Bonde söker fru provocerar mig.

[Inte_Ung]

Det känns rent spontant som starka ord i sammanhanget.

De ser onekligen mycket lidande ut.
Krossat hjärta och sedan en kamera uppkörd i ansiktet.

 

[Inte_Ung]

Jag tror bara vi är lite ovana med kulturen att dejta flera. Dejting är ju inget förhållande liksom, man är ju fri att dejta flera och känna efter.

Men nä, jag gillar inte programmen heller.

Jag har ju aldrig dejtat.
Jag har fallit pladask för mina hugg och partners.
Typ bom crasch bang.

 

[Inte_Ung]

Vad är skillnaden här mot Kär och Galen och alla andra gamla nittiotalsprogram som byggde på samma koncept? Folk är fok och det här är visst vad folk gillar. Skvaller och götta liksom.

Ingen.
De var gräsliga de också.

 

[em-pirre]

Jag har ju aldrig dejtat.
Jag har fallit pladask för mina hugg och partners.
Typ bom crasch bang.

Ja men för många är det inte så

 

[Inte_Ung]

Skillnaden är väl tinder-appen och liknande appar. Apparna har förändrat folks dejt-beteende otroligt mycket. Det är moderniteter vettni, folks. Jag är gift, detta är främmande territorium för mig så jag ser det som uppdatering av min kunskap om etnologi , hur folk fungerar i dagens samhälle.

Tinder för att folk svajpat, höger, vänster allt beroende på ett väldigt ytligt perspektiv. Det ger väldigt ytliga bekantskaper vilket jag också ser i bachelorette 2022 som jag följer att det är inte ens säkert att en mysig dejt slutar i en puss ens. Ett steg många deltagare funderar på om de vill passera ens. Hela processen blir en skröna, en tv-skröna.

Deltagarna i bachelorette/bachelor blir väldigt biffiga och vältränade så de har tillgång till ett ordentligt gym som det verkar. Vissa är extrema kommer in som tarm och lämnar som biffar. 6-veckors-träning och sol-semester och det finns inga krav egentligen förutom att dejta en vacker person i en tv-såpa som snabbt är irrelevant. Ständig videoövervakning vilket inte är ovanligt idag.

Det är hårt för de som ger sig in i ”Våga vinn”-konceptet, inte vinner och inte heller förstår eller gillar målet i det hela, dvs ”15-minutes of fame” och det är viktigt att även huvudpersonen satsar på att ha kul under tiden och inte förbinder sig. Kärlek kan inte köpas utan den uppstår, sker det under ett tv-program så visst.

Jag kanske helt enkelt inte förstår det där letandet efter en partner.
För mig har kärlek alltid varit ett trassel som jag har råkat ut för och sedan behövt hantera och inte något som jag har letat efter.
Det har mest stört mina andra planer.

 

[tara]

Ja men för många är det inte så

Jag tror dig och ändå blir jag lite förskräckt över analyserna som folk gör om sina eventuella tillblivelsen partners. Jag har följt bachelor/bachelorette inte bonde söker fru , något lite på bonde söker fru men mest sett reklamen för programmet. Hur kan de planera så noggrant? Kärlek är väl ändå något som händer och så får man reda ut alla administrativa problem som kommer med kärleken. Jag tycker ändå det är väldigt klokt och föredömligt av ungdomarna att försöka att prata och planera. Det är kanske det tinderdejtandet ger mest för framtiden. En chans att kommunicera innan djuriska kärleksdrifter styr. Alla generationer sliter med sina kärleksomständigheter.

 

[Huggorm]

Det tråkiga är att folk tittar på skiten och blir påverkade. De vänjer sig sakta och tror till slut att det är normalt. Först påverkar det bara dem själv men efterhand, när tillräckligt många är påverkade, så börjar de dra med sig hela samhället och den allmänna kulturen.

 

[em-pirre]

Det tråkiga är att folk tittar på skiten och blir påverkade. De vänjer sig sakta och tror till slut att det är normalt. Först påverkar det bara dem själv men efterhand, när tillräckligt många är påverkade, så börjar de dra med sig hela samhället och den allmänna kulturen.

