poäng från början. De måste tagit i extremt och mycket för att det ska kunna bli så.

 

[Mia_R]

Hovslagaren i Åsele i början av 70-talet var alkis. Som lägerunge i slutet av min lägervecka var jag 8 år när jag helt chockad såg honom tappa humöret och spöa en av instruktörernas hästar med hovkniven efter att han verkat den så den blödde och drog åt sig hoven. Det räckte för att gubben skulle bli vansinnig och ingen sa något.

När jag var 14 år var jag i ett travstall och såg en tvååring köras i djupsnö med en karl som skulle "uppfostra" henne som står och piskar henne med ett körspö allt vad han orkar och hon tar sig ingenstans där hon står i djupsnö med halsen vikt dubbel. Jag vågade inte säga någonting men kämpade med tårarna när jag tog hand om henne efteråt och fick dra ut parerstången ur mulen på henne. När hon var 4 skulle hon slaktas efter sommaren för hon var "tokig". Jag fick låna henne och morfar köpte henne sen trots att han egentligen inte ens ville jag skulle ha henne som sommarhäst, men han sörjde nästa lika mycket som jag gjorde när hon några år senare bröt benet.

Morfar var hästkarl och älskade hästar, han sa alltid att hon var så förtalad, det fanns inget ont i henne. Jag behövde bara be henne så försökte hon och jag lärde mig älska hästar genom honom och mamma, aldrig att misshandla ett djur.