Jag tror dig och ändå blir jag lite förskräckt över analyserna som folk gör om sina eventuella tillblivelsen partners. Jag har följt bachelor/bachelorette inte bonde söker fru , något lite på bonde söker fru men mest sett reklamen för programmet. Hur kan de planera så noggrant? Kärlek är väl ändå något som händer och så får man reda ut alla administrativa problem som kommer med kärleken. Jag tycker ändå det är väldigt klokt och föredömligt av ungdomarna att försöka att prata och planera. Det är kanske det tinderdejtandet ger mest för framtiden. En chans att kommunicera innan djuriska kärleksdrifter styr. Alla generationer sliter med sina kärleksomständigheter.

Jag har inte tittat så mycket, så jag förstår inte riktigt vad ni menar.

Vilka analyser, på vilket sätt negativt påverkad? Av att dejta flera innan man startar ett förhållande? Att noga väga in för och nackdelar? På vilket sätt planera?

 

[Voeux]

De ser onekligen mycket lidande ut.
Krossat hjärta och sedan en kamera uppkörd i ansiktet.

Om de nu haft stora problem med kameran skulle jag gissa att de inte valt att medverka. Det är ju trots allt ett TV-program allra först och främst och det gissar jag att samtliga medverkande är fullt medvetna om. Jag tror vi har olika idéer om vad förnedrad är.

Sen tänker jag att TV-program har olika syften för människor. Att se elände gör vi ju på massa olika sätt, allt från nyheter till dokumentärer. Att se och känna medlidande för andra kan ha ett syfte. Är man intresserad av dejting så kan jag förstå om man tycker att det är intressant att se andras processer. Hur de känner och resonerar. Vad de tycker är viktigt i en partner osv. Det behöver ju inte betyda att man göttar sig i andras elände utan det kan ju vara igenkänning i att bli bortvalt, känns förhoppning eller vad det nu kan vara.

 

[Voeux]

Själv tittar jag mycket på dokumentärer om mord, terrordåd och naturkatastrofer. Där man man ju snacka om att titta på folks lidande om nåt.

 

[Verdandi]

Det är ju TV och ihopklippt underhållning, där man byggt ihop "händelseförlopp" från många timmars filmat material, där bara en del av det är användbart.
Målgruppen av tittare är väl ungefär samma som kvällspressens läsare.

 

[Teilani]

Jag ser väl inget problem med att dejta flera, eller göra det i tv, men jag funderar kring om det förstärker bilden av ”den rätta”?
Att det ska finnas en person som är helt perfekt, och där allt ska kännas magiskt, om det inte gör det swipar man vidare.

Att det finns risk att man fastnar i att leta efter en omöjlig idealbild. Upplever att mina yngre vänner som letar efter en partner har svårare att hitta någon än jag hade. Trots att det finns mycket fler mötesplatser idag än för 20 år sedan.

 

[Enya]

Att dejta flera är väl egentligen inget nytt under solen, men att det ens anses som underhållning på TV att dejta folk?! Jisses, vilket slöseri på tid, känner jag själv. Varför vill man visa hela världen vem man dejtar, exakt vad man känner och hur det känns att bli bortvald osv?

Nej, jag tittar inte, har aldrig gjort. Finns annat att titta på som är intressant. Sådana program är så gräsligt ytliga så det är verkligen inget för mig.

Men om vi pratar lidande och förnedring så är väl ändå Lyxfällan ett program som kvalar in på första plats där? Det verkar vara populärt. Jag skäms, inte över deltagarna direkt utan över alla de som ser och skrattar och beklagar sig, personligen tror jag att det är vanligare med deltagare som inte vet vad de givit sig in i än någon verkligen förstår fullt ut. Jag tror det är vanligare med deltagare som är under isen än någon som har näsan i trädkronorna. Jag tror det är vanligare med deltagare som kanske inte tänker längre än näsan räcker, än personer med långsiktigt tänkande. Och det verkar helt ok att förnedra dem och använda dem som underhållning i TV utan att ens fundera på att människorna lider på något vis. De anses bara vara "dumma". Man kan ju fråga sig varför.

 

[sjoberga]

Själv tittar jag mycket på dokumentärer om mord, terrordåd och naturkatastrofer. Där man man ju snacka om att titta på folks lidande om nåt.

En av mina favoriter Haverikommissionen kommer i en helt ny dager. Även om det bygger nästan uteslutande på rekonstruktioner, simuleringar och intervjuer med professionella utredare….

 

[Inte_Ung]

Att dejta flera är väl egentligen inget nytt under solen, men att det ens anses som underhållning på TV att dejta folk?! Jisses, vilket slöseri på tid, känner jag själv. Varför vill man visa hela världen vem man dejtar, exakt vad man känner och hur det känns att bli bortvald osv?

Nej, jag tittar inte, har aldrig gjort. Finns annat att titta på som är intressant. Sådana program är så gräsligt ytliga så det är verkligen inget för mig.

Men om vi pratar lidande och förnedring så är väl ändå Lyxfällan ett program som kvalar in på första plats där? Det verkar vara populärt. Jag skäms, inte över deltagarna direkt utan över alla de som ser och skrattar och beklagar sig, personligen tror jag att det är vanligare med deltagare som inte vet vad de givit sig in i än någon verkligen förstår fullt ut. Jag tror det är vanligare med deltagare som är under isen än någon som har näsan i trädkronorna. Jag tror det är vanligare med deltagare som kanske inte tänker längre än näsan räcker, än personer med långsiktigt tänkande. Och det verkar helt ok att förnedra dem och använda dem som underhållning i TV utan att ens fundera på att människorna lider på något vis. De anses bara vara "dumma". Man kan ju fråga sig varför.

Men Lyxfällan är ju till för att ge människor hopp.
Att det finns en väg ut även om det känns helt omöjligt.

 

[Cherarriduracell]

Men Lyxfällan är ju till för att ge människor hopp.
Att det finns en väg ut även om det känns helt omöjligt.

Det är ett sätt att tolka det hela.

 

[Enya]

Men Lyxfällan är ju till för att ge människor hopp.
Att det finns en väg ut även om det känns helt omöjligt.

Absolut, det är ju en bra funktion av det hela. Dock tar det inte bort att majoriteten av de som tittar pekar finger, gottar sig och pratar nedsättande om deltagarna. Jag har nog aldrig hört eller läst en kommentar som varit positiv i stil med "vad bra att de fick hjälp" eller liknande. Det har mer varit varianter på hur korkade och IQ-befriade deltagarna varit.

Nej jag tittar inte på Lyxfällan heller. Förnedringstv är inget för mig.

 

[Jadzia]

Att dejta flera samtidigt är ju jättevanligt.

Det varierar nog väldigt. I min umgängeskrets är det ingen som dejtar på amerikanskt vis. Personligen skulle jag inte dejta flera och är heller inte intresserad av att vara en av flera dejter.

 

[Motacilla]

Nu ska vi ju komma ihåg att även reality-program har manus och producenter.
Läs t.ex denna: https://www.svd.se/a/f674668c-95a2-3fbd-9095-98738ff4047e/allt-ar-inte-som-det-verkar-i-tv

Lyxfällan är högsta gradens socialporr, VIDRIGT program som utnyttjar folk som är i en svag situation. Deras quick fixes är vedervärdiga och människorna borde få annan, mer långtgående hjälp än de får. Kronofogden lyfts t.ex upp som om det vore världens största katastrof, i vissa fall är det faktiskt ett bra alternativ för att betala skulder och att få stopp på vidare skuldsättning.
KFMs personal hjälper dessutom till med ekonomisk rådgivning GRATIS för dem som vill ha.

Tittar inte själv på reality-program i nån större utsträckning, är inte alls intresserad av den typen av program. Men folk må ställa upp i olika koncept om de vill, det är ett fritt land. Anser inte att dejtingprogram är värre än något annat, folk fattar väl själva att det är osannolikt att man ska hitta någon för att man dejtar i tv?

Har ett par bekanta som varit med i olika såna där program, ingen av dem är speciellt traumatiserad i efterskott. Och ingen hade egentligen räknat med att träffa kärleken, de såg det som en kul grej (och åtminstone ena kände producenten och kom med i programmet den vägen).

 

[Otherside]

Jag TROR att det ofta/ibland handlar om att vilja vara synlig i ett reality-program. Och sen spinna vidare, bli känd, osv osv. Framförallt program som Bachelor och framförallt ex on the beach, Paradise hotel osv, där går ju deltagarna vidare som stora kändisar på sociala media och kan (en tid i alla fall) leva på sitt kändisskap. Bonde söker fru har väl inte samma klang, i och för sig, men helt ute och cyklar tror jag inte att jag är.....